Jag har hittat flera dagböcker från 1992–2012 som handlar om bedrövliga dagar när jag inte ens hinner snyta mig eller koka te. Med ”spik-i-foten-positivism” berättar jag om halsbrytande äventyr där en snubblande sjuåring behöver sys i bakhuvudet samtidigt som en försigkommen treåring kliver på bussen mot stan – innan jag ens har fått av mig morgonrocken.
(Hm. Brukade jag ha morgonrock? Detta tål att tänkas på, för morgonrockspåtagandet verkar vara ett himla slöseri med tid. Hm.)
Nu är vi i den intressanta situationen att två av barnen (Trettioåringen och Tjugoåttaåringen) ju har fått barn, och börjar samla på liknande erfarenheter. Äpplet Erik (som är Trettioåringen) har verkligen inte fallit långt från det moderliga äppelträdet, för han skriver precis som jag noggranna redogörelser i förhoppningen att någon någon gång ska vilja läsa.
Om jag vill läsa? JA! HALLÅ! Jag kan lägga ut det på bloggen! Eriks fru får heta Frun och dottern kan vi kalla Lillan. Här kommer den glada dansen på rosor!
Erik, Frun och Lillan under drygt ett dygn
7 februari 2023
19:30 Jag har precis lagt Lillan. Frun säger att hon känner sig lite bubblig i magen. Vi tänker inte mer på det.
19:45 Frun säger att hon känner sig illamående. Dålig mat?
20:45 Pappa Olle [aka DDM] kommer in genom dörren efter en skånsk arbetsdag. Jag har lovat honom att sova här och dessutom hjälpa till med att översätta en jättetråkig powerpoint från engelska, men har istället skrivit ett Pythonskript som gjorde det automatiskt. Räcker över resultatet till honom.
20:47 Kräk och diarré börjar spruta ur Frun.
20:48 Jag springer omkring med halvfyllda kräkskålar, handdukar, hårsnoddar och handsprit. Pappa Olle gömmer sig i arbetsrummet.
22:10 Tömningen av Frun har lugnat sig. Vi pratar logistik.
22:45 Vi har en plan: vi fortsätter låsa in Pappa Olle i arbetsrummet, jag sover med Lillan i sovrummet och Frun sover i soffan i vardagsrummet. Imorrn ska jag jobba hemifrån, men måste först hämta hem jobbdatorn.
23:15 Allt är förberett för att vi ska kunna sova på våra respektive platser. Godnatt.
8 februari 2023
02:30 Jag vaknar av ett diskret mumlande intill mig. Jag tänder lampan och ser Lillan, stående i sin spjälsäng med blicken riktad mot mig. Vi går ner och gör välling tillsammans. Hon äter sig mätt och somnar igen. Jag kämpar för att somna om i bruset av Lillans urgulliga snarkande.
06:10 Mitt larm ringer. Jag väcker pappa Olle. Lillan lär vakna precis när som helst, så jag behöver hämta datorn snabbt så att Frun slipper bli väckt medan jag är borta. Jag fattar beslutet att ta bilen istället för cykeln, och kan då också skjutsa pappa Olle till stationen.
06:40 Jag parkerar jätteolämpligt precis utanför dörren till mitt jobb, och jag ber pappa Olle att sätta sig i förarsätet och se självsäker ut. ”Jag kan svamla på polska om nån frågar vad jag håller på med”, säger han självsäkert.
06:45 Min dator är hämtad och jag släpper av pappa Olle på stationen.
07:00 Jag kommer hem och får se Frun, som sitter och ammar Lillan. Äsch, hon hann vakna ändå.
07:40 Jag stoppar Lillan i barnfängelset (en numera för liten barnsäng) med massa leksaker och svarar på jobbmejl. Frun har somnat igen.
07:50 Jag ger Lillan frukost nummer två: havregrynsgröt med katrinplommon.
08:15 Köket ser ut som ett asteroidnedslag, så jag börjar städa medan Lillan sitter i barnstolen, denna gång med endast mjuka leksaker (så att Frun inte vaknar när de trillar ner i golvet).
08:35 Köket ser okej ut. Lillan ser uttråkad ut. Frun har vaknat, så jag bäddar sängen till henne uppe i arbetsrummet och hon flyttar upp dit.
08:30 Lillan och jag sätter oss på golvet i vardagsrummet. Lillan ”läser” en bok medan jag tittar på en obligatorisk utbildningsvideo om sopsortering.
09:15 Frun behöver hjälp med diverse smågrejer på ovanvåningen. Samtidigt är det cirka 1 % risk att Lillan trillar omkull om jag lämnar henne obevakad på golvet i en minut, så jag sprintar upp med det Frun behöver och flyger sedan ner igen. Tänk att man kan ta fyra steg i taget i en normal trappa.
09:40 Jag jobbar väldigt ineffektivt medan Lillan försöker luta sig mot alla vertikala ytor hon kan hitta.
10:15 Promenaddags. Dessutom ett stopp på Ica för att köpa blåbärssoppa, Piggelin och vätskeersättning. Lillan somnar på nolltid.
10:40 Herregud, frukost?! Äter frukost. Jobbar vidare.
12:00 Lillan har sovit ute i minusgraderna en och en halv timma. Hon lever.
13:00 Lillan har sovit ute i minusgraderna i två och en halv timma. Hon lever. Frun lever också.
13:05 Lillan vaknar. Hon får lunch men signalerar att hon är trött. Huh?
13:30 Lillan och jag umgås på golvet. Frun är på ovanvåningen och kämpar med att få i sig näring.
14:15 Dags för nästa promenad med Lillan. Ännu en gång somnar hon nästan omedelbart.
