På väg hem från Argassi, Zakynthos, Grekland:
– Psssst, Lotten. Våra resväskor är jättetunga, sa Ami.
– Snicksnack, kvittrade jag. Tunga är de kanske, men sörru med din rullstol och mitt numera meniskopererade knä kan vi slå världen med häpnad!
– Men de är verkligen jättetunga.
– Du ska se att det blir toppen. Grekerna är inte så noga och du ser att med den här röran på flygplatsen där ingen vet vart köerna leder eller vem som ansvarar för vad och det inte ens finns lås till toaletterna, kommer ingen att bry sig om våra väskor.
I kön träffade vi en man som hette Ali. Han kom från Irak, var numera svensk, och vi skojade friskt om hur han som varande ”araben på flygplanet” skulle komma att fastna i alla kroppsvisitationer.
– Jag som inte har några kalsonger på mig! skrattade Ali.
Både Ami och Ali kroppsvisiterades. Ali fick dra ner brallorna och Ami blev kontrollerad ungefär som när Steve Martin ordnade till Rachel Wards behag i Dead Men Don’t Wear Plaid.
Det vi hade tyngt våra resväskor med, var framför allt vinflaskor. Vi serverades nämligen på en restaurang ett vin som knockade oss smakledes:
Vips, 12 timmar senare satt vi i en taxi på väg ut på landsbygden – till Grampsas vingård. Taxichaffisen hade en Harpo Marx-tuta som han sträckte ut genom sidofönstret och tutade med så fort han såg någon han kände. Samtidigt ringde hans tre telefoner hela tiden.
– Pladder pladder i telefonen, hålla ratten med en hand, oj där går ju Dimitrios, TUUT BRÖL TUUUT, titta – jag kan köra utan att hålla i ratten!
– Ursäkta, på vintern, kommer några turister hit då? sa jag.
– Nejnej, det kan gå tre–fyra dagar mellan mina körningar då. Två hotell är öppna, alla andra bommar igen. TUUUT BRÖÖÖÖL, hejsan Athena, är du på väg hem? Nej, jag är mest ledig. Alla är lediga, ingen gör nåt. Sedan jobbar vi non stop på sommaren. TUUUUUUT BRÖÖL HEEEEJ kära vän, hur är det med magen? RING-RING, nej jag kommer hem tidigast kl 03 inatt. TUUUUUT! Hej! RINGRING, okej, Storgatan 34 om en kvart. TUUT!
Vingårdens vackraste barnbarn (en två meter lång grek på 22 vårar) visade oss runt och berättade hur hans farfar hade startat företaget för 70 år sedan. Vi fick smaka på ljuvligheterna, titta på gamla tunnor, fat, korkpluggare, korkskruvar samt dammiga flaskor och ooooo:a och aaaaa:a tills vi blev blå om läpparna.
– Grampsas … sa Ami. Det måste ju vara en ordlek: grandma och grandpa?
– JAAA! sa jag och klappade händerna och sprätte parmesanost omkring mig. Vi måste fråga den vackre ynglingen!
– Vilket slöseri på ordlek, muttrade vi och smakade på lite mer vin.
Och så köpte vi de flaskor som alltså fick väskorna att väga 21 kg styck. Några paket oliver klämde vi ner också – för de är ju så roligt vakuumförpackade.
Det var rysligt svårt att på Zakynthos hitta ställen som tog betalkort, så vi sprang som små illrar till skottspolar fram och tillbaka till bankomaten eftersom allt verkade kosta tio gånger mer än vi förstod. Men bankomaten var rolig, för det var ju en …
Något vi inte köpte med oss, men som tydligen alla andra investerade i med tanke på det stora utbudet, var den nya sortens cyklop med snorkel.
I Argassi finns en gammal bro som alla fotograferas framför, bakom, under och på. Internet är fullproppat med bilder från bron, och vi såg allt från hundraåriga tanter i huckle till treåriga trillingar som poserade vid bron.
