Efter att ha gett blod häromveckan, slog det mig att jag ju inte kan hålla på och vara oansvarig och gå omkring med massa fästingar överallt nu när mitt fina blod är så himla uppskattat.
– Vaddå ”massa fästingar”? undrar nu allmänheten med rynkad näsa.
Helt sant – det är ingen överdrift. Jag har plockat loss säkert 13 fästingar på min lekamen sedan i maj. Det börjar klia, jag kollar vad det är, ser en liten svart prick som sprattlar av glädje med näsan nere i skinnet mitt – och då kniper jag helt osentimentalt loss den. Sedan dödar jag den lilla illbattingen nogsamt. Ibland hörs ett litet, litet knak när jag knäcker en eventuell ryggrad. Eller nåt.
Och hur gör man då när man vaccinerar sig mot TBE?
Efter radiopratet i morse befann jag mig inne i stan, där det är nära till allt. Jag googlade fram en vaccinationsklinik och cyklade till första bästa som hade DROP IN med stora bokstäver.
– Hej, här droppar jag in och undrar om ni har tid för en fästingsspruta.
– Eh. Nej. Eller. Alltså vi har ju inte drop in. Nu.
Tjejen i receptionen pekade på en stor skylt som deklarerade att kliniken i coronatider inte har drop in.
– Å fan. Men, men … sa jag och slog ut med händerna och log mitt vackraste leende.
– Ja. *suck* Jag ska kolla med sköterskan.
Den där gråa tavlan på väggen till vänster listade massa läskiga sjukdomar och tillstånd som man kan vaccinera sig mot. Dock var den synnerligen svårfotograferad, men ni får se den bara för att liksom få en känsla för hur mycket ni går omkring och INTE är vaccinerade mot.
Under över alla under; sköterskan hade tid med mig! Jag fick bevisa att jag var jag och lära mig att eftersom jag är så rysligt gammal, krävs extra många sprutor. Fyra under det första året och sedan en ny spruta vart femte år.
– Gulp. Det var många sprutor. Synd att vi blir så gamla i min släkt.
Jag var då tyst i flera sekunder, kände ett stick, fick ett litet plåster, och så var det färdigt. Tänk va, så himla enkelt och så har jag skjutit upp det i 20 år!
Min pappa gick för några år sedan omkring med en ovanligt svullen vänsterhand. Eftersom det inte var rackethanden, var han inte nämnvärt störd av sin rejäla karda. När jag till slut fick iväg honom till en läkare, visade det sig vara borrelios. Nu kommer jag väl inte att få samma erfarenhet – tyvärr. För han blev en bättre pingisspelare efter fästingbettet.
Nu ska jag också se till att vaccinera mig för bältros, så är jag redo för ålderdomen! Men något jag undrar över är hur det kommer sig att vi inte blev vaccinerade för mässling, röda hund och påssjuka när vi var små? Dessa sjukor hade jag ju hösten 1971, vintern 1973 respektive sommaren 1975. Uppdatering: Man hade ju inte börjat vaccinera barn då! Jag är uppvuxen på stenåldern!
Nåväl. Berätta nu om era vaccinationsbestyr och skryt om hur ni genast beställer tid eller går på drop in som inte finns!
mässlingsvaccination infördes först 1971, påssjuka 1982, så enkelt förklarat är det!
Jamen dåså! Tack, Gitta! Och röda hund 1974, ser jag nu!
Här finns jähääääättemycket info, som jag borde ha läst redan igår!
Kan tyvärr inte skryta med någon cool vaccination, men har dock världens bästa tips på hur man enkelt får bort och dödar fästingar! I ett svep!!
Ta bara vanlig ättika, droppa en liten droppe på fästingen så släpper den direkt, sprattlar först lite och somnar sen in. Och är man riktigt mordiskt lagd: ättiksprit.
Fick lära mig denna fantastiska huskur nu i somras av en gammal bonde som bor uppe i skogen här. Han brukar ta ättika i en blomspruta och spreja sina kor så bara rasslar det av döda fästingar. Funkar säkert på andra husdjur också. Har än så länge bara provat på min mamma men vi var positivt överraskade båda två. Kuren fick tio av tio i enkelhet och effektivitet!
Verkligen gott om vacciner. Men inte mot spetälska, ser jag.
Örjan, kom och sej välkommen till Martha! Och Gitta också, väl?
Man kan spreja både fästingar och sin mamma! Vad kul!
