För en miljard år sedan (eller 2019) när världen såg helt annorlunda ut, kom kommentatösen Ninja-Malin på en tävling som var så rysligt rolig: hitta på litteraturpristagar-motiveringen i förskott!
Exempel:
Snuttski Praduttski tilldelas Nobelpriset i litteratur för sin förbryllande förmåga att placera subjektet i en kontext som transformeras avlägset bortom vedertagna grifter.
Halte Rabarber und Stolt tilldelas priset för sin detaljerade raljans över de utanförståendes irrelevanta orientering genom de subjektiva kval som verbalisering utgör.
Skumpa von Dinkeldunk tilldelas Nobelpriset i litteratur för det oförblommerade artisteriet och den vulkaniserande skaparkraften i universums pulsåder.
Sully Prudhomme får priset såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning.
Kan man vinna nåt då? Ja, det kan man säkert, men jag måste komma på om det är en gammal t-shirt eller en middag på tu man hand eller kanske tio böcker ur mina bokhyllor. Eller nåt helt annat?
Motiveringstexterna som Akademien skriver är numera så perfekt formulerade att tidningarna som kopierar och klistrar in, inte kan göra fel. Detta beror på att jag gång på gång skrev till de aderton (som var både fjoderton och sjuttsiken i flera år) att vi måste hålla ordning på alla sin/hans/hennes.
Eller … så läste de inte alls mina mejl utan kom på det helt på egen hand. Jajaaa.
Själva tillkännagivandet kommer att sändas både här och där, t.ex. på Nobelprissajten, som dock envisas med att skriva allt på engelska. Huvudsaken är att vi
- hinner komma på många galna motiveringar före kl 13
- gissar lite på vem som får priset
- använder finurlig kreativitet för att få andra att fnissa.
Fotnot
Såg ni luringen här ovan bland exemplen? Sully Prudhomme är den första pristagaren 1901, och hans motivering är alldeles korrekt avskriven.
G’ nedu Vrmgl tilldelas 2024 års Nobelpris i litteratur för sin oförskräckta behandling av subjektulatet och den gradvisa frånvaron av intertextuella polyper där sådana fattas. Hen är också ett lysande exempel på hur meningsbyggnaden sviktar i den fornglafsiska språkgruppen.
Jag har en färdig motivering nu!
Drusillah Kvassfein får priset för sin outtröttliga beskrivning av den existentiella materiens dualitet där form och formlöshet kolliderar i ett kalejdoskop av semantiska fält och därigenom upprättar en dialog mellan tystnaden och talet.
Jättekul Niklas – ”hur meningsbyggnaden sviktar i den fornglafsiska språkgruppen”!!!
För den transversella subkutanitet som hans livslånga åverkan, med en finstämd och rasande metodik, utforskat på det gemensamma ändamål hans författarskap sublimerat, tilldelar Svenka Ankadammin Alfr*d V*st*rl*nd Alfred Nobels litteratur pris för 2024.
Albert Nöbels litterattiturpris för tjugetjufyra trilldelas den frankophonetiska poeten Himla Attansång, för mitt förskrattarskrap som låttit den stora grågröna mössan ta del uttav de rakpimppinettade molluskulösa järnväggar som uttan tveckan färglatt mössans annodominitet och dess acktrattsjonskraft.
’For the fucking love of God’?
Med yttersta fingertoppskänsla och finstämd taktilitet har den nagornokrasnojbajanska författaren Steen Sture den mellerste avstått från all publikationering och har därmed gjort mänskligheten den största nytta under det gångna året, ja under flera decennier, varför Svenska Akademien anser honom vara en ytterst välförtjänt mottagare av tjugetjufyra års nobelpris i litteratur, och uppmanar alla att läsa något de själva tycker är givande.
Nobelpriset i litteratur delas i år av Markus, Lukas, Johannes och Matteus för den gemensamma ansträngningen att framhäva flertalet aspekter på den gemensamme huvudpersonen som i ett utpräglat humanitärt syfte perambulerade genom det område i världen som idag domineras av en total ignorans av det budskap om vanlig jävla hygglighet, de fyra författarna under två millenier försökt delge oss.
