Hoppa till innehåll

Gamla klistermärken

Jag har tidigare berättat om min bokmärkessamling, som ligger och samlar damm här i huset. Men de små styckena är ju så platta och tar alls inte lika mycket plats som t.ex. mögliga frackar och slalompjäxorna från 1953, så de får ligga kvar ett tag till.

Men nu ska ni få se vad som finns i den djefla mannens barndomshem, som fortfarande står intakt. Familjen, då bestående av Dr Bergman & Dr Bergman samt tre söner, flyttade in 1971 – och sedan dess har det sett ungefär likadant ut. Ni kommer nu att få njuta av bilder på en klistermärkesdörr, som pga. klistermärkenas mängd har delats upp i tre foton.

Spola kröken gjorde min djefla man så till den milda grad att han fortfarande inte nyttjar sprit.

Apropå Spola kröken-kampanjen, kan ni som har tålamod via denna länk se Loffe skutta runt i snö för att han är så pigg numera när han ”inte dricker upp hela flaskan”. (Tänk ändå, om man kunde få lägga ut dessa underbara filmsnuttar på bloggen istället för att begränsa till en simpel länk.)

Själv hade jag massa klistermärken på insidan av min sovrumsdörr i Luleå – i  huset som mina föräldrar sålde redan 1982. Då gick jag i high school i USA, så nån annan än jag fick skrapa bort PLANNJA och HÖKEN BASKET och otaliga majblommor och (om jag nu minns rätt) en farlig massa Shell- och OK-märken. Och den här, som jag säkert hade 20–30 stycken av:

Men jag hade kunnat svära på att det stod kärnkraft, inte atomkraft.

Nu tillbaka till dörren i det Bergmanska, skånska hemmet. Förmodligen kommer den inte att skrapas ren, utan helt sonika bytas ut när det blir dags för renovering. De här märkena lär sitta såpass att dörrfärgen åker med om man försöker krafsa lite. (Visst är det så att riktigt gamla klistermärkens klistriga sida har förvandlats till något brunt smuljox när man försöker få bort dem? Som åker in under naglarna? Jomen.)

Macfina är tydligen bensin till skottepris. Konstigt, jag minns ju bensinransoneringen kristallklart, men … Macfina? Näe.
Vad är nu detta – Macfina? Jag har ingen aning. Inget minne. Hm. Hjälp!
Nya Renault kallas Stålmusen och kan minsann accelerera från 0 till 100 på 13 sekunder. (Endast biltjuvar har väl stor nytta av denna finess?)

Tydligen finns det en nostalgimarknad för gamla klistermärken. Här har vi två dyrgripar:

Lyktglasklisterlappen är en klar favorit.
…ööööger. (Vän av ordning ser och påtalar gärna att detta ju är en tyglapp. )

Hur står det till i klistermärkesbranschen nuförtiden? Är någon ens intresserad av dylika ting? Det är kanske tur att den i alla fall har etablerat sig i frimärkesnischen.

Nån som vill köpa en hel klistermärkesdörr, förresten?

Ett kungarike för ett foge-s.
Share
Publicerat iBloggen

54 kommentarer

  1. Niklas

    (stor kärnkraft?)

    Jodå, klistermärken hade jag många men alla är borta nu.
    I föräldrahemmet hade vi också en toalettdörr som fungerade som klotterplank. Den var så nära toaletten att man kunde sitta och skriva. Allt skrevs med blyertspenna.
    Så småningom blev den full och barnen flyttade hemifrån men föräldrarna tyckte om klottret så istället för att sudda eller måla över klarlackade de dörren så att ingen ordningsam städare skulle få för sig att sudda.

  2. Oj, jag korrändrar! Tack!

    Hemma hos min mormor på Bergsgatan 3 på Kungsholmen fanns en toadörr som en sedermera känd konstnär (Peter Freudenthal) i tonåren fick måla vad han ville på. Ett ruskigt ansikte blev det.

