Sedan ungefär tre år försöker jag intensivt att bli av med ungefär 400 kronor i sedlar och småpengar. Så fort jag närmar mig lyckan att slippa bära omkring på skrammel och karva loss femkronor som har fastnat på det magnetiska mobilfodralet, kommer nån och häller nytt skrammel över mig.
Ni förstår vilket osannolikt löjligt i-landsproblem jag har?
Men lite av en sport är det – att åka iväg på äventyr med målet att faktiskt ha färre slantar i kvällningen. Idag åkte jag på kalas i Stockholm, och försökte där att prångla på folk dessa förnicklade sedlar.


Inne på Pressbyrån valde jag noggrant ut en stor kaffe för 29 kr, för att då bli av med hela tre guldtior. För de gäller väl fortfarande?

Framför mig i kön stod en kvinna i 63-årsåldern. Hon sträckte fram en ovikt tjuga med Selma Lagerlöf på.
– Vi är en kontantfri butik, men om du har jämna pengar tar vi emot dem, sa mannen i kassan.
– Okej! Jag handlar ju för precis 20 kr!
– Fast just den här sedeln blev ogiltig 2017.
– Va? Ojojoj! Den låg i den här jackan som jag inte … Men vänta, jag har …
Kvinnan öppnade en turkos portmonnä med påsydda pärlor. Snabbt och effektivt radade hon upp prick 20 enkronor på disken.
– Okej, bra, tack! sa Pressbyråmannen och vände blicken mot mig.
– En stor kaffe! sa jag.
– Det blir 29 kronor.
– Japp, jag har tre guldtior här.
– Vi är en kontantfri butik, men om du har jämna pengar tar vi emot dem, sa mannen i kassan.
Här uppstod nu en liten konfunderad tystnad från min sida. Det var inte det att jag plötsligt blev snål (jag var gubevars villig att pröjsa 29 kr för en kaffemugg). Men jag förstod inte varför man prompt skulle ha jämna pengar. Som bestraffning för regelbrottet kanske?
– Jämna? sa jag.
– Vi är en kontantfri butik, men om du har jämna pengar tar vi emot dem.
– För att …?
– För att vi inte har kontanter. Ingen växel.
Sa mannen i kassan. Jag tittade på honom, och tittade sedan på de 20 enkronorna som fortfarande låg på disken mellan oss. Han tittade mig stint i ögonen och rörde inte ens en näsvinge.
– Okej! sa jag och log, lämnade mina tre slantar och gick.
Nöjd – jag vann liksom.
Lättad – 19,8 gram vägde slantarna ju.
Konfunderad – stämmer kassan verkligen när han räknar ihop den ikväll?

