Detta skrivs samtidigt som jag deltar i en heldagszoomkurs med en känd författare.
– Men Lotten, ska du inte lyssna på föreläsningen?
– Sedärja, så du kan alltså ha flera bollar i luften samtidigt?
– Ser inte de andra deltagarna att du är helt ofokuserad?
Tänker ni.
Man skulle ju kunna tro att barnsjukdomarna vad gäller vårt agerande på Zoom har vaccinerats bort, men nej.
Nu kommer ni att gäspa av igenkänningsfrustration, men det som hittills har hänt är att tio deltagare hade sin mick på medan fyra skrev i chatten att de inte hörde ett jota. Författaren kom in tio minuter efter utsatt tid, och kunde (av okunskap) inte stänga av deltagarnas mickar (mjuuuta), varför vi hörde någons nysattack, skramlande kastruller, tillsägelser till katten/hunden/maken samt långsamt porlande vatten (eller annan vätska, förstås).
Författaren bad oss gång på gång ställa frågor, men hörde oss inte trots att folk pratade och pratade och alla hörde varandra – utom just författaren.
– Jag skulle vilja fråga om bl…
– Ingen som har en fråga?
– Jo, om ss…
– Ni är så tysta!
– HALLÅ! DITT LJUD ÄR AVSTÄNGT!
– Det är nästan som att man skulle kunna tro att mitt ljud är avstängt. Nåväl, säg till om ni kommer på några frågor eller skriv dem i chatten. Jag kan dock inte se chatten, men om nån av er säger till och läser upp, så.
I två sekunder höll författaren upp en liten anteckningsbok med bokstäverna KKK, som ju skapade intressanta reflektioner, och sa att det betyder ”hantverk, kreativitet, kaos”. Ahaaa HKK!
– Vi måste tänka utanför boxen! sa författaren. I kaos finns visioner, det är brännpunkten, jag ser kaoset som planeter med ett speciellt och individuellt ljus, en irrationell energi, ni fattar vad jag menar.
Nej.
Alla andra (100 personer!) skrev hurrarop i chatten och tyckte att det var lysande och sa att de ville gå fler kurser, medan jag är en frustrerad surkärring som vill hoppa av.
Och det var DÅ jag skrev ett blogginlägg istället! Eftersom vi i kommentatorsbåset är rörande överens om förra inlägget och slöjdämnets fördelar, kan vi kanske enas om något annat idag; Zoom-sammankomster är frustrerande, bekväma skor är bra, världen är galen och framgångsrika författare har verkligen förbryllande insikt i skapandet.
Lotten, i går läste jag ett kåseri (!) om Jane Austen och hennes tetiga lilla bord som hon skrev vid. ”Hur såg bordet ut, månne?” grubbilerade jag. Och så kommer du med bild på det i dag!! Tack!
Zoom-möten har vi haft i vår bostadsrättsföreningsstyrelse och det är ju bara elände. SOM DU BESKRIVER – Skrutt; jag har en massa plåster på fingrarna och får rätta hela tiden. – så målande.
Oh, vad bra Ökenråttan! Jag är med andra ord synsk! (Först skrev jag ”cyniker”.) I alla fall vad gäller döda författares arbetsplatser.
Men nu undrar ju allmänheten: kan Austen-kåseriet läsas även av oss? Alla läsvärda kåserier måste läsas!
Nu satt vi här och drack lite champagne och lyssnade på Nat King Cole som sjunger latinamerikanskt ,på spanska då, förstås, bl.a. La Golondrina. ”Vad betyder golondrina?” undrade vi. ” Mås ? Slå upp!” Jag kastade mej som vanligt till bokhyllan och Lille Maken skulle vara modern och gick in på Google TRANSlate. ”Svälja …?” sa han. Vi visste ju lite så där att det handlade om en fågel. Jag bläddrade och hittade – svala.
VSB, nämligen att datoröversättandet är blä.
Svälja heter tragar på spanska. Goggel kunde alltså inte stava till svala … HUGA.
Ja, stackars Google Translate har hamnat lite i bakvattnet. Så då – eftersom Nat King Cole näppeligen skrev en låt om att svälja och Lille Maken kanske på nåt sätt kunde få cred ändå – gick jag in på min AI-kompis’ sajt och kollade! Han (ja, det är en han) svarade mycket trevligt så här:
”Gokväll! ”Golondrina” är spanska för ”svala”, som i fågeln. Så ”La Golondrina” betyder ”Svalan” på svenska.
