Sedan våren 2020 har jag läst tre små universitetskurser per år. Poängen ramlar in, frustrationen sprutar ur alla tänkbara håll när jag (sittande på höga hästar) anser att pedagogiken eller sajten eller dokumentationen eller presentationerna är undermåliga. Men ibland är det kul!
Nu läser jag en kurs som heter ”Praktisk arkitekturhistoria – bebyggelseutvecklingen från 1800-talet till idag”. Uppgiften denna vecka är att i något lera-liknande modellera fram ett givet bostadsområde. Jag väljer att arbeta med trolldeg, för att
- namnet är kul
- det är allmänt roligt när det vankas trolldeg
- jag är ju himla van vid trolldeg
- man nog kan hitta på så mycket kul med de 20 flaskorna med karamellfärg som sedan barnen var små står i skåpen.
Jag skred till verket. Noggrant läste jag universitetsinstruktionerna och insåg strax att det hade varit bättre med en keramiklera som de fakto håller formen som en elitidrottare och inte säckar ihop och ger efter som … eh, trolldeg. Men jag är inte den som ger upp i första taget!
Snabbt fann jag att
- namnet må vara kul, men degen är det inte
- trolldeg bör kombineras med barnskratt
- trots att jag är van vid trolldeg ändå lyckades stoppa en bit i munnen
- all karamellfärg av någon förnuftig människa hade rensats ut.
Efter väldigt lång tid hade jag inte kommit längre än till att de 35 husen på förlagan hade pluppats ut. Dock var de mer formade som Ahlgrens bilar än som hus. Jag testade pincetter, saxar, svampknivar och en borr, men allt var ändå fult.
En stund senare hade jag fått ut alla bilgarage i form av foliebitar.
Jag försökte envis som en liten gris att få till taklutning, även om området byggdes på 1960- och 70-talen när man föredrog nästintill platta tak. Jag försökte markera vägarna med kniv, med sporre, med tång, med gaffel och med svordomar. Allt blev fult.
Ninja-Malin i kommentatorsbåset har kört buss i den där långa svängen, som förmodligen borde ha varit brantare än på min platta modell. Ninja beskriver:
”Området ligger högst upp på en bergklack och den enda tillfartsvägen går i en brant sväng, vilket gör att minsta snöflinga såpar backen och populasen får bruka fortkomstledamöterna.”
Efter sju primalskrik och femton suckar som hördes till andra våningen, beslöt jag mig för att krydda den bleka anrättningen med persilja.
När ni ser den stökiga bilden ovan, ska ni vet att jag med en liten pincett har plockat bort persiljeblad som hade hamnat på tak, stigar, vägar och i vändplatserna. Okej, det märks nog inte. Men ännu ett av husen fick faktiskt rivas för att det blev totalt persiljekontaminerat.
Men … återbruk är ju så modernt!
Puh. Man må fundera över varför man på en universitetskurs inte skriver långa uppsatser och avhandlingar istället för att kladda med trolldeg. Men det här är en praktisk kurs. Det kommer säkert fler roliga projekt!
Det är alltså inte Skebokvarnsvägen det där eller?
*geografiskt okunnig*
Jag är inte så van vid modelleror av olika sorter heller. Och när jag provar så blir jag frustrerad: för att få till den där formen där så måste jag hålla emot här, vilket gör att formen jag nyss hade här inte längre är. Hur i hela friden gör man för att göra formerna på olika ställen samtidigt? Eller är tricket ett helt annat?
En som är otroligt duktig på lera (och annat) är Alicia som har instagramkontot @moominiatures
Oj! (Sa han imponerat.)
Jag har ju ibland vissa problem med höger och vänster, men nu har jag tänkt en lång stund på det här så jag känner mig säker på att jag inte fattar riktigt. På vilket sätt visar huset längst till vänster ett misslyckat försök till taksvartmålning? Men joo… nu medan jag skriver kommer jag på att så här kanske det är: Längst till vänster är VÄLDIGT misslyckat, syns inte alls, medan längst till höger däremot är lite mer lyckat, för där är i alla fall en liten svart rand.
Magganini, det här är ett problem som uppstått tidigare. Lotten tänker inte på att det som är vänster för henne är höger från vårt håll.
Nä just, ja just, så är det såklart!
Man måste veta färdriktningen.
Haha, färdriktningen handlar det förstååååås om!
Nä, nu måste jag lära mig att så fort jag skriver höger eller vänster, styrbord eller babord eller nåt väderstreck ska jag släppa texten med blicken, titta ut genom fönstret och fundera över dysdirektikerföreningens stadgar och sedan kolla med högerhjärnan vad jag egentligen menar.
Eller är det vänsterhjärnan?
Faktum är, Cecilia N., att Skebokvarnsvägen ju går i en jättelång sväng … så det hade ju kunnat vara det!
