Det är ingen ordning på allting. Jag kommer inte ihåg vartenda dugg. (Fritt efter Pippi Långstrump.)
Jag hänger i almanackslimbo där jag försöker fylla i vissa saker i en Bamsealmanacka på väggen, andra i ett öppet mejl i dator, åter andra i en digital almanacka som delas med hela familjen och dessutom massa viktiga kom-ihåg-detaljer på lösa lappar i köket.
Det är alltså kaos. Stök. Slarv och glömmabortångest. Än så länge har det ”funkat”, men det är ju så oerhört dumt att inte effektivisera. En gång för fem år sedan missade jag en Rotarygratisföreläsning för att den digitala almanackan hade kajkat ihop. Men annars har detta dumma system bara klyddat till allt.
Nu kommer jag att under de närmaste veckorna – inspirerad av lillasyster Orangeluvan – att testa ett helt annat system. På olinjerade papper (som ungdomarna kallar ”blanka sidor”) i en stor, rosa anteckningsbok ska jag skriva hur och vad jag vill i vilken ordning eller design som helst. Jag satte igång igår och rafsade ner
- datum
- korta anteckningar
- namn.
Orangeluvan såg mitt verk och konstaterade att jag ju var den tristaste personen i almanacksvärlden. Så hon förbättrade lite genom att pynta med några rutor och moln:
– Åh ja, vad fint! Lite klotter! Tack!
– Klotter? Du ska få se på klotter! log Orangeluvan och vände blad.
– Oj! Men ska jag verkligen sabotera dina fina …
– Här kommer en till!
– Wow. Är … är det en nytandad bebis med molluskögon?
– Titta, här är en till, med stegar och pinnar.
Och så fortsatte hon. Hela tiden hördes små lyckliga pip om pennans kvalitet.
Efter bara en liten stund sträckte Orangeluvan på ryggen och sa:
– Såja, nu har jag gjort till vecka 10 år 2018. Här är vecka 5:
Inte vet jag hur jag ska våga närma mig papperet med mina mycket sämre pennor, yvigare handstil och stökigare hjärna. Undrar om söstra mi kommer att avkräva mig rapporter eller om jag kan riva ut sidorna och kanske rama in och sätta upp dem på väggarna istället?
Är ni analoga eller digitala – eller kaosartade som jag?
På jobbet ska man digitalt skriva in när man är ledig så att andra kan se det. Om man har planerat andra saker som att fara bort på kurs eller nåt ska man skriva in det också.
Men alla andra Viktiga Saker ska expeditionen sköta om i samma system.
Jag har pappersalmanacka med ett uppslag per vecka som jag skriver in mina åtaganden i. Inklusive de verkliga arbetstiderna.
Dem registrerar jag också i fånen för egen skull och sen i dokument på datorn till chefen.
Får jag ångest över känslan att jag inte hinner med brukar jag göra svaga stora bubblor i dagarna i kalendern för att få styrsel på när vilken sak ska förberedas.
Jag höll också på att trilla dit på det däringa systemet med bullet journal, som det kallas. Men sen insåg jag att aldrig i helvete kommer jag att palla att rita och dekorera och indexera och dona med olika pennor och färger och indexlappar och överstrykningspennor. Jag kommer ha fullt sjå att hinna med att hålla rätt på all parafernalia som krävs för systemet.
Att komma ihåg att titta i den analoga almanackan där jag kanske skrivit upp vad jag borde komma ihåg är tillräcklig uppgift för mig.
Kaos.
Elektronisk i telefonen synkad med en platta. De påminner om olika saker. En liten fickalmanacka med veckouppslag som kan fungera som både planering och minne för vad som hänt. En loggbok för resor med Bobilen och en anteckningsbok för löpande anteckningar om sånt som man behöver anteckna! Och så lösa post-it lappar som ibland kan klistras på telefonens skärm eller på veckouppslaget. Men jag vill ha en väggalmanacka också fast ingen mer än jag bor här nu. Kanske finns det nån snygg på rea nu när året har börjat.
Och så har jag en kartong med gamla valsedlar sen förra valet – blandade partier – de är utmärkta att skriva listor på när man ska handla mat och annat.