Well, jag råkar vara vaken på hotell i Luleå. Så jag har tid att tänka. Eller jag och jag …
Här kommer den i alla fall:
”Vi anser att Chat GPT, vår ordmagiska virtuoser, förtjänar Nobelpriset i litteratur! Med sin ofattbara kapacitet att sprida skratt och klokskap på ett ögonblick, förvandlar den plattityder till poetiska pangbomber!
Som den litterära alkemist som förvandlar tråkiga texter till gnistrande historier, skapar den språkernas symfoni, med ett uns av galenskap! Låt oss fira denna algoritmiska bard som navigerar mellan absurditeter och djup, alltid med en blinkning till världen!”
Inte så lysande, men nu måsta jag sova lite mer. Vi kan vara ganska säkra på att jag inte har rätt även om det ”ligger i tiden”. Det är mer troligt att en astronaut på NASA får priset.
Bilderna kom nog i fel ordning …
Kul! Här kommer ett bidrag:
Burdus Pardonski tilldelas Nobelpriset i litteratur för sin oförblommerade förmåga att på ett hårdhänt sätt gestalta de sköraste tingen i tillvaron och på ett unikt sätt ständigt hålla tonen högre och ödmjukheten lägre samtidigt som respekten för det hänsynslösa aldrig överges.
För sitt banbrytande sätt att använda äggsvansokra för att omvända stilismen i den kvasiländska berättartraditionen, tilldelas Angelina Åkerbock årets litterturpris.
Inte så mycket på skoj utan mitt tips till kommittén: Richard Ford tilldelas Nobelpriset i litteratur för sina skildringar av hör och häpna en åldrande fastighetsmäklares skakiga relationer med vänner, kvinnor och barn och sin överjävliga skicklighet i att låta densammes vardagstankar i ett gråmulet USA bli ett universum som vemsomhelst du inräknad kan dela och känna sympati för trots människornas i hans böcker ideliga tillkortakommanden eller kanske just därför.
Jag tycker det är dags att tänka kollektivt och gränslöst!
Årets Nobelpris i litteratur tilldelas författarkollektivet Vilsen för deras oöverträffade förmåga att dekonstruera den hegemoniska diskursens logocentriska paradigm. Genom en polyfonisk väv, där subjektets ontologiska instabilitet konstant utmanas, har författarna öppnat nya hermeneutiska möjligheter för den postkoloniala diasporan och fenomenologiska implikationer av det kroppsliga subjektets reterritorialisering
Deras verk trotsar genrekonventioner och framstår som en tidlös klassiker, där den diskursiva kartografin över maktrelationernas topografi utmanar läsarens förväntningar och inbjuder till en dekonstruktion av textens underliggande epistemologiska strukturer.
Rosman!
Richard Ford tilldelas priset för sin unika förmåga att utforska de universella känslorna av ensam förlust, förlupen ensamhet och hopplöst sökande efter reell mening i det moderna vardagslivet.
Alltsedan debuten med de fyloklastiska poesisamlingarna ’Jag slafar numera i pianot’, ’ Talmannens flykt’ och ’ Amen sjyrrans da!’ har Titteliture Enögdson utforskat de kvartscentrerade delar av det trasproletära medvetande som återstår när den vår de svage kalla höst övergått i en konklusiv parallell medvetandesänkning av episka proportioner.
Nu skulle man ju egentligen analysera alla våra alster här och se om det faktiskt går att se vad pristagarna faktiskt är bra på – på riktigt med ledning av motiveringarna.
Kanske Karins författarkollektiv är jätteduktiga på att ta sönder och ändra på gamla idéer, särskilt sånt som annars bestäms av makthavare?
(Nej, det här analyserandet har jag verkligen inte tid med. Prokrastinering, thy name is Lotten.)
