Igår var en spännande dag med
- föreläsning om nyttan av svenska skrivregler för ett gäng universitetsstudenter (allt gick bra)
- tågresa till Stockholm (allt gick bra)
- fika med några vänner (allt gick bra)
- rulla hatt-lattjolajban med en kompis (allt gick bra).
När allt går bra helt utan missöden har jag ju inget att berätta om, så jag var mycket besviken när jag satte mig på Centralen för att vänta på sista tåget hemåt till Sörmland. Jag hann på ungefär 15 sekunder fundera på om jag för er här och nu skulle berätta att
- det av någon obegriplig anledning är helt accepterat att på högskole- och universitetsnivå resa sig upp och gå fem minuter innan föreläsningen är slut utan att förklara eller förvarna
- tågresor som går bra är så ovanliga nuförtiden att flera av oss passagerare sökte upp ”konduktören” och tackade henne
- mandel- och lemoncurdkakor faktiskt kan vara det ultimata bakverket
- bartendrar fnissar uppfostrat när man säger ”en pava cava vill vi hava”.
Men efter dessa 15 korta sekunder blev jag approcherat av en man i 33-årsåldern.
– Väldigt fina byxor.
– Åh, tack. Second hand i Köpenhamn, 80 kronor!
Brallorna är jättevida och fladdriga, mörkblåa med stora, vita prickar – och de brukar väcka berättigad uppmärksamhet.
– Du är väldigt fin hela du.
– Vanu. Ehhhh …
– Jag menar det.
– Nu måste jag …
– Du kan stanna med mig i Stockholm.
– Nej det kan jag inte.
– Jo. Jag bjuder på allt.
– Nej. Nu får du ta och leta upp nån i din egen ålder.
– Har du Instagram?
”Nej, men jag har en blogg och på den kommer du att kunna läsa om dig själv imorrn” kunde jag ha sagt då.
– Nej, nu måste jag …
– Stanna! Snälla! Dina fina byxor …
Då gick jag resolut in på Pressbyrån och började fippla med de extremt dyra tepåsarna som erbjuds tesörplare. Mannen försvann, för att bara en liten stund senare komma tillbaka. Han tittade mig djupt i ögonen (alldeles för nära) och sa:
– Jag tänkte bara fråga. Är du intresserad av politik? Jag bjuder på en kaffe så kan vi prata om valet … hallå? Öh! Tjejen! Vänta! Ska du rösta?
Med raska steg rörde jag mig bort från den byx- och politikintresserade mannen. Och snubblade över fiffig reklam!
Nu funderar jag på om någon raggningsreplik i hela världen hade funkat på mig.
”Jag bjuder på allt” hade nästan funkat för mig, men jag hade nog bett om ett förtydligande och eventuellt ett skrivet avtal.
Bra idé, Britta! Man halar upp ett femsidigt dokument, utskrivet i 8 punkter!
– Javisst, trevligt! Men då vill jag först att du läser igenom detta och undertecknar dääääär på den raden. Glöm inte datum.
Oj! Vad är det som pågår? Jag blev approcherad i en butik av en kvinna som sa att jag har en snygg väst (den är helt ordinär och väcker aldrig något uppseende). Sen åkte jag också tåg och kom i samspråk med damen bredvid mig som tyckte att det var en ovanligt snygg färgkombo, min väst och mina byxor i olika gröna nyanser. Jag tackade ordentligt båda gångerna för numera säger jag inte längre ”Äsch den gamla trasan”. Så plockade jag upp min reselektyr, Allt jag lärt mig av träden, av Suzanne Simard. Vips hängde en ungefär 33-årig yngling över min stolsrygg och ville diskutera skogspolitik, klimat och miljöfrågor. Kan det ha varit din kille som hoppat på mitt tåg, Lotten?
Men va!! Hur var det i 33-års åldern då!? Med raggningsreplikerna. Så länge ett ”Nej” godtas är det ju kul, men de där som inte fattar är ju inte så lustiga precis.
En raggningsreplik som jag tycker är lite rörande är den äldre mannen som sitter vid bardisken och vänder sig till en kvinna i närheten: ”Säg mig damen, brukar jag komma hit ofta?”
RAGGNINGSREPLIKEN är väl ändå vår frånskilde svåger mannen bakom. När han fick syn på Lille Makens äldsta syster klev han bara fram och sa: ”Vill du gifta dej med mej?” Det ville hon. Fast inte på direkten, förstås. Men så småningom. Senare skildes dom, men svågern behöll vi i vår sällskapskrets.
Det var en raggningsreplik som hette duga, Ökenråttan!
När jag raggade upp DDM, citerade jag ett litterärt verk som vi båda hade diskuterat (av Niklas Rådström), och det handlade om det besvärliga i att ha byxslag – däri hamnar ju bara massa barr. Jag var hur finurlig som helst, vilket föll platt till marken eftersom DDM helt hade glömt bort både barren och byxslagen.
”Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” är väl klassikern i sammanhanget.
