Man hyr väl en bil i Grekland precis som man hyr en i Sverige? Och Spanien? Och som i Storbritannien – där man till och med måste fokusera baklänges och tvärtom?
Yup. Men det är lite annorlunda här, det är det. Uthyrargubben och jag:
– You get yellow big car. Not diesel. Noooo diesel. Yellow car.
– Okay …? (En postbil?)
– But it has many crashes.
– It’s been in many crashes? (Hjälp, jag ångrar mig.)
– Nononono. It has many scratches.
– Oh, I don’t mind scratches … as long as it has four wheels. (Och en ratt.)
– No diesel.
Brum, brum, puttrade vi iväg för att undersöka Zakynthos. Amis rullstol skramlade i baksätet (som fick fällas, för även om bilen var gul, var den jädrar i min låda inte stor) och plåtkänslan var verkligen påtaglig. Dörrarna sa inte THUD som på moderna bildar utan mera PLÅNK.
Efter en mil började motorvarningslampan lysa. Ibland pryddes varningslampan även av tre bokstäver: EPS.
Sedan körde vi vilse och fick vända om. Fem gånger. Fniss och fnitter. En kvinna stoppade oss mitt i vägen och vi stannade pronto och tänkte
- vägpirater?
- rånare?
- hon har inte heller nån aning om var hon är?
– Excuse me, you come buy things in my shop. Carpet, bag, drink soda? sa hon medan hon lutade sig in i vår lilla gula bil.
Aha. Bara en driftig affärsägare. Vi sa nejtack och puttrade vidare.
Då började bensinvarningslampan att lysa och indikatorvisaren närmade sig E med en imponerande hastighet. En trevlig skylt dök upp:
– Där på bensinmacken kan de säkert kolla motorn. Vi får inte tanka diesel förresten.
– Om det inte är som i Sverige, där ingen kan kolla motorn för att bensinmackarna inte är till för bilmotorer utan för korvförsäljning.
– Ska vi inte öppna motorhuven i alla fall?
– Ptja, om inte annat blir det ju en bra bild.
– Vi kör en bit till.
– Sedan tankar vi inte diesel.
Så körde vi med vår annalkande soppatorsk och vårt motorfel, samtidigt som det började låta mysko när jag bromsade.
– Hör du hur det rasslar i bromsen.
– Eeeeh … näää …?
– Bra, då är det bara en hallucination.
Då dök en ny skylt upp:
Nämen jaha. Okej. Fortsätt köra, fortsätt köra.
Då kom plötsligt en väg som kombinerade hårnålskurva med tvärt brant uppåt och skymd sikt samt en lastbil i vägen. Jag blev tvungen att stanna i vad som kändes som en liten störtloppsbacke (brant som fan) och dra i handbromsen som vore det envist ogräs. Så här:
Jag bööööörnade så det skrek i motor och däck och med all säkerhet lämnade vi massa däckspår efter oss på Carys lillfinger. Men vi överlevde och rullade inte baklänges ner i en ravin i Carys skjortärm.
En liten stund senare körde vi in i en skogsbrand. Det har brunnit som attan på ön och flera byar är jämnade med marken.
Brandbilar for som små myror omkring på vägarna, tutelitut, och vi lyckades med att inte krocka med dem allihop. Jag fick säga de för mig ovana orden till en brandbekämpare:
– Excuse me, is it okay to drive through the fire?
Det var det. Då kom en ny skylt:
När vi äntligen kom till en mack och tankade, råkade vi tanka för 500 kr istället för de kanske 150 som egentligen hade krävts, men å andra sidan kändes det ungefär som att komma i tid till ett viktigt möte; vi slapp oroa oss och kunde åka till en strand och slänga oss i det pissljumma vattnet och leka i de roliga vågorna.
Mackägaren – som hjälpte oss att inte tanka diesel – sa att så länge varningslampan är orange och inte röd, kan man köra vidare genom skogsbränderna. Tänk ändå.
Här kommer en liten filmsammanfattning där man ser lite skogsbrandsrök, men inte mycket mer. (Slösa inte tid på filmen, för kvalitén är inte hög).
Bra där! Det är mycket bättre att åka igenom en skogsbrand med en full bensintank, eftersom en tom eller delvis fylld bensintank utgör en betydligt större explosionsrisk. (Det är ju’nte bensinen som exploderar, utan blandningen av bensinångor och luft.)
Jag hittade förresten lite enkla övningar för ditt knä Lotten. Eller ja … enkla när man kan dem alltså.
https://www.youtube.com/watch?v=xSNNZNXMzhc
Jag tyckte allt att filmen var bra! Men varför är du i Grekland? Jag ser varken bollar eller ätteläggar i bild ju.
Det här var ju jättespännande! Ju längre ni åker, desto längre bort drar sig alla mackar. **Temat från The Twilight Zone börjar plinka i bakgrunden**
Jag tycker också mycket om den inte helt övertygande blygsamheten i ”Kolla kolla, här en film, kolla kolla, den är jättedålig, kolla inte.” Självklart tittar vi, och ser just hur spännande allting är.
