Nej, jag har inte gått under jorden eller dragit nåt gammalt över mig eller ens tagit semester. Jag ägnar mig helt och komplett åt att uthärda maj med
- inlämningsuppgifter (frivilligt pluggande)
- tentor (frivilligt pluggande)
- omhändertagande av gravida
- jobbansökningar
- synundersökning och nya glasögon
- releaseparty
- speakeruppdrag
- jobbintervjuer
- lundakarnevalen
- basketrelaterad 35-årsfest
- överklagande av negativt a-kassebesked
- möten IRL (!)
- möten online
- umgänge med får (vi bor på landet!)
- punka på cykeln
- Trevor Noah (standup comedy) på Globen.
Men en sak tog extremt kort tid mitt i detta sammelsurium: ett läkarbesök.
Det var ett födelsemärke i ansiktet som i april plötsligt började leva ett eget liv. Jag sprang till vårdcentralen som tog fram en jättekamera och förstoringsglas och sa ojojoj och trollade fram en remiss till ”Mottagningen för hud- och könssjukdomar”. (Så nära har jag aldrig någonsin varit en könssjukdom.)
När jag kom till sjukhuset en månad senare, visade det sig att just denna mottagning var gömd bakom andra, så jag fick leta på informationstavlan, där den också var gömd eftersom det inte är en avdelning och inte sorteras under H eller K, utan M.
Tyvärr (eller kanske inte ”tyvärr”) hade födelsemärket vi denna tid skrumpnat till oigenkännlighet och var nästan helt borta. Bra att de hade den gamla läbbiga bilden från vårdcentralen, tänkte jag. Och sa leende till läkaren, redan innan vi hade hunnit hälsa ordentligt:
– Hej! Nu kanske jag är den onödigaste och minst intressanta patient du någonsin har haft, för titta (pekade jag), den är nästan osynlig!
Läkaren ryggade tillbaka, som om jag hade hotat henne med machete.
– MEN! Då kunde du ju ha avbokat!
– Fast vi lekmän har ju svårt att ställa diagnoser och man ska ju vara försiktig med födelsemärken, och jag är ju inte … eh … kompet…
Här kom jag av mig lite eftersom läkaren såg riktigt ARG ut.
– Sjukvården är som bekant överbelastad och den här tiden kunde någon annan ha fått.
– Jag ber om ursäkt. Men jag vet ju inte … jag kan ju inte se om det är farligt eller ej. Remissen berodde väl på att läkaren på vårdcentralen inte heller visste?
– Det är en helt vanlig åldersvårta. Du skulle ha avbokat.
– Jag ber verkligen om ursäkt.
Jag dröp sedan av, snabbt som ögat. Nyss betalade jag räkningen: 100 kr/minut kostade det. Ah well, jag har i alla fall inte en åldersvårta i ansiktet längre.
En sån jävla dryg läkare!! Skicka moträkning, för här är det verkligen läge att vara kränkt!
Håller med Ninja, det var det jävligaste!
Härom året upptäckte jag ett konstigt födelsemärke på armen och ringde lätt skräckslagen vårdcentralen och fick en akuttid. Läkaren tog fram ett förstoringsglas och pillade lite på födelsemärket som ramlade av eftersom det var av odefinierad skit. Men inte fick jag någon utskällning.
Två personer i min närhet har under våren besökt vårdcentralen för pillipluttrar på kroppen som verkat misstänkta. Båda visade sig vara malignt melanom, båda blev opererade pronto, både verkar ha klarat sig.
Den där läkaren ska anmälas till IVO.
JO, det ska hon!!!
Sjukvården är inte överbelastad, den är underfinansierad.
Sen undrar man ju lite vilka gr-a Lotten har att ta hand om. Men man frågar inte rätt ut, för det kan vara privat sånt där. (Mötte idag en bekant ung dam i trettioårsåldern som var ganska rund om magen, men vi valde att titta på något annat. )
Brid: Inom tre månader är jag både farmor och mormor samt ”tant Lotten” för några andra!
Nu ska jag försöka hitta kontaktuppgifter till hudmottagningen och skicka ett mejl. Eller kanske bara denna länk så att de även får njuta av det lilla lammet på bilden?
Kul med de nya titlarna, Lotten! Grattis till alla inblandade!
https://ivo.se/privatpersoner/
Wo-ho!
Så kul med dina nya roller Lotten! Hoppas gravida behandlas bättre där ni finns! Såhär kan det gå för gravida i den här stan (huvudkommunen): dottern tog sig så snabbt hon kunde (=långsamt=höggravid) mot tvärbanan i Liljeholmen för att hinna med tåget som skulle kunna ta henne till dagishämtning i någorlunda anständig tid. Väl ombord började hon via mobilen köpa den biljett som hon inte hann lösa på perrongen. Men kontrollanterna hann före. Innan biljetten var färdigbetald hann de bötfälla henne och avfärda hennes invändningar med: ”Försök inte det där gravidkortet med oss!”
Anmäl, anmäl, anmäl!
”Gravidkortet”?
Jeez. Tänk om jag hade kunnat ta fram det alla gånger som jag hade chansen 1991–2002!
(Grrrr, morr, pffft och dubbelfnys!)
ANMäL!
Kontrollanterna, alltså. Såna fasoner ska också anmälas. De jobbar på samma sätt som parkeringsbolagen, de kostar inget för SL, men får i gengäld behålla all kosing de drar in på ’avgifterna’. Här är det bara att stå på sig, gapa och vara otrevlig. För det är det enda språk de förstår. Gå till pressen, radion, Haagdomstolen, FN. Hota med Putin, men ge er inte.