Nä, nu måste jag nog lägga ut en bild på Skebokvarnsvägens långa sväng och jättemånga små blindtarmar!
(För förvirrade läsare: Skebokvarnsvägen är speciell här i kommentatorsbåset. Alla har bott där, nån bor där, några känner folk som bor där. Och Tåström växte som bekant upp där. En som dock inte har någon anknytning till Skebokvarnsvägen är Orlando Bloom.)
Jag ber att få protestera mot att en bit av Önskehemsgatan annekterats till Skebokvarnsvägen!
Jag har inget mot Skebokvarnsvägen, tvärtutimot, jag har själv bott därstädes, men Önskehemsgatan är så kort så den behöver all sträckning den kan få.
Har jag förresten berättat att jag kört buss längs Skebokvarnsvägen? Jomenvisst är det så, nattlinje 195 och så 173:an en sväng upp från Örbyleden till Bandhagens tbana.
Mina skådespelarkompisar försöker underlätta för mig genom att förtydliga med ”scenvänster” alternativt ”salongvänster”. Det funkar inget vidare på en dysdirektiker med vacklande höger-vänsteruppfattning.
Vet inte hur många gånger jag har försökt läsa karta och meddelat att vi ska svänga till högerjagmenarvänster. Eller tvärtom.
Groomen är bättre på det där, men han uppskattar inte när vi försöker använda GPS och den säger ”Ta tredje avfarten i rondellen” istället för ”Sväng vänster i rondellen”. Extra jobbigt blir det i rondeller som inte har fyra avfarter.
Bland annat därför använder vi inte ofta GPS.
1. Nästa gång blir det säkert lego – det blir skoj!
2. När du fått upp ångan tycker jag att du kan bygga slagfältsdioraman. Här vid Eskilstuna har vi inte haft några kända slag, men Västmanlands läns museum i Västerås kan behöva ett Badelunda-diorama!
Notera länkarna till fler filmer längst ner.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/femhundra-ar-sen-gustav-vasa-stred-mot-danskarna-i-vastmanland
Har ingen koppling till Skebokvarnsvägen, bara till Skebokvarn där jag har gjort en järnvägsteknisk utredning.
Önskehemsgatan! Där bodde mormor och morfar. Och vi hade fönster som vätte mot varandra så vi visste om de var hemma och det gick bra att komma över.
Dags igen! Dom korkade duvorna återvänder till grannhusets brandbalkong. Dom är korkade men dom är inte dumma! I fjol var det en ettrig dam på balkongen under som på ett tidigt stadium, balanserades på en stol lyckades raka ner boet (en random hög med små pinnar) med hjälp av ett långt metspö . Året innan var det som vanligt: blodbad, en läskig skata som satt med blod i näbbgiporna och såg belåten ut och duvungarna i småbitar nere på gården.
I år har duvorna ändrat lite på schemat. I stället för att lägga boet dikt i hörnet mellan husväggen och balkongräcket har dom flyttat in boet lite längre in på balkongen, mot väggen. Svårare att nå snett nerifrån. Hur ske’re gå!
ÖR, jag tror den här bilden är någonting för dig!
Groomen meddelar att han ibland har spelat en engelska från Skebokvarn.
Hej
Sökte på ont knä och hittade hit. Såg ett gammalt inlägg från 2018. Hur mår ditt knä nu? Jag har själv problem just nu så är intresserad 🙂
Hej Marie, och varmt välkommen till Båset!
Båsmors knän är legendariska och världsberömda i hela Båsriket. Här finns också gott om andra sekruttiga kroppsdelar, samt trivsel och gemyt, så svar kommer du att få.
Brid, på nästa Båsfest måste vi få höra den samt lära båset dansa engelska.
Absolut, Ninja. Bara vi kan komma överens om var och när nästa båsfest är.
Ninja! Oh, tack för det varma välkomnandet av Knä-Mari!
Med knäna är det blott skräp och trams, men jag försöker att låta bli att tänka på dem och går på i ullstrumporna bäst jag kan. Tränar gör jag trots den erbarmliga smärtan eftersom det blir värre annars!
BÅSFEST! YES!!! HÄR! Då kan ni få kissa i mitt duschrum som jag håller på att demolera, förlåt, renovera menar jag, med mina liljevita kvinnohänder!
Eftersom denna blogg är något av en dagbok, ber jag att få meddela att vi under denna helg har massa släkt på besök. Det upptäckte diskmaskinen, varför den bröt ihop och inte på några villkor tänker fungera ever again.
(schhh – säg inget så vår diskmaskin hör det … )
Tack för välkomnandet o svaret. Underbart trevlig blogg o trevliga humoristiska kommentarer. Jätteglad att jag hittade hit!!
