Nu har jag åkt tåg igen. Till Stockholm. För första gången sedan andra veckan i mars.
Och jag var nästan helt ensam i tågvagnen! Yes! Inte ens för syns skull tog jag på mig munskyddet! Däremot var det faktiskt precis som vanligt på tunnelbanan, vilket kändes förvirrande. Alla var nära varandra, alla stod och skrek och blott en enda utböling från landet stod och stirrade in i ett hörn och höll andan när dörrarna öppnades.
Orsaken till denna resa var att min pappa skulle kontrollera om han månne hade blivit för gammal för att ha körkort, vilket görs på Karolinska i Huddinge fast i Flemingsberg och inte alls det andra Karolinska, vilket är förvirrande. Om man bor uppåt landet har man ju inga sjukhus ens inom 20 mils radie, medan man i Stockholm har olika sjukhus som heter likadant och är så stora att det faktiskt är obegripligt.
Därför var det nästintill omöjligt att hitta rätt. ”Trafikutredningsenheten” på Trafikmedicinskt centrum skulle ligga på Vårdarvägen 1 i en entré som hette S31. På kallelsen läste jag och syster Orangeluvan:
Men se här på Google Maps! Inramat här nedan är Vårdarvägen 1, och vid krysset fanns Trafikutredningsenheten …
Det gröna på bilden är naturligtvis två systrars virriga, svettiga, stressade jakt på rätt väg.
Eftersom vi vet att vi inte har ärvt pappas lokalsinne (han var förstås på rätt plats på utsatt klockslag medan vi i nästan 50 minuter sprang vilse) var vi ute i god tid och var väl förberedda, men gick vilse ändå. I huvudentrén lät det plättlätt:
– Hej, vi undrar hur vi kommer till Trafikmedicinskt centrum.
– Gå ut långt till vänster, nerför trappan, sväng vänster och följ skyltarna!
Vad vi då inte visste, var att även entrékvinnan var dysdirektiker eller ambidexterförvirrad, för hon skulle ha sagt ”… till vänster, nerför trappan, sväng höger och …”
Vi svängde vänster–vänster, irrade runt, hittade definitivt inga skyltar, men såg en annan stor entré och gick in.
– Hej, vi undrar hur vi kommer till Trafikutredningsenheten!
– Va? Vad hette det? Kan jag få se kallelsen?
– Det står Vårdarvägen 1 … Trafikmedicinskt centrum …
– Det har jag aldrig hört talas om.
– Det står också S31.
– Strunta nu i det. Ni ska gå till huvudentrén och …
– Fast vi kom precis därifrån.
– Ja. Dom brukar skicka hit folk. Många går hit när dom inte hittar.
– Jaha.
– Ja, många avdelningar vill flytta hit.
– Jaha.
– För att det är lättare att hitta hit.
– Jaha. Men hur ska vi gå för att hitta dit?
– Vet inte. Får jag se på kallelsen igen? Gå till huvudentrén!
– Men vi ska till Trafikmedicinskt centrum … Vårdarvägen 1 … S31.
– Näääe. Vart skulle ni sa ni?
– Det är det vi inte vet. Trafikutredningsenheten. Trafikmedicinskt centrum.
– Nej, då vet inte jag heller.
I en annan reception satt tre fnittriga tjejer och sa ”vi kan googla åt er” och ”eeehm, där har jag jobbat, men jag minns inte var det var”, och ”äsch, åk upp till plan 5 och fråga i huvudentrén”. En läkare lyckades jag också haffa. Han lyste upp och sa:
– Ja, gå dit åt höger, och sväng höger igen.
– Men nu pekar du åt vänster …?
– Ja, jag är lite trött. Gå vänster, sedan höger. Där är huvudentrén.
En liten stund senare frågade vi en städerska, som sa att det inte fanns något som hette S31. Ytterligare en stund senare frågade vi en arbetsterapeut med tre tjocka pärmar i famnen, och hon sa att hon inte visste något – utom vad huvudentrén låg.
Tillbaka i huvudentrén blev vi frästa åt för att vi – svettiga och högröda – än en gång yrade om ”Trafikmedicinskt centrum på Vårdarvägen 1 i entré S31”.
