Trumpen överlevde i dubbel bemärkelse 100-dagarsjubileet som president. Om ni – liksom jag – följer stolligheterna som han tar sig för, så nickar ni nu igenkännande. USA:s president
- vandrar plötsligt planlöst ut ur rum där han borde sitta och skriva under viktiga dokument
- twittrar knasmeningar mitt i natten
- inte vet varför det amerikanska inbördeskriget ägde rum
- vägrar svara på frågor på ett sällan skådat sätt (”tyst, tyst, tyst, sitt ner”)
- envisas med den barnsliga mur-idén
- tycker att demokraterna är dumma som inte röstar på hans förslag till budget
- åker av okänd anledning på valturné.
Just idag har jag fastnat för det här med hans tjoande, valturnéliknande ”rallies”. För detta är helt obegripligt och påminner inte så lite om välregisserade diktatorsspektakel världen över.
Enligt Trevor Noah på ”The Daily Show” är Trumpen USA:s ”first African president” …
Kolla på den här länken när Trumpen häromdagen pratar om hur The Correspondent’s Dinner äger rum i Washington och hur den samlade (enorma?) skaran buar – som på kommando fastän de ju rimligtvis inte alls vet vad det är han ska säga. (Han skryter om att han inte är på middagen. Alla presidenter har varit närvarande sedan 1921 – utom året när Ronald Reagan återhämtade sig efter att ha blivit skjuten.)
Men hur upplever de som är Trumpanhängare detta? Lever de i en tillrättalagd värld där de inte får se presidentens ytterst underliga beteende, där han inte kan skilja på Irak och Syrien och där han påstår att USA:s krigsfartyg med jättemegasuperbomber är på väg mot det ena Korea (han kan inte riktigt skilja dem åt) när de i själva verket var på väg i en riktning som råkade vara den diametralt motsatta?
Det är så rysligt lätt att leva med skygglappar.
Om ni nu har tid att titta på något i ungefär tio minuter: titta då på filmsnutten nedan. Den amerikanske journalisten Julien Bryan befann sig i Warszawa 1939 när … ja något hände. Han var kvar i två veckor och dokumenterade allt han kunde. Resultatet blev detta Oscarsnominerade tidsdokument.
Om ni inte har tid eller tålamod: spola fram till 7:55 och se hur det gick till när den här bilden togs:
Jag fortsätter att med spänning följa det som händer i USA – men förstås mest via det som kallas ”fake news” på Youtube. Det är ofta oerhört fånigt och lockar till lätta skratt från hysteriskt lättroad publik som förstås skrattar på kommando (jfr ovan). Fast ibland är det riktigt jädra bra.
- Daily News with Trevor Noah
- Late Night with Seth Meyers
- Last Week Tonight with John Oliver
- Full Frontal with Samantha Bee
- The Late Show with Stephen Colbert
Sköna maj, välkommen!
Harrisburgtalet – skrämmande.
Själv följer jag den amerikanska inrikespolitiken via några textbaserade medier och kommentarer i min Feedly. Från vänster till höger (på den amerikanska skalan) är de Think Progress, Politico, Political Wire och Real Clear Politics.
Av dessa är Politico helt klart tyngst. Många andra refererar till dem stup i kvarten, men deras artiklar är för det mesta långa och inträngande för oss icke-amerikaner, även om det för det mesta räcker med att läsa de 2-3 första styckena för att greppa. TP ägnar sig lte väl mycket åt Trump-bashing medan RCP ägnar sig lite väl mycket åt Trump-hyllningar. Den som inte har tid med allt detta kan jag rekommendera PW, som iaf jag betraktar som opartisk och kortfattad. (Politico är för övrigt en av deras vanligaste källor).
Annars hade Politico igår en artikel som går ut på att Trump bara måste ha fått spelet på 100-dagarsdagen. Ett möte med Kim Jong Un ”en Smart Cookie”, bara det.
