Ni kan nu se framför er hur jag sliter mitt hår och har fradga i mungiporna medan jag vrålar:
– VAD VAR DET JAG SA?
Det som jag med en dåres irriterande envishet har påstått i tio år syns nu i jobbansökningar; den bristande språkliga förmågan drar in och lägger sig som en våt filt över tangentborden.
(Jaja, jag vet att det är midsommaraftonsfirande i krokarna och att jordgubbstårtorna ligger i startgroparna, men nu spöregnar det och den tiogradiga sommarvärmen gör mig lite höstligt allvarlig.)
Nu har jag intervjuat fyra kompisar som har personalanställningsfunktionen på stora (megastora) företag. Statistiskt sett är förstås mitt underlag alldeles bedrövligt på alla sätt och vis och om den forna kommentatorn Statistikern kliver in i kommentatorsbåset igen, får jag ju skämmas. Jag ställer en fråga och redovisar fyra svar här:
– Vad är svårast när du letar efter rätt person att rekrytera?
Ansökningarna jag får in är så usla. Majoriteten skickar bara in ett CV, ibland bara en länk till profilen på Linkedin. Det blir alltså upp till mig att lusläsa profilen och försöka förstå hur personen kan tänkas passa in i tjänsten som vi har utlyst.
Ansökningstiden har gått ut – men ändå skickar man ett vagt mejl utan att kommentera detta. Och när jag klickar på LinkedInlänken, hamnar jag i en röra av svenska och engelska och inget kopplar till kravprofilen i annonsen.
Är det en generationsfråga? Personer som är i trettioårsåldern vet inte hur man skriver riktiga ansökningar.
Är det ett tidens tecken? Man fjäskar inte och anstränger sig inte för att framhålla sina bästa sidor i konkurrens med andra – rekrytering sker än mer via kontakter och nätverk och relationer.
Såja. Bedrövligt är vad det är. Nu måste vi komma på hur vi ska lösa detta problem. Brainstorm! (Ni som hellre skriver om midsommarminnen eller dito recept, får naturligtvis dela med er av detta istället.)
Heeelt off topic måste jag nu dela med mig av James Cordens senaste ”Carpool Karaoke”. Rösten må vara mer än skakig numera, men åh, så kul att se!
Hjärnstormar lite dårå …
Jag gillar idén med att lägga upp en filmsnutt på sociala medier, där man presenterar vad man kan och vad man vill göra, funkar tydligen bra enligt vad jag hört.
För mitt eget CV satsat på en informativ ”ensiding” med tydliga rubriker och begränsat med information för syftet.
Om jag var yngre skulle jag kanske skriva mer om mina framtidsdrömmar och mål i lifvet i mitt CV, det sätter på något vis drivkraften hos en person.
…
En annan bra idé är ju också att ta hjälp av korrekturläsare/-lyssnare och att titta på hur andras CV ser ut. Det där med att språket inte är 100% korrekt är väl ändå inte lika illa som att man inte presenterar sig på ett intressant och begripligt sätt.
Jag har nog ingaq förslag att komma med eftersom jag aldrig skrivit ett CV i hela mitt liv. Sist jag sökte jobb var 1988 och då hette det meritförteckning och bestod av vidimerade betygskopior.
Jag får leva med denna kunskapslucka.
Nu fick jag tänka efter ordentligt. Hmmm..Hur gjorde jag när jag sökte mitt första jobb som 15-åring.
Sökte inte, blev tillfrågad.
Nästa jobb som 16-åring, biträde i en Konsumbutik, blev anställd efter rekommendationer.
I Konsum/Domus jobbade jag i ca 35 år.
Därefter utbildade jag mig inom teckenspråk och sedan dess har det flutit på. Dövblindtolk, teckenspråkstolk, lärare i teckenspråk.
Och sååååå för sex år sedan fick jag söka ett jobb som tolk/assistent, helt handfallen satte jag mig ner för att skriva ett CV.
Här kom svärdottern in i bilden, jag dikterade och hon skrev, inte precis som jag sa utan det som låg i tiden ang CV-skrivning. Jag fick jobbet och nu 7 år senare jobbar jag kvar men nu som pensionär snart 66 år gammal.
Brister i svenska språket beror mycket på att människor är dåliga på att läsa. Idag är det korta meningar, förkortningar, Instagram, facebook osv. Ledsamt att språket blir misshandlat.
Råkade en gång, som student, höra två andra studenter diskutera saken. Den ene förklarade att han hade skrivit ett cv och att den andre också borde göra det och att cv uttyddes Curricúllum Vitáe. Jag fnes diskret och rättade honom inte, ty jag kände dem inte närmare och de var såna där ekonomistudenter med portfölj som vet allt bäst, och att en naturvetartjej med fläta och ryggsäck skulle känna till något de inte visste låg nog utanför deras föreställningsvärld. Att min pappa är latinlärare syns ju inte utanpå. (Det uttalas med betoning på I, båda orden, och vitae uttalas vanligen exakt som vite, det där som utdöms.)
Ökenråttans midsommarmacka:
Mjukt havrebröd i form av liksida trianglar (jag hittade dom på Coop)
Bregott
Färdigskivad ost, kvadratiska skivor
Tunna gurkskivor
För en person:
Bred lite Bregott på en brödtriangel.
Dela en ostskiva på diagonalen så att du får två rätvinkliga trianglar.
Placera varje ostbit så att den står på sin lilla katet, med hypotenusan längs brödtriangelns ena sida. Ser ut som segel, va, med de längre kateterna som mast.