Hur ska man hinna göra allt som man noterar?
Allt, och då menar jag allt, med några *undantag läggs in i telefonen som synkas med datorn (eller viceversa). Varje aktivitet eller möte har ett larm, allt från 5 minuter upp till en vecka innan aktiviteten börjar.
Läģger också in tid för planering och förberedelse av kommande möten men även ledighet. Utan telefon skulle jag mest sannolikt irra runt helt planlöst på fel ställe utan att veta vad jag skulle göra.
*undantag
– Måltider och kaffepaus. Där har jag oftast anhöriga eller arbetskamrater som påminner mig när det är dags
– Toalettbesök. Här finns det en inbyggd funktion som gör mig uppmärksam när besöket måste utföras. Väldigt praktiskt.
Nackdelar med ”telefonsystemet” finns:
– Är telefonen avstängd eller på ljudlöst är det svårt, för att inte säga omöjligt att uppmärksamma en digital påminnelse
– Om man inte omedelbart lägger in en kommande aktivitet i telefonen är risken överhängande att den aktiviteten inte finns överhuvudtaget.
Mer eller mindre som Citronen, bara att jag mest lägger in allt på datorn som sedan synkar med telefonen. Och ja, nästan allt som inte finns i den kalendern finns inte…
I grund och botten är jag papperskalendergalen. Det tog låååång tid att inse att det blir både tungt i väskan samt extra mycket jobb att synka mellan de olika papperskalendrarna, så jag kapitulerade till det digitala.
Som liten kompromiss har jag en mycket söt födelsedagskalender på köksväggen. Den behöver ju bara uppdateras när vi får någon ny bebis i familjen. Vilket tyvärr händer alltför sällan!
@Citronen, min fån alarmerar även om ljudet är avstängt.
Jag är inne på samma spår som Citronen och Dina – minus påminnelserna, dem blir jag vansinning på (de bara stör). En digital kalender för jobbet (kontorsoffentlig) och en för det privata (familjeoffentlig), men jag ser och hanterar båda i samma system. Utöver detta har vi en gemensam digital shoppinglista i familjen, så när toapappret är slut skriver man upp det, och nästa person som handlar har en chans att göra inköpet. Samma sak med en lite mer långsiktig att-göra-lista. Där hamnar t.ex. skaffa-ny-duschskrapa-till-sommarhuset, som man ju annars inte har en chans att komma ihåg från ena besöket till det andra.
Hemgjord papperskalender av baksidan på gamla fönsterkuvert (när/om mängden sådana minskar till mindre än ett om dagen, kumulativt, får jag väl hitta på något annat material). De är fastnålade i en skumplastplatta på skrivbordet, och där står morgongympa, varje dag, litet städpass, varje vardag (det blir oftast överhoppat, men ambitionen finns där), vilka arbetsmoment som ska färdigställas den dagen, datorbackup en gång i veckan, orkidévattning (borde kanske skriva upp ordinarie blomvattning också och inte förlita mig på att de arma växterna skriker i tid), hårtvätt, läkarbesök, sociala aktiviteter och med mera. Allting stryks när det är gjort och saker som inte blev av en dag flyttas till nästa dag (inte städpasset, där har var dag nog av sin egen plåga). Den räcker bara några veckor i regel, men jag ska uppdatera den var tionde dag eller så (skrivs också upp).
Detta kompletteras med en lista över kommande aktiviteter sist i groomens dagbok på datorn. Vi skriver båda i dagboken,så där finns inga hemligheter. Den listan kan sträcka sig hur långt som helst men upptar bara större saker.
När jag är borta och ska veta om jag kan ses torsdag kväll om tre veckor eller så kommer jag ibland ihåg det i huvudet, och annars får uppgifterna kompletteras via mejl hit och dit. Anteckningar i mobilen har jag inte kommit mig för att försöka med.
Jag KAN INTE planera. Jag är, som det heter, avbrottsstyrd. Till detta kommer Ändringskommittén som gör att mitt enda planeringsverktyg nog borde vara en sandstrand där vågorna ständigt sköljer bort vad jag skrivit.
