Jag var i ”hufvudstaden” igår, och skriver Stockholm på detta konstiga sätt för att betona att det inte riktigt är på samma sätt där, som det är här hemma i Sörmland.
För kom och hjälp mig, vad folk hade konstiga brallor på sig!
Jag var förvisso lika förvånad när jag för första gången såg en tjej iklädd jeans med stora hål på knäna i minusgrader våren 2017. Säkert var jag lika storögd när de utsvängda jeansen plötsligt gjorde come back nån gång runt 1999.
Är det tunnelbanorna och trängselns fel? Stockholmarna kanske inte ser hur de ser ut nedanför magen? Hur kan det ha gått så inihelskotta fort att implementera dessa horrörer? (Jaja, jag är inte ung längre. Jaja, jag kanske håller på att förvandlas till en ilsken hattgubbe som hytter med näven åt långhåriga slynglar.)
Och själv då, hur ser jag ut? Äsch, jag hoppas att jag smälter in i mängden. Brallor hit, brallor dit, strunt samma. Fickor är bra, stretch är bra, ohålat är bäst.
Men nu ska ni få höra om en dum, fix idé som jag har vad gäller kläder. Varje gång jag tar på mig underkläder, linne under en skjorta eller t-shirt under en stickad tröja drabbas jag av katastroftänkande. Tanken hade kunnat lyda ”ser jag representabel ut under?” eller ”är jag prydlig nog för att råka hamna i ett väldigt varmt rum?”. Men nej. Så här säger min hjärna när jag tar på mig en gammal undertröja med stor köttfärssåsfläck på:
– Står jag ut med att gå omkring i det här om jag blir kidnappad av terrorister, inlåst på Västtyska ambassaden eller om en bomb slår ner och jag och alla andra måste hålla oss inne i ett skyddsrum i tre veckor?
Hälsningar från signaturen ”Är jag normal?”
Man skulle ju alltid ha rena underkläder på sig, sa mormor. Tänk om man råkade ut för en olycka och hamnade på sjukhuset och de slet av en alla kläder! Jag tänker att har man varit med om en svår olycka, där sjukhuspersonalen måste slita av/klippa upp kläderna, så bryr de nog sig inte om vad jag har på mig. Underkläderna är troligen inte heller rena längre.
Ja, tänk om sjukhuspersonalen skulle se att några stygn i en fåll har släppt?
Själv tror jag att man var för generad för att säga som det var; underkläder luktar gammal stjärt om man inte byter ibland.
Kasta inte gamla jeans! Antingen blir de moderna igen. (Fast vem bryr sig, har de varit sköna hela tiden är de fortfarande sköna.) Är de alltför små eller trasiga kan man alltid sy fickor av dem, att fästa på de nya.
Men skulle man bli inlåst tre veckor med västtyska terrorister i ett skyddsrum på en bombad ambassad gäller det att ha isabellafärgade underkläder redan från början.
Jag hittade jeanstyg utan stretch på Ohlssons tyger i somras. Jag blev alldeles till mig men behärskade mig och köpte inte, för jag visste inte hur mycket jag i så fall skulle behöva.
En älskad jeanskjol har tagit slut och behöver ersättas.
Isabellafärgade underkläder! Så flott!
Isabellafärgade underkläder – var det det jag köpte härförleden i Skåne? Dom sålde ut sidentrosor i väldigt konstig färg, men vem ser dom, tänkte jag och inget känns läckrare än siden om lilla (hm!) rumpan så jag slog till. Färgen ser ut som om nåt har fällt i tvätten på dom, men nu bestämmer jag att dom är isabellafärgade så låter det stiligt och elegant. Tack, kråkan.
När, nu. Isabell är ”gulvit till smutsgul” färg. Då är mina sidenkalisonger inte i närheten; dom är mera mörkgredelina. Konstig färg, hur som helst.
ÖR, jag trodde det hörde till bildningen varför det heter Isabellafärg.
Etymologi
Färgen sägs ha fått sitt namn efter den spanska prinsessan Isabella, Filip II:s dotter. Då Isabellas gemål ärkehertig Albrekt av Österrike belägrade Ostende, ska hon ha lovat att inte byta linne förrän staden hade intagits. Då belägringen varade tre år (1601-1604) antog linnet under tiden den smutsgula färg som betecknas som isabellfärg. Samma historia berättas om drottning Isabella I av Kastilien vid Granadas belägring 1492.[2] Benämningen är känd i svenskan sedan 1637.[3]
Den vanligaste färgen på feltvättade vita plagg är gösfärgad.