– Strunta nu i det, följ den kartan och gör som jag säger!
Åhå. Det finns kartor. Kartan var utmärkt, och plötsligt var vi framme. Alldeles utanför dörren till Trafikutredningsenheten låg en …
Förmodligen hade han letat efter Trafikutredningsenheten han också.
Just precis så agerar en fullfjädrad dysdirektiker och utrustar sig med:
1. mycket god vilsemarginal
2. gärna en karta, om möjligt (för med en karta är det ju plättlätt – det är inuti huvudet när hjärnan kan bolla fritt med riktningarna som det blir problem, på en karta ligger de ju still, där de ska vara) eller
3. i brist på karta en gnutta misstro mot alla som använder termer som höger och vänster i stället för att visa eller rita.
Det gick ju bra! Eller – hur gick det?
för oss som inte är vana vid låååånga korridorer som ser likadana ut borde dylika kallelser alltid medföljas av karta!
Om man är i Norra Hallen (alldeles vid entrén, så ska man gå ut i den västra korridoren för då får man se det monumentalt underbara konstverket ’Monument över en blivande man’.
Sen är man glad i flera dar.
Efter attha tillbringat många stunder i de där korridorerna så hittar jag rätt bra på Huddinge sjukhus (ingen männscha säger Karolinska sjukhuset, Huddinge).
Jag måste helt enkelt återvända till denna gargantuiska koloss som heter sjukhus. Både för att hitta rätt och kika på ‘Monument över en blivande man’.
Fortsättning följer den dagen det sker!
Och annars? Jo, en annan har ju ätit surströmming!
Stackars dej.
Karta is da shit. Höger och vänster är alldeles för svårt.
Förutsatt att man kan lista ut var på kartan man är när man börjar.
Jag håller med. Karta och startpunkt är bra. Höger och vänster förhåller jag mig skeptisk till. Bara man vänder sig om så ändrar de sig.
NU blev jag avundsjuk så det stänker om det, Lotten!!
Surströmming är nog den enda mat som får snålvattnet att rinna intill drägglandets gräns.
Jag vill också ha surströmming, fast det är ju inte så jädra kul att sitta ensam med en burk.
Och hur ska det gå med klämmorna, nu när Polarbröd har brunnnit?
Det finns väl annat mjukt bröd än just Polarnas. Testa pita.
Väntar på att temperaturen ska komma över 10 så vi kan göra ett nytt försök att hålla upp boddörrar mot väggen och skruva fast gångjärnen. De (gångjärnen) är i ett stycke nämligen. Står man innanför dörren ser man inte hur den sitter, och står man utanför har man inget att hålla i annat än slät yta och själva gångjärnet, som är vasst. Grabben hann inte vara kvar till detta moment tyvärr, hans arbetsgivare vill ha någon i tjänst alla dagar.
LYLLO! Surströmming!!
Jag vill inte för alla klämmor i Nordigrå bidra till någon falsk ryktesspridning men kan det vara så att alla nyttigheter och godsaker i dessa fermenterade fiskar kan ta hand om virus, så att man riskfritt kan samlas kring burkarna?
Men man kan väl för höga farao inte äta surströmming i pitabröd?
Nu blev jag vrång.
Kanske GAMMALT pitabröd som knastrar sprött kan funka?
Tänk om alla som äter surströmming får antikroppar.
RO HIT EN BURK!!
Surströmmingsburkar behöver man inte ro, de flyter själva har jag hört i en sång en gång för länge sen. Men de kanske var urätna, kom jag på vid närmare eftertanke.
Av bland annat chefspiraten själv, som var från Luleå.
Knasper stod DÄR!!
Det är bra med ett gemensamt kulturarv.
Nu, hörni, ligger jag på vandrarhem i Visby. Det gurglar och brusar och klonkar i rören och det lilla kylskåpet pruttar en gång i minuten. Mycket fascinerande.
(Det var glest med folk på båten!)
[…] coronaerfarenheter nu när vi närmar oss sexmånadersdagen med pandemin hängande över oss. Som jag berättade, blev jag häromdagen för första gången sedan i mars tvungen att ta mig till Stockholm och vandra vilse på ett […]