Men, Grönköpingsalmanackan fungerar rätt så bra. Där fantiserar jag om hur veckorna skulle kunna bli. Och just november i fjol funkade det ganska bra.
Där planerade vi minnesstunden för Annika den sextonde. Och det hade Ändringskommittén respekt för.
Skogsgurra har både BLACKA och PACKA i sin kalender.
Hm.
Det där med vattning av krukväxter har Brid fått mig att se på med andra ögon. Det är inte så att ”blomman ser ut att behöva vattnas”. Nej, det är nåt helt annat.
Blomman skriker på hjälp.
Brids system äger den sanna genialiteten. Ska nog omedelbart anammas.
Tack Brid.
Brid fick mig att inse att jag har ytterligare en del i systemet. När jag kommer till jobbet har jag föregående arbetsdag avslutat med att skriva en att-göra-lista. Den bockar jag förhoppningsvis av på under dagen och rätt ofta fyller jag på med sådant som jag också gjort.
Då kan jag rätt ofta känna mig nöjd när det är dags för ”morgondagens” lista.
Jähättedigital. Använder kalendern i G**gle tillsammans med appen ”Keep”. Synkas mellan olika enheter. Har ett privat och ett jobbkonto. Vissa ”Keep”-notisar delas med döttrarna (handla-listan t.ex.) eller en jobbnotis kan delas med en arbetskamrat som har med saken att göra. Funkar perfekt för att samla ideer/tankar då den går att öppna inne i docs senare, om man ska skriva ihop ett dokument om nåt.
Jag ställer in notifikation själv på mina notisar om jag vill bli påmind i en pop-up eller i kalendern på särskilt viktiga keepnotisar. Nålar fast kortsiktiga bråttom-notisar och låter sånt som ”nästa-gång-jag-kommer-till-stan”-noteringar hamna långt ner. Begriper inte hur man kunde leva utan såna hjälpmedel förr, och att det finns människor som klarar tillvaron utan dem.
I sällsynta fall, typ om det är nåt jag måste göra innan jag går från jobbet den dagen, sätter jag en vanlig postitlapp med det viktiga budskapet i nederkanten på dataskärmen. Då ser jag den när jag ska släcka den för dagen, om inte förr. Ibland blir det också en sån lapp med jätteviktigt som ändå inte hanns med under dagen, så jag blir påmind när jag startar skärmen nästa morgon.
Kan inte låta bli;
https://www.youtube.com/watch?v=Lm7RMyX14-M
Som panchisar har vi inte allt för mycket för oss, men sedan många år pryder Månadskalendern en kortvägg i köket. Sparsmakad, med flaggdagar och namnsdagar försedd, är den ren och chosefri. När jag arbetade hade man klar överblick på tiderna, som kunde variera rätt bra. Numera är det mest läkarbesök, anförvanters fölsedagar och våra resor till Solen där. Men överblicken är oslagbar.
Den digitala kalendern är ett annat kapitel: Jag använder G**gl* i min Windows PC och det synkar utmärkt åt bägge hållen med min Android. MEN: Efter den senaste stora uppdateringen av W10 för en tid sedan, så uteblev kalenderaviseringarna i PC:n. De syns bara i Fånen. DESSUTOM: Efter en större uppgradering av Android till 7.0 så plingar aviseringar från kalender och mail i Fånen bara då och då. Detta är SYNNERLIGEN irriterande. Till exempel missade jag flaggdagen den första dennes på grund av detta. Vem sitter och glor på sin Fånskärm, som inte ens lämnar viloläget vid aviseringar, hela tiden? Inte jag, iaf. (Men larmet funkar även om Fånen står på ljudlöst. Ett snyggt tänk).
Jag är digital. Har precis som Ingela G**gle kalender som jag kan kolla på i alla mina enheter. Jag har en privat kalender som jag delar med maken så att han kan se vad jag har för planer. Sedan har vi en gemensam kalender där vi båda lägger in saker som vi båda ska på eller har gemensamt ansvar för. Sedan har han en privat kalender som jag kan läsa och hålla reda på när han har sina service fönster och jobbar kväll.