SG och andra berörda: I ”vi” läser jag att Elsa Anderssons i Norberg ska återuppstå efter ”den anlagda” branden. Tangotårta på er, allihop!
Man blir bara matt. Att hitta på nåt ens minimalt spirituellt att skriva i en kommentar går bara inte.
Knappt så att Elsas återuppbyggnad får en på bättre humör. Även om Napoleonbakelserna där var himmelska.
1. Vi har ju läst i bibeln att ”republikaner och syndare” dom var inget vidare, men att det skulle vara så illa att D.T. var den bäste dom kunde skaka fram, det kunde vi väl inte föreställa oss.
2. Det förfärligaste i avsnittet med D.T:s tal där, det var raden av små fickor i 9-10 årsåldern, som då och då under hans svammel reste sej upp bakom honom och höll upp skära plakat med texten ”Women for Trump”. Visste dom små krakarna vad om utnyttjades till?
Som bekant använder jag aldrig smileys …
Att se på hela talet är snudd på lyteskomik med en liten twist av tortyrkänsla.
Samantha Bee (länk i inlägget) har en teori om att Trumpen inte kan läsa. Det är förstås inte kul om det är så. Men lite kul är det.
Publikaner och syndare var det väl ändå, ÖR. Glöm dock inte att karln faktiskt är demokratiskt vald och att han än så länge har sina kärnväljare med sig.
Tack LarsW för alternativa länkar att läsa.
So much to read, so little time!
(Så nu tittar jag på en film på Netflix istället. Oooo, jag är så otroligt ungdomlig av mig!)
Rapport från denna vardag när jag för (nästan) första gången sedan i slutet av november inte åkte till basketkansliet: jag såg solen! Har den funnits där hela tiden?
Finns alltid, Men f*n vad den gömmer sig ibland.
Så mycket att titta på, när ska jag egentligen?
Äh, jag mumlar i marginalen i stället.
Ha, en hel del av det jag vet om amerikansk politik har jag lärt mig av lite oväntat folk — sådana som inte är politiker eller politiska kommentatorsproffs, men som däremot är smarta och klarsynta och som stundom går loss i ämnet. Exempel: det senaste från sf-författaren John Scalzi kanske verkar lite sisådär om man inte följer hans bloggeri (han intervjuar sig själv här, och några småsaker han nämner förutsätter att man vet något litet om hans omständigheter), men oj vad jag har lärt mig av honom! (Karln begriper sig på amerikansk politik — han förutspådde till exempel att Trumpen verkligen skulle få det republikanska partiets presidentkandidatur lååååångt innan jag såg någon annan göra det.)
Jag tror nog att de flesta förstod ÖR:s blinkning. Med dubbelfnuttar och allt.
Branden tror jag inte var anlagd. Den bild jag tog på en fläkt på Elsas fik för några år sedan visar en av många möjliga brandorsaker.
Ungefär samma sak med Katarina kyrka på Söder. Där var det en urgammal elinstallation som tände på.
LarsW: ”Republikaner och syndare” skulle vara en lustighet, redan använd av Astrid Lindgren … Tack, SG.
Vilket vi ju begrep, ÖR.
Suck, Ninja. Ja har ingen humor.
Jodå, DU har humor!
Fast jag visste inte att AL hade använt det. Var någonstans, vet du det?
”Kati i Amerika”.
Naturligtvis!
Det borde jag ha kunnat räkna ut om jag tänkt efter.
Nu tänkte jag före, då är det inte så lätt.
Såg ni på kulturfrågeprogrammmet i teve?
Nuharevari kulturfrågeprogramme ijen.
Jag kände igen guben på tavlan (Robespierre, menar jag) eftersom jag kände igen tavlan mycket väl. Men att konstnären hette Louis-Léopold Boilly hade jag verkligen ingen aning om. Så nu tränar jag på det. Boilly. För lite knäppt är det att målningen är mig välkänd medan målaren är mig okänd. Hm.