  3. Ninja i Klisterrike

    Märkena kom ursprungligen från Danmark, och där heter kärnkraft atomkraft, så därför stod det atomkraft till en början. Det kom märken som det stod kärnkraft på lagom till folkomröstningen.
    Folkkampanjen mot atomkraft FMA, blev Folkkampanjen mot kärnkraft FMK, men mest sa man och skrev Folkkampanjen.
    Härom kan jag ge besked ty jag var med.

    Att Starke Mannen och jag skulle få sätta upp klistermärken på gabondörrarna hemma var en fullkomlig utopi, så till den milda grad att vi inte ens kom på tanken.
    Vi dekorerade våra cyklar istället. Många H-märken blev det, liksom Gulf, Shell och BP.

  4. HallonE

    Åh, det är härligt med klistermärken. Själv arbetade jag upp en fin liten samling någon gång på mitten av 80-talet. Trots att jag brevväxlade, gillade att pyssla och gjorde andra aktiviteter som kunnat föranleda klistermärkesåtgång, behöll jag samlingen relativt intakt. Jag var helt enkelt för rädd om dem och hittade sällan en plats värdig ett av de fina. Mina föräldrar var strikta med inredningen så att säga och det var aldrig tal om att jag skulle få sätta upp dem på någon dörr… 30 år senare hittar min 3-åriga avkomma den omhuldade samlingen (alltså inte alls värdefull ur objektiv synvinkel) och i någon slags inbyggd drivkraft att inte bli som sina föräldrar gav hon sig hän och klistrade upp alla klistermärkena på en vecka. Objekten som förärades detta kunde vara av typen toapapper, men även väggar, golv och dörrar blev dekorerade.

  5. Vi övertog ett skrivbord av kompisar som hade barn som lysat ned det med klistermärken. Sen fyllde nog dottern på. För några år sen tog jag över det och gjorde vuxenskrivbord av det. Alltså skrapade bort alla märken, slipade till så alla fuktringar mm försvann och lackade om det. Men lådfronterna hann jag inte då och ids inte nu.

    Jo, vi hade ju också klistermärken, men jag minns inte var vi satte dem. Undrar om inte många fortsatte ha skyddsfilmen på och låg i högar. Blygsamma högar.

    Jag hörde en företagare som får streckkoder på klisterlappar från grossisten, men som inte använder dem. Syskonbarnen blir jätteglada för dem.
    Det är tydligen klistret som är det viktiga, eller?

  6. Vad glad jag blir – det här var kul! Och Cecilia N.: ”lysat ner” var nytt för mig!

    Hallon E: jag vet inte hur gammal den treåriga avkomman är nu, men introducera gärna även karbonpapper i dennas liv. Mina små barn massproducerade entrébiljetter till en teaterföreställning (som aldrig blev till eftersom biljett-tillverkningen tog tid av repetitionerna).

    Ninja: AHA! Det vaaaaar kärnkraft! Det var då för väl! (Det är svårt att enkelgoogla fram en sådan bild.)

  7. Men titta, där ser jag ett klistermärke för Yngve Ek i Höör. Inte visste jag de lät göra sådana också förutom de sportkläder de tillverkade. De senare sydde min mamma under en period i min ungdom. Hon fick köpa dem billigt av sin arbetsgivare och därför iklädde jag mig dem emellanåt. Ett helt annat syntetmaterial än dagens.

  8. Jag har antagligen berättat förut … men en bekant gick runt med en liten gosse till alla valstugorna en gång för några val sedan, och gossen fick klistermärken i alla stugorna utom hos M, för de hade inga. Han upprepade sedan länge sin lärdom från dagen: ”Dommeraterna, dom är dumma dom.” Undrar om motviljan sitter i när han får rösta?

  9. Dina

    Klistermärken samlade vi, syster och jag, och inte heller vi klistrade dem någonstans för ingen plats var värdig nog.
    De mest värdefulla (Finaste, mest originella? O nej, värdet satt tydligen någon annanstans.) var från jeansbutikerna Puss&Kram och Gul&Blå.