Precis så Lotten! Författarkollektivet Vilsen inser och ifrågasätter kolonialismen och imperialismen fortsatta grepp om verkligheten.
Jag tror att Laslo Carreidas vinner priset.
Rapport en timme före tillkännagivandet:
Laslo Carreidas får priset enligt många tidningar (och en AI), medan spelbolagen pga. misstänkt läcka stängde alla slussar vad gäller pengar på Alexis Wright.
Åhå, nu seglade minsann Salman Rushdie upp som en het potatis!
Jag HAR väl berättat om när jag sabbade vadslagningen 2011?
https://www.karinenglund.com/2011/10/det-var-inte-jag-eller-om-det-var-det-var-det-inte-meningen-och-jag-hade-ingen-aning/
Älsk på Ninjas gemensamma motivering i första kommentaren. Sen undrar jag om hon snott den andra motiveringen, med tanke på formuleringen. Eller kanske bara inspirerats?
Heja Karin! Du har ungefär 20 minuter på dig att sabba årets vadslagning!
Äntligen!
… tilldelas ”Halkan”!
Iskallt och slirigt. Inga salta formulering här inte.
De kunde ha tagit min motivring i stället!
Motivering!
Motiveringen:
”… hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.
Det är jähättesvårt att hitta motiveringen på svenska. Till slut stod den på Wikipedia, men fortfarande inte i DN eller SvD.
Jaha, det väntade sig visst ingen.
Den enda koreanska författare jag vet att jag har läst är Baek Hee-na.
Nu kom den i DN:
Enligt motiveringen tilldelas Han Kang Nobelpriset i litteratur ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.
Wow! En författare till som jag läst. En väldigt obehaglig men bra bok som heter ”Levande och döda”.
Nu kom den i SvD:
Hon tilldelades priset för sin ”intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman”.
Ser ni skillnaden i hanteringen av ”sin” och ”hennes” i DN respektive SvD?
Jag lyssnade på Mats Malm igen och han säger ”hennes” Jag funderar på om han gör det för att ge icke insatta lyssnare författarens kön som ju inte framgår direkt av namnet för ett västerländskt öra. Eller så är han bara anglifierad och språkslapp.
Det är svårt det där med hennes och sin. Inte ens de mest begåvade skribenter brukar klara av det i bland.
Jag reagerade som Niklas på ”hennes” i Mats Malms tal. Hade han (alltså Malm) velat få fram pristagarens kön (alltså Hans kön) hade det väl gått att lösa på ett snyggare sätt i ett förberett manus.
Hon slog ihjäl sin bästa vän och gick sen hem till hennes mamma.
Till vems mamma gick hon hem?
Det verkar som om fler reagerat på ”hennes” och undviker att återge hela citatet för att kunna sätta in ”sin” i stället:
Mats Malm: ”Nobelpriset i litteratur 2024 tilldelas den sydkoreanska författaren Han Kang för hennes intensiva poetiska prosa …”
Göteborgs universitet: Han Kang får priset för sin ”intensiva poetiska prosa …”
GP: Han Kang får priset för sin ”intensiva poetiska prosa …”
DN: sin ”intensiva poetiska prosa …”
SvD: sin ”intensiva poetiska prosa …”
Expressen: sin ”intensiva poetiska prosa …”
AB och SvT behåller ”hennes”, medan YLE rättat i citatet.
Aftonbladet: MOTIVERINGEN: ”för hennes intensiva poetiska prosa …”
SvT: ”För hennes intensiva poetiska prosa …”
Svenska Yle: Han Kang får priset för ”sin intensiva poetiska prosa …”
Lotten, vad skrev du till akademien om detta och vad svarade de (om de alls svarade)?
Men alltså min obildade språkkänsla anser att Malm säger rätt. Hade han satt punkt efter namnet och sen sagt ”Hon får det för” osv, då skulle det ha varit ”sin”. Är jag alldeles anglifierad då?
”Nobelpriset … tilldelas … Han Kang för sin intensiva …” låter knasigt för mig i alla fall. Jag tycker ”sig” syftar på Nobelpriset pånåvis då.