Och hur gick det med väskorna? Displayen vid incheckningen blinkade ilsket 21,3 respektive 21,8 kg, men äsch, precis som jag sa – grekerna bryr sig inte det minsta om övervikt i någon bemärkelse. Vi frågade runt, och de som jobbar inom turistnäringen på Zakynthos sliter verkligen som djur utan ledighet hela sommaren, muddrar en Ali och en Ami, och sedan vilar de hela vintern och gör verkligen inte ett endaste dugg.
Den som företar en resa får nästan alltid sina förutfattade meningar bekräftade.
Det är väl därför man reser?
Men ni hade ju kunnat klämma ner en vinpava till i väskorna. Nu för tiden är maxvikten 23 kg per väska.
Så taxin var någon slags Volkswagen.
Vinet heter TOY BOY. Vad HAAR ni haft för er, ejenklien, damerna?
Minns den där skidresan till Zermatt för 100 år sen, när vår kompis, som lånar ut sitt SKåne-hus till oss, hade brutit benet. Som svensk kände man alltid en plikt att smuggla sprit. Vännen satt i rullstol, som Ami, med en pläd om benen. Bakom pläden skramlade det som en bryggarbil, men ingen personal (det heter så nu) hade förstås mage att visa sej misstänksam mot en stackars invalid.
Vavavavavaaaa? Hade vi fått för oss fel kilo? Nä nu jävlar!
När planet lyfte och landade, skramlade det i the over head compartments (bagageluckorna?) som vore hela schabraket en bryggarbil.
Mutter … 23 kilo … mutter, mutter …
Detta viktmisstag blir svårt att komma över, så mycket förlorat!
Kan för övrigt berätta att även om säkerhetskontrollanten var minst sagt närgången bad hon mig aldrig att lyfta på rumpan. En bredarslad terrorist hade med andra ord kunnat ta med sig en hel vapenarsenal bara genom att sitta på den.
Nu ska jag dämpa mina resviktssorger med lite Toy boy.
Här kan du se hur tungt bagage du får ta med dig Lotten.
Viktproblem? Ja, inte personligen utan väskligen. Då vill jag gärna framhålla det mijövänliga alternativet Krigsskadad Hantverkarbil med Lastutrymme. Fördelarna är många:
1. Man är inte beroende av tidtabeller, strejker eller säkerhetskontroller
2. Man är oberoende av transfer, taxi eller andra A-till-B transporter
3. Med blygsamma 0,3 l/personmil är man miljövänligare än alla andra transporter – utom promenad, ritt eller cykling
4. Ändringskommittén kan hitta på vad fan som helst utan att det blir problem
5. Man kan ta med sig både favoritboken* och allt annat man tror sig behöva. Just nu handlar det om tre paket knäckebröd till olika destinationer
6. Man kan transportera saker åt vänner
7. Man kan handla nästan hur många flaskor man vill utan att få problem med vikten – och intressanta livsmedel. Några burkar Schmalz mit Grieben, blåröd bergsskinka eller figatelli till exempel.
8. Med en juste GPS och dash-board kamera i kombination är det inte alls svårt att hitta exempelvis St Just i Bretagne (försök hitta den på en karta!) och det är ingen som reagerar på en GPS – men en kamera kan det bli problem med
9. Och, om man inte hittar något ledigt hotell så går det riktigt bra att köra tills man behöver sova och då sätta sig på en parkering några timmar. Gärna nära ett 7/11 så att man kan få kaffe och färska bullar innan man kör vidare.
10. Om man hittar en gammal olivpress till fyndpris nere på Korsika så får man rum med den också
11. Med krigsskadad hantverkarbil kan man ge sig in i de smalaste och mest idiotiska trafikanordningar var som helst utan minsta bekymmer för den heliga lacken.Man kan till och med ta en bakhalk (där det är så brant att man inte kan hålla bilen vid stopp i tvär sväng så att bakbalk bakhalkar upp och över muren) med ro och gott humör.