  10. HK

    Bosse snickare från Snickarebo(!) har just varit här och slagit på plåten och bultat på takstegen så att jag slipper hänga upp hinkar på vinden. (Uppgradering från förra båset)

    När det gäller klistermärken vill jag också lämna ett bidrag från en av alla mina kartonger.
    Kan ni se de två från biblioteken?

  11. Wow, HK! Din lilla kommentar innehöll
    1) vattenuppdatering
    2) ”HK hänger å pinkar på vinden”
    3) fantastiska klistermärken!

    Bojkotta juntan! HUR bojkottade vi juntan här i Sverige? (Jag bodde ju i Luleå så jag borde veta hur jag bojkottade. Vi demonstrerade och bojkottade nästan allt.)

  12. Dina: Jag fick sitta barnvakt i en hel månad för att få ihop pengar till att köpa Gul & Blås jeansmodell ”Dallas”. Ojojoj vad jag älskade dessa brallor. (De andra modellerna hette Elvira, Elvis och Marilyn.)

  13. HK

    Vet inte riktigt hur jag bojkottade juntan i Chile men varken chilesalpeter eller vin därifrån köpe jag på den tiden. Det är annat nu, åtminstone vad gäller vinet.

    En bild till. Det var egentligen bara en bok som blev skadad av vattnet på vinden, men tråkigt nog den fina ”Lillebrors segelfärd” av Elsa Beskow med noter av Alice Tegnér, tryckt 1945.

  14. Ninja i Klockrike

    Puss&Krams jeans var ökända för sin urusla kvalitet. Höll nästan inte för en enda tvätt. Dyra, formgivna och som man säger i dag, ultrahajpade.

  15. Ingela

    Känner igen de flesta och har haft minst hälften i min ägo. Men aldrig att jag fick sätta dem på inredningen. Kanske satt det något märke på insidan av en byrålåda eller så, men endast på såna ställen.

    Numera tror jag att klistermärkesbranschen är mindre lukrativ. De enda klistermärken jag ser i min vardag nu för tiden är från firmor som säljer skoter- och bildelar och som de envisaste av högstadiegrabbarna klistrar på sina skoldatorer. Märken som gar*age24, sledsto*re, rides*tore och liknande. Detta trots att de och deras föräldrar skrivit på en överenskommelse om att ”datorn ska hanteras så att den vid slutet av låneperioden är i fullgott skick, förutom slitage av normalt bruk”. Vi får inte skicka tillbaka dem till leasingföretaget, inte ens lämna in på garantireparation, med klistermärkena på. Det kostar alltså en bra slant att någon tar bort klistermärkena och gnussar bort limmet. Och ändå.

    Förresten så var en av mina mer lyckade insatser som lärare i bildbranschen inspirerad av klistermärken. Jag gjorde slutpraktik i en åk 6:a och köpte till en teckningslektion en rejäl bit vit kontaktplast, letade ihop skolans samlade förråd av vattenfasta overheadpennor och lät eleverna rita och klippa ut egna klistermärken. I spritångorna från pennorna flödade fantasin och min idé blev mycket uppskattad av eleverna. Detta var 1979 och klistermärken var högsta mode. Klassens riktiga lärare var inte lika glad åt tilltaget, men det var säkert mest för att han inte kom på det först, så måste det ha varit.

  16. Vad sorglig den ser ut, HK:s bok. Lite som om den gråter.

    Nu ska jag förbereda en övning med en grupp femteklassare som jag har hand om imorrn. De ska få göra klistermärken! Tack Ingela! Spritångor FTW!

  17. Magganini

    En mig närstående konstnär gör egna klistermärken, lagom uppstudsiga.

    En annan sorts klistringsbara märken har jag ligger oklistrade i en låda.

  18. HK

    JAA!!
    Alfred E! såna märken har jag också nånstans.
    (Att han ligger ner gör ingen dyster.)

