Det är tur att man inte går omkring med halm i skorna eller shorts i snöstorm, för det hade varit besvärligt. Så när jag nu gnölar över att jag har ont i fötterna pga. frivilligt irrande lagom vårdag, borde jag ju bara knipa igen.
Karnevalsområdet i Lundagård är stort, fullt av tält, mat och musik. Men … kan ni tänka er … det är även fullt av folk. När lundabon Måns Zelmerlöv skulle uppträda tänkte vi glida in på vänsterflanken och kolla lite på avstånd och tralla med till Cara Mia.
– Men kolla, vi ser honom!
– Oj, han har gitarr!
– Men … det där är ju inte MÅns, det är bara en storbildsskärm …
– Oj.
Efter att ha gnuggats mot tusentals människor som 500 laxar i en liten laxask, gav vi upp och började njuta av absurditeten i hela alltet. Vi drog oss mot ställen utan trängsel och fann – som de mogna människor vi ju är – att trängsel är för 22-åringar.
Karnevalstälten är alltså fyllda av ”nåt kul”. Under 1986 års karneval var mitt jobb att locka in folk i Nisses Stuga-tältet genom att väldigt lättklädd åma och kråma mig. Ungefär samma jobb gar den här medicinstudenten framför ett tält med ”bus” på insidan.
Sekvensen med popcornen visade sig ha en baksida; de var noggrant saltade och eftersom det vad så svårt att kasta rätt, gick jag omkring med salt i ögonen resten av kvällen. (Det närmaste jag har kommit LSD, känns det som nu.)
En attraktion inne i den av öl impregnerade AF-borgen är ”Konstifiket”. Donerad konst har fått roliga namn och påhittad info samt historia. En tavla med mumintroll och marimekko-mönster heter ”Finlands saker är våra” och en tom hyllplats har titeln ”Intighet”. En tavla sägs vara en avbild av ett stort skepp i storm. Fast utan skepp. En detaljrik tavla beskrivs ingående efter att vi har fått veta att den inte kommer att målas förrän på måndag.
Helt rätt tänkt, Lego funkar alltid! Men alla kanske inte erkänner att det var det dom sysslade med på den studentspexiga Lundakarnevalen:
”Åh vad spännande, har du varit på Lundakarnevalen! Berätta vad gjorde du?”
”Jag byggde lite Lego”
”Specialspexlego??”
”Nä, vanligt.”
Ja, jag stod och kollade ett tag, och när barnen lämnade plats, klev gärna en vuxen in och byggde nåt snabbt och kvickt, granskade skapelsen, log nöjt och satte ner tingesten försiktigt för att sedan springa ikapp sitt sällskap.
Lund ja! Jag ska ju dit snart, för en lite mindre festlig tillställning. Men jag kanske ska använda några av tipsen för att skoja till det lite?! Ska bara boka boende och flyg. (Jag tågstrejkar för närvarande, har fått någon slags överdos av tågstrul. )
Man kan också prova med att ställa sig och blicka uppåt, gärna mot en hög byggnad, och vänta på att en liten folksamling ska bildas kring en och försöka se vad man tittar på. Sen går man åt sidan och kan eventuellt på lite håll se efter hur länge folksamlingen kvarstår, med samma eller nya människor i.
Brid, jag hade en kollega som tyckte det var fantastiskt roligt att ibland titta upp samtidigt som han gapskrattade högt och pekade. Sen gick han därifrån med bestämda steg. Han gjorde det aldrig hemma i sin egen lilla stad men gärna när han var bortrest. Hans fru tyckte det var enormt jobbigt!
Hoppas alla är ute och njuter av vårvädret. (Jag hoppas alla har fint vårväder.)
Och så hoppas jag att det håller i sig och blir fint sommarväder också! Någon som har känningar i leder eller på annat sätt kan spå vad det blir?
Hmmm… Undrar om det är något lurt med bloggen? Eller bara med mig? Eller händer verkligen inget här fast än jag tyckte jag såg ett nytt blogginlägg annonseras på fejan?
Hmmm…
Även jag är fundersam, Dina.
Men så konstigt: de andra har sett detta …
https://lotten.se/2022/05/javla-maj-till-att-vara-rolig.html