På jobbet har jag en separat kalender som jag bara ser när jag är på jobbet, precis som jobbmejlen som jag också bara kollar när jag är på jobbet. Våga vägra jobbmejl och kalender i mobilen!
Gurra, vad är Blacka? I min värld är Blacka Skärblacka och det stinker.
Blacka stinker förvisso, men det gungar också – till tonerna av Kalle Baah.
Blacka stank förvisso för några decennier sedan. Men numera doftar det. Och visst är det skärt.
Det är en av mina ständigt återkommande kunder. Numera står det BillerudKorsnäs på deras papper.
Mitt första besök där var på sextiotalet. Ujuj så länge sedan det var.
Det här blev ju ytterst intressant. Och lärorikt!
Något som får mig att börja fundera är Ingelas fundering: ”Begriper inte hur man kunde leva utan såna hjälpmedel förr, och att det finns människor som klarar tillvaron utan dem.
Tror ni inte att vi i framtiden kommer att säga ungefär så här?
Begriper inte hur man kunde leva med mer än en almanacksfunktion förr …
Behovet av stöd för planering och minne är förstås olika stort i olika skeden av livet. Jag känner att turbulensen i huvudet har avtagit rejält i och med att barnen växer upp och börjar hålla reda på sina tider och plikter själva. Det är förstås också olika i olika familjer hur krånglig tillvaron är. Kan tänka mej att det är stor skillnad om alla är friska och man inte behöver hålla reda på medicinering, provtagning och en massa läkarbesök. Det bör också göra skillnad om man har ett jobb då man går till samma plats och gör ungefär samma saker varenda dag jämfört med ett jobb där ingen dag är den andra lik. Men när belastningen är hög så är det ovärderligt och hälsofrämjande att det finns bra planeringshjälpmedel.
Om jag tänker utifrån mitt yrke så vill jag påstå att det är vanligare att elever i skolan inte lyckas med sitt lärande för att det är svårt med ordning och reda, d.v.s. planering och struktur, än att det är brister i förståndets gåvor. Att lära ungdomar att planera är också klart hälsofrämjande. Sen måste man komma ihåg att samma sätt inte passar för alla. Det visar sig tydligt i båset i dag.
Lille Maken och jag har varsin Interplano papperskalender för ett år i taget. (Dom finns för 1 1/2 år, men då tror vi att vi ska bli yra i mössan.) Där skriver vi in datum för våra abonnemangskonserter, lunchdejter, klientbesök och dylikt. Jag skriver in mina åtaganden i hans kalender och vice versa, så vi inte dubbelbokar nåt. Kalendern ligger på vårt respektive arbetsbord och åker ner i fickan när vi går hemifrån. Min lilla frissa fnissar alltid så glatt när jag står där med penna och bok och plitar in nästa tid.
För ett visst, avgränsat jobb använder jag en arbetsbok, en stadig bok med spiralrygg. I den skriver jag in sånt som rör projektet: möte med olika inblandade, fiffiga idéer som jag får, litteraturtips, visitkort häftar jag fast, skisser till layout, mötesreferat om det blir yvigt, små utredningar som jag gjort om nåt ämne, ALLT. Jag skriver bara på högersidan i boken; då kan jag klippa ut uppgifter utan att nåt försvinner på baksidan. Jag kan också dra loss en sida om det skulle passa. På det här sättet kan jag hitta allt som varit på tapeten under arbetets gång och fattas nån uppgift vet jag vem jag ska kontakta för att få informationen.
Släppte till sist papperskalendern för några år sedan, och lät min Iphone innehålla inte bara jobbets Outlook, utan även mina privata göromål. Kan fortfarande sakna den överblick en papperskalender ger, men samtidigt smidigt med jobb och fritid i en och samma app. Önska ibland att resten av familjen var lika digital, så kunde vi ha en gemensam, och delad, kalender dessutom.
Sen ligger det en papperskalender i hallen, där det huvudsakligen står tvättider …
Fascinerande att Kalle Baah fortfarande är igång. Petter och Jocke gick på gymnasiet med mig, inte samma linje, men samtidigt.
