Nej, jag veeet, allt var inte bättre förr.
Kartor, t.ex., var faktiskt oerhört komplicerade att vika ihop med det begränsade utrymmet som fanns på passagerarsidan i familjens VW Variant 411. Oooh, nu undrar ni förstås hur den såg ut? (Jag vill förstås få en anledning till att lägga ut den här bilden från 1977 igen.)
Och därmed har vi åkt i tidsmaskinen till 1970-talet och min barndom – och via gula bilen till ett barnprogram som jag alls inte minns. Det handlar om ”Ordförrådet” med Ingvar Kjellson och Fredrik Ohlsson (känd som ”Tommy och Annikas pappa”, gift med Siw Malmkvist) och Gerthi Kulle (Jarl Kulles syster). Ingvar Kjellson var vid tiden lika gammal som jag är nu, men ser med dagens mått mätt lite sliten ut .
Nu kommer här en tiominuterssnutt, som jag verkligen kan rekommendera alla som t.ex.
- har tio minuter över
- vill resa i tiden
- tycker om att analysera pedagogik
- inte vet hur man klädde sig 1976
- klarar av att se hur ordet TELEFON klipps rätt av som funnes det inga särskrivningsproblem
- gillar UR (detta sändes tydligen på dagtid för skolor).
Ni som inte har tid att titta, kan läsa denna sammanfattning, samtidigt som jag understryker att ni ju alla ändå bör ta er tid att njuta.
Ingvar vandrar omkring i Stockholm och träffar massa män och pojkar samt kanske en eller två tjejer samtidigt som han spelar in det de säger. Det inspelade åker in i hans fantastiska ryggsäck och förvandlas där till stora pappersremsor med citat – som han sedan går hem och klipper sönder för att sortera in i sitt arkiv. Fredrik Ohlsson kommer och berättar att han har en konstig känsla, varefter en liten film om ordet ”ensam” spelas upp till Inga Gills röst.
Men det fantastiska är att även dagens barn får lära sig fakta om det svenska språket – i ett program som även det kallas ”Ordförrådet” och finns på UR. Ni måste kolla, för Staffan Westerberg var ju en västanfläkt jämfört med denna ångest:
Fast här måste jag ha haft otur, för just detta klipp är inte särskilt verbalt. Eller är det kanske representativt ändå? (Här finns massa program.) Tempot är högre, bokstäverna väldigt tydliga och hanterliga – men tiden har nog sprungit ifrån mig, för jag förstår inte alls varför allt är så tillgjort och krystat. Det var mycket jobbigare att titta på detta lilla klipp än det där gamla ryggsäcksprogrammet, som nästan gick i slow motion.
[andningspaus]
Lite mer kanske? Del två av det gamla 70-talsprogrammet kommer nu och här, och om ni har starka nerver ni kanske klarar av Gerthie Kulles raseriutbrott – iklädd grön plyschdräkt, raggsockor och gula träskor formligen exploderar hon, varefter hon ilsket sätter sig och läser ord från pappersremsor ur Ingvars ordförråd. Men … utan att visa upp orden för kameran.
Ingvar Kjellson, han analyserar även meningen ”Du som är pojke, ska väl inte gråta”, men konstaterar blott att pojke är ett ord från finskan. Och alla har de socker i kaffet.
De var tider, det! Måtte ni alla hitta tid att analysera det ni ser. Eller i alla fall titta och kanske fundera lite. Eller bara slänga ett getöga på’t?
Pedagogisk fotnot
Getöga har ingenting med getter att göra, även om uttrycket skulle kunna illustreras med en herde som vaktar just getter. Ordet kommer av det gamla verbet gäta, som betyder ”valla boskap” eller bara ”vakta”. Herden behöver bara titta då och då för att hålla koll på sina djur, och slänger då ett gätande öga.
Så trevligt med lite prokrastineringsunderhållning! Precis vad jag behöver.
Jag gillar också det där ohysteriska tempot bättre. Precis som en gång för länge sedan när Mr Roger’s neighbourhood gick på PBS i USA och slog ut alla jättesnabba, superdupertokroliga, högljudda och hysteriska barnprogram. Mr Roger kom in i sin kofta, satte på sig sina tofflor och så berättade han en saga. Enkelt, lugnt och uppskattat av ungarna!
Men åh, det där med getögat! Menar du att min teori faller platt till marken?! Jag har alltid tänkt mig att det är en omgörning av franskans jeter un œil, dvs kasta ett getöga.
Apropå detta kastande av getögon:
”Hon kastade ett öga åt vardera hållet och rusade sedan blint vidare.”
”Nisse kastade ett öga i ståndet bredvid. Vad han såg fick honom att kasta dit det andra också.”
Sedan såg väl Ingvar Kjellsson likadan ut i sådär 40 år till? Med snyggare kläder dock.