En vi har i nästansläkten (min mammas före detta mans pappa till hans blivande mamma) sa:
”Vill fröken af Ugglas förtyska sitt efternamn?”
Och apropå unga män som stöter på äldre kvinnor: På Gotland är det väldigt populärt med epatraktorer. Sextonåriga sorkar är ute och gör landsvägarna både osäkra och långsamma. Härom året såg vi en befolkad av just två fjunisar med en streamer på bakrutan: ”Milf hunters”.
Korrigering: Lille Maken protesterar mot min historieskrivning. Raggningen löd: ”Kan inte du och jag gifta oss?” Så klart! Mycket mer – INTIMT – än den mer klassiska formuleringen ”Vill du” etc.
Niklas: Ågusts raggning är ju hors competition. Han var ju för 17 proffs! Det där med om damen vill byta ut sitt efternamn däremot … Elegant
ÖR, han hette naturligtvis von Euler men det förstod du väl?
”Får jag följa med dig hem och skrapa och måla om ditt hus, reparera din bil och bjuda på bubbel?”
”Jag är rörmokare” skulle kunna fungera.
Helt rätt, Karin!
– Tjääna brrruden. Haru lust att komma hem till mig och kolla på hur jag sätter upp utåtvinklade hörnlister?
– Ja! JA hakke! Här och nu!
(Hm. Jag låter ju som Birgitta Andersson när hon i en 60-talssketch försöker avvärja närmanden eller blott rena uppbjudningar till dans.)
Niklas: Nu när jag förstod von Euler blev det hysteriskt roligt!
Hans von Euler-Chelpin gifte sig 1913 med Beth af Ugglas. Googlade lite och såg att han var svärfar till Sven Stolpe och en kanske inte i alla stycken behaglig människa. Och så fick han det där som proffsraggaren Ågust aldrig fick, Nobelpriset (i kemi 1929).
’Jag bakar himmelska citronmazariner’ är en replik som ofelbart skulle få mig att båda trilla och dräggla.
Hej, everyhopa!
Jag är snart tebaks på riktigt.
Willkommen, willkommen i det tyska, Ninja!
”Här sitter du och ugglar, alldeles ensammen. Ska’ru följa med hem och flukta på mina uppstoppade ugglor?” Kunde det vara ett lockande raggningsförsök?
va kul att du snart är på gång igen Ninja.
Hej Ninja! Va’ bra att du är här så att jag kan hålla med dig igen! Såna där bakverk (och även andra, t ex såna som Lotten nämner) skulle möjligen få mig att vackla lite. Annars vet jag inte vad som skulle till för att rubba mig. Att förtyska efternamnet skulle i mitt fall inte bli särskilt roligt utan bara se ut som om jag skulle göra mig till.
’ Har du några schyssta etsningar hemma, man kunde få flukta på?’
’ Tyck du ja ä äcklig eller ska du bli me hem?’
Får jag lov eller ska vi dansa först?
Heja Ninja! Så bra att du är nästan tebaks och snart på riktigt!
Fast jag undrar om inte Lehån hade den bästa raggningsrepliken, numera fullständigt OPK;
’-om farbror följer med ut i skogen, ska farbror få en pilsner.’
Men den kan ju ingen vettig människa återberätta idag.
Eftersom Rolf ”Gurr” Gustavsson (1923–62, död av akut magsår) var tecknare, kommer här även bilden till pilsnererbjudandet!
Sånt piggar upp!
Jag har aldrig raggat med raggningsrepliker – efter ett par ögonblick har jag utvecklat en hel raggningsdiskurs. Och guidning till intressanta platser – utsikten från Kärnan, roliga montrar på stadsmuseet eller en vacker parkpromenad.
Kom att tänka på Kurt Salomonsson och raggningsreplikens uppföljare; den som kommer in lite senare i skeendet: Den unge mannen har lyckat få komma med den unga kvinnan hem. När de väl ligger i sängen kräver hon att han ska säga något romantiskt först. Han säger ”Det vackraste jag vet är Kvikkjokk om våren.” Hon funderar lite och så säger hon. ”Ja, det får duga.”
Jag minns inte vilken bok den var och jag har inte läst hans fotobok Skönast på jorden är Kvikkjokk om våren, så jag vet inte om repliken återfinns där också.
Tack Lotten, jag ska genast banka in att det är ’Gurr’ som är upphovsperson.
Karins inlägg får mig att tänka på ÖRs ’kärleken söker inte sitt, utan ligg’.
Ninja, det är Blandaren, inte jag. Jag är ju som bekant en fin flicka som rodnar bara jag tänker på ligg. – Vet dagens människor varifrån det där ’söker inte sitt’ kommer?
Det finns en gammal fin O. A. som jag inte hittar nu men den går ungefär såhär:
Drängen och pigan sitter på en bänk. Hon vänder sig till honom och säger:
– Säg ett sött ord, Nils.
liten paus
– Honing.
lite längre paus
– Säg ett ömt ord.
kort paus
– Bolde.