Såå, hur luktar Blacka nuförtiden då?
Som Aditya Birla i Domsjö?
Det luktade som Husum förut, men nu tycker jag Husum luktar surströmming. En del kallar det doft, men jag vet inte jag.
Cecilia
Processerna har ändrats och effektivare scrubbers, filter och andra reningsmetoder har minskat mycket av utsläppen. Men det kan vara svårt att acceptera när man är uppvuxen med riktiga stinkbomber till massafabriker. Husum, Skutskär, Gruvön, Skoghall, Ortviken, Bollsta, Bäckhammar och många andra var inte alls trevliga. Men det har ändrat sig betydligt. Blacka, för att ta ett exempel, luktar numera mest varm sågspån.
Men det behövs bara lite svavelväte eller merkaptaner för att hela samhällen ska ställa sig på bakhasorna och protestera. Det är många reaktioner som är mera ”traditionella” än faktabaserade.
Visserligen skulle vi väl klara oss på musikexport och spelutveckling i Sverige. Ett litet tag i alla fall. Men att gnaga av den gren som många sitter på därför att man från barndomen hört ramsor om sulfit och skit eller sulfat och mat är inte rimligt. Dessutom var det kanske i omvänd ordning det var.
Till och med mekanisk massa (Asplund/Metso-raffinörer numera) orsakar lite dofter, främst svavelväte vid CTMP. Men vi har många andra liknande utsläpp runt omkring oss. Vedbrasor och ”hembränning” av sopor är både otrevligare och framför allt mycket farligare för hälsan. De holländska kossorna är ju också illa beryktade. Men där känner jag aldrig något.
Pappersbruk luktar inte, om de inte är integrerade. Munkedal märks inte alls. De använder köpmassa. I likhet med många andra finpappersbruk.
Du glömde Obbola i uppräkningen. Och Bollsta borde väl kallas Väja? I Bollsta har de väl ”bara” sågen?
Varmt sågspån luktar gott.
Domsjös lukt brukar jag likna vid bränd lakrits. Men oftast luktar det inte (hemma).
Nu har de ju storslagna planer för framtiden. Jag anar att luktreducering ingår där.
Jag har blivit praktisk: utan fabriken hade mitt hus inte funnits. Och ändå ligger det så till att man vare sig ser eller luktar den hemifrån.
Och lite häftigt maffigt är det ju med så stora anläggningar.
Eller Väja-Dynäs heter det kanske.
Jag glömde inte. Jag försökte begränsa mig. Mörrum, Mönsterås, Värö, Munksund, Braviken, Lövholmen, Vallvik … Det finns rätt många. Men med hänsyn till den lite litterärt lagda läsekretsen ville jag inte tynga den i övrigt fascinerande framställningen med en massa bruk.
Det är inte bara maffigt med de här bruken. Det finns mycket dramatik bakom kulisserna. Det blir ibland tvådygnspass innan man fått papper på popen. Dygn då ett ovanligt och väldigt äkta kamratskap utvecklas.
SG: Facksnack? Vad är ”popen”
”fått papper på popen”.
”The Pope Roller” är den trumma i slutet av pappersmaskinen där banan rullas upp till den så kallade Tambourn. Även kallad Moderrullen.
Det är inte ofta som man kan ta banan rakt igenom en ny eller modifierad maskin fram till popen. Det är hundratals parametrar som ska stämma och ett tiotal yrkesgrupper som måste göra sina saker rätt. Då funkar det inte att sätta igång med diskussioner om vad som är rätt eller fel. Alla måste kunna sina saker. Det är lite som att segla ett skepp med komplex segeluppsättning.
Alla som deltar i jobbet strävar mot ett och samma mål: Att få banan fram till popen så att man äntligen kan få sova.
När man har PPP så har man också lärt sig hur allt ska ställas. Nästa gång tar det kanske inte mer än en timme eller två att få fram banan och komma i kvalitet. Man märker snart vilka som varit med några gånger och vilka som är villiga att ta till sig erfarenhet. Det ger god stämning och bra resultat. De som tror sig kunna utan att ha en aning, vanligt hos nybörjare, hamnar i de bakre leden och antingen lär de sig sakta eller annars söker de sig till någon annan bransch.