    … leta leta leta …

  19. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Tjusigt, Magganini! Visst har vi tidigare diskuterat medlemskap i AENFSC?
    Själv minns jag mest mittuppslaget med Don Martins ljudeffekter, där ljudet av en cigarrett i ögat är Zizzafizz! Den har jag garanterat inte kvar, tyvvärr.

  20. Magganini

    Vi har nog varit inne på AENFSC tidigare, ja.

    Bland det jag önskar att jag hade kvar från Mad är en flerspråkig vägkarta som medföljde som bilaga någon gång.
    Det enda jag minns förutom att jag skrattade väldigt mycket är följande teckenförklaringstext:

    Väg under byggnad
    Road under building
    Strasse unter haus
    Det kan ha varit ett språk till, men det kommer jag inte ihåg.

    Vill ha den. Behöver Lottens googlingsskills. Undrar om ens det skulle hjälpa.

  21. Christer, the Long Distance Personal Trainer

    Wow, snyggt hittat, HK! Det var nog jag som inte kom ihåg stavningen helt korrekt.

  22. Nej, tyvärr kan inte heller jag redigera liggande bilder så att de reser sig upp, Magganini!

    ”Med munstycke fö…” läste jag högt och fortsatte läsa tyst – och skrämde sedan livet ur en tolvåring med mitt HAHAHAHAAA! Jättekul!

  23. Magganini

    Meh, HK, vad du kan! Tack för tips, tänkte inte på det… handlar aldrig på nätet ju.
    Har du alla eller?

    Jag blir aningen förvånad av det sena årtalet. 1985!? Det känns som långt efter att vi hade slutat med den publikationen, systern och jag.

  24. HK

    Magganini. Nej jag har någon enstaka och någon sent utgiven samlingsvolym. Men en gång var jag prenumerant!
    Jag letade lite på nätet. Kartan du söker kan också vara bilaga i nr 4 1969.

  25. Magganini

    Tänk, så praktiskt det är med en karta i naturlig storlek. Att inte fler tillhandahåller det.

  26. Jag tycker mig ha läst någonstans om några som försökte göra en karta i naturlig storlek över landet, men det visade sig bli för dyrt, så man beslöt att istället använda själva landet som karta, och alla blev nöjda. Någon som känner igen detta?

  27. Ninja E. Neumann i Klockrike

    I skolan för vanartiga barn, som jag gick på under tidigt sjuttital, hade högstadiet skolprenumeration på MAD. Vi på mellanstadiet snodde gärna tidningarna och satt under trappan och läste. Utrymmet i fråga var nämligen låst, och högstadieprissarna var för tjockskalliga för att kunna ta sig in via trappfönsterdikets saknade panel.

  28. När jag tömde hela huset inför vår flytt till Spanien så hittade jag mina två pärmar fyllda med bokmärken från barndomen. Faktum är att jag har ingen aning om vad jag gjorde med dem, vet bara att jag plockade ur en plastficka med några bokmärken som är riktigt gamla och dessa har jag med mig. De skulle ha magasinerats men de hamnade i fel mapp …

    Minns att storebror klistrade BP- och NEC-klistermärken på insidan av garderobsdörren. Jag tyckte det var jättefult! Skulle aldrig komma på tanken att sätta ett klistermärke på en möbel. Den tanke hade dock mannen min när han var ung så de bokhyllor han tog med sig när vi flyttade ihop, de hade också ett gäng som jag aldrig fick bort. I huset vi sedan köpte hade de förra ägarna klistrat en 70-talsblomma på kökskaklet. Den irriterade mig alltid, försökte emellanåt skrapa men det blev så klart ännu värre med fnasiga kanter. När vi sedan sålde huset så blev jag envis och fick bort det med hjälp av hårtorken. Att jag inte gjort det långt tidigare …! Var så skönt att inyte se den där fula historien.

    Nu ska jag titta vidare i din blogg!

  29. Dina

    Tycker mig känna igen den där MAD-bilden med naturlig karta. Måste ha läst den hos någon kompis för jag tror inte jag köpte någon tidning själv. Men hade några pockets.