Förbannade fasoner.
Det var en händelserik månad. Behöver du semester nu?
Det är jättekul med barnbarn, egna och andras.
Fråga: på vilka ställen är det stört omöjligt att betala med kontanter? Om man bara vill ha en liten glass i Pressbyrån, är det ändå kort som gäller? Har hört historier men de gäller alla en grannes kusins barndomskompis.
Kul maj, vilken knöl till läkare!
Dina: Det är faktiskt ganska svårt att göra sig av med kontanter här i Sverige. Jag har kämpat i flera månader med en 200-lapp som bara inte vill lämna fickan.
På Pressbyrån kan man ibland (ja, ibland!) betala med kontanter om man inte vill ha växel. Endast jämna pengar gäller alltså. Många klädaffärer har en skylt i fönstret: ”vi är en kontantfri butik”.
Men matbutikerna tar emot både slantar och sedlar!
Om det has en svensk bank är Swish da shit. Om inte stäringsnället tar swish, så brukar nån i kön göra det, och så betalar de för en. Så oteroliget smidigt.
Jag har en dröm som kanske kan bli sann en dag: ledigt 1 maj–30 juni. Man håller sig helt enkelt undan från alla hialösa pliktmänniskor (inklusive sig själv) och låter sig bäddas in av den skummande, myllrande, kvittrande grönskan.
… och så kvittrar man glatt JAAAAA till alla festliga inbjudningar eftersom man inte måste jobba i grottekvarnen …
Tack för påminnelsen, förresten! Nu har jag bokat tid för att kolla mina födelsemärken
Jorå, maj var väl rätt kul. Bollar i gräs verkar vara nåt som uppskattas storligen av vissa här, och såna hade vi här i mängd sistlidna helg, efter två års uppehåll av kända skäl. Det var inte basketbollar, men ändå.
Herr M är ekonomiansvarig för vår stora hambollscup så även vi gläds åt Swish. Vi slipper sitta i flera timmar på söndagskvällen och räkna enkronor och tjugolappar från kaffe-, godis- och hamburgarförsäljningen. (Och slipper ha hundratusentals kronor hemma tills banken öppnar. Förresten vill inte banken ha dem heller.) (Tyvärr krånglar bokföringsprogrammet till det på annat sätt. Det går inte att bokföra en klump med ”caféförsäljning”. Det blir en verifikation för varje köp, alltså varje liten chokladbit och varje läskeblask eller äpple en unge köper. Många rader blir det.)
Grattis till mor- och farmorblivadet! Såna där barnbarn verkar vara väldigt populära.
En kompis till mig gick orolig till doktorn, som sa ”Asch, det är bröstsmärtor, hej då” men tog inget EKG.
Vi har tillbringat en vecka i Skåne, vid Skälderviken. Stormvindar vissa dar och sol andra. Promenader längs havet på saltäng eller hed. Förtjusande.
Själv har jag gått till doktorn med nåt som såg rätt oskyldigt ut, mitt i fejset. Det var en liten mild cancerform, jag minns ju aldrig vad nånting heter och inte heller siffrorna på mitt blodtryck, men … Pjäsen opererades bort av en liten händig doktor. Jag vet att en till person här i båset råkat ut för samma lilla åkomma. —– Basaliom!
ÖR Ja just det. Blev opererad i december 2019. Läkarn sa att det är en mycket snäll form av hudcancer som inte grenar ut sig och tar god tid på sig att utvecklas. Nu har jag sedan ett år en knölig vårta som sitter på näsryggen. Den ska bort nån gång och är en enkel operation.
Det som tar emot är att behöva ge sig iväg till Capio i Örebro, den där jäkla stan som är så omöjlig att hantera bilen i. Man kan visst få en sjukresa till läkare, har jag hört. Får väl försöka mig på att anlita Regionens resurser.
Tänk om man fått åka till Karlskoga eller Lindesberg.
Undrar om Pomperipossa hade basaliom.
Jaha du, Hyttfogden. Då är vi tre här i båset som hoppererats för små utväxter i ansiktet.
Me too. När jag fått ett litet basaliom bortplockat, pekade läkaren på min näsa och sa: ”Den där måste också bort!” Jag höll mig förskräckt om näsan och sa att den ville jag nog ha kvar. Läkaren tog fram en spegel och pekade på en svagt röd fläck på sidan av näsryggen. Den hade jag inte ens märkt, men det gick lätt att frysa bort den och den har sedermera inte avhörts.
Tänk ändå, vad vi alla ändå hade kunnat se ut som Pomperipossa.
Nu har vi sett Den Stora USAnska Båten. Milde tid. Tänk vad det finns pengar till.
Fånig läkare. När min man ballongsprängt hjärtat gick jag till vår (gemensamma) doktor och sa generat: ”Det här är säkert ingenting, utan bara jättefånigt, men jag tycker jag har fått så mkt hjärtklappning.” Då sa han: ”Om du är orolig så ska vi självklart kolla det.” Det blev undersökt o var inget – men jag behövde ju ändå inte skämmas pga hans inställning. Tackar vi för!
Precis så, Lena!
(Återkommer när jag får svar från mottagningen. Nåt måste de ju säga till mig. Antingen ”pffft” eller ”sorry” kanske?)