Jag försökte i förra veckan starta bilen (Volvo V70 från 2009), men den surade.
– Zinn zzzinnng brrrschzzz.
– Kom igen nu, du har ju fått olja, bensin, nytt batteri, nya sommardäck, ny vindruta, ny ljuddämpare och släpet är besiktigat och godkänt!
– Scccchiiinggg sssbrhostbrrr bzzzzingg.
Jag filmade bilen och skickade runt till bilkunniga personer som sa att det nog var batteriet som spökade och att det ju är plättlätt att starta med kablar. (Om man känner nån som inte har hybrid- eller elbil.) Men ack nej, inte ens med grannarnas varsamma handpåläggning och hejarop, ville den hosta igång.
Då gick jag ner till bilmecken som vi har här i kvarteret. Man går på en slingrande cykelväg, genom en stor, relativt svårgenomtränglig dunge med sly och barkborreträd, hoppar över en bäck som slutade porla för tio år sedan, kliver över rishögar som någon verkar spara på till Valborg – och så är man framme vid bilmecken. Han röker som man gjorde på 60-talet och är arg på moderna bilar som ska lagas med hjälp av datorer.
– Jag har en Volvo [insert siffror och bokstäver samt årtal] som går som en klocka.
– Så … vilken bil tycker du att jag ska köpa eftersom den här (viftade lite lamt mot dungen) verkar vara ett måndagsexemplar?
– INTE EN GASBIL! Inte en ny bil. Inte nån jävla fransk bil. Volvo om den är byggd i Sverige.
– Men då måste jag väl gå tillbaka till 1960-talet …?
– Så länge inte Ford är inblandat! Jävla Fordmotorer.
Så jag gick svärande hem igen över stock, sten och sly.
En gång per dag försökte jag starta bilen (sszzsbrhostbrrr) och en gång om dagen blev jag besviken. Men så på åttonde dagen! DÅÅÅÅ!
– Bhhrrmmmmmmbrrrrrrrr!
– Men va fan, startar du NU??? sa jag besviket och tittade ner på min bleka lekamen.
Bilen brummade. Jag gasade. Och suckade. Detta eftersom jag insåg att jag på inga villkor kunde låta detta ögonblick gå förlorat trots att jag just då var klädd i enbart
- Birkenstocksandaler
- kortkorta shorts
- stor, trasig, urtvättad t-shirt.
Det var blott 9 °C och ingen mobil, plånbok eller bh hade jag på mig. Men vad gör man inte?
– HEJ! skrek jag högt när jag kom in i den av cigarrettrök fyllda verkstan.
– Fick du igång han? sa bilmecken förvånat.
– Mhm. Där står den! Här är nyckeln! Ta så lång tid på dig som du vill! Måste rusa!
Och så begav jag mig hemåt. I mina sladdriga sandaler klev jag över rishögar, hoppade över den geggiga f.d. bäcken, trängde mig genom sly och över döda trän samt gick raskt med gräs och kvistar mellan tår och i hela frisyren på den slingriga cykelvägen.
Några dagar senare hämtade jag – fullt påklädd – bilen igen.
Själv har jag liknande problem: knävlarna knakar, knaskar och knorrar och dubbla hälsporrar får mig att halta som Zeb Macahan. Kan någon komma och suga ut min olja ur motorn?
Nu låter det så här när jag reser mig upp ur soffan:
– Scccchiiinggg sssbrhostbrrr bzzzzingg.
Jävla skitmotor! Jävla Ford! Ingen Ford på våran gård!
Tack ska du ha Lotten för att du skrev att släpet är BESIKTIGAT och inte det där andra be…
ja du vet.
En gång för många år sedan, 2007 för att vara precis, behövde jag en bil, en herrgårdsvagn helst, för att sommartid förflytta valda delar av min verkstad till Fattigstugan i Alskog. Jag tänkte att de som sett flest bilar och visste vilka som brukar funka och vilka som inte funkar måste vara de som BESIKTIGAR (nej, absolut inte det där andra slappa uttrycket) bilar. Alltså åkte jag till närmaste station och frågade.
”Köp en Volvo 940 från slutet av 90-talet. Det är de sista riktiga bilarna som tillverkats.”
