Hoppa till innehåll

Plötsligt betedde jag mig som funnes det ingen morgondag

Coronarädslan har i mitt fall plötsligt bytts ut till coronaförsiktighet med en gnutta oförnuft. Som mycket väl skulle kunna bytas ut mot coronaefterklokhet.

De senaste fem dagarna har innehållit:

1. Fika med två tjejer i Stockholm. Utomhus, inga kramar, försiktigt umgänge.
2. Intensiv, lång pratstund med en kindpussande kusin inne i en normalstor lägenhet på Söder.
3. Bilresa med en 196 cm lång karl som jag inte har träffat på ett år. Utanför Systembolaget i Värmdö fanns denna askkopp.
4. Båtresa i liten motorbåt med två män – det mest coronasäkra tillfället på hela helgen, känns det som.
5. Lunchbestyr – BLT – i ett litet lantligt kök ute i skärgården. Inga vidare avstånd att tala om.
6. Grillfest med fyra män som jag inte har träffat sedan i december. Inte ens en halvmeter mellan tallrikarna.
7. Kräftskiva inomhus på Runmarö med åtta män som jag inte har träffat på evigheter. Vild röra!
8. Waxholmsbåtsresa med minst 30 främlingar.
9. Bilresa med en annan (lite kortare) karl som jag inte har träffat på ett år. Vi lyckades tråckla oss genom Slussen och få en skymt av guldbron, som helt klart är senapsgul och inget annat.
10. Familjefest med diverse släktingar inomhus i ett normalstort radhus i Bandhagen.
11. Övernattning med kusinbarn i en lägenhet strax höger om Gröna Lund.
12. Bilresa till Västerås med en mig närstående dotter. Besök på ett mycket glest befolkat Ikea, där jag insåg hur det borde se ut i vårt skafferi.

Om man plussar på alla tågresor, ytterligare båtresor, minst fyra spårvagnsresor och en liten snutt på buss, har jag ju betett mig som en stolle.

Men tänk om det ändå är helt okej? Och tänk om den vackra naturstunden på promenad med åtta förtjusande karlar egentligen var det allra farligaste på hela långhelgen?

12 a. Söndagspromenad till Strindbergs Silverträsk. Vi gick över stock och sten och genom trånga snår samt ner i sankmark.
12 b. Vi tog av oss barfota och tassade långt in i ett kärr för att få titta på den här köttätande blomman.

Den där köttätande blomman skötte sig dock inte som den skulle, för idag upptäckte jag att jag hade fått med mig ett farligt husdjur.

Selfie med en fästing mitt på halsen.

Jag drog loss den lilla krabaten och lät den döden dö. Jag lyckades alltså hålla någorlunda avstånd från alla människor under de fem dagarna – men fästingen lät jag minsann komma inpå bara skinnet.

Share
Publicerat iBloggen

22 kommentarer

  1. Magganini

    Fem fester och en fästing, jaaa, det är nog det sista som är värst, det skulle jag tro. Eller kanske bussen då.

  2. Dina

    Kioskvältare! Ser Hugh Grant i huvudrollen. Eller har han blivit för åldrig?

    Tack för svar åt dottern. Hon kollar in rekommendationerna Återkommer om hon behöver/vill ha mer.

  3. En djeflaman

    Om Fredrik Sjöberg hade varit där med sin flugfälla hade fästingen säkert befunnit sig bakom lås och bom, bedövad av eter.

  4. Ninja i Klockrike

    Nu är ju Figges flugfälla, som för övrigt torde ha varit en malaisefälla, föpt efter den i båset bekante Renee Malaise, till för blomflugor.
    Fästingar är spindeldjur. Eter är för övrigt ett långt ifrån optimalt bedövningsmedel för arachnoideer. Cyankaliumgips ska de va.

  5. Ökenråttan

    ’Normalstor lägenhet på Söder…’ Alla har väl avnjutit den fenomenala koloratursopranen Margareta Hallin när hon sjunger ’I min mysiga etta på Söder’? Finns på youtube. Kanske kan jag göra en länk …

  6. Vi tycks ha sluppit fästingar i år. Men än kan man tydligen inte vara säker för dem, särskilt om man ogillar strumpor, som jag (brukar gå i sandaler in i oktober om det inte blir snöglopp).
    Däremot har vi såna där miniatyrflugor inne. Jag har försökt locka in spindlar, men det hjälper dåligt. Finns det något annat som hjälper?

  7. Ninja i Klockrike

    Menar du fruktflugor, kallas även bananflugor?
    De hör hösten till, och är alldeles nödvändiga för att hjälpa till att ta hand om all fallfrukt till exempel.
    Men tycker man att de snurrar runt för i för s tort antal, så kan man göra en flugfälla, genom att ta något surt, som vinäger, och blanda med en droppe diskmedel i en flaska eller något annat kärl med trång hals.
    Jästa produkter brukar också vara populärt, så öl, vin eller jäst saft funkar också.

  8. Nej.

    Av alla saker som jag inte är (ordningsam och bra på att spela piano), är ”vaccinerad mot TBE” en av de dummaste. Här går jag omkring i skogen varje dag, ute på ängar och i hagar och stundom springer jag även orientering.

    Men vaccinerad, nej.

    Jag har förutom TBE-vaccinationen även lovat allmänheten att ta en spruta mot bältros, men si det har jag inte heller gjort.

    Men smittkoppor, difteri, stelkramp och polio är jag vaccinerad mot! Mässling, röda hund, påssjuka och vattkoppor har jag genomlidit.

    Ärligt talat tycker jag att det saknas vaccin mot artros och stukade fötter.

  9. Banne mig ska jag inte leta upp ett vaccineringsställe idag. Och du också Lotten! Jag tror att man ska ta flera TBE-sprutor, med lite tid emellan, så det kan vara lämpligt att starta nu. NU.

    Min barndom, norr om Dalälven, var lyckligen fästingfri. Det sas på den tiden att ekar och adelsmän inte går norr om Dalälven; man kunde ha lagt till fästingar. Men nu hittar jag både eksly och fästingar på ägorna. Adelsmännen har dock ännu inte hittat dit.

  10. Ninja i Klockrike

    Gamla kära Limes Norrlandicus, den avhandlades ofta när jag läste geovetenskap och biologi. Den är i principip parallell med Dalälven, den.

    För övrigt instämmer jag med AuL, gå och vaccinera er. Den som vistas i skog och mark ska göra det, TBE är inte att leka med. Förutom att den lär vara bland det jävligaste att genomleva så kan man få permanenta hjärnskador. Och DET är inte att leka med.
    Karin har rätt i att det behövs flera injektioner, närmare bestämt tre stycken innan man uppnår immunitet. Sen behövs påfyllnadsdoser med jämna mellanrum.

  11. Magganini

    Jag tyckte också att kajalen såg intressant ut. Och jag har också inte vaccinerat mej mot TBE i flera år. Och ändå meddelade arbetsgivaren för ett par år sen att vi skulle få bidrag till det. Och nu har jag slutat arbeta.

  12. Vad heter den där linjen vid Skuleskogen då?
    Den som ungefär är norrgränsen för fästingar. Maken jagar strax söderom och det är bara då som vi räknar med fästingar på hunden.

  13. Ökenråttan

    Lille M. är en storfavorit hos fästingarna och därför vederbörligen besprutad med jämna mellanrum. Mej vill dom inte vid. Skönt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.