Kontanterna gör vi av med i kyrkan. Vi går in i alla kyrkor vi passerar och tänder ljus. För att vår lilla dotter i himlen ska se att ’aha, nu är dom DÄR’. Vi tror att det fungerar så. Då behövs det mynt som man stoppar i en plåtlåda. (Fast i Oscars kan man swisha, men det låter vi bli.)
Vet du vad en sån där som Pressbyråmannen kallas? Affärsman.
Men … hade inte pressbyråmannen just tagit emot 20 enkronor? Skulle han inte kunna se mellan fingrarna och ge dig en av dem i växel?
Om du tar dig ut till Västertorp tar både Konsum (jaja, coop) emot pengar. Annars kan jag rekommendera Gotlands Sparbank i Stånga. En snabb förflyttning till 70-talet och där kan du sätta in dina pengar på ett riktigt bankkonto.
Man får inte vara dum! Men det kan hjälpa att spela dum om man som pressbyråmannen/affärsmannen vill få med sig lite dricks vid dagens slut. För att få kassan att stämma på kvällen måste han ju plocka på sig din och andras överblivna kronor.
Här i (o)bygden, Ljusnarsbergs kommun, kan du gå in i stort sett alla butiker och betala med kontanter och få växel tillbaka! Vill du växla en femtiolapp på ICA och få fem stycken gullpengar till kundvagnen går det också bra. Ja du kan till och med ta ut pengar från ditt konto med ditt bankkort utan några konstigheter.
Löspengar kan man också göra av med på loppis och runda av om de inte skulle ha ”motgift” som dom säger i Karlskoga.
Jag försvarar Pressbyråmannen helt och fullt. Som före detta kassahanterare så vet jag vilket jämra BÖK, det är med kontanter. De ska ju transportera bort de där kontanterna, och det görs ju oftast efter stängningsdags, dvs när buset börjar röra på sig.
Ska han dessutom tillhandahålla växel så måste nån annan kontanthanterare komma med växel i en bepansrad bil, bära in cashen i en väska som är fastlåst vid handleden med handboja, och sepåfan, så har vi värdetransportrånen tillbaka.
Att han tar emot jämna pengar beror ju bara på att annars så får han rätt många kunder som vänder i dörren. Det har han inte råd med, särskilt inte när alla kaffekunder plötsligt stannade hemma hos sin egen kaffebryggare.
Den där enda lilla enkronan han tjänade på Lottens kaffe, den hade han gjort sig förtjänt av i allra högsta grad.
Att vi lämnar elektroniska spår efter oss som Storebror sätter sina spårhundar på, det är ett annat problem, som vi får lösa på något annat sätt.
Jag har inte hanterat pengar på säkert ett decennium nu, och be mig inte känna igen de nya penningarna, för det kan jag inte. Dessutom är både Astrid Lindgren och Greta Garbo fula som stryk på sedlarna. Vem vill hålla på med sånt?
Det sägs att man ska ha lite kontanter hemma för det fall att krisen kommer. Till vilken nytta då?
Jag har funderat på detsamma, men kommit på att man nog ska ha sedlarna kvar om toapapperet tar slut.
Ja naturligtvis. Tänkte inte på det.
Lotten, DN som PDF funkar jättebra på dass (om man skriver ut den först).
Det där med kontanter hemma har j ag undrat över. De flesta affärer har ju elektroniska kassasystem, så de kan ju inte ta betalt ändå. Och den kassörska som kan priserna i huvudet som de kunde gammalt tillbaks. Ligger det gamla prismärkningsapparater och skräpar i nåt bortglömt skåp i personalrummet på Petterssons Livs?
Tills systemet rasslar igång så kan vi nog klara med lite byteshandel eller så får vi kritsa.
Oh, den romanen hade jag gärna skrivit: all el tar plötsligt slut och världen måste uppfinna hjulet på nytt. Alla med plattång blir krusiga och alla med locktång blir rakhåriga! Alla datorer ba ploff, slut och alla som har t.ex. får blir poppis!
Ja dagens äventyr: Vi har köpt två utomhustermometrar. Från Eskilstuna Termometerfabrik, no less. Inte behöver dom el heller. Termometrarna inhandlade vi i en vanlig järnhandel, höllt jag på att skriva. (Det heter ’höllt’ i Solna, har jag erfarit.) Järnhandlar är inte vanliga längre.
Och här (i Eskilstuna, no less) har vår utomhustermometer med sprit (inte kvicksilver) gått sönder med krasch och bom: splitter låg demonstrativt på marken. Vandaler misstänks.
(En kvarterspolis hade hummat och mumlat med händerna på ryggen, tagit sig åt batongen och hött med näven.)
Nytt måste inhandlas. Inget digitalt! Snyggt skareva!
Vi har hjälpt mor och far att köra 51 säckar hästkastanjer och löv till återvinningen. Eller 56 säckar blev det nog, med de extra vi räfsade ihop när de 25 sista var på släpkärran. I natt tänker vi sova gott.
Jag har varit i Linköping och tittat på Slöjdgalleriet där jag ska ha utställning i februari. Fint galleri och fin butik bredvid!
På vägen dit lyckades SJ fixa en Semestersabotören genom att byta spår från 14 till 10 strax före avgång. Väldigt praktiskt i morgonrusningen. Sedan hade de vänt på tåget så alla som viste att de satt i de främre vagnarna och naturligtvis gått framåt i tågets riktning fick hasta bakåt och vice versa. Undrar om någon missade tåget.
Brid. Om ni separerar kastanjerna från löven kan ni sälja kastanjerna till Skansen. Dom gör djurmat av den. Råttungarna samlade ivrigt kastanjer varje höst och tågade iväg till Skansen med fulla påsar. En krona kilot fick man man, tror jag det var, men för barnen var nog det viktigaste att dom hjälpte till att ge djuren mat.
Ökenråttan: Hehe. Jag tror inte det skulle vara alldeles värt besväret att separera 56 säckar och köra Borlänge-Skansen med släpkärra. Men tack för tipset.
Så ni har en dotter i himlen, det låter tungt. Har hon varit där länge?