Kul med uppdaterad och för luktorganet positiv information från schlätta. Det var ett tag sedan jag var i de trakterna.
De senaste gångerna jag åkt igenom Skutskär och vinden legat från bruket in över 76:an så har jag tyckt att det luktar kokt korv, närmare bestämt kokt Bullens.
Blacka var så länge sedan jag passerade att jag inte vet hur det luktar där längre. Mamma jobbade ett vikariat där för ett par år sedan, nu har hon hamnat på ett annat vik i Hylte istället. Men hon får inte krypa omkring i pappersmaskinerna längre utan bara ta vattenprov och analysera för att konstatera att fabriken når sina miljömål. Hon jobbade i Gusum (Gusum viror, Scaniafeldt, Bruza Gusum, Scapa Forming, Voith Forming Fabrics) innan den fabriken slutligen lades ner någonstans runt 2010.
Jag kan inte redigera men för att binda ihop mitt inlägg med kalendrarna så kör min mamma fortfarande med papperskalender som alltid ligger i hennes avgrundsdjupa handväska.
Det här båset spårade också ur. Som vanligt.
Schullström&Sjöström utanför Vingåker hade jag en del med att göra. Det som i slutet hette Voith.
När du (Sanna) nu nämner kalender så gör jag ett desperat försök att återknyta till båstemat. Kalender kommer av att det var tunt, kalandrerat, papper i den. Och kalander är samma ord som cylinder. Kalandern, även kallad Glättstapel, består av ett antal cylindrar som manglar papperet så att det blir tunt och blankt.
Puh.
Om man åker till Frankfort, KY, känner man bourbonlukten långt innan man ser staden.
(Iaf långt innan man kommer till distilleriet …)
Åh, SG, vad du beskriver målande hur ni stretar och jobbar där med alla konstiga pinaler som ska på plats, som ett gäng små tomtar, ser jag er för mej; å hi å hå, nu tar vi i!
Jag håller med – det är i sanning en beskrivning av kompetens i perfektion!
Kan man få en förklaring till det gemensamma ursprunget för kalender och cylinder?
Betydelserna ligger ju inte så nära varandra (längre).
Hellström tycker inte som jag. Han är inne på latinskt ursprung.
Då känner jag att Wiki är närmre min uppfattning: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalander
Vad som faktiskt gäller för Kalender är jag lite osäker på. Men jag anar att du vet det rätta svaret?
Whiskydistillerier luktar så fruktansvärt illa att man blir sjuk, iaf när man går runt i ett. Andra gången vi fick detta tillfälle avstod vi och hade en trevlig pratstund utanför med reseledaren i stället. Hon tålde inte heller stanken av mäsk.
I all hast!
Jag kan inte se att kalender och cylinder har samma ursprung, men däremot kalAnder (som ju förr kunde heta kalendEr) och cylinder:
[av holl. l. t. kalander, fr. calandre resp. eng. calender, rulle, mangel; av ovisst urspr.]
Det franska calandre kunde alltså betyda ”rulle”… som väl skulle kunna vara en cylinder?
(Jag hittar jättemycket info på svenska.se men hinner inte grotta ner mig förrän sent i eftermiddag. Finns det månne någon med massa överbliven tid här i båset, så kan jag rekommendera en utredning!)
Kalender/clinder låter ju helt logiskt lika; det rullar på, liksom.
För den som undrar vem Hellström är kan meddelas att det den där andre (Hellquist).
Orangeluvans almanacksgrejer, är de utgivna för publikt? Jag vill ha!
& när rätt pennasort hittar rätt papperskvalitet för det man vill göra är det som att man bara behöver tänka hur man vill att det ska bli och så blir det så!
Har idag på ett heeeelt annat ställe lärt mig vad Bujo är. Låter komplicerat. Men kanske passar en del papperskalendrare.
Men godiva! Detta låter änna ekivokt: ”när rätt pennasort hittar rätt papperskvalitet för det man vill göra” och så vidare, och så vidare …
Och nu ska vi följa Dinas tips och kolla vad Bujo är; nåt för oss i Råttboet, kanske? Dibujo betyder teckning på spanska. Bränns det?