Välkommen Martha! (Fast man måste välkomnas av Örjan också – han är den som är mest noggrann med detta!)
Fast det är inte borrelios man vaccinerar mot, utan TBE. Vilket är en ännu läskigare sjukdom.
Och fästingarna biter nog i fortsättningen också är jag rädd.
Bravo och grattis till påbörjad TBE-vaccinering Lotten! För mig gick det inte lika bra att övertyga fd drop-in-stället att det kanske kunde göra ett undantag. Får nog träna på att få till ett tillräckligt oemotståndligt leende.
Jag har nyss åkt helt coronasäkert i egen tågkupé Stockholm – Gävle och sedan i ett tomt tåg till Horndal. De enda människor jag såg var lokföraren, hans prao och konduktören. Nu gäller det bara att ha ättiksflaskan i högsta hugg när fästingarna anfaller (tack för tips Martha!).
Ättika finns i mängder i hemmet, så varmt tack för tipset, Martha.
Gitta och Martha!
Underbart med två nya kommantatörer på samma dag. Tror jag aldrig hänt tidigare.
Välkomna, må ni trivas och återkomma med fler kommentarer!
Gitta och Martha.
Nuvarande aktiva kommentatorer väl spridda över Sverige (undantagande Dina i Israel). Vilken del av Sverige bor ni själva i?
Nä, nu går det för långt! Jag är ett svärord. Den nyutkomna ’Kapten Haddocks ordbok’ innehåller kaptenens alla okvädingsord ’från alabasterskalle till ökenråtta’. Va säjs??
I juli 1945 harangerade Churchill ökenråttorna och sa: ’Kära ökenråttor, må er ära ständigt lysa i strålgrans.’ Så lät det då, minsann. Nu är vi invektiv hos kapten Haddock! Frågan, som då genast pockar på, är: Var Haddock (jag degraderar honom) n*z*st?
Men ÖR! Att vara ett av Haddocks kraftuttryck är väl bland det finaste en människa kan vara? Tänk på alla vi andra mähän som bara trampar runt i den grå vardagen utan den minsta lilla svordom som epitet. Sträck på dig! Var stolt! Gerbiler i alla invektiv, förenen eder!
Hergé ritadeoch författade Tintin på franska.
Undrar vad ”Ökenråttan” heter i original, och i andra översättningar.
Tack, Niklas, för uppgraderande tillrop!
Undras just i vilket Tintin-häfte som ökenråttan figurerar. Alla våra häften försvann när råttungarna drog. Senast läste jag ’Rackham den rödes skatt’ i ett sommarhus, men där fannns då ingen ÖR. Och vad kan uttrycket heta på franska, vill man undra.
Harangerade ökenråttorna gjorde välan Churchill inte alls? För det är väl inte att harangera att säga som hanom sa?
Jag håller på Niklases åsikt att det är en väldans fin komplimang att bli ett haddockst invektiv. Där ligger en enkel ninja dåligt till.
Snyft.
Harangera är välan att tala berömmande till nån. C. apostroferade ökenråttorna, kan man även säja. – Jag är inne i en period då jag vill använda lite smått bortglömda ord ur vårt rika modersmål.
Och jag uppfattar ordet precis tvärtutimot, men efte en snabbkoll så har du förstås alldeles rätt, kära ÖR.
J’ai toujours raison, som jag brukar säja. Nu när vi är inne på det fransöska.
Idag ska jag göra nåt nytt. Under en basketmatch har man ju en speaker som tjoar och har sig – been there, done that. På en basketmatch i coronatider släpps inte publiken in, så då måste man titta på en webbsändning. Då vill man ju veta vad det är som händer på planen … så då kallar man in speakern, som istället får kommentera.
Speaker:
– En låååång trea av nummer 5 i EB: Ida Beeeeergman!
– In på planen kommer JULIAAAAAAAAN LOOOPEZ RODRIIIIIGUEZ!
Kommentator:
– Tre poäng av Ida Bergman i EB.
– Julián López Rodríguez byts in.
Kommer jag att kunna hålla mig i skinnet och inte vara partisk?
Tiden lider och vi med den. Det visade sig att jag inte hade fyllt på min TBE vaccination i rättan tid sedan sist . Men, principipen bättre sent än aldrig gäller. Nu ska jag passa tiden igen om tre år, eller var det fem?
Vet inte hur hundarna skulle reagera på ättika. Får se om jag törs testa.
Annars brukar jag helt enkelt plocka bort dem och poppa dem som bubbelplast!
