Ni vill verkligen ha mig som lärare. Jag lovar. Det är så kul!
Kolla här vad jag lade fram inför studenterna igår när vi pratade om stilmarkörer!
Uppgift: jämför i jakt på stilmarkörer olika
- upplagor
- tidsåldrar
- ämnen
- vinklingar.
Det är så kul! Sa jag att det är kul?
Vi måste återvända till Min skattkammare. För jag är förvånad.
Det är så kul!
Men hette det verkligen kissekatt i upplagan från 1947? Jag bara undrar! För en halvtimme sedan läste jag ur ”Vill du läsa?” från 1935 tillsammans med en av trappans småflickor:
ABCD, rått-mor kokar te,
EFGH, barnen tittar på.
IJKL, får vi ost i kväll?
MNOP, ni får pappa be.
QRST, pappa kommer, se!
UVXY, är min gubbe kry?
ZÅÄÖ, hit med ost och brö’!
Katten är ju dö’!!!!
Pappa mus håller i RÅTT-POSTEN som på första sidan förtäljer nyheten om kattens död.
Elsa Beskow illustrerade.
Bild & text. Klicka på bilden för förstoring.
Ursäkta, fattarnte riktigt. Är sista bilden ur 1947-upplagan? Är ekorren mindre lik en ekorre än tex kråkan en kråka? Står det kissekatt (näst sista bildtexten) nån annanstans i boken? För här står det i alla fall kissemisse. Men det är ju också nåt annat än kissemurre.
(Min fån vill inte heller acceptera kissekatt, den tycker att det heter lussekatt. Men kissemurre går bra. Vem säger kissemurre?)
Ingen aning Magganini, vem säger kissemurre idag? Eller kissemisse, för den delen.
Kissekatt, möjligen!
Här i huset säger vi kattjävel, eftersom ingen fördrar dessa nattskrikande bajsmaskiner.
Mest reagerar jag dock mot att versen är så läsovänlig. Jag har försökt läsa båda versionerna högt. Det går inte. Det blir staccatosnubbel av hög kvalitet, men läsbar vers, icke!
Har ni hört versen förut för det har inte jag?
Apropruttepå Sörmlandsleden så har jag ‘Sverige’ av prins Vilhelm, och det är njutbar läsning ska jag säga. Välskrivet så det skvätter, rent av. Informativt, personligt, trevligt, adjektiven kan staplas högt. Men icke högtravande.
Glömde ju, Alfabetsramsan är illustrerad av samma illustratör som illustrerade ‘Klas Klättermus’ och ‘Folk och rövare i Kamomilla stad’.
Men jösses vad jag skrev snabbt och slarvigt och inte läste igenom en endaste bokstav innan jag for vidare i lifvet och var volontär på en biograf, flyttade soffor och kartonger samt hämtade folk från tåg och pingisträningar! Jeez!
Förlåt, hörni, nu ska jag få ordning på bloggtorpet!
Ja. Uppväxt i hem där man hade grannskapets katter till att kasta stövlar efter.
Men så blev vi oförskyllt på outgrundliga vägar med katt för femton år sen, och just den var ju rätt gullig faktiskt. Och en ypperlig musjägare, och möss vill man ju ha i huset ännu ogärnare än katter. (Ursäkta ÖR, ta inte åt dig.)
Sen dog katten, och lika bra var det eftersom dotra blev allergisk.
Men – nu är det ju fopoll IGEN!
Hur ska du hinna med det då, Lotten? Vi kanske får klara oss med de ordinarie kommentatorerna?
Oh damn!
I’m on it!!!
[…] som struntar i denna fopollsmatch kan läsa om böcker och studenter i ett sprillans nytt inlägg lite längre […]
Måste kolla om det är de biologiska kcrierna vi hittade på Drottninggatans bokbord i augusti. Ett ögonblick.
…
Japp. Broman, femte samlingen. Där ser man.
Ja, verkar askul, ju!
Men jag fattar inte heller vad med ekorren som inte ser ut som en ekorre. Hans drängar är för all del möss, men han är rätt ekorrlik, tycker jag.
Däremot ser inte den gravida kvinnan så särskilt gravid ut, men det är kanske inte tänkt att hon ska föreställa vara i nionde månaden.
Ramsan om ekorren är förresten inte tänkt att läsas, utan att sjungas! Den finns i en massa varianter, både vad gäller text och melodi. Gemensamt för melodierna är att de är varianter av den så kallade Fiskeskärsvisan. Här är ett körarr, här ett lite knasigt arr med flöjt och fagott, och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=n8bpgj0ve8c">här en äldre version, tillsammans med andra varianter av Fiskeskärsvisan. Sen om redaktören fastnar för just kissemisse, kissemurre eller något annat verkar vara mer en slump, eller kanske en smaksak för redaktörn.