Magganini, jag känner samma förvirring. ”Hon får det för sin … ” är solklart.
”Nobelpriset tilldelas … Han Kang för hennes” verkar ha Svenska akademien som underförstådd tilldelare och då blir det som att ”sin” skulle få en oklar syftning. Eller nåt. Hjälp!
Jag älskar er!
Cecilia N, här är inget snott utan minsann ur egen fatabur.
Ninja, hur gick det sen då? Avsåg hon att ådagataga även vännens upphov, och gjorde hon det?
Tack kära Kråkan!
Jag håller med – det här är fantastiskt. Sedan Olle stupade är det svårt att samla tankarna och stoppa i en pipeline som häller ut allt i bloggen, än mindre hänga i båset. Se detta som ett första steg på vägen mot resten av livet. Mitt liv, that is.
Karin: Jag skrev under flera år ett och samma mejl till Akademien, men fick aldrig svar. Helt plötsligt började de dock skriva ”korrekt” så att tidningarna kunde copy-pejsta utan att sin/hennes/hans blev fel.
Jag skrev:
Tidningarna tenderar att inleda med ”Namn Namnsson tilldelas årets Nobelpris för …” och då ska det följas av sin/sitt, inte hans/hennes.
Så här bör man skriva motiveringen:
”… som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”
”… som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”
Så här bör man inte skriva motiveringen, för då står det fel i tidningsartiklarna:
”… för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”
”… för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”
Hon Kan
Ja hur det sen fortsätter med snyftningsfelen i historien om flickan och den dödas moder det kan man inte så noga veta eftersom det inte framgår vem om åsnyftas i andra meningen. Och det är själva meningen.
Snyftninsfel, Ninja, är ju poetsikst i klass med vår kära båspoet – embryo.
Sin/hennes har blivit svårare att skilja åt med ryggraden tycker jag. Finns det en tankeregel som är utan undantag? Jag funderar på om det skulle kunna vara: om den som åsyftas (vänmördaren i Ninjas exempel) själv skulle säga ”min”, då är det ”sin”. Så hon skulle säga ”min bästa vän”. När vi sen kommer fram till mamman: skulle hon säga ”min mamma” (sin mamma) eller ”min väns mamma” (hennes mamma).
Stämmer det, Lotten?
GOD morgon! Solen skiner och jag är skitglad att jag lever. Jag är ensam i stugan och vågar inte blogga (mina barn kan se det) om gårdagens lilla incident och då känns detta som rätt plats att skriva av sig.
Min lilla strandremsa är överväxt och skulle må bra av röjning. Jag har en jättebra liten handsåg (tack för tipset Niklas!) De besvärligaste grenarna hänger över ett stenrappel halvvägs ut i vattnet. Stenarna har blivit snorhala av regn och fukt. Några av grenarna är murkna. Kort sagt: tur att jag inte krossade skallen mot en sten, bröt ryggen eller något annat, eller fick ett öga utstucket av en vass avsågad gren. Och tur att detta trevliga bås finns!
I dag är jag snorig och hostig och därmed på perfekt humör att besserwissra och gnälla.
Så här heter det: Kang får priset för sin intensiva prosa. Priset går till Kang för hennes intensiva prosa. (Att människan heter Han också, det har jag struntat i; Kang får räcka för enkelhetens och tydlighetens skull.)
SÅ förtjusande av Akademien att dra fram en författare som skriver om dystra och eländiga saker, just i dessa tider då det ser eländigt och dystert ut vart man än riktar blicken: Trump kan bli president i USA, 13-åringar skjuter människor till döds i Sverige, Putin lägger sig snart till med hela Ukraina och Israel och Hamas går på som dom har börjat och var ska det sluta?
Dessutom är de svenska översättningarna av Han Kangs böcker gjorda från en engelsk översättning som fått mycket kritik. Strålande!