Här åker fästingarna i ett tänt värmeljus, det går på mikorsekunder att ta död på dem. Poppar man dem riskerar man faktiskt att få ut kläckningsfärdiga ägg. Inte bra.
Nähädå, här har inte kommits för med nån tidsbokning. Här koms inte för med saker i första taget.
Tids nog! Tids nog!
Vad mer har jag nu glömt att göra? Besiktiga bilen? Nope, den gick igenom.
Ack! Sista barnet blir 18 i övermorrn! Glömde!
Sen har du ingar barn längre, men väl söner och döttrar.
Precis! En jävla massa söner och döttrar, men inga barn!
Det kanske är ett tema att tala om: när slutade ni att vara ”barn”? Jag: den 16 aug 1981, när jag åkte iväg på ett år för att gå på high school.
Eller när jag 1975 var elva år och insåg att JAG styrde över min framtid?
Hm. Det låter oerhört lillgammalt och trist.
När jag var tolv och föräldrarna åkte iväg på fem veckors semester och lämnade mig ensam hemma, med matpengar.
När jag var 16 och liftade till Amsterdam? … Nä, då var jag ganska blåögd och barnslig. Mera då på nyåret när jag var 19½ och ryckte in som vapenfri till ett kraftledningsbygge i Porjus. Då viste jag ju vad jag ville.
Om man måste veta vad man vill för att räknas som vuxen är jag definitivt fortfarande inte vuxen.
Nä kanske det är så Ninja,. Man kan ju tro att man vet och så dröjer det ofta ett tag till.
Näää. Jag är definitivt jättevuxen. Jag vet ju till och med hur man betalar räkningar.
Jag vet hur man gör, men jag vill inte!!
Räknas det som vuxenpoäng då eller inte?
Jag har ju fyra söner som ju närmast är supervuxna eftersom de nu i sommar blev 55, 54, 51 och 49 år gamla. De är ju mina barn, men jag tänker nog mest på dem som gossarna. Kanske borde jag tänka ”farbröderna”!?
Jag minns inte när jag slutade tänka på mig själv som barn eller om jag alls tänkte på mig själv som barn. Kanske i kombination med syskonen ”vi barn”. Har ett minne från 11-årsåldern då jag sitter högt upp ett körsbärsträd på landet och mumsar bär och spottar kärnor medan jag blickar ut över sjön. Då önskade jag att jag kunde förbli 11 år eftersom det var en så bra ålder. Om jag kunde hejda åldrandet och förbli 11 år så skulle jag alltid ha jeans och gymnastikskor och mest klättra i träd stor del av tiden och jag skulle alltid ha en bok med mig i träden.
Riktigt vuxen blev jag då jag blev mamma och slutade tänka mest på mig själv.
Ja, 11 är en bra ålder, det håller jag med om. Man kunde fortfarande leka om man ville, men kunde läsa ungdomsböcker och inte bara barnböcker längre. Man kunde klättra i träd och klä sig bekvämt utan större åthävor äver utseendet.
Japp, jag skulle nog också välja att vara 11 år.
Föräldraskap är mycket danande för vuxenheten, samtidigt som det är så jädra roligt att vara med på vägen till ungarnas vuxenhet.
Jag känner mig fortfarande inte vuxen. Men omgivningen verkar tro att jag är det.
AuL: Tänka på sina vuxna söner som farbröder. Oj, vad vi skrattade.
Vi röjer då och då i våra papperssamlingar. Nyss hittade vi ett litet klipp från Svenska MAD: ’Kärleken söker inte sitt utan ligg’. Har din salig make kanske illustrerat detta? (Och kan dagens publik utan bibelkunskaper ö h t förstå hur det där skulle vara nåt att fnissa åt?)
Bibelbakgrunden gör väl skämtet ännu roligare, men det är ju en fin ordvits ändå.
Jag ämnar i fortsättningen kalla mina söner för farbror Te och farbror Hå.
Ökenråttan, jag känner inte igen det du citerade från Mad, så jag tror inte att Folke illustrerat det. Men roligt är det!
AuL!
DDM köpte häromdagen en hel hyllmeter MAD, och där såg vi Folke Hallin all over the place!
Vad kul! Här finns nästan inga MAD eftersom en av gossarna en gång sålde alla sina övriga serietidningar och lyckades med konsttycket att få med alla sin faders MAD-tidningar eftersom de stod i tidskriftsmappar i samma bokhylla. Det som finns kvar är en massa original – som finns i ett förråd.