Det finns hästar som har en vacker beigegul färg som kallas isabellafärgade.
”Gösfärgad” har jag aldrig hört! Nu måste jag lägga in en grön strumpa i nästa vittvätt!
Tack, Ninja! Ja, jag såg nog för mej en ädel springare, oklart exakt vilken färg den skulle ha, och inte ett lortigt linne. Och nån bildning har jag inte!
Lotten, för att få till den riktiga gösfärgen på en gång föreslår jag strumpor av olika färger för att få fram den läckert grådassiga nyansen.
Ninja, vad kallades hästfärgen före 1604?
Smutsiga underkläder nyttjar vi icke, däremot slitna och ibland (hu) rentav trasiga (hu), om de bitar som inte är trasiga fortfarande känns som om de passar bra. Men varför får alla mina strumpor hål mitt under hälen? Vid de vassa häl- eller stortåkanterna skulle jag förstå (ja, jag försöker med fotkräm men det går sådär), men mitt under hälen är foten slät och fin.
Så göra ock mina strumpor, Brid. Men jag har ingen förklaring till varför.
’Vad kallades hästfärgen före 1604’ undrar Niklas. Men före 1604 fanns det väl inga hästar och inget annat heller, nu enligt senaste svensk modell för historieskrivning.
Mitt i prick, Ökenråttan!
Sjuttonåringen (han som nyss var blott fyra år) växer så det knakar och igår var han och min djefla man ute och köpte jeans tillsammans.
Båda två kom hem med varsitt par brallor som såg helt normala ut. Jag drog en lättnadens suck och tänkte att världen nog ändå inte kommer att gå under.
Herrmodet i yngste sonens kretsar är ytterst egendomligt, i en åldrig morsas ögon i alla fall. Kostymer med kavaj som knappt räcker till att knäppa igen och smala, inte alldeles hellånga byxor; jag associerar till urvuxen konfirmationskostym, men det ska se ut så, tydligen.
Ja, så är det – dagens kostymer (som kostar skjortan) ser alldeles för små ut i våra ögon. Men våra ögon kanske var med på 1940-talet när swingpjattarna hade kostymer med plats för två? (Se bild.)
Mina kavajer följer med modets förändringar!
Byxorna är dock lika långa men mycket kroppsnära, ommansäjer.
Kråkan, låt oss hoppas det snart blir modernt att gå med byxorna oknäppta.
Jamen grabbar, det är ju modernt att inte dra upp byxorna, funkar inte den stilen?
Ja man kan ju hoppas Niklas. Det verkar ju som om det är modernt att ha skorna oknutna.
Magganini, då blir det oerhört modernt – nerhasade, oknäppta och avklippta (annars blir de ju för långa).
Näe, ouppdragna byxor är väl, tackålov, ett överspelat mode?
Men visst ser dagens gossar ut som om de har urvuxna kostymer. Det är så FULT!
Hur kan korvigt vara ett mode?
På 70-talet var det mode med tajta brallor som framhävde manliga attribut, men de var ändå välskurna.
Ninja, kommer du ihåg jeansaffären på Odengatan där man kunde få duscha med jeansen och sedan torka dem på kroppen i deras bastu? (Nej, jag gjorde aldrig det!)
Nej, men jag hörde talas om den. Jag hade skolkamrater som duschade/badade med jeansen på lördagsmorgnarna och sen torkade dem med hårtork för att de skulle sitta som gjutna på lördagskvällarna. Sådana jeans utgjorde enligt uppgift ett hyfsat effektivt preventivmedel. Fick man av dem, var man oerotiskt blårandig.
Nähädå, åtminstone här på landet tycks tyvärr allt för många fortfarande anse att byxorna inte ska upp och dölja r*v*n.
(Har ni noterat hur kul de går, de små liven (i alla åldrar och storlekar, men mest de något yngre) när de måste vrida sig framåt med knäna utvinklade för att brallorna ska hänga kvar på låren?)
De går som om de skitit på sig, menar du?
Så kan man beskriva det, ja.