14:45 Herregud, lunch?! Äter lunch.
15:30 Efter att inte alls ha jobbat åtta timmar idag bestämmer jag mig för att jag är klar. Ungefär samtidigt vaknar Lillan. Hon får några vindruvor.
15:50 Frun lider av fysisk och psykisk Lillan-abstinens, så hon tar en grundlig dusch och kör en amningssession. Underbart, tycker Frun. Mat, tycker Lillan.
16:20 Jag tappar upp ett bad till Lillan för att tvätta bort alla eventuella kräkvirus som kan ha kommit från hennes mamma. Lillan kissar på mina byxor medan jag lyfter henne till badbaljan.
16:45 Jag spelar tv-spel i ett par minuter medan Lillan ännu en gång försöker förstå hur en bok fungerar.
17:15 Dags för Lillans kvällsmat. Det blir en hejdundrande buffé: kycklingryta, mosade katrinplommon, riven ost, blåbärssoppa och finhackade tomater. Lillan är riktigt dålig på att hejda sig och stoppar flera gånger alldeles för mycket mat i munnen samtidigt.
18:00 Jag är väldigt trött. Lillan sitter och klättrar samt tuggar på mig på köksgolvet.
18:25 Dags för läggning. Välling, vitamin, pyjamas, tandborstning, sagoläsning och att insomnandet går på rekordtid: 23 minuter!
19:00 Jag räddar Frun från att titta på en jättedålig film. Jag sätter mig och skriver denna dagbok.
19:45 Herregud, kvällsmat?! Äter kvällsmat.
Ni hör att Erik har samma inställning som jag till sådana här dagar:
– Det går bra! Jag kommer att överleva! Snart får jag sova! I morgon är en annan dag! Vänta, har jag ätit?
Om ni har orkat läsa ända hit måste ni ju få en bildbelöning.
Underbart!!!!
Wow, EriK – jag är imponerad av alltihop, men kanske mest av allt av att du verkligen hann med att anteckna också!
Erik verkar ha samma begåvning som sin mor när det gäller att skriva. Mycket underhållande och roligt.
@PK
Precis, Lotten har sedan länge haft min talang som inspirationskälla!
Imponerande, 30-åringen! Själv skrev jag dagbok ända från avfärden till BB när ettan anlände och vidare ända till – ja när slutade jag? Det händer ju ingenting nu.
Väl hanterat och väl skrivet, 30-åringen Erik. Men allra bäst var nog räddningsinsatsen till Fruns välfärd om kvällen.
Själv kommer jag ju (som jag har nämnt här då och då…) inte ihåg nånting. Och inte har jag skrivit dagbok heller, det borde jag verkligen ha gjort. Värdelöst.
Magganini: Jag har ju (som ni vet) gjort tvärtom och skrivit dagbok och hållit hårt i mitt komihåg. Men ÄNDÅ kommer de jädra ungarna med helt andra minnen!
Så: min rekommendation är härmed att inte alls på några villkor ha dåligt samvete för det som inte antecknades under barnaåren, utan att istället fråga telningarna om de minns nåt. Förmodligen minns de jättekonstiga saker, som alla då kan häpnas över.
– Varför är dom där sladdarna gröna? sa ett av våra barn i fyraårsåldern tydligen (för detta har jag inget minne av).
– För att. du ska ha nåt att fråga om, ska jag tydligen (för detta har jag inget minne av) ha svarat.
Jag fattar ju att även jag har varit för trött för att alltid vara pedagogisk, men för min egen skull kräfver jag fortsättningsvis att barnen har ett lyckligt slut på sådana minnen. Jag vill tro att jag sa:
– För att du ska ha nåt att fråga om. Så nu undrar jag om du har nån idé. Varför tror DU att de är gröna?
Dagboken har dock INGA noteringar om just detta replikskifte.
För övrigt är jag nu hemma efter åtta dagar i England. Excuse me, pardon, sorry och please på er alla!
Groomen hälsar att såna där små ska ha en sked när de äter, och så matar man dem med en annan sked. Då har de inte lika mycket tillfälle att ta händerna fulla med mat och försöka få in den i munnen. Men de försöker förstås ändå.
Helt och komplett rätt!
(Minmellanslagstangentharpajatför 273:e gången. Bara om jag tar i för kungochfosternlandfunkar den.)
Lotten är hemma från England och jag är tillbaka (i Stockholm) efter tre dagar i Oslo. Har vi några norrmän-kvinnor här som kan svara på några frågor? Eller andra norgekunniga för den delen.
T ex:
Vad gör alla på morgonen om affärer inte öppnar förrän kl 11? (Och så stänger de vid 17-18 även på turistställen som flygplatsen. Warum?)
Och vad äter man till frukost/lunch om man inte vill ha smörgås med smörgås? Eller smörgås med bulle. (Det fanns någon ynka sallad här och där, men inte mycket. Och smörgås och bulle är ju gott men varför är då alla hyfsat smala? Undrar man då.)
Och, här är mitt nummer om någon känner för spontanträff: 072 907 59 27
Vet inte vad dottern har planerat för mig men förmiddagar borde jag vara mera ledig.
Dina, det var en tid sedan jag bodde i Oslo men här är några svar:
1. De arbetar. Och affärer stänger av tradition 17.00. När jag bodde i Oslo fanns det någon enstaka mataffär som stängde 18.00. Jag vande mig aldrig.
2. Norrmän äter smörgåsar till lunch. Alla (ALLA) gör en matpakke innan de går hemifrån på morgonen och traditionellt innehåller den en skive med gulost och en skive med brunost och en kvart liter melk.
3. De går på tur. På helgen går man på tur i Nordmarka, vintertid med skidor, annars med vandringskängor.