BUllet JOurnal.
Komplicerat sätt att kalendra.
Bullet Journal, det verkar vara det vi förr kallade ”anteckningsbok”, eller? Särskilt kanske en sådan där almanacksbok med extra anteckningssidor.
Liten rapport: jag har fortsatt att fylla på med krumelurer och rutor och pyntat min almanackssida för den här veckan.
Dock har jag inte fått något gjort utan istället tittat på ishockey, bytt vindrutetorkare på båda bilarna och blivit stoppad av polisen som kollade om jag var nykter och sedan berättade att bilen som jag körde minsann hade körförbud sedan i oktober. Poliserna var inte på skojhumör, så när jag sa ”men titta vilka fina vindrutetorkare”, log de inte ens.
Inte mycket överbliven tid här, nej, men en liten tid…
Kollade som hastigast mitt gamla latinlexikon (papper!) som säger att ”calendae” är första dagen i månaden och att det har att göra med ”calo”, som var att högtidligen utropa att nu mina vänner har vi kollat månen och det är det ny månad. Fixa era betalningar!
Det ligger ju nära till hands att tänka månvarv och cylinder, men det verkar inte riktigt höra ihop.
Aj då Lotten. Men tack för påminnelsen! Ska kolla när det är besiktnings för min bil och skriva in det i alla kalendrar jag kan hitta.
Hur gör man för att lägga upp en bild? Skulle vilja fråga det kloka båset om en sak.
Nämen titta, den kom med! Då frågar jag: vet någon om denna brosch symboliserar något särskilt? Kan den komma från Frälsningsarmén till exempel?
Nåt helt annat. Men det har också med smärre katastrofer att göra. Och hur det kan gå om man har så gott om pengar att man utan vidare lägger sig för ”Badrumsspecialister”.
När vi flyttade in i Pörtet så stod det ett badkar i badrummet. Vi har inte nyttjat sådant sedan vi (jag) badades av Amanda Glad i Horndals varmbadhus. Jo, någon gång på nåt hotell som fortfarande har kvar sådana.
Problemet var bara att när vi testade så gick allt bra – tills vi skulle tömma karet. Då rann allt vatten ut på golvet och genom trossbotten ner i det duschrum som ligger i planet under. Fuktskador och miljoners miljoner åt skogen, tänkte vi och ringde en rörmokare.
Rörmokaren diagnosticerade problemet som totalhaveri och blev plötsligt en Badrumsarkitekt. Hans förslag slutade på cirka 150 000. Utan inredning, den skulle vi själva välja och kostnaden läggas på de 150 kSEK.
Vi tog in en kontrolloffert från en annan rörmokare. Samma pris i stort sett. Så vi fortsatte med den gamla vanan att duscha och lät badkaret samla damm.
Julbadet blev aldrig aktuellt. Det behövdes inte i år. Men pratet om julbad hade startat något och nu har vi hittat en bra skiss på nätet. Vi gjorde som det stod och plötsligt fungerade avloppet som det skulle. Kostnad? Tja, noll kronor kan vi nog påstå.
Passa er för saltade offerter. De kommer dessutom troligen att resultera i ännu saltare fakturor. Och tänk på att rörmokare kanske pratar mer med varandra än man kan tro. Nummer två behövde inte ens en adress – han visste redan var vi bodde. Fastän vi är nyinflyttade och rörkillarna bor ca 40 km härifrån. I samma ort.
Nu får vi se om det håller. Annars får man väl ångra sina stora ord. Jag är helt enkelt småförbannad.
Just en sån brosch hittade vi inte i avloppsproppen. Men en hel del annat. Somt har vi inte kunnat identifiera. Det såg bara äckligt ut.
SG: Vi har en helt annan erfarenhet av en rörmokare, som vi anlitade för att byta ett par kranar förra året. (De hade trögat ihop sig värre).
Inte nog med att han faktiskt plingade på dörren på sekunden angiven tid (Det är sant!), han sågade det här med att byta armaturer. I stället bytte han ”innanmätet” och handtagen till de befintliga och sparade tusenlappar åt oss. Den sipprande toastolen fixade han i förbifarten.