Frustration. Först fick jag ett utslag under en tå, som ökade i storlek och efter ett tag började blöda. Det är svårt att sätta plåster under tårna. Rådfrågade distriktssköterska som hävdade vårta, sa att sådana ofta blöder och rekommenderade något receptfritt medel när den slutat med det.
Fortsatte med plåster, hade groomen till att sätta på nya var gång det blödde igenom det gamla (i regel när jag hade gått en bit, eller duschat). Så i morse lossnade hela toppen, och kvar var en grop som fortsatte blöda, utan att det kändes, vilket ledde till åtminstone fem blodfläckar på tre olika mattor.
Satt en bra stund med foten högt och tryckte blodstillande vadd mot såret, och sen med foten högt och plåster. Medan jag gjorde det, och läste för att inte tråkas ihjäl, lossnade ena skalmen på mina läsglasögon! Det går för all del att läsa ändå, men vingligt blir det. Optikern har inte reservdelar inne, men jag har ändå en synundersökning inbokad om en dryg vecka och får väl överväga nya glasögon då, då.
Det har inte blivit så mycket praktiskt gjort idag. Har försökt ta ur blodfläckar från mattor med potatismjöl, men det lax icke.
Men Brid, vilka kalamiteter! För att ta bort blodfläckar duger bara kallt vatten.
Kalamiteter var ordet!
Sedan (tillbaka till raggningarna) har vi ju de ömma orden i Pratorna!
– Ankskit!
Och så en bild på det!
Här i Norra Länsdelen bor ett betydande antal ensamstående äldre män – änklingar, övergivna (frånskilda) och gampojkar som aldrig fick till det, arbetslösa plus en del andra. Jag är ju ett äldre fruntimmer vilket inte hindrar en del att försöka en Aufforderung zum Tanz.
Våra två affärer är bra ställen där man kan ragga. Många lättpratade människor. Jag hade bestämt mig för att köpa en hejans stor och tung stekpanna åt SG. Han klagade att ingenting rymdes i den vi hade. Stod och tittade upp mot en väg där stekpannor av olika storlekar hängde och bestämde mig för den som naturligtvis var högst upp. Mina försök att lyfta ner den skulle kunna ge mig några rejäla bulor om jag tappade den.
Sär kom en lång äldre man förbi som jag stoppade och bad om hjälp och när han stod där
med stekpannan i näven sa han och flinade: ”Jag är jätteduktig på att steka pannkaka. Dom blir så goda men det är inget roligt att laga mat bara åt sig själv.” ”Det skulle inte heller jag tycka, om jag var ensam, jag kan väl höra av mig när jag blir.” svarade jag.
Det har jag ännu inte gjort dvs hört av mig.
Va vänta’ru på, Hyttis?` Pannkakor som r så gott.
Ber titt som tätt någon hjälpa mig att ta ner saker från högsta hyllan i affären men inga repliker alls. Ev ett snett halvt leende.
Instämmer med ÖRs råd. Kallt vatten hjälper t o m för gammalt torkat blod (nästan helt).
Tuuut, här råder ingen tvekan. HF slog igång ca 2 meter till höger om mig medan jag försökte cykla mig igenom en högstadieklass pä väg till bussen. Ojojoj.
Här hördes som vanligt inget tut – men nu börjar annat folk i området knorra eftersom det är ”kristider”. Kanske kommer nån att installera vårt tut igen! Hoppas!
VA TÄNKER NI RÖSTA PÅ! Ni behöver inte tala om det, men …
Ökenråttan: Jag svarar som vanligt … JAG VET INTE!
(Jag har fått massa goda råd. Jag begrundar och funderar. Nåt kommer det att bli, men inte förrän på söndag sker röstandet.)
Man kan avslöja vad man INTE kommer rösta på, i mitt fall M, KD eller L eftersom de kan tänka sig att samarbeta med fascister och nazister. Så de går fetbort.
Håller med Ninja i det fallet.
Har redan röstat i den vackra Tingshuset här i Kopparberg. Parkerade tre meter från dörren och hade helt egen betjäning i lokalen. Nu får mina preferenser inte bete sig illa de närmaste dagarna så att jag ångrar mig.
Hyttis, om något av de partier som du röstat på skulle göra bort sig går det bra att ändra sig. Du kan ångerrösta i vallokalen på valdagen. (Men det går inte att ångerrösta genom en ny förtidsröst; då blir båda ogiltiga.) Känns tryggt, för då kan man förtidsrösta för säkerhets skull (rösten räknas även om man skulle förolyckas före valdagen) och man har möjlighet att korrigera ett val som sedan visar sig vara olämpligt (vilket dock förutsätter att man inte förolyckats).
Och ÖR, det ÄR ovanligt svårt i år! Folkpartiets – dvs Liberalernas – partiledare i tolv år, Bengt Westerberg, tänker rösta på Centerpartiet i år. Väletablerade vänsterpolitiker kommer att rösta på Mp. Osv … Demokratiförsvar och klimat seglar upp som avgörande frågor för många.