Hoppa till innehåll

Etikett: läkarbesök

Jävla maj till att vara rolig!

Nej, jag har inte gått under jorden eller dragit nåt gammalt över mig eller ens tagit semester. Jag ägnar mig helt och komplett åt att uthärda maj med

  • inlämningsuppgifter (frivilligt pluggande)
  • tentor (frivilligt pluggande)
  • omhändertagande av gravida
  • jobbansökningar
  • synundersökning och nya glasögon
  • releaseparty
  • speakeruppdrag
  • jobbintervjuer
  • lundakarnevalen
  • basketrelaterad 35-årsfest
  • överklagande av negativt a-kassebesked
  • möten IRL (!)
  • möten online
  • umgänge med får (vi bor på landet!)
  • punka på cykeln
  • Trevor Noah (standup comedy) på Globen.

Men en sak tog extremt kort tid mitt i detta sammelsurium: ett läkarbesök.

Det var ett födelsemärke i ansiktet som i april plötsligt började leva ett eget liv. Jag sprang till vårdcentralen som tog fram en jättekamera och förstoringsglas och sa ojojoj och trollade fram en remiss till ”Mottagningen för hud- och könssjukdomar”. (Så nära har jag aldrig någonsin varit en könssjukdom.)

När jag kom till sjukhuset en månad senare, visade det sig att just denna mottagning var gömd bakom andra, så jag fick leta på informationstavlan, där den också var gömd eftersom det inte är en avdelning och inte sorteras under H eller K, utan M.

Tyvärr (eller kanske inte ”tyvärr”) hade födelsemärket vi denna tid skrumpnat till oigenkännlighet och var nästan helt borta. Bra att de hade den gamla läbbiga bilden från vårdcentralen, tänkte jag. Och sa leende till läkaren, redan innan vi hade hunnit hälsa ordentligt:

– Hej! Nu kanske jag är den onödigaste och minst intressanta patient du någonsin har haft, för titta (pekade jag), den är nästan osynlig!

Läkaren ryggade tillbaka, som om jag hade hotat henne med machete.

– MEN! Då kunde du ju ha avbokat!
– Fast vi lekmän har ju svårt att ställa diagnoser och man ska ju vara försiktig med födelsemärken, och jag är ju inte … eh … kompet…

Här kom jag av mig lite eftersom läkaren såg riktigt ARG ut.

– Sjukvården är som bekant överbelastad och den här tiden kunde någon annan ha fått.
– Jag ber om ursäkt. Men jag vet ju inte … jag kan ju inte se om det är farligt eller ej. Remissen berodde väl på att läkaren på vårdcentralen inte heller visste?
– Det är en helt vanlig åldersvårta. Du skulle ha avbokat.
– Jag ber verkligen om ursäkt.

Jag dröp sedan av, snabbt som ögat. Nyss betalade jag räkningen: 100 kr/minut kostade det. Ah well, jag har i alla fall inte en åldersvårta i ansiktet längre.

Share
30 kommentarer

Bu och bäääää!

Fotbolls-EM pågår för fullt och tv:n står på mest hela tiden – publikljudet gör att allt känns nästan normalt. När England gjorde sitt första mål, exploderade läktarna i total yrglädje som for ut över Europa och lade sig som ett varmvått omslag i hjärtetrakten.

När det inte är fopollstittande, redigerar jag böcker. Först kom en om babymassage och nu sitter jag med en om vitaminer; fördelen är att jag ju numera är specialist på nästan allt i hela världen.

Den engelska förlagan med meningar som: ”The main function of biotin is a cofactor for five carboxylases, enzymes that regulate the metabolism of food components: fatty acids, glucose, and amino acids.” Buhu.

Och så promenerar vi – basketbollpromenaderna tar inte paus. Vi går över stock och sten i en eller två timmar varje dag, vilket gör att jag ser på mitt unga jag med förakt: VARFÖR tyckte jag förr att det var mesigt att promenera? Jag vägrade till och med att ha på mig det som mamma kallade ”promenadskor”. (Bruna och jättefula var de förstås.)

Bollen luktar på Sörmlands landskapsinsekt strimlusen (Graphosoma lineatum).

En bit går vi genom en fårhage med får som har fått namn som Ulla och Fårskallen samt Baggböle, där årets stora begivenhet är ett lamm som ser ut som Lilla gubben!

– Bääääääääääää!

Men igår hände nåt i knät. Det dåliga knät som opererades 2013 och 2017, alltså. Det svullnade upp och vägrade sträcka och böja sig. Jag skällde ut knät efter noter och betonade att jag ju faktiskt inte har varit i närheten av en basketplan sedan jag vet inte när. Komma här och komma! Och sedan lyckades jag pga. någons återbud få en läkartid!

– NU SUGER VI UT VÄTSKAN! ropade den förtjusande läkaren och fick ut säkert … en halv tesked.
– Okej. Det var ju inte alls så mycket som jag hade tänkt mig. Men det är helt klart, det finns inget blod och inga kristaller. Så det är ju bra. Titta en bubbla!
– NU SPRUTAR VI IN LITE KORTISON! ropade den fantastiske läkaren, och lyckades därefter spilla ut halva dosen. Uhuuu.

Nu får vi se vad som händer. Tillsagd att ta det lugnt i alla fall idag, har jag förberett morgondagens redigeringspauser som ska fyllas med hantverkssysslor.

Allt detta ska fixas utomhus, för det ska bli solsken och i boken som jag redigerar betonas vikten av D-vitamin för oss norr om Medelhavet.

Och hur har ni det? Bu eller bä?

Share
31 kommentarer