Jag vill tjoa i högan sky.
– PRISA WI-FIN!
– HYLLA DE FUNGERANDE MOBILERNA!
– PUKOR OCH TRUMPETER!
Förklaringen kommer här med ett sammanbitet leende, blixtrande ilskna och likaledes sammanbitna ögon samt knutna nävar i alla upptänkliga fickor.
Den 4 juli stängdes alla mobiler och routrar av i vår familjekonstellation. Idag – den 18 juli – fick vi tillbaka alla funktioner. Orsaken är oklar, syndaren är inte funnen – men det har definitivt att göra med min stundande konkurs. (Mer info om detta kommer senare. Jag har inte misskött mig, men vårt livsverk sedan 29 år – Bergmans Bokstäver AB – finns inte längre.)





När jag inte fällde träd, satt jag i telefon – alltså i mina kompisars telefoner. Nästan allt skulle kanske kunna lösa sig om inte om, t.ex.
- ”identifiera dig med Bank-ID” (går inte på min kompis mobil)
- ”vi använder tvåstegsverifiering för din säkerhets skull” (går inte på min kompis mobil)
- ”kryssa i rutan om att du vill byta ut ditt nuvarande mobilnummer ska bytas ut till ett nytt” (men nej, aldrig i livet)
- ”fyll i den fyrsiffriga koden som vi skickar via sms” (jag får ju inga sms)
- ”vi ringer upp dig på det telefonnummer som du har registrerat hos oss” (mitt nummer är för fan bortkopplat).
Jag måste ha börjat släpa med fötterna av dessa tunga bekymmer, för vips fick jag en till sticka i foten. Och en till. Nya operationer, nya kratrar, mera sprit. (I såret dårå.)
Tiden har i viss mån stått still i denna stuga på Svinön utanför Byske, så av oklar anledning dokumenterade jag med frenesi dessa gamla förpackningar, samtidigt som jag svor ve och förbannelse over digitaliseringen.

Att jag åkte – FLÖG!!! – hem i förtid kostade mig mer än en resa till USA, och … oh the irony … inte ens wifi fick jag på köpet. Vart jag mig i världen vänder, möts jag av ett stort, fett error.

En liten ängel på ett annat mobilföretag hjälpte mig till nya simkort och tillfälliga mobilnummer som hjälpte oss i drygt en vecka. Sedan blev det fel på korten, så vi fick nya. Av misstag skickades en dubbel uppsättning. Samma dag skickade Telenor nya simkort för att de trodde att jag ville fortsätta anlita dem. Av misstag skickade även Telenor en dubbel uppsättning.
Nu har jag självklara julpynt – simkortsgranen kommer att slå världen med häpnad.

Efter Svinön väntade vedstapling på Runmarö i Stockholms skärgård. Våra värdar envisades med att man ska ta det lugnt på semestern, medan jag ansåg att den där vedstapeln var på tok för liten.

Nu befinner jag mig på Hästvom i Fjällbackas skärgård eftersom Moa (den nuvarande 24-åringen) ska gifta sig här.