Lägg fem tunna gurkskivor lite på varann längs nederkanten på brödtriangeln. Det är vågorna som slickar segelbåtens sidor.
Lägg ut mackorna lite här och där på matbordet, bland brödfat, sillbyttor, potatiskarotter, what have you och låt barnen segla hem en macka åt sej.
Fast håll med om, Brid, att det låter lite roligt att säga det på deras vis?
Fel, men skoj.
Glad midsommar! Nu ska jag segla in några finncrisp i munnen. Jag är hungrig som en varg!
Rapport från Gula huset: vi har fyllt detsamma med polacker, nederländare, spanjorer, ryssar, skåningar och familjemedlemmar. Alla är jätteglada och hungriga, så nu ska jag bjuda på midsommarmacka!
Jag har fyllt huset med fyra potatisar och en burk brännvinssill. Jag är glad.
Inte över potäter och sill utan över den rekorderliga traven med böcker och de pennor som införskaffades igår och som lovar njutningsfylld skrivning.
Våld och förtryck det gör mig ledsen
men böcker och pennor gör mig glad.
Dessutom har jag inte mindre än TRE hundar som värmer mig när polarvindarna viner runt stugknuten. Två luddmongon och en kaminhet greyhound.
’Kan den tunna hunden verkligen värma något?’
’Klaat den grejar det, det är ju en grejhund!’
Ha! Brid lät som en vill grutt!
Ja så var det ja, Christer och Gösta K. Och jo, Ninja, lite kul lät det. Men inte så seriöst.
Färskpotatisen är tvättad vid stranden. Det 16-gradiga vattnet kändes varmt mot händerna, så nu ska jag värma dem ett slag. Sillen och sn-psen avvaktar ännu i källaren. Ökenråttans mackor får vi testa nån gång när vi har närmare till affären.
Mer om mat. I morgon börjar yngste sonens pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. I går bjöd vi på middag här i hemmet. Vad vi åt? Tänk efter själv: Pilgrimsmusslor, så klart. Det var jättegott! Nu ville det sej inte bättre än att gossen tydligen är allergisk mot såna där musslor, så hans natt blev orolig … I dag får han ta igen sej på flyget ner till Biarritz. Jag känner mej som en buse.
Jag lyckas f ö inte se Ökenråttans mackor för mig. Borde inte en halv kvadrat få två jämnlånga kateter?
Jag har precis rekryterat en arkitektpraktikant och måste nog säga att alla ansökningar jag läste (en första gallring hade gjorts av min kollega innan jag kom in i bilden) innehöll rediga personliga brev, ordentliga cvn och dessutom portfolios. Nivån på svenskan varierade, men mest beroende på hur länge de ansökande varit i Sverige.
Vad gäller midsommar har vi byss landat efter att ha varit på Malta, så vi packar ner Johannesbrödslikör och nougat, prydd med Jesus, i knytkalaskorgen. Tror någon annan kommer bidra med sillen och dillen.
Glad midsommar hälsar jag och bloggbarnet Maj-Lis från vårt båthus.
Titta, en jättestor bloggbebis!
Här i Gula Huset har alla överfyllt två normalstora bilar och flytt till badsjön för att där på femton olika språk nakendoppa sig. Jag som inte ens pallar att gå 200 meter (KNÄVLARNA!) stannade hemma för att städa köket, men ramlade helt oförklarligt huvudstupa i säng. Zzzzz, liksom.
Määän Lotten, det där är ju ingen bebis, det är ju snart vårt båsskolbarn!
Sovsla gottsla!
Mäh! JAG sover inte ens. Än.
Gullig bloggbebis (typ)!
Schysst ÖR bjussar på pilgrimsmusslor så sonen blir opasslig. Själv beställde jag in en tallrik ostron till mig och min bror att dela på, vilket för hans del slutade på akuten med njursten. (Men om det direkt var ostronen som var orsaken vet jag inte.)
Brid: Min halva kvadrat blev två rätvinkliga trianglar med vardera en lång katet, en kort katet och en jättelång hypotenusa. Om jag låter vardera triangel stå på sin korta katet, med trianglarnas långa kateter tätt intill varann, då ser det hela ut som seglen på en liten segelbåt. Eller kort och gott: jag placerade trianglarna ståendes med de räta vinklarna intill varann. Ser du lilla båten för dej nu, Brid? Och så havsskummet av gurkskivor, va?
Men sablar, Brid. Dom färdigskurna ostskivorna var inte kvadratiska utan lite rektangulära!!! Så trinjanglarna blev inte likbenta. Åååå.
Jomen nu ser jag det för mig. Vackert. Måste testas vid tillfälle.
Idag är vi på utflykt till Ytterhogdal och äter lunch på lokal och laddar Bipaddan. Alla tillfällen till möte med vägguttag måste tillvaratas.
Rescension av Sommarprogrammet; man ska inte djuploda på grunt vatten.
Geometri är svårt det, Råttan.
För övrigt kan jag berätta att smörgåsen närmast ser ut som en segelbåt med genuafock.
Fock you!
Äh, strunta i genuan och sätt en ordentlig spinnaker istället, kära Ökenråtta.
Vad säjer Båthuspernilla i segelfrågan?
Hänger ni med i båset under Tyskland–Sverige kl 20? Om inte annat för att Sverige förmodligen kommer att lira i VM:s snyggaste tröjor: de blåa.
Jo om jag får intressera mig för tröjorna så hänger jag gärna med i båset. (Har tyvärr inte tillgång till TV och vet inte om jag lyckas få in det på datorn…)