Ang. Knä (jag ska inte tjata om det mer sen) så har det varit så här:
1 sjukgymnast/artros
2 naprapat/inget farligt
3 läkare/ det kan ju vara eller så är det……
4 röntgen/ absolut inte artros
5 ortoped/ artros
Alltså artros eller? Men jag SKA ut o gå, älskar det.
Men då är det mina knän du är ute efter! Jag har två artrosknän, och en artroshöft, ja artros både lite här och där.
Mot artros hjälper bara styrketräning och antiinflammatorisk medecin.
Sen finns det finlir som bra, stötdämpande skor, knäortoser eller schysst tejpning, hålla vikten i schack.
Hitta dig en sjukgymnast som håller artrosskola, då brukar de veta vad de håller på med. Där kan du också få ortos utprovad eller lära dig tejpa knäskålen rätt.
Artros går inte att bota, men väl att hålla i strama tyglar.
Tack Ninja för alla bra råd!
Nästa båsfest? Den ska väl äga rum i Båstad?
Jag har ett band som spelar engelska country dances från 1600-talet, de som spreds över Europa och i Sverige kallas engelskor eller kontradanser
Grattis Niklas, förresten!
Tack CtLDPT! Det är trevligt att fylla år men det hade varit ännu trevligare att göra det frisk. Jag är som vanligt sist med det förra och fick Covid i torsdags. Mår rätt hyfsat men just idag är jag trött. Det kanske bidrar att jag sov dåligt inatt.
Javisstja du fyller också år idag Niklas! Grattis på oss!
Grattis Niklas och Brid! Och covidbeklaganden till Niklas. Det var ju överraskande sent – och en nyttig påminnelse om att den där fjärde dosen kanske kan vara en bra idé.
Grattis, stackars Niklas. Be of good cheer. Och grattis till Brid också, så klart.
Och nu förstår ni händer det saker på duvfronten. En mansperson med bister min och uppkavlade ärmar stod på sin balkong och tittade mot sin brandbalkong, den med duvboet, som alltså ligger bredvid den riktiga balkongen. Nu är det nog klippt för duvorna. Den djärva damen i våningen under, hon med metspöet, har ju mycket svårare att komma åt boet, men var ihärdig nog. Den här karln, som vi aldrig tidigare har sett, verkar besluten att ta itu med duvidyllen.
Läste först det nya kortordet *duvyllen* istf duvidyllen och tänkte vad har de stackars fåglarna gjort för att få ett eget epitet bland mörkrets makter.
Förövrigt måste jag få rapportera om gårdagens trevliga 1000 års-kalas. Vännerna, ca 16 st har tillsammans uppnått 1000 levnadsår i år vilket uppmärksammades med tidstypisk klädsel, helgrillad Särimner , mjöd, öl och vin ; stångstörtning, hästskovarpa mm mm och musiken gnällde och gnall.
Grattis till alla som fyller år!
En gång för läääääänge sedan (aka innan jag flyttade från Sverige) gick jag på kurs och lärde mig att dansa alla möjliga danser från medeltid till 1700-tal ungefär. Hade jag bott kvar hade jag säkert kunnat dansa till CtLDPTs band. De gjorde det i föreningen, på olika ställen, i tidsenliga kläder. (Vet inte om det var dansen eller kläderna som lockade mest.)
Grattis till födelsedagar och kalas. The more the merrier. Fest alltså.
Och … Det verkar som om jag har jättetrevlig anledning att komma till hemtrakterna i sommar. Meddelar när jag vet mer om någon skulle vilja träffas för en fika eller så.
Nu kan jag inte hålla mej längre: VARFÖR skulle studenterna med sina egna små hendur skapa denna tredimensionella modell av en bebyggelse? Vad var syftet med den här uppgiften?
Ja, Ökenråttan, man undrar ju. Eller som jag formulerade samma fråga, lite klumpigare, i förra båset:
Är du alldeles säker, Lotten, att det är en universitetskurs som du går?
F’ratt det är ROLIGT att skapa med sina egna små hendur?
Sorry att jag svarar såååå seeeent!
Jomen såhääräeva. Man ska få förståelse för olika sorters detaljplaner i olika tider med olika tankar. Hands on eftersom det är en PRAKTISK kurs.
När man har gjort modellen så fotar man den, skickar in bilderna och så samlas man i Zoom där läraren enligt ett strikt schema ställer frågor och låter alla analysera och beskriva epok, tänkande och sånt. På söndag ska jag tenta på riktigt – en tvåtimmarstenta utan pardon, trolldeg eller gissningar. Jag pluggar in för mig helt nya termer som smalhus, punkthus, lamellhus och lär mig att Grindtorp i Täby är vackert (fan tro’t).
Återkommer med rapport när jag ska rita en lägenhetsplan som var modern ett visst årtionde!