Jag sitter iklädd basketkläder på Stortoget i Lund och svettas.
I Skåne är inte sommaren meteorologiskt slut förrän runt 12 oktober, så man kan kanske säga att jag åkte söderut för att förlänga sommaren. Men så var det ju inte; jag åkte faktiskt hit för att träna basket i två timmar.
Mitt Lugi-lag från runt 1990 samlades nämligen här i Lund för att spela basket utomhus … och dricka lite bubbel samtidigt. Det är förstås en på alla upptänkliga sätt mycket olämplig blandning med tanke på att idrottsrörelsen ska spola kröken, trajadiraaa.
Sommaren har inte blott varit en sorgesam period med saknad och askströssel, utan minst lika mycket sågande, skrattande, skuttande, bakande, badande och basketbollande. Sedan i maj har jag åkt till Brighton, Olseröd, Köpenhamn, Lund, Visby, Horndal, Byske, Runmarö, Hästvom, Öland & Öland och nu Lund igen. Om jag hade cyklat överallt utan att åka hem till Eskilstuna en enda gång, hade jag cyklat i ungefär 300 timmar.
Men vad finns då på alla dessa platser? Jo, mitt skyddsnät. Jag fångas upp av släkt och vänner när jag faller – och så ligger jag där och vaggar i deras famn tills det är dags att hugga ner ett träd, måla ett tak, tapetsera ett rum, dricka en öl, äta en soppa, heja på Sverige i OS, klämma en kräfta på magen och förstås spela basket med bubbel.
Tack, tack och åter tack!
Bildrapport!
Minnesavdelningen!
Olle och jag träffades 1985, och 1986 flyttade vi ihop i en helknäpp, ickeisolerad tvåa utan fungerande toa på Michael Hansens kollegium i Lund. Dessutom låg sovrummet precis under en stentrappa som ledde till korridorköket på andra våningen, och detta hände sig på den tiden när många fortfarande bar träskor inomhus.
Därför satte vi in en annons i Sydsvenska Dagbladet.
Man betalade för varje tecken i annonsen, så vi filade länge på formuleringarna för att ha råd. (Och det var inte vi som tyckte att ”Du” skulle skrivas med versal.) Några veckor senare fick vi napp och flyttade in i en stor, central vindslägenhet på Skolgatan 4.
Där råkade jag en gång tappa en hel kastrull med indonesisk gryta på en orange ryamatta strax innan gästerna skulle serveras. Inget fick förfaras, så jag slevade tillbaka maten i kastrullen.
Under hela måltiden pillade vi sedan med glatt humör ut små, tunna, orange garnbitar ur munnen. Det var tider, det!
Snygga bilder! Och jag vill ju se kort inifrån er lgh på Skolgatan!
Skyddsnät är en bra grej!
Man bara måste ÄLSKA din förmåga att dokumentera. Tänk att den där trasiga kontakten fick en liten hälsning från när den pajade. Snyggt rensat också, även om det ser något mindre organiserat ut. Var ska resväskorna stå nu då?
Mycket igenkänning på att ”häromåret” ofta är för tolv, tretton år sedan!
Och den där eltampen, som verkade så hotfull i det nytapetserade rummet, visade sig vara helt ofarlig och nu är den väck. Målning nästa!
Ni ska veta att det underbara huset på Öland sedan två år saknar el eftersom jag REV NER en till synes onödig ledning som … var synnerligen viktig. Men å andra sidan funkar den tillfälliga lösningen perfekt och kanske var det bra att elen från 1909 inte längre är en brandrisk …
Resväskorna med Olles kläder står staplade i ett hörn i Tornrummet – jättefult och sorgligt. Men så får det vara ett tag. (Rummen i huset har sådana namn. Latinrummet är det sovrum där de tre latinläsande barnen sov. Storasängenlandet är rummet med en säng som är bredare än lång. Ja, ni fattar.)
Crrly: Mycket intressant uppgift du gav mig nu – att leta reda på foton från 1987–89!
Vad skönt Karin, att det ordnade sig med sladdutsticket!
Jag vill också se bilder från lägenheten!
El är besvärligt. Om man försöker själv kan det bli väldigt fel, och om man anlitar en fackman (fackperson?) kan det bli väldigt dyrt.
Tuuut!
Nu ska jag läsa inlägget.
TUUUUT!
(Volymen utomhus är fullständigt horribel. Inne i huset är det blott ljuvt, som skön musik.)
Det är bra att du har ett skyddsnät. Om du vill räkna in mig där så får du.
Ni har fått till tutan igen?
Tycker mig svagt minnas ett inlägg om det från ”häromåret”, så det kan det ju vara ett tag sedan.
Här, Cecilia N.:
https://lotten.se/2023/01/hesa-fredrik-vars-namn-ar-omtvistat-is-back.html
Apropå … Denna dök upp igår i ansiktsflödet:
https://www.tiktok.com/@alpitcher/video/7410034698623241504
(Antar att man får dela eftersom klippet har en dela-länk.)
Den var bra, Dina.
Fopollsmatch på teve. Ny chef, nya spelare, samma frisyr. Liiite diffusare, men samma. Som fopollsfrisyren i OS dårå.
Den där gamla basketbilden återväcker funderingarna kring shortsens och topparnas (eh…. ja.) storlekar i olika sporter.
Eller i EM menar jag nog. Men det var väl ingen större skillnad.
Jag kunde inte se matchen igår, vilket nog var synd eftersom vi puttade in massa mål. Nu är det så länge sedan jag kollade på landslaget att jag välan kommer att känna mig som ny i klassen när det väl blir dags!
Mina chefer på universitetet insisterar på att skriva ”Du”, trots mina ihärdiga försök att övertyga dem om att det ser Dumt ut. Hur kan jag övertyga dem?
Ooooooh, Jennie! De behöver naturligtvis en föreläsning av mig!
I brist på en sådan kan du be dem läsa dessa två stycken och tala om vilken som är mer lättläst. Den eventuella poängen ”jag vill med versalt D visa respekt för läsaren” går helt förlorad när läsaren inte fattar det, utan bara tänker att det var då en jävla svårgenomtränglig text.
1.
När Du besöker dina vänner i
Eskilstuna måste Du be dem att visa
Dig vägen till Sundbyholm. Där ska Du
ta Dig en titt på Sigurdsristningen – ett
fornminne som säkert kommer att göra
intryck på Dig. Tänk om Du hade levt
på vikingatiden! Hur skulle Du ha klarat
Dig då?
2.
När du besöker dina vänner i
Eskilstuna måste du be dem att visa dig
vägen till Sundbyholm. Där ska du ta
dig en titt på Sigurdsristningen – ett
fornminne som säkert kommer att göra
intryck på dig. Tänk om du hade levt på
vikingatiden! Hur skulle du ha klarat
dig då?