September 2018, va?
[ljudlig suck]
Månaden övergick i uschlig höst från att ha andats sommar inledningsvis. Ja, jag vill hela tiden gå i ide – men idag sprang solen fram, jag fick medvind på cykeln. Jag förträngde naturligtvis alla hot om ruskväder och knäsmärta samt motvind på hemvägen. (Någons kristallkula fick sedermera jack pot.)
Denna dag har jag även
- utrett ursprunget till ”dyngvåt” (ett scoop: lungvåt!)
- misslyckats med att förstå skillnaden mellan osteopat, kiropraktor, fysioterapeut, sjukgymnast och naprapat
- torkat mina lånta fjädrar (en oerhört fin oljerock under ett hällregn i motvind)
- läst en förtjusande bok.
Den förtjusande boken är ”Ebons småbitar” (1912) – en underlig samling kåserier och hushållstips som en kommentatös tipsade mig om häromdagen. Jag sprang till ett digitalt antikvariat och köpte dyrgripen för 67 kr. Lilla Linnéa Norström (f. 1902) har 1914 skrivit att hon fick boken av en förmodligen välmenande tant Mimmi:
Jag måste förstås citera boken – men jag har moderniserat svenskan i citaten. (I bilderna ser ni hur texten ser ut egentligen.)
Vilans evangelium (låter förnuftigt)
Om du ger din kropp och din själ vila efter arbete, växer dina krafter till dubbel storlek under vilan. När du vilar, rör du inte kraftkapitalet utan inhöstar bara räntorna. När kraftens kapital är förbrukat, gör du andlig och kroppslig konkurs!
I vår nervösa tid med buller och allt annat enerverande, räcker inte alltid nattvilan. Passa därför på att vila lite på dagen också. Lyssna till din fysiks bedjande röst!
Linneskåpet (låter jävligt jobbigt)
Det ska inte vara fuktigt och kallt i linneskåpet och du måste sätta papper på hyllorna och nubba fast vita band ytterst. Fäst också röda, broderade remsor på hyllkanten!
Bind ihop varje hopvikt lakan med utstrukna sidenband och lägg spetsen ytterst så ser det fint ut. Brickdukar, bordlöpare, kaffedukar, kaffeservetter kan ligga bredvid de vanliga servetterna.
Lägg allt som är trasigt på ett ställe och laga efter hand – även småhål!
Lite om diskning (låter helt vettigt)
Vik upp dina klänningsärmar – men om de inte kan vikas upp får du helt enkelt sy lösa, vita (sic) ärmar som fästs utanpå dina klädärmar.
Summa summarum: äh, enjoy life!
Diskningen är styfmoderligt behandlad, men se icke hos oss enär här finnas, inte mindre än tre trogna diskredor. De förbereda och underlätta diskarbetet på det föredömligaste sätt. Icke ett smul bliva kvar på tallrikarna, ej heller minsta fettrand.
Ej heller tarva de vita ärmar utanpå sina klänningsärmar, ty de begagna icke slikt, utan den vanliga pälsen duga utmärkt.
Vi har också en pälsklädd som gör sitt yttersta för att det inte ska bli läskiga fettproppar i rören.
Denna varelse gör också sitt yttersta för att hålla golven rena från diverse torra blad och små lappar och annat, då leverans av dylika föremål inbringar en smula godsak. (Strumpor och annat som finns i par betalas bara när båda delarna i paret levererats.)
Här borde jag lägga in en bild på hur det ser ut när ett fjäderfä, Fia, har ätit klart. Tyvärr har jag hunnit ta undan och tömma resterna från hennes talrik, sanerat bordet och sopat golvet så illustrationen får anstå. Vi har en hund i bekantskapskretsen som är mycket förtjust i vårt kök …
Lungkåt? Kan det verkligen stämma?
Men har man sett – jag gör (nästan) allt rätt!
– Vilar – jajamen (har sömn som hobby).
– Brickdukar, bordlöpare, kaffedukar, kaffeservetter ligga bredvid de vanliga servetterna (såklart!). Och jag har en kompis som virkar hyllremsor till köksskåpen.
– De lösa vita ärmarna för disk har jag ersatt med en vit diskmaskin.
Och jag känner en hund som rengör tallrikarna före diskning. Om någon missar att sätta ner tallriken på golvet blir hen vänligt påmind med en tass på knät, även vid större kalas, eftersom hunden kan räkna.
Kul! Hittade din blogg via en kommentar i Jonna Jintons blogg. Helfestligt! *kram* från Belgien!
Varmt välkommen i båset, Josephine i Bryssel!
Lungkåt, nä vet du vaaaa, Niklas!
(Välkommen, Josephine i Bryssel! Vi har vad jag vet inga brysslingar i kommentatorsbåset sedan tidigare!)
Näää Lotten. Dyngkåt menade jag ju. (Mia Skäringer) Jag försökte vara lite associationsfyndig men vad hade jag för det?
Här får du fyrverkerier, ballonger, serpentiner och trumpetstötar för fyndigheten, Niklas! I oordning:
– BRÖÖÖÖÖÖHL!
– TUUUT!
– PFUIIIITT!
– Sknftfnas.
Frukostrapport från Åkerblads i Tällberg, förvisso något vag (och sen; vi gick ut och gick): pappa gillade äggröran. Groomen tyckte att den hade omelettkonsistens och smakade ingenting. Mamma åt nog ingen, och även jag koncentrerade mig på frukt och yoghurt. Det fanns många trevliga saker att lägga på yoghurten, men ingen ordinarie naturell, bara skogsbärs-, turkisk, laktosfri samt filmjölk. Och kaffet var för starkt. Men jag är nog inte så frisk ännu. Host.
Tack!
