Det var en gång en stor bil och ett litet släp. En dag i april möttes de för första gången för en liten romantisk tripp till bilbesiktningen. Efter påsättningen knorrade bilen med emfas och påstod med ilsket lysade bokstäver att släpet inte hade bromsljusen på sig och att det minsann skulle fixas omedelbart för att inte orsaka framtida trubbel. ”Service erfordras” röt bilen barskt.
Bilens ägarinna lyssnade lika mycket som släpet, dvs. inte alls. Släpet (vars ägare är död sedan 12 december förra året och därför inte kan ställas till svars) underkändes en liten stund senare av behörig instans och beordrades service samt efterkontroll.

Tror ni att min beskrivning ovan är början av en kioskvältare? Eller blott en blek variant på Robban Brobergs Båtlåt?
Det var en båt som sa till en annan;
”va du va stilig. Vi borde borda varann
Gjorda för varann och köla lite grann
Som bara båtar kan.”
Jag tog bilen och släpet till en mack för att köpa nya bromslampor – och fick där hjälp av dels Tödde och Mödde med liljevita händer, dels Mulle Meck med svarta dasslock till kardor.
– Jag vet inte, jag är inte så bra på bilar, sa Tödde som ändå helt frivilligt kom ut för att hjälpa mig när jag stod och såg rådvill ut. Men … skruva loss kåpan!
Jag skruvade loss åtta rostiga skruvar och stirrade in i en obegriplig röra med fyra olika lampor.

– Men vilken lampa är bromslampan? sa Mödde bakom mig.
– Kanske den här? sa jag och visade upp den som jag hade vridit loss.
Just då trodde jag att Tödde och Mödde var en och samma person, vilket orsakade en dialog i klass med ”Who’s on First”. Jag undrade varför Tödde/Mödde hade bett mig ta av kåpan när han ändå inte visste vad som fanns under och Tödde/Mödde hävdade att han inte ens visste inte vad en kåpa var.
Jag gav upp och gick in till Mulle Meck i kassan, som log åt mig och min lampa – för det såg ju vem som helst att det var blinker-lampan.
– Titta, den här har en skrunff och en pfionk, ser du?
– Eh, jag har inte läsglasögonen p…
– Du ska inte läsa! Du ska titta!
Både Tödde och Mödde följde med mig ut igen (det var då jag förstod att de var två personer) och pekade på två helt olika lampor som skulle vridas loss. De föreslog även att jag skulle köpa femfemtisex och spreja heja kontaktytan genomkladdig.
Jag lydde.

Inne i butiken igen stirrade Mulle Meck på de korrekta lamporna i min hand. Han himlade lite med ögonen och muttrade kollison – och gnuggade sedan lamporna mot sina jeans.


Oj, vad vi gnuggade innan vi vred lamporna på plats igen. Testet av bromslamporna pågick sedan med Tödde och Mödde i minst en kvart och liknade i mångt och mycket den gamla Norge-historien om blinkers-kontroll:
– Funker, funker ikke, funker, funker icke …
Bilen har nämligen även hål i avgasröret och mullrar som en epa-traktor, varför man inte kan höra sig själv ens tänka när motorn är igång. Jag bromsade, släppte bromsen, bromsade och släppte bromsen. Tödde och Mödde recenserade:
– Ibland funkade bromslysena, ibland inte. Det kanske är glapp i dem.
– När ska du på efterkontroll? sa den stora bilen till det lilla släpet ett par dagar senare.
– Vi får se. Tydligen har jag inte bara kontaktkorrosion utan även glappkontakt. Och du då, med ditt blåshål i lungan?
– Jag läggs in imorrn. Skaru med?