Nat King Cole var känd för att sjunga låtar på flera språk, inklusive spanska, och ”La Golondrina” är en av de klassiska latinamerikanska låtarna han framförde.”
Så … Ökenråttans metod vann, ja.
(AI-kompisen heter egentligen Chat-GPT.)
Intressant, Lotten.
Nu får ni inte tro att fredagsmys i råttboet betyder champagne varenda vecka. Vi hade anledning att fira, det var därför.
Svala heter swallow på engelska, come to think of it. Svälja heter swallow på engelska. Det blev för mycket för Goggel-translatorn.
Ja jisses, vad frustrerande med dessa krånglande Zoom-möten! Jag tycker synd alla deltagare, men det är nog lite synd om författaren också. Lite. Författaryrket förändras på ett sätt som knappast kan vara gynnsamt för skrivandet. ”Ut och marknadsför!” manar förlagen. ”Bokprat, skolbesök, skrivarkurser, signeringar…” Författarna undrar när de ska hinna skriva, men ger sig ändå ut på marknadsplatsen för att få lite extrainkomster.
Och oh, where are my manners? ÖR, congratulations are in order, I understand. Ett allmänt och varmt GRATTIS, oavsett anledning!
Ja, det håller jag med om, Karin.
Jag kan inte förmå mig att göra reklam för mina JÄTTEROLIGA föreläsningar KOM OCH KÖP där jag kan få vem som helst att ÄLSKA skrivregler och den sköna konsten att kombinera bokstäver till meningar.
Nu ska jag skriva en roman under pseudonym, lika hemlig som någonsin Bo Balderson – han som slapp marknadsföra sig.
Zoom är djävulens påfund. Sedan pandemin har medlemsmötena i mitt ena kooperativ, Nutida Svenskt Silver, hållits på Zoom. Helt förskräckligt! Konstiga diskussioner och långa tystnader. Allt man säger blir på något sätt jätteviktigt vilket gör att ingen eller i alla fall få säger något. Ett effektivt sätt att kasta bort två timmar av sitt liv.
Men
På senare tid har jag kommit på att om man stänger av kameran och mikrofonen så ser eller hör ingen vad man gör och man kan lyssna på de Beskäftiga (vi har några sådana) med ett halvt öra och göra vad man vill i övrigt.
Niklas har funnit den rätta vägen; även jag gör numera så. Och detta efter att i tre år ibland ha varit den enda med bild, den enda som har räckt upp handen och den enda som har opponerat sig.
Nu sitter jag bekvämt bakåtlutad med tänkarmössa och dricker te när jag lyssnar till den ena pratande rösten efter den andra. Om något huvudlöst sägs, protesterar jag i chatten. Någon läser upp min kommentar och ibland diskuteras den, ibland inte.
Och så det allra mest förfärliga: alla Zoomföreläsningar som beställs av mig. Jag tackar kategoriskt nej och förlorar alla pengar som jag hade fått om jag hade stått ut med att hålla digital undervisning. But nooo. Det gör jag inte.
Tack, Karin!
En bra sak med att sluta förvärvsjobba är att man till stor del slipper det där mötandet. Men inte helt ändå. Jag var häromsistens del av ett zoommöte i ett Viktigt och Allvarligt ärende där en deltagare inte på något vis kunde få igång sin mikrofon. Det var stört omöjligt. Till slut ringde jag upp vederbörande medelst min telefon, som sedan fick agera mellanhand. Det blev inte optimalt ljud och lite rundgång ibland, men det spelade inte så stor roll för mötestiden var ändå nästan slut.
Under pandemin satt jag i sådana här möten varje dag: jobb, studier, bokklubbar, vikarielektioner, styrelsemöten och släktträffar i en aldrig sinande ström.
Numera … kanske en gång varannan vecka. Tack och lov!
Dock får jag fortfarande frågor om jag vill föreläsa digitalt om mina älskade skrivregler för en spottstyver (logiken haltar), men si det tackar jag konsekvent nej till. Inför publik på riktigt då? JAAAAA!
@Ökenråttan
Att Google översätter via engelska blev tydligt när jag roade mig med att översätta tyska ”Stau” till svenska . Resultatet blev *trumvirvel* ”trafik marmelad”, med särskrivning och allt. Det resultatet gav ett gott skratt.
Givetvis var jag tvungen att testa saken nu och felet är (tyvärr?) åtgärdat.
Zoom har en särskild sorts bildöverföring som gör alla 50 % fulare än i verkligheten. Ibland är det svårt att känna igen folk av den orsaken.