Den av mina söner som sedan 21 år (just i dag!) bor i Bryssel har en brylling där som han lärde känna under sin första tid därnere och hon och han har fortfarande kontakt med varandra. Det var min mamma som hade koll på släkten som visste att även bryllingen flyttat dit.
Bryllingar i Bryssel är liksom de bästa brysslingar man kan tänka sig.
Brid:
Äggröra med omelettkonsistens godkänns icke. Då måste man rynka pannan, slå näven i bordet och ryta VAFALLS! eller liknande.
Jag känner inte alls mina bryllingar, så jag är en förbrylling.
Min mormor hade 87 kusiner, när alla levde. Deras barnbarn är således mina bryllingar, plus ett antal på morfars, farmors och farfars sida. Vi har en del släktforskningsuppgifter, men det är ingen jag kan säga namnet på sådär spontant. Däremot har jag rätt bra koll på mina sysslingar.
Hm, jag kommenterade visst ”dyngvåt” här den 7 augusti.
Vad har nu hänt med detta spännande ord sedan dess?
https://lotten.se/2018/08/husfru-bergman-rapporterar.html#comment-422307
Min mormor hade också en skrälldus kusiner, fast inte i närheten av Brids mormor, det kan jag inte säga, för det måste vara något av ett rekord.
Mormors pappa var äldst av sju syskon, han spöade upp sin pappa för att denne var elak mot sin hustru, därefter drog mormorsfar till Stockholm och blev kusk. Samt le mot sin egen hustru.
Tre barn fick han, vilket var den minsta barnaskaran av alla syskon.
Sex syskon blev kvar i Skåne, ute på slätten och hade allihop runt sju-åtta barn. Så ett fyrtiotal kusiner hade mormor.
Mormors äldsta bror blev barnlös, mormor och hennes mellabror hade en endaste unge var, men skåningarna fortsatte föröka sig. Mamma hade ett oräkneligt antal sysslingar, och mina och Starka Mannens bryllingar kunna icke längre räknas, för att inte tala om våra barns fyrmänningar, de uppfyller troligen den skånska myllan på egen hand.
Fast jag tror förökningstakten avtagit, men man vet aldrig.
På morfars, farfars och farmors sida har jag icke en susning om kusiner, deras antal, inbördes förhållande eller namn.
Själv är jag del av en lagomt stor kusinskara, men vi är ruskigt utdragna i tiden för att vara så få.
Åtta kusiner födda under 42 år, från 1919 till 1960, det är det enda jag har att komma med.
Vilket minne du har, Magnus A.!
Rätt har du också – mitt scoop var inte riktigt allvarligt menat utan kanske bara en liten känsla av att jag kan ha snubblat över nåt: en felhörning: lungvåt låter ju som dyngvåt.
Brid: Jag brukar skryta om att min pappa hade 33 kusiner (alla döda nu, han är ensam kvar), men det är verkligen ingenting mot din mormors 87.
(När jag som liten palt läste historier om hur okända gamla fastrar testamenterade sin förmögenhet till släktingar som intet anade, tänkte jag att någon av pappas 33 kusiner som skulle komma att skriva en rad eller två om mig i sitt testamente.)
En av pappas kusiner hette förresten Grutt-Bin von Knorr.
Det är egentligen inte så svårt att få ihop 87 kusiner, om båda föräldrarna har en sex-sju syskon och alla får mellan fem och tio barn. (Dessutom gifte sig en av mormorsfars bröder med en av mormorsmors systrar, så det blev ett gäng dubbelkusiner där som potentiellt kunde ha varit dubbelt så många, om ni förstår hur jag resonerar.)
Min farmor däremot räknade bara kusiner på mödernet, eftersom hennes biologiska far försvann tidigt ur bilden. Farmorsmor hade å andra sidan tio syskon, varav den äldsta var barnlös, den näst äldsta hade åtta barn, tror jag det var, och sen fick de färre ju yngre de var. Den yngsta hade ett. Lustigt sammanträffande eller förbättrad tillgång till preventiva medel, vem vet?
Ack, vila…
De tusende bedjande rösterna tigga förgäves. Vad hjälper det att ordna för vila i hus och hem när man tillbringar livet på ett kontor nån helt annanstans?
Nämen nåmen huuuuu, Magganini! Du måste installera en myshörna på kontoret!
Min pappa brukade lägga sig att sova middag under skrivbordet när han jobbade på Kemikum i Lund. Det tog jag efter, så när jag jobbade på NE hade jag en liten kudde under skrivbordet.
(Det fanns ett vilrum på NE-redaktionen, men si där stod den dator som hade modem så att man kunde mejla.)
Ja men nu då, Lotten, vilar du på någon kudde nuförtiden? Det verkar gå lite bråttomfort över tangenterna ibland, vad kan det tyda på?
Ja, helt korrekt, Magganini: jag har nu redigerat bort de värsta fadäserna. Jag svarade i telefon samtidigt som jag knackade ner bokstävlarna och samtalet var så roligt att jag helt tappade koncentrationen och korrögonen!
(Det var Artonåringen. Hon har gubevars flyttat in på korridor efter att ha kamperat med Agneta uti Lund i fem hela veckor!)
För övrigt: nej, här vilas det alldeles för lite. Rapport kommer om hur jag inte vilar utan far som en skottspole på hal is eller en ödla i en flottpanna.
(Men det är braaaa. Då hinner man junte städa.)
Heja AuL, nu får du guldstjärna i himlen och puss på näsan (utdelas vid tillfälle).
Tack, Ninja!
Äsch, jag hoppades verkligen att du hade råkat på någon by när du höll föredrag eller så, där folk säger ”lungvåt” i tid och otid som den naturligaste sak i världen!