Men det är klart. I Fjollträsk konkurrerar hantverkare med varandra. Inga karteller här, inte. Det vore ogörligt.
”Fiskforskare fälls för fusk”
Där fick DN:s rubriksättare till det
Jag badar understundom i kar, med skum eller badbomb. Utloppsröret är lite klent och passar inte perfekt i golvbrunnen, vilket jag upptäckte efter att mattan blivit blöt första gången. Men om jag lutar försiktigt på proppen så det rinner ut sakta brukar det gå bra.
Kompisen Bloggblad skulle kunna svara på om det är en frälsis-ring. Hon är uppvuxen i armén.
Länkarna? Odd Fellows?
LW, nästa gång kollar jag med dig först!
Även om rörmokarn måste resa 25 + 25 mil så verkar det vara värt det.
Ökenråttan! Be Bloggblad komma hit på besök! (Hon hängde ju i båset förr i tiden.)
Jamen de ha ja ju nyss gjort, Lotten!
Fick tips av Ökenråttan att spana in broschen eftersom jag levde i den organisation som barn. Frälsis alltså. Där har de en helt annan typ av brosch (eller hade) jag hittade en sån i mina gömmor häromdagen. Den där ser mer ut att tillhöra Länkarna.
Bloggblad (tämligen avsomnad bloggare)
SG: Jag ville inte verka vara spydig, bara påpeka att det finns även hederliga hantverkare, mot många fördomar. Kanske dårå p.g.a konkurrensen här på trakten.
Jag uppfattade det inte alls så. Om man kan få bra och ärlig hjälp så är det värt lite extra restid.
Berätta mer, Bloggblad!
Länkarna har väl ingen i familjen varit ansluten till? Nu blev jag fundersam.
En frälsarkrans kan det väl inte vara, den ska man ju flyta på!
Brid: det var en gissning eftersom broschen består av länkar.
Ökenråttan: Frälsisbroschen (om jag minns var jag la den efter röjningen häromdagen, ska jag fota och skicka till dig. Vet inte hur man gör för att lägga in bilder i såna här bås. Det är det gamla vanliga emblemet med svärd, taggar, kors och blodsdroppar på den. Numera har de bara ett tråkigt F utan gamla symboler.
Brid, är det inte någon som gått en silversmideskurs eller haft en kreativ slöjdlärare som och kommit på att man kan steloperera en kedja och göra en brosch av den?
Är det inte Odd Fellow som har såna länkar?
”Steloperera en kedja”, tihi.
Hej Bloggblad/Bokblad: Om du fortfarande är kvar (HOHOOOOOO!!!) så är det lätt att lägga in bilder som finns på din dator.
Innan man klickar på ”Skicka kommentar”, så går man ner till ”Välj filer” strax nedanför den blåa knappen (vilket är helt jädra ologiskt eftersom den borde komma före den blåa knappen men min bloggtomte har sagt upp sig och jag är inte alls nöjd med nuvarande designen but anywhooo) och så bara väljer man bilden.
Om man däremot vill länka till en bild som ligger ute på nätet (eller ”ute på Google” som vissa föräldrar i min närhet säger), pluppar man bara in länken, blaff.
Ninja: Korrekt -Odd Fellows använder länkar som symbol, men det är bara 3. Här är det 13 monterade i en ring.
Det är vähäldigt svårt att göra en rund ring av tre länkar.
Det är inte en steloperad kedja utan en stansad brosch, såvitt jag kan avgöra. Baksidan är helt plan. Oklart vilken metall det är, men inte silver iallafall. Men den behöver ju inte vara en symbol utan kan vara rent dekorativ. Mysteriet tätnar.
Tips för nästa bås (som om det skulle behövas): Symboler.
Nu har jag letat där jag röjde och har inte en aning om var jag gjorde av den. Men – jag har en bild av emblemet och broschen ser likadan ut, fast detta är målat på en hel vägg och broschen är 3,5-4 cm i diameter och svart. Vet inte om jag lyckats få med den nu