Som jag har tjatat om knävlarna och operationen och mediciner och bandage och ortoser och sjukgymnastik, skulle man ju kunna tro att jag faktiskt inte har ont nån annanstans.
Inget kunde vara mer fel.
Men när andra lider av migrän, svamp, ischias, diarréer och tarmvred, har jag bara coola idrottsskador. Jag far fram som ett jehu *host* på basketplanen och faller stundom omkull – men inte av smärta eller yrsel utan bara av knuffar från mina lagkamrater. Här syns från måndagsträningen ett litet sammandrag, där ni inte behöver titta på mer än 19 sekunder egentligen.
(Ja, jag har alldeles för stora kläder på mig. För det är coolt.)
Sådär springer vi omkring i en dryg timme. Om jag föreslår att vi istället ska köra en skottövning eller dribbla med dribblingsglasögon (som skymmer sikten) vrålar alla nääääääääääää. För de vill bara spela match. Utan avbrott. Vi sträcker muskler, stukar fingrar, spräcker ögonbryn och får hjärnskakning och har kul.
Idag satt jag på kansliet (mitt tillfälliga hoppainjobb) och blev frustrerad. Aversionen kokade över – och då gjorde jag som jag brukar vid slika tillfällen: jag gick ner till baskethallen och sköt lite. Dribblade lite. Funderade på att ta fram dribblingsglasögonen. Sköt och missade, tog min egen retur. Snubblade på en linje och höll på att falla omkull. Fann balansen och… fick ont i hälsenan.
– BAH! fick jag lite pomperiposskt ur mig.
Ajajaj. Inget syns, inget hörs, inget sticker ut – men det gör så ont!
Nu är frågan bara: är det här en yrkesskada?
Uppdatering
Juristråttan i kommentatorsbåset konstaterade krasst att det ju alls inte är en yrkesrelaterad skada.
Men … sicken tur att den inte är allvarlig, då! Jag sprang ju till de privata medicinmännen som kostar skjortan och fick ultraljudsundersökning och sedan laserbehandling! Och blev tejpad!
Nu ska jag inte spela match i Örebro på söndag och heller inte träna basket nästa vecka. Däremot får jag göra massa annat som inte gör ont. Som t.ex. cykla, gå, göra sit ups och dricka vin.
Klart det är. anmäl det som arbetsskada och få HENORMA ersättningar från alla möjliga håll.
I dag fyller för övrigt Starke Mannen 60 bast. Vem kunde tro att jag har en så gammal brossa?
’ett syskon till Prins Alexander’ skriver de på hemsidan. Jag trodde i min enfald att Prins inte var ett tilltalsnamn utan en titel.
Så fel man kan ha.
Stackars! Massera hälsenan med arnika och håll den varm, är mitt bästa tips.
PS Inte för att vara uppnosig, men varför säger man att nån är ett ”basket case” på engelska, när man tycker att de är lite eljest?
Anna! Bra fråga! Jag svarar direkt i radio ungefär kl 08:40! (Klicka på ”direkt” i övre kanten av skärmen.)
Lotten jag vill jättegärna höra, men hittar inte! Plågade mig igenom en intervju med en HOCKEYMÅLVAKT för detta ändamål 🙁 Kan du titta på bilden och säga vad jag gör för fel?
Alltså jag fattar att 8:40 in inte är samma sak som klockan 8:40, men jag får liksom ingen klocka på mätaren heller.
Få se nu: arbetsskada? Du arbetade, du blev frustrerad, du gick ifrån och spelade enmansbasket. Är skadan arbetsrelaterad när den uppstått under en (icke schemalagd) arbetspaus? Icke skulle jag säja.
SR:s mediespelare (som det heter) är fruktansvärt kass på alla sätt och vis, Anna.
Strunt samma – jag berättade att ”basket case” är från ett citat som dök upp strax efter första världskriget. Om att det INTE fanns någon grund för att det vimlade av fjuppelt amputerade soltader om alltså helt utan lemmar (nåja) blev tvungna att bäras omkring i korgar. Uttrycket spreds trots negationen och övergick från att betyda ”nån som bara har huvud och bål” till någon som helt enkelt inte har alla hästar hemma.
Pssst: diagnosrapportsuppdatering upplagd!
Det ser ut som bokstäver på tejpen fast det väl bara är dekorkrumelurer — jag vill läsa förbandet! (Förbandat!)
Krya på sej.
I övrigt tänker jag bara på att Moses väl låg i en korg när han skrek så in i vassen.
Tejpad och färdig för landslaget, som det ser ut.