Om två år blir Batmobilen (som min dotter kallar den för att den är så tuff) veteranbil. Lite rost här och där, lite mossa och just nu ett stiligt spindelnät vid vindrutan.
Så här års känner jag mig väldigt populär, för det ramlar in drösvis med inbjudningar varje dag. Det är nämligen dags för den årliga bilbesiktningen, som sker i grannkvarteret. Hur nixar man papperspost som är adresserad till mig? En ”Ingen-reklam-tack!”-remsa vid brevinkastet hjälper ju inte mot sånt. Dessvärre heter den närbelägna bilprovningen ”Besikta”. Jag ska ta ett snack med dem om det, när det är dags nästa vecka!
PS. Apropå kroppens och maskinernas ålderskrämpor. Tycker ni ibland att ni hör lite sämre? Det gjorde jag, särskilt i telefon, men innan jag beställde tid hos en hörselklinik kom jag på att jag skulle kolla mobilen. Och ser man på: dess högtalare hade åldrats och talade med mycket svag stämma. Fixat på en halvtimme för 299 kronor och nu är min hörsel normal igen!
DET var ett bra tips: en 940 från slutet av 1990-talet!
(Att HEJ-bilen [1999–2019] och Goofy [1999–2023] var just sådana bilar och att de lade sig ner att döden dö är förvisso sant, men jag var verkligen förtjust i dem.)
Idag har jag för övrigt helt solo varit barnvakt till en tvååring non stop sedan 08 i morse. Det tjuter i öronen, jag har en sprängande huvudvärk och ont i en axel – men SATAN vad roligt vi har haft!
Gott att höra av dig Lotten. Berätta gärna mer om barnbarnen!
Vårt har nyligen fyllt 1½, går stadigt och har ett växande ordförråd, som bland annat innehåller orden kompis, vasegod (sägs t ex när man tappar en matbit) och iigekott (det finns en sån i knoppusslet).
Min rapport som varande marmor (=mormor+farmor):
Barnbarn nr 1 pratar både svenska och skånska!
Barnbarn nr 2 pratar både svenska och spanska!
Saker som kommer i brevinkastet … Vi drunknar i inviter från mäklare som vill sälja vår lägenhet. Denna post är ordentligt adresserad till mej – så långt är det OK. Men en fråga uppstår. Lille M och jag äger bostadsrätten gemensamt. Varför riktas inviterna om att sälja direkt till mej? Tänker de att kvinnor är mer äventyrliga av sig och pigga på nåt nytt medan karlarna tycker att ”det är väl bra som det är”.
Det var en intressant tolkning, Ökenråttan! Nä … nu måste jag höra med en mäklare som jag känner – tänk om det finns en tanke bakom adressatvalet!
(Även jag får massa propåer, men från ”välmenande” männschor som har fått för sig att man inte bör bo kvar i ett stort hus när man har blivit änka. Jag famlar fortfarande efter ett dräpande svar som inte gör dem ledsna, men som ändå biter lite.)
Har du haft två HEJ-bilar? Den HEJ-bil som jag känner till var en V70 och den har tekniskt inget med 940 att göra.
Ooooh, så luddigt jag uttryckte mig! MIttåt!
Förtydligande: BÅDA mina fina bilar (HEJ och Goofy) var ju V70-sar från slutet av 1990-talet!
Gångavstånd till Mekonomen är det bästa.
Veckans bästa inträffade redan idag på tisdagen: makens bil gick igenom besiktningen utan anmärkning.
Jag tror att jag nog borde byta ut min bensinbil mot en elbil. Men jag fasar för det där med automatlåda och att det inte verkar finnas fyrhjulsdrivna inom en ”rimlig” peng. (Inga elbilar kostar rimlig peng, men fyrhjulsdrivna är ännu dyrare.)
Det där AI är förjädra dåligt på händer. Och fötter också för all del. Vi behöver inte vara så rädda för att gå på nåra fejkade bildnyheter än på ett tag verkar det som. Om det är människor som visar händerna på bilderna i alla fall.