I rättvisans namn borde du får något bra paketpris när allt krånglar samtidigt. Sånt där du pysslar med nu är ju inte rättvist. Service och generell reparation på bil, släp och Lotten.
Själv lämnade jag för ett antal år sedan in min bil på verkstad p g a problem med avgassystemet. När jag hämtade bilen frågade jag vad som varit fel och fick då veta att det var ”konan på katten” som krånglat. Det var nog uppenbart för de vänliga herrarna på verkstaden att jag inte förstod så de simultantolkade sig själva och förklarade att det var ”kontakten på katalysatorn” som felat. Nöjd och glad åkte jag därifrån ett antal tusenlappar fattigare.
PGW: Ja, ett paketpris på hela rubbet – inklusive Lotten. Helt perfekt!
Per: Jag önskar att det var den stora bilen och det lilla släpet som hade diskuterat och till slut kommit fram till att det ytterst ekivoka ”konan på katten” var lösningen på livets gåta.
Glappkontakt kan väl också bero på korrosion, eller smuts? Mer 5-56!
Varför har du ett släp? Eller det kanske är en korkad fråga, vi har ju en kompressor … som till min förundran och förvåning verkar fylla en funktion.
Kan du backa med släp också? I så fall har du min stora beundran. Det har du förresten ändå av diverse andra skäl.
Oh, jag använder släp så ofta jag kan, Pysse! Forslar saker hit och dit, slänger masonit och annan skit.
Backa med släp kan jag, men väldigt långsamt och med hjärtklappning. Ska nog öva upp den färdigheten när bilen kommer tillbaka från sjukan och släpet har gått genom ombesiktningen.
Men vet ni vad jag är JÄTTEBRA på? Att cykla med två cyklar! Åh, vilken användning jag har haft av det under åren! (Jag cyklar på den ena och håller i den andra på mitten av styret, så den bara rullar med, bredvid mig.)
Jag är tillräckligt gammal för att minnas kortfilmen Examen. Den handlade om en dag på Bilprovningen.
Här, Smultronblomman, får du en länk till del 1 (av 3)!
Examen (1985).
Här finns hela rollistan!
Nu hittade jag del 3 av Examen, men inte del 2. Fast det gör inget; det är fantastiskt ändå!
Fin liten fyrrading:
Forslar saker hit
och dit,
slänger masonit
och annan skit
Cykla med två cyklar är väldans bra att kunna, men hör till de skills som jag blivit sämre på. Eller har cyklarna förändrats? Jag tycker att de vinglar mer nuförtiden och måste hållas med ett fastare grepp än förr, när det gick utmärkt att släppa styret om man hade annat för sig.
Min numera kåplösa släp blev besiktigad förra veckan. Det gick bra.Sen gick det mindre bra. Nu har jag köpt en reservdel och hoppas att jag med dotterns hjälp får dit den. För sen bär det av till inlandet där släpen används mest hela tiden.
Det finns förresten ingen lag mot att ta om när man backar släp.
Och ja, släp är utrum i mina trakter. Ett släp är något helt annat.
Uttal: [ein schlääääp] – eller hur, Ingela?
Jag kan backa ledvagn. Eller kunde, nu är det länge sen jag behövde. Nu sitter jag mest hemma och less ihjäl, medan jag pillar på en löser tand och gläds när det kommer en moped förbi var fjortonde dag.
-Bygdespel, vrålar jag då, och hade jag haft en liten konjagare hemma hade jag nog firat.
Nästan. n’schläääp säger jag nog. Om jag inte är i staaan alltså. Då måste jag skärpa mej.
Fick punka på Långfredagen. Tyvärr gick det inte att få tag på ett likadant däck som de andra tre, och leasingföretaget insisterar på att alla fyra måste vara samma lika. Så det var bara att punga ut och köpa en helt ny uppsättning. Det bidde durt och surt, särskilt som det var vinterdäck, och vi ska lämna tillbaka bilen i slutet av september…
Idag ska vi köra bort kastanjer och annat från föräldrarnas trädgård, det där som inte blev av i höstas för att det kom snö. Och groomen ska backa med släp.
Femfemtisex och silvertejp, med det klarar man sig långt. Och kanske lite najtråd.
Det syntes ett skapligt berg med orienteringskartor här nyssens. Det såg något osorterat ut och verkade som ett oöverstigligt projekt att leta fram några särskilda, annars kunde man ha tatt hand om några.
Sorry för det långa avbrottet – jag är i England och trasslar med Brexits regler för wifi! Jag kan inte logga in på bloggen för att jag har dubbel säkerhet som kräver att jag får ett sms som jag ska skriva in inom en minut, men alla sms fördröjs och tar minst en halvtimme på sig …
[…] nu, du har ju fått olja, bensin, nytt batteri, nya sommardäck, ny vindruta, ny ljuddämpare och släpet är besiktigat och godkänt! – Scccchiiinggg sssbrhostbrrr […]