12. Slutligen – om man har några uppdrag efter rutten (det finns tekniska problem överallt) så behöver man inte känna sig onyttig. Tvärtom, jättenyttig och fruktansvärt effektiv genom att de kan lösas under resans gång.
Det går förstås att köra vanlig sekruttbil också. Men då kan det bli problem med olivpressen. Flyg är oslagbart för charter. Men väldigt begränsande jämfört med Krigsskadad Hantverkarbil.
*Just nu ”Mord i nudistlägret” av den fint miljöskildrande författaren Richard S. Prather, förtjänstfullt iklädd svensk språkdräkt av S. Rune Mautling. Eller Pojkarnas Flygbok, som just nu är Hyttis favorit.
Pamesanost vid grekisk rödvins-provning?
Osttypen bra idé, men trodde grekerna skulle/ville erbjuda egen lokal hårdostvariant.
Googling ger följande förslag.
Kefalotyri
Yet another traditional hard Greek cheese. Made with both cow and sheep’s milk, I’ve found it to be one of the most popular Greek cheeses found within the county and in foods. It had a sharp taste that carries a hint of salt with it as well. I would say is resembles Parmesan (as I use it on top of pasta). It gets its sharp taste from being aged for 3 months. This is a very popular cheese for making saganaki.
Väskor med vätskor. Det perfekta bagaget att ta med hem.
Klockren kommentar av ÖR:
16 september, 2017 den 17:22
”Som svensk kände man alltid en plikt att smuggla sprit”
Det gäller fortfarande. Sitter i folksjälen.
Örjan (och andra) vi slängde in en vacuumförpackningsapparat. Man får plats med sådana i Hantverkarbilar. Tanken var att få med oss lite trevliga charkuterier, hemfärden kommer att gå ganska snabbt och i förhållandevis svalt klimat, utan att de förfars. Vissa ostar kan också behöva förpackas lufttätt för att skona miljön. Om någon känner en obetvinglig längtan efter Andouilette eller Schwitzergrütli så är det bara att säga till. Vi är uppkopplade morgon och kväll. Och ibland flera dygn i sträck.
Blommer som kluckar.
Annars instämmer jag i KSHBhyllningskören.
Man också sova i en KSHB om det kniper. Runt olivpressen trillexempel. Gärna inlindad i ett par luddmongon som håller vakt. så sover man inte bara lugnt utan tryggt också.
Vi har också med hjärtat i halsgropen haft 20+ kilo i kofferterna till och från Grekland utan att straffas. Nu vet jag varför, men det vore ändå kul om Niklas* länk fungerade. Är det annars möjligen Ille-et-Vilaine som SG syftar på?
OK, Ninja. Myrtenlikör. Noterat.
LW, exakt det stället. Vi hamnade där på jakt efter menhirer för många år sedan. Hittade en liten restaurang som var så bra att vi började fundera på att flytta dit.
Lite grann bidrog nog också att det fanns ett hus med samma trevliga väggmaterial som bilden i din länk visar. Men nu blev det Ställdalen istället. Annat väggmaterial.
https://www.sas.se/reseinfo/bagage/
Alla flyger inte med SAS flådiga blletter. Vad gäller för oss som sitter med knäna i hakan i turistklass i lågprisbolagen? Finns det månne gemensamma bestämmelser?
Varsågod!
Hm, jag undrar fortfarande hur mycket våra båda resväskor egentligen vägde den där gången. Den andra hälften påstår att de tillsammans vägde drygt 70 kg. Ja, många tunga böcker hade vi köpt, i alla fall. Och en del bokstöd och sånt.
Det var charter, vi fick ställa upp väskorna tillsammans på bandet eftersom vi reste tillsammans, och han såg vikten glimta till i en display och satte upp foten och stack in den under så att han diskret kunde lätta på bägge väskorna. Men övervikt var det ju ändå. Men — mänskan vid incheckningsdisken tycks inte ens ha tittat på vikten, hon bara klistrade på remsorna och skickade iväg väskorna på vanligt vis utan ett knyst.
