Sedan drygt ett coronaår går jag på basketpromenader nästan varje dag. Att promenera är enligt mig inte så intressant, men med en boll blir det riktigt kul. Det går förstås inte att dribbla bollen ute i skogen, så jag slänger den än hit, än dit, men mest mellan mina egna händer.
Detta eviga gående har gjort mig till något av en promenadkändis här i trakten. Vissa ber om en passning, särskilt barn frågar vaarföööööör jag bär på bollen, medan hundägarna suckar ”min hund älskar bollar” samtidigt som de drar hårt i kopplet.
När pappa var här och hälsade på för två veckor sedan, invigde jag även honom i basketpromenadernas ljuva värld. Han dribblade så han dribblade och fnittrade och var helt frälst. Tills …
… han plötsligt stod på näsan.
Med all denna nya promenadkondition var det en baggis att häromdagen gå ”Gyllenhielmska leden” med två kompisar i sex timmar. Bollen, regnkläder och en rejäl matsäck var förstås med. Sammanlagt hade vi
- två hälsenetrassel
- tre dåliga knän
- en hälsporre
- en Mortons neurom
- en opererad hallux valgus.
Vi satt på ett förtjusande kalhygge och åt massa mat och svarade på telefonsamtal och sms som pockade på uppmärksamhet; vi är inte alls renläriga vandringsmuppar som stänger av yttervärlden. Där satt vi med mat i munnen och skötte både det ena och det andra i mobilerna:
– Nja, nej, gör kopior av kapitel 3 och 4 istället.
– Ja, både kungens farfar och farfarsfar blev 92 år.
– Javisst, personalmöte klockan 10 på måndag.
– Ett lager med häftgrund, sedan lackfärg.
– Nej, synonymordlistorna står i röda hyllan.
– Barista? Nej, du menar arborist.
Mot slutet av vandringen började det regna rejält. Plaskplask, kluck-plippade skorna. Plötsligt i en nerförsbacke kände jag igen mig. Jag ropade glatt:
– Nämen! Där har jag ju varit! Min kompis äger det huset! Va! Va! Haha! Kolla på det bruu…
– KLATJOFS! –
Så föll jag som vore jag min fars dotter. Jag tappade bollen, vred mig i luften och landade på ett knä, en armbåge, en axel och skrapade upp båda handflatorna. Bollen rullade iväg jättelångt och allt jag kunde få ur mig var:
– Huff. Bah. Gah. Jag är ju precis som pappa.
Efter två mils stilla vandring kom vi fram till Sundbyholms slott, som stängde restaurangen precis framför våra tre blöta näsor. Vi måste ha sett ut som tre besvikna kattungar, uppfiskade ur en bäck runt 1902, för vips trollade köket fram tre underbart värmande …
Carl Carlsson Gyllenhielm (1574–1650), som gav namn till denna vandringsled, var oäkta son till Karl IX och Karin Nilsdotter. Han arbetade i rikets tjänst på alla positioner som tänkas kan, och satt dessutom tolv år i fängelse i Polen med Jakob De la Gardie. När Gustav II Adolf dog i Lützen 1632 var det Gyllenhielm som lugnt och försiktigt förde liket till Sverige. Han hann med så mycket under sin levnad att man bir trött av att bara läsa om honom.
Men han gick faktiskt aldrig och bollade med en basketboll sex timmar i sträck.
Sörmland är jävligt ofult, man kan inte annat än tycka det.
Men tänk, när vi flyttade hit för 22 år sedan och naturromantikern och min just idag sedan 30 år djefla make yrade om naturen fattade jag inte ett enda någe.
”Men finns det många basketlag?” sa jag bara.
Då hade du inte en aning om att det var du som skulle komma att uppfinna den helt nya sporten skogsbasket!
Ja, här var dagen helt vigd åt flärd och flams. I förmiddags hängde jag på låset hos Marcus. Han klippte till mej så ni skulle inte känna igen mej.