Helt korrekt, PGW! Jag mötte honom en sommarkväll bakom Dramaten och höll på att trilla omkull när all tankeverksamhet och simultanförmåga totalfokuserade på ”vafan säger man till Ingvar Kjellson?”. Han var propert klädd och gick smidigt förbi mig där jag stod stilla och profylaxandades.
(Jag kom inte på nåt att säga.)
Karin! Var har du geten i jeter un œil?
Man kan ju slänga lystna blickar också, helt utan vaktande eller getter.
För övrigt är ju just getögon väldigt roliga.
Tiden har definitivt sprungit ifrån barnprogram där vuxna beter sig som de tror att barn beter sig.
Jag behöver en skämskudde när jag ser Gerthie Kulles vredesutbrott. Av typ saccosäck. En sån man kan kvävas i om man ramlar på fel håll i den.
Tempot är i sammanhanget inte så avgörande. Lika pinsamma, oavsett.
Om UR vet jag inte vad jag ska tycka, men nåt vajsing måste det vara. För ett decennium eller två sedan hade de en serie med femminutersprogram där man kunde lära sig diverse saker.
Flyga, till exempel. På fem minuter lärde man sig hur man skulle göra för att hålla flygplanet i våg med horisonten.
Städa kunde man också lära sig, och det i en hel serie femminutare.
När det gällde vardagsrummet så skulle man börja högst upp och arbeta sig neråt.
Sist skulle man ta golvet. Om man hade nåt, vilket är ett ordagrant citat, tro’t eller ej.
Fick ni nånsin veta vad som hände med bakrutan?
Kollar funktion
Fungerar igen att skriva kommentarer
Men Hedvig då, hon var väl inte så tokig har jag för mig? Hon verkade väl också på 70-talet?
Hedvig var – och är – i Birgitta Anderssons figur alldeles ljuvlig. Nu har jag inte tid, men om man vill prokrastinera lite, så kan man grotta ner sig alldeles jättemycket här på SVTplay.
Nej, bakrutans mysterium är än idag olöst!
Men just det, det var ju inte UR…
Lotten@ igår 23:20. Jeter har i min (något livliga språkhistoriska) fantasi vandrat på folketymologiska stigar och blivit geten i getöga. Och betydelsen ”kasta” har liksom behållit också.
Nämen vad trög jag var! Förstås! Hiho!
Förgätmigej.
= Vakta mig inte så förfärligt noga?
Lägg märke till tv-kannan i den lästa berättelsen i första klippet.
Cecilia N: Förgätmigej
Bör vara gammalt germanskt ord.(källa wikipedia)
Eng Forgetmenot
Ty Vergissmeinnicht
Danska + Norska – artikar på Wiki saknas.
Jag lade märke till det hemska herpesmunsåret i början på första filmen.
Förresten borde det väl heta gätöga?
Jag vet, Örjan. Jag var bara lite innovativ.
God afton ordförrådet. Jag skulle behöva ett ord med ett x och två h, gärna utan vokaler. Ganska snabbt också. Är det något som finns på lagret?
Spelar du Wordfeud, Magganini?
Om man hostar samtidigt som man skrattar eller fnissar, blir det liksom:
– HHX!
För övrigt är jag mycket, mycket nöjd med att ni berättar att ni har tittat på munsår och tv-kannor. Såg ni även Gerthie Kulles raggsockor i träskorna?
Sånt hade även jag på mig. Det var ju kallt i Luleå.
Jag minns en stickbeskrivning med mönsterstickning på hälen. För den syntes i träskorna. Kan mycket väl vara från samma tid.
Grön socka med vitt mönster, har jag för mig.
Wordfeudkonstapeln godkänner icke HHX, men tack ändå. Nu kommer jag strax förmodligen att låta något liknande. Herr M gör det redan.
Synd att det inte var ett H och två X, då hade du kunnat lägga Häxax.
Nu fick du en guldstjärna i min nystavningsbok, Christer.
Har nu tittat på första programmet. Bilden låg nån sekund efter ljudet hela tiden, vilket var ganska så irriterande när det var närbild på talande. Och vad hade filmen på slutet med något att göra?
Brid: Jag brukar ta pekfingret och hålla för munnen på den som talar när det är osynkat. På skärmen, alltså. Ingen annan i familjen bryr sig om sådana petitesser, vilket jag finner otroligt konstigt.
Nu ska jag ut och cykla i styv kuling! (Jag bara överdriver lite.)
Att kasta ett getöga gör jag då jag kollar något litet sådär slarvigt. Kanske borde jag veta mer om getter och dess vaktande än jag gör – trots att jag har mina rötter i Getapulien.
Lotten – är det någon som grejar med denna webbplats nu? Det blev faktiskt en ruta med röda linjer där namn och sedan e-adress skall fyllas i. Fanns inte häromdagen. Fanns i mitt ovanstående inlägg, men inte i detta! Jo, rutorna dyker upp om jag försöker skicka utan att ha fyllt i.
Oj, jo det kan hända! Jag (eller DDM dårå) har bett en bloggtomte fixa!
För get my eye
What you see is what you get