Annars måste jag säga att just den där varningslampan är en som jag verkligen och innerligt avskyr. En gång lös den i en bil vi hade, dagen efter att bilen hade varit på service. Det var motorn som havererade på något vis, så att den sedan bara gick sakta och hackigt, ojämnt och skrälligt. (Vi var två mil över en garantigräns på … um … 1800 mil, tror jag det var. Killen som hade gjort bilservicen var en förklädd riddare, som ringde bilmärkets svenska huvudkontor och snackade lite allvar med dem. Tack vare honom fick vi en ny motor fast vi hade kört två mil över garantigränsen.)
Nuuu, jag jag hittat inlägget om hur allt gick till! Så då är ju frågan vad som inte kommer hinnas i oktober? Eller gör du en Lotten och dubblar dygnets längd, som i december på den gamla goda tiden?
Varningslampan och trebokstavsförkortningen betyder nog bara att avgasreningen inte riktigt funkar som den ska.
En tidigare bil i mitt liv hade för vana att tända varningslampan för ungefär allt möjligt då och då. Det var bara att slå av motorn och starta om, så var det återställt.
Dagarna innan jag skulle lämna in den i inbyte till en ny blev det allvar: Bilj*velen hostade och hela avgassystemet harklade sig så att bilj*velen faktiskt linkade och hostade ända fram till verkstan, några kilometer bort.
Det visade sig otroligt nog bero på att ett tändstift hade rostat och min Renault hade lekt Opel. Verkstaden i fråga hade tidigare bytt ett av fyra vid en service. Ett av fyra tändstift.
Hej då, Renault. Vi kommer aldrig att ses igen. Hos oss delar ni verkstad och mekaniker med Volvo, så någon XC lär det inte bli frågan om för vår del
Jaa du, Pysseliten, när oktober väl kommer, hoppas jag att jag kan börja spela basket igen – och då ska här fasicken inte resas nånstans eller ges ut böcker. Då ska jag bara studsa boll hela dagarna!
Dunk!
I ett och ett halvt år varnade min audi för att bromsarna var dåliga. Men verkstäderna brukade då och då titta till dem och bedöma dem som utan anmärkning.
(Sedan slutade den vara min.)
Makens skoda hade gott om olja men lampan lyste ändå. När han stängt av slocknade den och lyste inte förrän efter tio mil igen. Varje gång. Så småningom hittades en igenkleggad sil som befriades från klegget och vips fungerade den igen.
Va’ praktiskt med en sekruttig hyrbil – då slipper man ha tvångstankar om att man ska få skäll, backning och drabbas av skadeståndskrav och depositionsavdrag.
Rent-a-Wreck är redan en fullt ut genomförd affärsidé. Men de bilarna är i betydligt bättre skick än de bilar vi vanligen tar oss fram med.
BTW – en tänkt europatur har ändrats i så motto att Hyttis inte hänger med. Så det finns plats för en medåkande. Några veckor ner mot Odense, Amsterdam, Normandiet, Paris och eventuellt Camargue.
Ingen lyxresa och, som vanligt, helt oplanerad där ändringskommittén säkert kommer att vara mycket aktiv och jobbinsatser eller kundkontakter kan förekomma.
Tålig medpassagerare som är van vid kaos och förmår framföra bil på småvägar, Autobahn och i Paris är välkommen att ta kontakt. Gärna person med intresse för måleri, skriveri och teknikhistoria.
🙂 – åt både bloggen och kommentarerna!
Ack, den som ändå vore i Grekland. Eller så.
Å vad jag önskar att jag hade tid att åka på Europaturné med Skogsgurra. Här sitter jag och fantiserar om marsipan, nougat och choklad och då har jag inte hunnit längre än till Odense (i andanom).
Men ack, detta får förbli en drömresa.
Jag sitter på Riksdagsbiblioteket. Här finns minsann varken sekruttbil, marsipan, nougat, spännande upplevelser eller havet. Dessutom drar det från en öppen dörr. Hmpf. Men självklart är jag bara glad och lycklig över att ni har et kul, Lotten.
Om nån annan känner för att förvara en grejhund och två inkontinenta luddmongon i tre veckor skulle jag gärna följa med. Köra bil i Paris har jag aldrig gjort, men tror mig vara fullt kompetent i all fall. Anses som en le jäkel bakom ratten.
Småvägar är inga problem. Än.
Skogsgurra: Tyvärr kan jag inte framföra bil utom möjligen på en tom parkeringsplats. (Inget körkort.) Annars låter den där resan väldigt lockande. Plåta och skriva kan jag. Teknik är det sämre med, utom när det gäller praktiska vardagslösningar som att sätta ihop sopborstar för att kunna slå ner istappar med dem.
Kan inte Ninja, jag och Skogsgurra åka? Jag kan sitta bak och vara rolig.
Nu blev det riktigt komplicerat!