Den ena resväskan gick sönder när vi kom hem — handtaget lossnade. Det var väldigt, väldigt, väldigt mycket övervikt vi hade.
Jag tror att på den tiden räknade de ihop allting — om många hade checkat in före oss med långt under tillåten vikt, så kan det ha varit så att de lät oss komma undan eftersom den sammanlagda bagagevikten var inom gränsen.
Lotten, förresten! Lotten!
Apropå bilden i förra båset — jag erinrar mig att du inte direkt avskyr Cary Grant. Det var en ovanligt bra dokumentär om honom på teve i går kväll, som vi inte hade tänkt titta på men började, lite, och sedan kunde vi inte sluta för vi blev helt fängslade. Rekommenderas!
Annika! Annika! Tack! Jag tar mig en svängom med Cary såhär på morgonkvisten!
Språket krackelerar. Läser en tidningsrubrik: ”Ung afgansk hjältinna leder en kamp för livet.” Förr hade det ju bara kunnat betyda en sak; hon kämpar för sin och andras framtid. Nu däremot kan jag utan vidare läsa det som att hon är emot abort. – Så konstigt det har blivit, tycker ni inte?
Det är en kass översättning från engelska, tror jag:
pro-life, adjective
opposing abortion and euthanasia
”she is a pro-life activist”
Min Sambo fullkomligt dammsuger SVT Play på dokumentärer och hon såg faktiskt Cary-dokumentären i början på veckan och var lyrisk. För egen del har jag noterat att även SvD lägger ut material före pressläggning, eller vad man nu ska kalla det i dessa digitala tider. Oosökt kommer jag in på kanske lite OT:
En Understreckare som dock lades ut efter tidningsbudets besök häromdan som jag verkligen kan rekommendera är den här. Apollo 8:s klassiska Earthrise, tagen på julafton 1968. Ett av mänsklighetens memes, kan man säga.
Det började bra med en specialbyggd Hasselbladare –som inte var plockad från en kamerabutik i Houston som alla tror om Apollofärderna. Den tiden var förbi. Inte heller bild- eller filmformaten var plockade från butikshyllan. Det var stress och tjafs innan de fick fram rätt filmkassett till Bladaren och knäppte en historisk bild med ett Zeiss 250-mm.
Och den berömda läsningen av julevangeliet hårdklipptes före publicering.
Så här såg det ut från Apollo 8, men NASA roterade bilden före publicering. Ett hot blev en tankeväckande vy.
Mycket om resor i Båset.
Jag har planer på att resa söderut med Bodil i vinter. Kanske så långt som till Kanarieön La Gomera.
Hur resan ska gå och hur lång tid den ska ta är ganska löst än så länge och det blir nog ett juluppehåll mitt på och hemresa i vår. Nån som ska med, hela eller delar av vägen?
Bilden föreställer Bodil i Norge i sommras, strax efter den lilla men trevliga båsträffen i Ställdalen.
Sommaren är kort, somras ännu kortare!
Häng med HK! Det skulle jag ha gjort. Men nu är vi ju redan ute och rör på oss. Första delrapport handlar om ett danskt hotell i Lyngby. Inga problem, hyfsat pris, gratis parkering, Stegt Flaesk Med Petesiliensauce. OK alltihop.
Men sen bröt kaos ut. Först fick vi fel nyckel. Sedan fick vi rätt nyckel med anvisningen att vi skulle gå in i tredje dörren. Funkade inte eftersom det var den andra dörren vi skulle ta.
I andra dörren hittade vi en PK-favorit. Se bild.
Fortsättning följer.
Jag vet inte om jag vill ha skräppost från gamla bortgångna kulturhistoriska personligheter, men lite — ja — munter till sinnes blev jag. Karin Larsson har lagt till 7241 kronor på mitt konto, säger hon. Kunde hon inte ha broderat meddelandet på en duk i stället? Det hade jag hellre tagit.