Vid ”hyfsat effektivt preventivmedel” satte jag en stor klunk te i halsen. Nu är skärmen alldeles prickig, Ninja!
Den översta bilden visar nåt som ser ut lite som chaps. Kanske är plagget tänkt för ryttare, så aktuellt nu med häst-tråden här i båset.
Ang jeans.
Liten länk/ reklam(? för min kusin Anders Haglunds företag. Redew (Eskilstunabaserat)
Tillverkar jeans med fibrer från skogen. Dvs Zero Cotton
https://www.breakit.se/artikel/20494/redew8-vill-forandra-jeansindustrin-madde-fysiskt-daligt
CHAPS! Ååååå vad jag letade efter det ordet i huvudet när jag gjorde inlägget! (Det gjorde jag inte egentligen. Jag konstaterade efter några sekunder att ordet var puts väck och att jag inte orkade lägga ner möda på att hitta det, och gav upp.)
Helt off topic kan jag härmed meddela att jag 1) har köpt en lins till vänsterögat 2) imorrn ska åka till Dalarnas mörka skogar och plocka svamp med hjälp av denna lins.
Och nu en annons från Västerbottens-Kuriren 1901: slitstarka kostymer till små gossar!
Prickar på skärmen är inte mitt fel!
Det finns vaccin.
Troooor jag.
Nerhasade byxor kan vara avslöjande.
Äsch det skulle ju vara en avslöjande bild:
Ang Jeans
Eskilstunabaserat-företag som saluför ”bommullsfria” jeans
Förlåt.Nu länken.
https://redew8.com/shop/foundation/
Håll med om att det är så här en kostym ska sitta?
Kostymen på Ninjas bild ser också lite trång ut.
Groomen har förresten berättat om ett brittiskt rockabillyband på turné i Australien på åttiotalet, där en ung dam anklagade trummisen för att ha våldtagit henne bakom scenen. Han friades sedan bandmedlemmarna alla intygat att han syddes in i sina byxor före varje spelning och inte kom ur dem utan assistent med sprättkniv.
Den må se trång ut, men det var den inte. Vecken runt axlar och armbågar beror på att det dansades friskt i den, men den var inte skuren som en danskavaj.
På den här tiden var Fassan en riktig snajdare, som gick på Blue Heaven i Kungstornet och fröjdade friskt.
I handen håller han en av sina borsalinohattar.
Min far var en stilig man som verkligen kunde bära upp sina kläder.
Jösses, om jag skulle hitta en bild på min pappa i samma ålder, skulle det vara på 1960-talet och han skulle vara iklädd manchesterbyxor, hemsydda mockasiner samt en slipover.
Dubbelknäppt minsann, Ninja. Så ska’re va’. Pressveck, desslikes.
Nu letar vi efter två förtjusande familjefoton med jeansanknytning men egendomligt nog är dom helt försvunna. Vi kommer säkert att vakna med ett skri klockan fyra i morgon bitti: ’Bland matt-trasorna!’
Har du mattrasor?
Till vad?
Om man får fråga?
Matt-trasorna är bara ett talesätt, Ninja. Min söta svärmor förvarade sina överflödiga kontanter bland matt-trasorna. Hon vävde nämligen. Men vi har inga, varken trasor eller överflödiga kontanter. Nu har jag dock hittat den ena jeansbilden, som visar återbruk av gamla nötta jeans. Jag har bett Lotten om hjälp med publiceringen. Suck.
Här är den ena jeansbilden. Det visar återanvändning. Jag har själv sytt dom här byxorna, fast jag kan inte sy, egentligen. Magfickan är gjord av den ena bakfickan på mina gamla nötta jeans.
Åh, vilket underbart inlägg! Och kommentarer! *brid* 😀 Och jag ÖNSKAR verkligen att mamma hade haft kvar sina hemvävda jeanstrasmattor, hade även ett jättestort överkast i jeans med lapptäckesteknik. Som sagt: SPARA ALLT, man vet aldrig!
TACK, Godiva! Jag sparar allt som kan vara bra att ha, vilket det ofta visar sig är! (Bra å ha alltså.) Men min mammas zebramönstrade bikini som slängdes för tio år sedan (eftersom den faktiskt inte alls var bra å ha) saknar jag fortfarande.