Bilfan, en liten hantverkarbil, har bara två säten. Så antingen ska och sitta fram och vara rolig eller också i skåpet. Och då går kommer de som sitter fram att missa underhållningen. Jag tror också att det finns säkerhetsaspekter på människotransport i lastutrymmet. Påminner det inte rätt mycket om människosmuggling? Och både Frankrike och Danmark har rätt så skarp gränskontroll numera.
Pissmongona och gråhunden skulle kanske kunna åka i lastutrymmet. Då skulle Ninja och och sitta fram. Det känns som en bra lösning.
Javisst ja. Jag skulle ju också med. Hmmm … måste tänka lite.
SG: Är Hyttis informerad om att här sitter du och planerar att åka land och rike runt med två andra damer?
Jag ger mig! Det låter som om Ninja är mer ekvipperad för denna resa… Hoppas du hittar hundvakt, Ninja!
En annan gång, SG!
Mellanspel, aka intermezzo:
Enligt GV ansöker ABB om utsläpp i Hovrätten.
Jag undrar om någon båsmedlem känner sig skyldig? Vi har namnet – men det kan ju vara en fråga om en numera så grasserande id-kapning.
Övrigt: Det aktuella problemet (se ovan) nalkas sin lösning utan att hunddagis eller extra sittplatser (i lastutrymmet) behöver tas i anspråk eller anordnas. ÖR och hennes oro kan visa sig mynna ut i rogivande ooro.
Följ den spännande utvecklingen i denna logg.
Nejmen hejsan Lotten! Ska vi simma åt varsitt håll (du västerut och jag österut) och så möts vi på halva vägen? Jag är också på en ö i Medelhavet. Gissa vilken! Min lilla akvarellskiss är kanske inte porträttlik, men icke desto mindre en ledtråd.
Ser det inte ut som Monte Cinto? Det är i alla fall inte Mont St Victoire. För där haromju ställt en kraftledningsstolpe på toppen.
Men va, Karin, du är ju (vad jag ser på bilden) i Dalarna.
Här på Zakynthos blåser det 9/10-dels storm (jähättemycket blåst), men drinkarna lindrar lite.
Skogsgurra: om du inte hittar nån bilkompis så kan jag bussa Tjugoåringen på dig. Körkortsinnehavare, tystlåten, plikttrogen, ordningsam och snäll samt intelligent. (Fattar inte att han är släkt med sina föräldrar.)
SG: det bränns. (Men av sommarens omfattande bränder här på ön märks just ingenting nuförtin.)
Och det blåste 18 sekundmeter här i går. Idag lite mindre, men min bredaste gethårspensel blåste ändå nerför berget.
Karin, är det möjligen Puig Major på bilden?
SG. 20-åring? Låter annorlunda och spännande.
Jag avstår min plats med förtjusning till förmån för tjugoåringen.
Jag och luddmongona stannar hemma med grejhunden.
(-Grejar jycken att springa så där fort?
-Klat den gör, det är ju en grejhund!)
Visst har jag en släng av dysdirexi, Lotten, men Dalarna är jag bergsäker på att jag inte är i, för enligt min almanacka är det på söndag som jag ska dit.
På denna fina ö fanns det förr i tiden förfärliga morser, men dom tog korsikanarna av huvudbonaden på och satte upp på en påle, vilket avbildas på öns fana. Vidare finns här en bladväxt som heter maquis. Allt enligt de hårt arbetande ungdomar som har kungens-lilla-piga-jobb i restaurangen, vid poolen, på utflykter, transfers och mycket mer. Då kan det vara svårt att hinna sätta sig in i alla egenheter och fakta om resmålet.
Och sen kommer 20-åringen hem och skriver en bok: Resor med onkel Gurra.
Och Karin äter handmetade sardiner.
Inspirerad av Graham Greene? Eller kanske Steinbeck? Bilen börjar påminna om Roxinante (med krigsskador från Normandie). Så jag tror på den senare varianten.
Korsikanare? Å corse då!
Det där med korsikanare leder oosökt tanken till ett av svensk populärkulturs största ögonblick:
https://www.youtube.com/watch?v=Eraq2Tbc-s4&t=0
Tänkte på Den Gröne.
Då fick du rätt i alla fall, ÖR.
Det blir nämligen resor med Tanten. Trots allt.
Hon rensade i almanackan och när jag sockrat med lite oemotståndliga upplevelser, bland annat en ohämmad orgie på Hofbräuhaus/Kempinski i München så löste det sig.
Ledsen för all förvirring jag kan ha orsakat.
^ ?
(Översättning: och knäet?)
Om ^ tror jag att tystnaden beror på att hälsan tiger still.
I hast, helt OT och helt traditionsenligt påpekar jag att årets IgNobelpris är utdelade. Katter är både solida och vätskor.
Tack Annika!
Inkluderas Schrödingers katt bland de solida och vätskiga?
(Nytt inlägg med knävelrapport kommer; jag ska bara ta mig hem!)
Bara att titta efter.
Men, då förstör man ju alltihopa!