Och för övrigt anser jag att ÖR är jätterolig jätteofta. Men att det där fanns hos Astrid Lindgren visste inte jag — fast jag har ju inte läst några Kati-böcker. Vilket är lite konstigt för jag vet att min storasyster hade åtminstone en. Har verkligen min syster haft böcker i vårt gemensamma barndomshem, som jag inte har läst? Ja, tydligen. Huh.
Nuhajababblanog omalltmöjlit trorja.
… och medan jag babblade frågade Ökenråttan. Ja, var svaret (fast vi missade en liten liten bit i mitten för att vi bar omkring disk och en papegoja).
Nä, jag var vnere i kyrkan, och sen har jag inte idats, och nu skaj ag gå och lägga mig för i morgon ska jag till Entréskolan och vicka. Jätteroligt.
Förra veckan gav jag två oerhört babbliga elever extrauppgiften att sitta i tio minuter och öva sig i impulskontroll.
Sånt tycker jag är roligt.
Här satt jag och läste x-jobb som mina studenter har skrivit. Klockan var halv tio och jag skulle bara läsa en liten stund.
Vips, slog klockan midnatt! Antingen har jag somnat mitt i alltihopa eller så har någon snott två timmar!
Eller så hade jag kul – men så kan det väl inte vara?
Vi vet vart timmarna tog vägen!
Lotten var på ett hotell i Akersloot och förestod frukostserveringen. Föredömligt.
Vi har en suddig bild, men ingen tvekan om att det är Lotten.
Hur orkar du? Frågar vi oss med två munnar.
X-jobbb. Vilket ämne?
SG och Hyttis: Man orkar om det är kul. Tror jag, helt humorfritt.
Får jag klaga lite på SVT på nätet? Jag klagar lite på SVT på nätet. Apropå den oerhört gamle prins Philip som nu pensionerar sig, skriver SVT:
”Ers kungliga höghet hertig av Edinburgh har beslutat att han inte längre kommer att utföra några officiella uppdrag från och med hösten detta år”, skriver brittiska kungahuset.
Näe. Det tror jag inte att det brittiska kungahuset skriver. Jag tror de skriver ”Hans kungliga höghet” åssåvidare. Det tror jag verkligen. (Och det hör till saken att detta inte gäller en nyss uppslängd artikel, utan en som har legat där i timtal. Dåligt, dåligt.)
Så, nu känns det bättre.
/gnällis
https://sv.wikipedia.org/wiki/Star_Wars-dagen
Omkring mig sprida lycka och välgång med anledning av dagen vill jag.
”May the fourth be with you.”
Yodasatt.
Äsch, Örjan hann medan jag höll på att skriva ju.
Den första juni är det femtio år sen Sgt Pepper gavs ut, och den 21 maj är det fyrtio sen SW1 hade premiär. Så här på Star Wars Day vill jag flagga en mash-up mellan Sgt P och SW1. Ett genialt och mycket välgjort hopkok av omskrivna texter till låtarna och scener ur SW1. Förmodligen 2017 års bästa videor, iaf för oss nördar som är gamla nog att kunna Sgt P hart när utantill.
Och här sitter jag och kluckar åt Ers/Hans! Tack, Annika!
Här är en liten historia om varför folk har så svårt att överge sina övertygelser. Även om exempen inte rör upp så starka känslor hos mig, så är principen intressant.
May the fourth be with you!
Bess: Tack för länken.
Fick mig att i första hand tänka på politiska, religiösa m fl fanatiskt övertygade personer.
Varken SVT eller SR anlitar längre uteslutande skrivkunnig personal, Ers Höghet, förvånarmig inte ett dugg.
För en vecka sen eller så, skrev SR om koldolmar. Ja, de skulle förtäras.
[…] har sedan han svors in i januari 2017 hunnit med så många galenskaper att de nästan inte går att koka ner till en tiopunktslista. Numera skriver komikerna i USA listor […]