Karin, du behöver inte oroa dig, min gamla granne höll också på med tockna övningar, fast hon höll till på taket. Rätt var det var hörde man henne tjoa glatt och vifta från sitt tak. Då hade hon klivit ut genom tackluckan med sin sopborste för att sopa rent i hängrännorna. När hennes dotter fick detta klart för sig och att inget tjat på modern hjälpte, bad hon oss grannar att hjälpa till med förmaningarna. Vi gjorde så förstås eftersom vi verkligen gillade vår Tant Gun. Då tog Gun till sopen när vi var på jobbet allihop.
Tja, hon blev hundra å ett halvt, så ta det du lugnt bara, Karin.
Råttentottis, glöm inte att kvällarna snart blir mörkare och sen är julstressen här.
Tack Ninja! 100,5 låter rimligt. Då kanske jag klättrar upp på den här stenen igen …
Gerbilen önskas snar bättring!
Låt bli den stenen, Karin. Om man har tur en gång är det inte säkert att man har det nästa gång också.
Groomens farfar var morgonpigg och arbetsvillig. En höstdag när han var rejält gammal hade hans söner kommit överens med honom om att komma och hjälpa honom att plocka ner äpplena från träden, och att komma tidigt. De var där klockan 6 på morgonen, men då satt farfar redan uppe i ett av träden: ”Ni kom ju aldrig! Jag kunde inte vänta hela dagen!”
Morgonpigg är jag ju inte, men i övrigt känner jag nog igen mig en hel del i den där farfarn! Och den murkna grenen som jag höll i har ju redan gått av; de som är kvar ser ju hållfasta ut … Fast nu har jag återvänt till huvudkommunen, så det blir inga stenklättringsäventyr på ett tag.
Gud, vad jag känner igen den där farfarn. Så där var min morsa också, med det outtalade syftet att ge en dåligt samvete för att man inte störtade upp i arla ottan med ett joddlande och kastade sig över dagens id. -Oh, kunde hon utbrista, idag hade jag sovmorgon, jag vaknade inte förrän kvart i sex.
Jag när ett innerligt hat till dessa morgonpigga uppståndelsefascister som inte kan låta oss andra vara ifred till kristlig tid infunnit sig.
Lättad över nybesiktigad och godkänd bil. Och jag är särskilt nöjd med att jag inte följde min första impuls när jag såg på kartan att det är promenadavstånd till den aktuella bilprovningen. ”Så bra, då kan jag ju gå dit!” Tänkte jag, men tänkte igen och tog bilen.
Men Karin, det hade ju varit bekvämt om du hade fått körförbud!
Nåt att se fram mot, Kråkan, den dag (i en förhoppningsvis avlägsen framtid) då det är dags!
Nu fick ni mig att skratta omkull så här på lördagskvällen, och det utan att promillehalten är särskilt hög.
Båset är bäst! jublar snoriga Ökenråttan.
Jag säger likadant; storskratt på förmiddagskvisten!
En tankevurpa liknande den att promenera till bilprovningen gjorde jag när jag satt bakom ratten och högt funderade över hur tusan en blind bilförare skulle hitta bland alla knappar på panelen i mittkonsolen när de inte alls var taktila. Mitt sällskap tittade leende på mig och frågade om jag hade hört vad jag just sade. Sen skrattade vi högt åt dumheten.
Att taktila knappar är bra i bilen stämmer dock, men då för att den seende föraren ska slippa släppa blicken på vägen för att reglera t ex ACn. (Ja, jag kör en tonårig bil utan touchpanel, tack och lov.)
Som när jag letar efter mobilen medans jag pratar med någon på´n.
Min favorit är fortfarande bussförarkollegan som efter ett långt arbetspass cyklade hemåt och vid den hårt belastade hållplatsen Tussmötevägen stannade till och glodde surt på trafikanterna som inte gjorde ens en tillstymmelse till ansats att kliva ombord. Sen cyklade han vidare mot hemmet …
[…] i förra kommentatorsbåset dök det plötsligt upp roliga tankevurpor, som fick mig på ett strålande humör. Plötsligt såg […]