Vem i hela friden sa ”Det är ju så jädra ljust” här ovan, i rubriken?
Jag tänker mig att ni gissar på
- lampägaren med en pittlampa som lyser som faan trots att de obegripliga siffrorna säger E27 när man vill läsa 60W
- en reklammakare som söker inspiration om blekmedel
- Trumpen under solförmörkelse
- en grabb med de billiga solglasögonen från macken
- den upplyste buddhisten.
Men nej, för det var ju jag alldeles nyss.
Efter ett halvårs sorger och bedrövelser kallades jag ju traditionsenligt härom veckan till Horndal i Dalarna för bl.a. tapetsering av småblommig tapet.
Nu är jag i Byske för renovering, gräsklippning, dassrensande och rörordnande (precis som förra året). När klockan igår närmade sig midnatt gick jag ut på bron (ergo förstutrappen) för att inspektera ägorna.
Det var så satans ljust! Och då ska man veta att jag sedan hjulbenta barnsben har sett midnattssol otalet gånger, och inte alls borde vara förvånad som strakbent tant.
När jag inte trotsar myggen i kvällsljuset finns det mycket annat att göra i denna stuga i Byske. Allt är snett och vint och underbart, en gäststuga har hamnat på sniskan och ett utedass har blivit cykelförråd. Just det sistnämnda är helt på tok eftersom hantverkarna som förra året rätade upp den sneda storstugan råkade paja toaletten … och vi nu måste klämma oss in här:
Nu skakar halva läsekretsen på huvudet och mumlar ”men hiva ut cyklarna då”, men si det hinns inte med, för vi måste ju ideligen fika, dricka kaffe, baka bröd och planera kvällsmat.
För att inte taaaala om den stora gräsmattan som var på väg att bli en slåtteräng, men som vi nu tvärs emot alla insekts- och blomälskares direktiv har röjt, klippt, räfsat och svurit över. Det är förstås inte slåtterängens fel att vi svär – den står ju bara där och står. Så kommer vi som en fransk bila 1789 och blir irriterade när avrättningarna krånglar pga. startsnöre, soppatorsk och skumma sladdar.
Att inte ha handskar är lika dumt som att inte ha solglasögon, inte äta fiberbröd, inte göra morgongymnastik och inte sköta sitt tandtrådande. Och ändå kan jag inte förmå mig att göra som man bör. Jag tar heller inte hand om min hälsporre utan trampar omkring i jättestora stövlar som varken har hålfotsinlägg eller skumgummidämpning.
Plötsligt blev stugägarinnan även båtkapten. Ena grannen sålde nämligen en liten dubbelbottnad båt, och den andra grannen lånade ut en finfin båtmotor. Men precis som allt annat, krånglade den och 1970-talet fick komma och hjälpa till:
Om allt går väl, kommer vi imorrn att fälla två stora rönnar. Om någon av er är i trädfällningsbranschen och känner sig lite orolig för oss: chilla bara. Vi ska kolla på Youtube och lära oss hur man gör.
Pssst! Kolla vilken cool bil vi såg på väg norrut:
Fotonot:
Bilden längst upp tog jag idag strax utanför Svinön.
Gammal Klippo? Tänkte jag först. För den ser ju ut precis som min och den är bara, låt mig se – äsch, glöm det.
I övrigt anser jag att det är dags för ett arbetsläger hos dig Lotten. För även om du är extremt mångkunnig och ofattbart snabb (Klä om stolsitsarna, javisst! Klippa häcken – ja vad kul! Bygga en altan – lätt som en plätt! Tapetsera om sovrummet, oh ja!) kan det kanske vara så att det finns en och annan arbetsuppgift som du gärna överlåter åt en gästande arbetsstyrka?
Vi ska naturligtvis ha ett arbetsläger hemma hos mig. På agendan står
• tapetsering i hiss-schaktet
• eldkastare i källaren
• installering av rutschkana från ovanvåningen ner till verandan.
Lotten har stolsitssnits
JÄKLAR, HÖRNI!!! Varför säger jag så? Jo, här betalar föreningen 600.000 kr för att byta ut våra drygt 100-åriga balkonger . När vi kunde ha fått Karins glada gäng för kost och logi och vänligt bemötande! Attans.
Vafalls? Har ni ingen erfarenhet av att demontera gamla balkonger och fästa nya på väggen, säger ni? Men snälla! Nån gång ska vara den första.
Så härligt att ha Lotten tillbaka!
Tack Ökenråttan! Jag ska försöka rapportera från mina vidare öden och äventyr även fortsättningsvis!