Även jag har varit utanför stan. Besökt Skavböke och läst Jälluntofta på en skylt. Världen är så stor, så stor …
SG: Senste rapporten från Danmark
Nu i mitten av germalialand?
Även jag har mottagit en gåva av Karin Larsson. En papperskasse med grovrensad Karljohansvamp. Den står nu på tork i torkollan och ugnen och sprider en fantastisk doft i mitt hus.
Värt minst 7241 kronor.
Förlåt onärvaron i båset! Jag far och flänger som en vimpel i på Mount Everest!
(Men där är jag verkligen inte alls. Jag är hemma och slåss med en mellanslagstangent som inte vill vara med längre. Skriv skriv skriv, backa, mellanslag med kraft, hoppa fram igen om och om igen.)
Nu ska ni få höra: på torsdag åker jag till England. Jag reser förtusan lika mycket som Skogsgurra!
Det där Englandet som du ju inte kunde åka till i somras på grund av extraknävliga knävelknävlerier? Bravo!
Oj. Jag kom just på att jag skrev ”i somras”. Det betyder att det definitivt är höst nu. Ack.
Preciiiis det Englandet, Annika!
Vi pratade om det där med ”i somras” idag. Och blev nästan lite modstulna.
– Men vi kan ju i alla fall plocka våra underbara äpplen på hösten!
Sa jag och tittade ut på äppelträdet. Som har lyckats skapa tre små kart och inte mer.
Ack, jag ska uppfinna ”gå i ide för människor”. (Skriv skriv skriv, backa, mellanslag med kraft, hoppa fram igen om och om igen. Gah.)
Äpplen-dålig skörd i år
Påminner mig om tidigare blogginläg nöt det fanns fler frukter på era träd. https://lotten.se/2009/11/ska-vi-plocka-applen-i-var-tradgard.html
Nu är det härliga tider, vad dom än heter, sommar eller höst, strunt i det. Vi plockar plommon och körsbär och kantareller och karljohansvampar och gråpäron på torget och frossar så länge deras säsong varar.
Här skickar jag med en massa mellanslag till dej, Lotten:
Jag plockade en hel kasse karljohan i vänninans hall. Plättlätt.
Vi våningssittare plockar in de grönröda tomaterna från balkongen och hoppas på att de blir något när de läggs på bänken. Svamp är för oss lika med mögel, något man förstås vill slippa. Men de här verkar ätbara.
Plocka svamp i Hallen ställer sej alldeles för dyrt ….
Det växer bläcksvamp mitt i grindhålet. Jag sparkar ner den, för den ser så löjlig ut (och ingen vill väl äta svamp som överåks med bil vareviga dag).
Då tänker jag på P. Ramel:
Upp till kamp mot vår svamp!
Varenda svamp du ser
en spark du ger,
så att svampen rasar ner
och förökar sig till fler –
Ty då får du sparka ner mer.
Massor av svamp fortfarande.
Örjan undrade hur det går för oss och ändringskommittén på vår väg söderöver.
Förhållandevis bra, måste vi säga. Bortsett från att det inte fanns något varmvatten i Gottorp så har vi bara haft positiva hotellupplevelser. Och klientelet (vi kallar kunderna så ibland när vi vill vara roliga) ställer upp manngrannt. Så hittills har det varit en jobbresa. och det blir nog lite jobb i nästa vecka också. Men sen blir det bara ledighet. Tror vi.
Dagens behållning var att vi passerade Urk. Oemotståndligt, var absolut nödvänigt att stanna en timme och kolla läget. Jag intervjuade urkarna och fick som tack för detta ett otäckt skärsår i högra benet. På turistbyrån var de överens om att mitt förslag på benämning av barn i Urk (urklingar) var fel. Den rätta benämningen är urksel. Eller hur det stavas. Det var i alla fall vad det lät som.
Urklingarna låter oerhört gulliga!