Jag klev nyss av tåget i Stockholm eftersom jag ska föreläsa här i dagarna två. (Ett av alla fackförbund har nämligen kommit på den lysande idén att lära medarbetarna svenska skrivregler på det roligaste och bästa av sätt.) Jag hade inte den minsta lilla aning om att det var den heliga hjärt-dagen, men nu vet jag. För att …
- På bussen publicerades alla hjärtansdag-hälsningar i realtid på en skärm som vanligtvis visar reklam för bussåkande. (Ja, för dem som åker buss. Eh.)
- På Pressbyrån fanns röda rosor en masse i stora hinkar. Säkert 100 buketter!
- På tåget satt en tjej och pratade smörgås (alltså med telefonen som en macka framför munnen) om hur hon hade skickat rosor till sig själv igår. De ska komma fram ikväll och kostade ”svinigt mycket, men det är det fan värt”.
- När jag klev av på Centralen stod tre bistra män och sålde ensamma jätterosor för 70 kronor styck. Ingen köpte av dem.
- På Mäster Samuelsgatan låg en öppen resväska med en rosbukett och ett paket epilepsimedicin.
Jag tog bilden jättesnabbt och hastade vidare. Men så vände jag mig om och spanade på andra människors reaktion när de såg väskan. Och konstaterade att detta måste vara helt normalt, för ingen reagerade det minsta lilla.
Jag småsprang vidare mot mitt mål – för småspringa måste man nästan om man ska hålla jämnt morgon-gåtempo med alla andra här.
Men vad säger ni? Är inte detta en utmärkt inledning till en kioskvältande deckare i epilepsimiljö? Jag har förvisso mer erfarenhet av epilepsi än av rosor, men det kan säkert avhjälpas på nåt sätt.
Bilden som sådan är ju definitivt ett fotopoem. Men man kan tänka sig fler konstgenrer:
• Inledning till roman (som du föreslog)
• Scen i en dikt
• Metafor i en dikt
• Skulptur (som hör hemma nån annanstans)
• Statisk installation (som hör hemma i gatukontexten)
• Del av (dynamisk) street performance
Vem vet: det kanske är ett avancerat musikinstrument!
På tal om deckare så fyller Jan Mårtensson 90 år idag. Hans böcker må vara lite lika om man sträckläser några av dem men det är otvivelaktigt mycket intressant de fakta om kultur och historia som han delar med sig av. Och så katten förstås den vackra siamesiskan.
Det är satt läsa om vad karln har hunnit med mycket i sitt liv som ombud för Sverige. Gratulerar Mårtensson/Homan och måtte du få många vackra rosor!
Det är sådant här som får en att inse att det roligaste vi har är verkligheten. Ingen deckarförfattare (eller annan människa, författare eller ej) hade kunnat hitta på denna osannolika och sanna inledning själv.
Tack, Niklas, för svar i förra inlägget.
Kanske någon som ville påminna om en älskads bortgång kanske just den dagen?
I just det huset?
Galenskaperna i Stockholm fortsätter! En bukett rosor kostar 750 kr! (Se bild!)
Hyttfogden, dessutom är han väldigt trevlig, Jan Mårtensson alltså. Och så har han en dotter som är keramiker och har varit gift med (?) Carl-Jan Granquist (som enligt sägnen förförde prästen på bröllopsnatten).
Ja, Mårtenson är trevlig. Han har verkligen schyschemang vilket jag själv har fått erfara.
Niklas och Ör
Jag har träffat Jan en gång för många år sedan på Grythyttan. Hembygdsförbundet hade utlyst en tävling om vem som kunde skriva bästa deckarnovellen som skulle utspela sig i gammal ursvensk industrimiljö.
Jag skickade in ett bidrag med ett misstänkt mord i vår hytta i Granbergsdal och till min stora förvåning och förtjusning blev jag och ytterligare sexton personer utvalda att komma med i en antologi som heter I lösan sand.
Priset var förutom publiceringen en deckarhelg i Grythyttan med respektive så SG och jag åkte iväg. Vi hade ju inte mer än 4 mil dit då vi fortfarande bodde i gamla pörtet. Jan berättade om sina författarmödor och jag kom att sitta bredvid honom under middagen och ja han var verkligen rolig att prata med. Han var väl då på den tiden svärfar till Carl-Jan, som nu för ett tag sedan nyss gift bort sin son Johan med en av döttrarna på Bredsjö Blå (fårosten).
Dagen därpå hade jag det stora nöjet att få guida flertalet av de prisbelönta deltagarna
under ett besök vid vår hytta i Granbergsdal.
”Lika vackert som det oförmodade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord.”
Tänk, jag har inget att säga om Jan Mårtenson! Inget!
Jo förresten, han stavar ju Mårtenson som jag stavar Stenson och dessa stavar sina namn:
• Tomas Gustafson
• Hans Alfredson
• Alf Henrikson
• Harry Martinson
• Moa Martinson
• Eyvind Johnson
• Antonia Ax:son Johnson.
För övrigt har rosornas pris gått ner till 695 kr, såhär dagen efter.
Är inte både 750 och 695 kronor för rosor att betrakta som ocker?
I Klockrike har vi alltid nöjt oss med rödfärgat slaktavfall med socker på.
När jag såg buketterna även sent igår eftermiddag, hade de börjat sloka betänkligt. Det fanns säkert 20 kvar, vilket är 15 000 kr i putten om de måste slängas.
Eller vänta, ocker var det ju; de kanske bara är värda några hundralappar egentligen?