  30. Välkommen in i båsvärmen, Emma, Sol som sol?! (Jag misstänker att du om du blir bofast här kommer att kallas Emma SoS.)

    Vi har en ordningsam kommentator vid namn Örjan, som brukar vara den som hälsar alla välkomna. Det gör han säkert snart!

  31. Magganini

    Bra där, Ninja E. N., så skarom tas.

    Hur uttalade ni Neuman förresten? Vi sa Nåjman, och jag kom först i mycket vuxen ålder på att det förmodligen skulle vara på engelska.

  32. Örjan Hertzell

    Självklart skall soliga Emma välkomnas till båsgemenskapen.
    Så hon trivas, och förhoppningsvis stanna kvar!

  33. HK

    Jag har inget vidare gehör och ännu sämre röst men ska inte E. i Alfred E. Neumanns namn sjungas med just tonen E?

  34. En kaffesång, som jag tror heter Kaffesången, börjar C, A, F, F, E, E (ty den är tysk från början) vilket sjungs på de tonerna.

  35. Betong-Bess

    Klistermärken på favoritmusikpoprockrapbandet betalas det pengar för av 16-åringen här i huset. De klistras sedan prydligt på laptopen.

  36. HK

    CLDPT. Jag vet inte, och frågan harmoniserar inte riktigt med min musikaliska förmåga. Korton = nån sorts barockens blues?
    Man får väl pröva sig fram, det kanske rentav blir njutbart. *majlis*

  37. Magganini

    När nån pratar om korton gäller det visst att veta var man är. Det betyder tyligen lite lägre eller lite högre beroende på vem som pratar.

  38. Agneta uti Lund

    Lotten, antar att du vet att i Skåne kallas bokmärken för just stycken. ”Byta stycken.” När jag började skolan i slutet av 40-talet (i Jönköping) ägnade sig många av flickorna åt att byta bokmärken. Ofta skedde det via ett skrivhäfte med invikta blad som kunde innehålla just ett bokmärke. Jag försökte delta i bytandet några gånger, men när jag fick upp ett fint märke var det vanligt att få höra ”det är ett gammalmodigt märke och det får jag inte byta bort för min mamma”. Jag fann bytandet dumt och ägnade i stället rasterna åt att sparka fotboll med pojkarna.

  39. Javisst, Agneta! När jag flyttade till Lueå 1973 och pratade om ”stycken” fattade ingen vad jag menade. Så då tog jag fram mitt skrivhäfte med invikta blad – se bilden här!

  40. Agneta uti Lund

    Där ser man – undrar när bokmärkesbytandet upphörde. Kanske tillhör du den sista årskullen som ägnade sig däråt. Mina fyra glada gossar som ju är mer eller mindre av din årgång ägnade sig inte däråt, men de fick mycket stora och fina bokmärkesänglar och -tomtar av SJ då vi åkte från Lund till norra Småland för att fira jul. Konduktören på Nässjö–Jönköpingståget var i många år utklädd till tomte i juletid och försåg oss med just bokmärken, pepparkakor och även glögg till oss stora.

  41. Tack Örjan!

    Nu är ju alla bokmärken fyrkantiga och glittriga, med 3D. Man byter Pokemón-kort, samlar på Star Wars-kort och byter dem. Sedan har vi hela fadderullan med spinners de krigar med och byter delar på med varandra numer. För att inte tala om telefonnummer och alias så man kan baktala varandra den vägen.

    Bokmärken? Det sätter man i boken man läser. Om man läser. Eller så trycker man på eboken knapp, där behövs inga bokmärken.

  42. Hej
    Såg inte om du fått svar på din fråga då du undrade lite över MacFina klistermärket och det är så att Macfina är namnet på lågpris/automatstationerna som ägdes av bensinbolaget Svenska Fina AB.
    Vi på Nostalgimacken i Bergkvara (Finamack) =) önskar en trevlig söndag
    Med vänliga hälsningar
    David & Maja

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.