Ninja, menar du att Thorbjørn Egner illustrerat alfabetsramsan som jag lade ut? Det är Elsa Beskow signaturen står under gungstolsmeden.
De Biologiska kåserierna verkar vara författade av Sten Bromans fader. Bild på Sten B. för yngre båsläsare. I den där gula kostymen klev han omkring på gatorna där vi då bodde.
Ekorren såg väl ut som en ekorre, men han håller ju lien på nåt mysko vis. Som dessutom den är mysko. Det fattas handtag på den. Karin eller hennes bortsprungna bror kan säkert ordet för liehandtag.
(Var är Skogsgurra förresten?)
Murra är väl ett äldre ord för snippa. Varför byter man till kissemurre? Obegripligt!
Men det är väl nån stackare med avvikande dialekt som ska frälsa oss andra.
(Duckar!)
Sorry, i villervallan med den plötsligt uppdykande fopollen tappade jag fokus på bloggvillervallan med fakta- och korrfel! Jag ändrar så det står härliga till! (Jag sååååg alltså inte ekorren!!!)
Oj, vad cirkeln sluts utan att ni vet om det: imorrn ska studenterna få skriva ett sammandrag om fem minuters Sten Broman-prat …
Jag hade absolut ingen aning om dina planer för studenternas morgondag! Lustigt sammanträffande! Men det är ju skoj att du sprider lite lundensiskt norröver.
Men varför försöker de inte ens rimma?
Ekorrn han slog på ängarna
Med alla de rara små drängarna
Kråkan räfsa och skatan drog
Lille katten tömmarna tog
Men visst, då kom inte kissemurran med…
Kanske en sedelärande avslutning:
Sen listiga räven tog pängarna 🙂
Hej Godiva, välkommen tillbaka!
Kanske är det dags att göra en modern, ball, rolig, rimmad barnbok utan pekpinnar?
Konstnären som ritade di krattande små djuren heter KERSTIN FRYKSTRAND. HON VAR FRÅN FINLAND, FÖDD 1901, DOG 1997. Sabla versaler! Hon var mycket produktiv från 30-talet och framåt, ritade månadsbilderna till scouternas kalender och illustrerade många barnböcker, rart men inte sliskigt. Bland annat har flickorna rakt hår, inte lockigt. Hon är märkligt okänd. Jag såg ett verk av henne till salu hos Bukowskis för ett antal år sen och inte ens där hade dom då nåt ordentligt grepp om henne och hennes gärning. Goggla på henne så får ni ett trevligt hum om hennes stora produktion.
Om man kissar på en katt så blir det en kissekatt. Missar man så blir det en kissemiss. Har jag hört.
Men den där historieboken hade jag med! Vi måste vara av samma upplaga, du och jag. Vänta barn-boken hade jag med, den fick man på MVC eller Pampers eller något va?
“Ekorrn gick på ängen och slog med alla sina små drängar.” Stackars drängarna att användas på så sätt! Det måste väl ändå heta att “Ekorrn gick på ängen med sina små drängar och slog.”?
Jag säger kissemissen och kattjävel – beroende på situation. Kissemurre? Använder han svansen att sota med också?
Kissemurre påminner mej om en äldre kollega till mej när jag sommarjobbade en gång på 80-talet som kallade en kvinnlig kroppsdel för kussimurra.
JB, den har jag också hört. Men då å andra sidan så hänger det ju ihop bättre med det engelska uttrycket …
Cecilia N: Liens olika delar.Blad, orv med/utan knagg (-ar).
Ekorren kan tänkas använda enkelknaggad lie. Undrar om sådana är vanligare i illustratörens födelseland.
Någon mer som noterat att övre högra musen har en annorlunda lie. Specialtillverkad för vänsterhänt mus?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lie
Knagg var ordet jag behövde. Tack.
Jaa, Lotten! En vuxenrimmad barnbok, eller kanske en barnrimmad vuxenbok? Jag kan rita, det är ju många här som kan, men jag tror inte jag hade kunnat få fram den räfsande kråkan (?) så där elegant i sin ståbaspose 😉 Illustratören Kerstin Frykstrand (Tack Ökenråttan!) är fantastisk!
OKEJ! Under 2019 kreerar bloggbåset en rimmad bok!