Hm, stolsitssnits var ett jädra bra ord.
Vi leker med barnbarnet i stugan. Innan hon och hennes föräldrar kom hann vi även göra en del nytta.
Tummen upp för Byske! Min mamma var därifrån. 🙂
Formulerade jag mig illa där uppe? 17.52. Ja, det gjorde jag. Man ska inte försöka vara så himla lustig i tid och otid, i synnerhet inte bland dem man inte känner mycket väl. Jag uttryckte mig riktigt dumt. Det lät inte bra. Huga!
Jag tyckte att det lät jättebra, Ökenråttan! [Plats för jättestor smiley!]
Ah – en Chevrolet hade min pappa. Att få gunga iväg i den ett kvarter bort till tobaksaffären. Pappa köpte Camel och hade man tur kunde man få en sagobok, men framför allt fick man ha pappa alldeles för sig själv en stund.
Suck. Jag har aldrig suttit i en Cheva. Och inte ens en bucket-list har jag att skriva upp detta på!
Konkursen är i full gång med totalpanik vad gäller mobilerna i familjen. Just nu består livet blott av 1) jakt på wifi 2) telefonsamtal via grannars och kompisars mobiltelefoner 3) sömn.
Så här brukade pappa sjunga:
Ack som ett fjun så lätt
startar min Chevrolett.
Nu har den stannat
lika förbannat.
Lotten, har du nån bra hjälpare i denna nöd? Det ska inte behöva vara så här långdraget och osäkert.
Jag har tre mycket bra och skickliga kompisar: två basketspelande revisorer och en affärsjurist.
Nu är allt överlämnat till en för mig okänd konkursförvaltare, och det är nu allt brakar åt skogen. Vi är inne på dag åtta utan fungerande mobiler.
Vet ni vad som händer om man får alla paketaviseringar via sms och ens mobil stängs av?
[tänka tänka]
Man får inget sms. Och kan inte hämta ut sitt paket.
Bilen var ljusblå. ”Ljusblått stärker krediten”, sa pappa. Vad det betydde fattade ju inte jag, som ni förstår.
Kusiner i England och spanjor i familjen – hur hejar man då?
… och två skottar i den närmaste vänkretsen …
Vi hejade på Spanien så vi blev alldeles hesa, och är därför idag glada och nöjda!
Rapport från vår front: alla i familjen är fortfarande utan fungerande mobiler. Telenor sitter och ruvar på alla våra mobilnummer till den 18 juli, när de släpper ifrån sig dem till en ny mobiloperatör. Och Sigge, minstingen på 21 år, har brutit två fingrar (på en fabrik, där han sommarjobbar).
De e mycke nu. Off I go på återbesök på mammografieneheten …
Vid EM i fopoll nu Spanien
bevisar för oss vad de kan igen.
Men England de gråter,
finalen de åter
förlorar då Spanien vann igen.
🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸
Tack hakke: nu har alla spanienfantaster i familjen fått ta del av det så användbara rimmet Spanien–vann igen.
Eftersom jag inte kan ta emot sms sedan 4 juli och dessutom har tvåstegsautentisering vid inloggning här på bloggen, kan jag inte blogga/logga in förrän mobilerna börjar funka igen.
Men det gick bra på mammografin: jag är helt frisk. (Fullständig rapport kommer, kanske på torsdag om Telenor håller vad de lovat.)
Men åh, så bra! Mammografi är bra, men plågsamt. Återbesök till mammografin är skrämmande och ännu mer plågsamt. Men bra, förstås, och allra bäst om det visar sig att allt är OK!
Om Telenor håller vad de lovat … Det händer ju att de inte gör det, så vi får väl alla bereda oss på lite ytterligare väntetid. Samtidigt som vi förstås håller tummarna.
Arbetsgivaren har väl anmält Sigges fingerbrott som arbetsskada?
Förr i världen, i alla fall, hade LO ett fackmedlemskap för just sommarjobbare, vähäldans bra. Rekommenderas att kollas upp.
Jag behöver också gratofera tutorna, men har svårt att komma iväg.
Hjärtligaste lyckönskningar till nymobiliserandet! Hoppas det går bra, det är väl dags att NÅNting gör det.
Jajustja, tuttklämmantet gjorde ju det, grattis!
Tuttklämmandet kräver sitt eget inlägg vad det lider!
Hm. Varifrån känner jag igen huset i bakgrunden där den orangea bilen naturligtvis är huvudperson? Jamen naturligtvis! Ni är på Ica i Övik!
Hoppas ni tog er hemåt också i god ordning.