Och, Magganini, det kan i sin tur delvis bero på att även människor är dåliga på händer. I alla fall om det handlar om att måla och rita händer och fötter, för det är nog det svåraste. Och om AI använder sånt underlag blir det som det blir. Det är just på händerna man kan känna igen en mästare. Själv målar jag helt av personer som har händerna i fickan.
Det borde vara lättare att åstadkomma fotobaserade händer, men AI-Lotten på bilden har rätt taffliga händer.
AI-Lotten på bilden har läckra shorts, men en gigantisk vänstertumme!
(Jag höll en heldagsföreläsning om AI igår, men idag talar alla om en ny grej: googla ”NotebookLM” så ska ni få se på grejjer.)
Hahahah, inte fan fattade jag nåt av vad som stod när jag gogglade.
Jag vässar gåspennan.
Håller med Ninja – jag förstår just inget heller. Ska fråga grabben, om vi hinner.
Har frågat. Han är inte entusiastisk.
Ni får allihop anlita mig! Be mig komma och berätta hur man gör, på ett ytterst klokt och sansat sätt! (Ja, för ”sansad” är verkligen my middle name.)
Jag planerar en föreläsning som heter: ”Stoppa världen, jag vill kliva av!”
Just nu behöver jag mest av allt en konsult som kan hjälpa mig med det 20-sidiga dokument som ska vägleda mig när jag ska använda värmeelementet som jag låtit installera. Här handlar det inte om av och på och si eller så många grader. Det ska programmeras och börjar med ”Kraft på”, vilket är lite väl hurtigt, men begripligt. Sedan kommer ett stycke om olika alternativ, beroende på om huset är besatt, eller ej. Manöverpanelen är placerad så att man bara kan se vad det står om man ligger på mage precis framför. På plussidan noterar jag dock att det inte piper (som diskmaskinen) eller lyser (som alla andra maskiner och manicker).
Å ja ba:
Men så HIMLA trevligt med nytt värmeelement!
(Jag ska snart skriva ett nytt blogginlägg.)
Jo det är det ju och man skulle ju också kunna utropa: Äntligen! Men det väntar jag med tills jag fått det att fungera …
Att inte den som installerade elementet ställde in det också. Eller har du kånkat hem det själv?
Värme i lellementen är skönt.
Elektrikern installerade när jag inte var där och ringde och frågade om han skulle sätta på elementet. Jag tyckte det var onödigt, eftersom det var varmt ute och jag skulle ju ändå dit i helgen. Föga anade jag att ”sätta på” var en eufemism för att programmera något så pass komplicerat som detta.
”om huset är besatt” … Låter oroligt. Nu har jag ju inget hus så jag undrar om det är vanligt att husen är besatta. Och av vad, i så fall? Karin, upplys mej.
Din bakgård, Råttan, är inte den besatt?
Helt klart är bakgården besatt, ökenråttan – allt som krånglar och har sig är besatt. (Allt jag företar mig är med andra ord besatt just nu.)
Och nu ska vi tala om vädret. Imorrn ska det nämligen ösa ner 20 mm i Eskilstuna. Det motsvarar tydligen två tiolitershinkar med vatten på 1 m². Hm, säger jag och fattar fortfarande inte hur mycket det är, annat än att det är ett inihelvetes brutalt regn.
Tänk dig att vattnet står 2 cm djupt på din gräsmatta*. Det tarvar en myckenhet av regnande.
*eller köksgolvet.
Ack ÖR, om jag bara visste om mitt hus är besatt och vad jag i så fall bör göra. Jag hoppas dock att jag kan få igång mitt elelement utan exorcism. Undrar om elektrikern vet?
Tänk om det kunde bli besuttet i stället för besatt, det vore väl fint?!
Besuttet skulle så att säga sitta bra, Magganini!
Apropå knäppa maskinöversättningar hittade jag den här skärmdumpen med information om hur det går till på den kirurgiska polikliniken i Jorv. Bakgrunden är att tapaat betyder träffa och tapat betyder döda på finska.
Om någon behöver musikalisk underhållning i helgen spelar jag och Bergslagens Kammarsymfoniker Messias i Arboga på lördag och i Nora på söndag.
Bilder från Niklas!