Inte ett träd i sikte här på de vindpinade klippöarna – men nästa vecka åker jag till Öland, där det väl behövs en motorsågskunnig trädfällare?
I 15 dagar försmäktade jag på dessa öar utan snus mobil. Men som ni ser; allt är inte mobiltrubbel! Temat i rubriken kunde lika gärna ha varit ”öar jag mött” eller Svinön–>Runmarö–>Hästvom–>Öland …
Eller ”Från Ö till Ö” Ett drama i fyra akter. Jag är lika impad av dina skogshuggar-skills som oroad av din tilltro till höga stegar och liknande. Tur att det gick så bra som det gick! Och även impad av dina sykunskaper såklart. Det är gruvsamt att klippa i fina tyger och kanske gruvsammast av allt att att klippa i en brudklänning? Ser i alla fall ut att bli väldigt fint.
PS: KAN det där mobiltrubblet eventuellt ha något att göra med en ond telefonväxel?
Exakt, Karin. Onda telefonväxeln är sannerligen av ondo.
Man får gratulera Moa, då. Och alla andra inblandade, svärmödrar och med mera.
Jag försöker avhålla mig från att titta på fonen när den inte har meddelat att den vill något. Det går sådär. Ett litet avbrott kanske skulle få mig att inse – nej, det fungerar nog inte heller.
Apropå stôllighetera i världen idag – var det nån som hade P1 på och hörde när tolvslaget ägde rum i Stockholm runt 11.20. Jag blev mycket förvånad och trodde att mina klockor gick fel men nej då till och med spisens inbyggda visade rätt. Och hela klockproceduren gick utan kommentarer från studion och även dagens dikt. Sedan blev klockan tolv och allt ordnade sig med 12 slag och dagens dikt – igen.
Funderar på att skaffa en ”dumbtelefon” så man får vara ifred och ostört kunna SMSa.
BankId kan man ju ha på datorn. Min älskade lilla Nokia från 2005 kunde inte längre stava och det var med sorg jag skaffade en modern klösbräda där allting ska lägga sig i.
Vill bara slå ett slag för att skaffa en personlig kod på banken. Då kan man ringa dem och skaffa nytt bankid om man tappar mobil eller ipad etc.
Dagen idag har det tjatats om dataproblemen som inte alls var en cyberattack utan en ren klantighet hos ett säkerhetsföretag. Svenska Post och telestyrelsen har omtänksamt nog lagt ut information till de drabbade på sin hemsida. Frågan är bara …
Från yuppienalle till klösbräda, tack hyttis!
Min pappa råkade ut för en lättare afasiskada (eller ordskalv, som vi kallade det) vid 90 års ålder och då blev han tvungen att uppfinna de ord som han inte hittade, eftersom de hamnat fel i ordförrådet. Mobiltelefon blev ”mångpetare” (och grannens nyfödda tvillingar blev förstås ”dubletterna”).
Min favorit bland afasi-relaterade nyord är ”sån där marmelad som finns i fiskar” = kaviar.
Niklas: Jag känner verkligen för alla som drabbas av dessa digitala trasselsuddar.
– Jamen HUR ska jag gå in på er hemsida för att klaga på att jag inte har nåt nät?
(Idag ägde vigseln rum. Alla dansade till alldeles nyss och de nygifta ska absurt nog tillbringa natten i samma rum som Moas mor och moster, alltså jag och Orangeluvan.)
Grattis till Moa och grattis till dig och hela familjen.
Det är kul att när man har något att fira, då verkligen gör det. Firas alldeles för lite, tycker jag. Sorgligheter däremot finns det överallt, hela tiden.
Mobilstrul låter ingt kul. Det är heller inte kul när man försöker hjälpa ens pappa att föra över lite pengar till ett syskon i annat land. Allt skall dubbel-, trippel- och mer verifieras p g a pengatvättar och terrorismpengar m m. Och så fungerar det ändå inte. Har försökt i en månad nu. (Jodå, man kan (nästan) göra en gammeldags banköverföring men det är också halvt digitaliserat, som inte fungerar, samt att överförda summan då blir betydligt krympt eftersom inblandade banker ju skall ha sitt.)
I övrigt undrar jag nu om det verkligen kan bli en kvinnlig president i väst. De är ju knasigt konservativa när det gäller sånt.
Ibland snöar jag in på engelskt femtonhundratal, Henry VIII och alla fruarna och Elizabeth och så. När kungliga arvtagare firade bröllop på den tiden var det tydligen inte ovanligt att någon, t ex svärfar eller en person han litade på, tillbringade bröllopsnatten i eller precis utanför det unga parets rum för att kontrollera att allting gick till som det skulle. Vad de unga paren, som ibland bara var i femtonårsåldern, tyckte om saken framgår inte. Men vi kan gissa.
Nu, hörni, har jag kört över hela Sverige – på tvärsan! Med pauser tog det 12 timmar, vilket är fasligt lång tid. (Rapport kommer.)
Grattis Moa och Arvid, det är kul att gifta sig!
Idag hörde jag en floskelgenerator av rang alldeles i början av Studio Ett.
Grattis till brudparet!! Ninja har rätt: Det är kul att gifta sig.
Grattis Moa!
[…] först bara en liten giftas-uppdatering. Jag berättade i förra inlägget om vistelsen på Hästvom i Fjällbackas skärgård, och om det stundande bröllopet mellan Moa […]