Sen var det shopping. På NK har vi inte satt vår fot på drygt ett år. Mycket äventyrligt kändes det. Jag köpte ett läppstift, strumpor och en keps samt NK-mint. Där stod världens mest onödiga information: Hållbarhet 1 vecka. Löjligt!. Vem skulle kunna spara dom godisarna en hel vecka?
Apropå Ökenråttans klipp. Här hemma har vi en nyklippt 18-åring som i ena sekunden såg ut precis som Harpo Marx, i nästa som Cary Grant.
Och på golvet låg något som såg ut som en död pudel.
Se ut som Cary Grant, det är fint som snus det. En av de snyggaste karlar som funnits.
Vid promenad på stan hör jag ofta lösryckta meningar från sällskap som jag passerar eller som passerar mej. I dag var det två yngre manspersoner och den ene sa ”… och det passar väldigt bra, nu när vi går in i sommaren”. … när vi går in i sommaren … Det hade en sån liten fin poetisk klang tycker jag.
Vi passerade kyrkogården vid Ludvig Eleonora. Där var det servering med bord och stolar och parasoller. Parasollerna hade en pietetsfull, allvarlig färg, passande för läget: svart. Undrar vad dom drack; nattvardsvin kanske? Eller kyrkkaffe.
Annars är ju långfredagen den enda dag då svart är liturgisk färg, men de kanske ville ha rejäl skugga under parasollet? Ljusa parasoll är ju lite mörtiga.
ÖR, det är klart att det är lite ekivokt på Ludvig Eleonora!
Idag – om vi ska fortsätta på den ekivoka banan – klev jag in i en hästhage och såg två hästar som, om man så säger, had a roll in the hay.
Roll me over,
in the clover.
Roll me over,
lay me down and do it again.
https://www.youtube.com/watch?v=Ot_fh0DcGNU
Lotten, hade du barn i rätt ålder när ”Djur gör djur” gick på TV?
Njaaaa, jag hade barn i rätt ålder under drygt tio år, så jag vill svara … ja?
Aha, du är nog släkt med eller känner nån som är med? Som skapade programmet? Eller är du själv ansvarig? (Så är det med Niklas, förstår ni. Han har gjort ALLT.)
Aha! Det är ju din H, Niklas!
http://res.sli.se/00/Media/UR/99790_Djur_gor_djur_1_man.pdf
Men milde himmel – vad är det som pågår? Plötsligt hör jag hovklapper och rusar till fönstret. Vad som verkar vara samtliga hästar i hovstallet rider förbi nere på stora gatan, några förspända med vagnar, ridande poliser i mängder, alla i prydliga uniformer. Är det Hästens dag eller vad?
Verkar vara en rolig ide att testa när man är less på ”vanliga” promenaden, ska köpa en boll när jag är inne i stan nästa gång. LOVE //kp
Covid-rapport. Min mellansyster hade ju covid i fjol: 2 veckor på sjukhus, en vecka på rehab. Nu har hon fått första sprutan (Pfizer) och blev jättedålig – igen! HÖG feber och mådde pyton. Vad är detta? Tar det aldrig slut?
Den där hästkaravanen i förmiddags, undrar om den har nåt att göra med att det snart är p(h)ingst.
De kanske skulle cyanväteröka hovstallet och passade på att vädra vagnarna också?
Hur såg det ut med hästarna som var förspända med vagnar?
Ja, och vad red hästarna på?
Sadlarna äro hästade.
Favoritcitatet, Niklas!
Imorrn, hörni, är det dags för helrenovering av mig – stötvågsbehandling på hälsena och vaccin i arm. Jag har hööööört att man blir lite magnetisk på vaccinationsstället, så jag kommer att ta med mig en kylskåpsmagnet och testa.
Men hur mår Ökenråttansyrran nuuuu?
Vi gillar dig i alla fall, kära ÖR.
Ja vilken språkbehandling! Man göre sej därav en föreställning om min upphetsning inför den där hästkaravanen. Fniss.