Nu börjar det bli intressant även i denna tråd! Som alla trådar för övrigt plägar bli när de spårat ur som de ska.
Från att så gott som, och med ett fåtal utvikningar – det är ju inte så lätt att få in så värst många sådana på cirka tio inlägg, inklusive uppdateringar med mera – ha handlat om en hälsena, har Annika nu berört ett problem som jag funderat mycket över. Man kan nog säga att jag tänkt på det dag och natt ända sedan fröken Steinholz, för det kan väl inte vara fröken Lundegran, plockade fram en av dessa planscher ur skrubben där de förvarades i skolan när vi skulle få en inblick i allt från skomakarens verkstad via kakaobönans odling, skörd och vidareförädling till Jesu leverne och död. Så mycket har jag tänkt på detta.
På vad? Undrar nu någon enstaka läsare som orkat hänga med så långt.
Hur i helvete kunde den korgen flyta? Med unge och sängkläder och allt?
Vi, som bodde vid en sjö och tillbringade all vår tid på och i sjön – alldeles oavsett årstid – sökte hela tiden nya, alternativa sätt att flyta ovanpå. Inte i den numera lite negativa betydelse som uttrycket fått utan i rent transportteknisk mening. En gammal sockerlåda flöt kanske uppemot en kvart/halvtimme (om den var utan kvisthål och väl sinkad i hörnen) men vem hinner ta sig ens över till Storön på den tiden? Framför allt som som det ju saknades effektiva åror eller paddlar.
Och så kommer våra auktoriteter. Jo så var det på den tiden, fröknarna var faktiskt våra auktoriteter. Dom alltså påstår att Jesus flöt i en KORG! En korg var ju ett flätat elände som knappt kunde hålla tätt ens om man la lingon i den. Och vatten! Helt otänkbart. En korg läckte som ett såll. Oavsett om det handlade om läcka in eller ut.
Lite mindre blev mysteriet när vi fick lära oss att Jesus så småningom lärde sig gå på vatten. Men kunde han det redan som spädbarn? Och visst var det väl en indikation på att han faktiskt blev blöt i korgen att han var ett spädbarn? Utspädd med vatten.
Jaha? Var det Moses? Ja, då är ju mysteriet ännu svårare att förklara. Moses lärde sig väl adrig gå på vatten? Eller?
Men drömma, det kunde han. Om det var om Potifars hustru eller nåt annat minns jag inte. Men drömde det gjorde han. Så han kanske hade drömt att han flöt omkring i en korg? Och fick Mirre att tro på det. Och sedan har lögnen spridits utan att utsättas för någon form av källkritik.
Vi hade det inte lätt i vår generation. Dagens ungar kan man nog inte lura lika lätt.
Men vem var Mirre, SG? Jag som tyckte att jag följde med så bra!
Tack Lotten, nu fattar jag allt om de stackars korgfallen.
Ang förra båsets diskussion ang utländska ords plural-S
Vetenskapsradions Veckomagasin idag
http://t.sr.se/2oddclz
Vid ca 14.26
Miriam var Aron och Moses syrra, även hon skriftlärd.
Nu har jag några flätade grunda fat som kan hålla vätska. Dessa täta korgfat härrör från ett grannland till Egypten, så det kan nog ha funnits korgar i samma teknik som höll att flyta omkring i. Som liten såg jag inte Moses direkt flyta fritt i floden utan mera insnärjd bland vasstråna och då kunde även en normalgles korg klara sej utan att sjunka.
Miriam.
För sent …
ÖR, hatten av! Det står ju till och med så om man går till läggen:
”En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden.”
Det verkar som jag rört till det lite med Miriam också. Men det kan nog någon reda ut. Tror Ninja redan gjort det. Krille var inte min starkaste gren. På den planschen jag satt och funderade över kan det faktiskt vara så att korgen är tätad med nån klet. Men det fattade jag inte. Så gjorde man väl inte.
Tätad med nåt klet … SG, tror du att jag samlar på sånt? Här handlar det om fat, låga skålar kan man kanske säja, tätt, tätt flätade av – nånting. Användes för att hälla upp kamelmjölk i. Diskret mönstrade, lagom blekta och gamla. Nu ville folk ha plastskålar.
Såhär kan en kamelmjölkningsstäva se ut. Inget klet så långt ögat når… Men både kamelmjölks- och vattentätt.
Jamen, jag citerade ju Skriften i min kommentar. Där står det faktiskt ”tätade den med beck och tjära” och jag hade inga slemma eller nedriga avsikter med detta.
Beck och tjära är för övrigt ett poetiskt uttryck för tungsinne, så som man kan finna det hos närbelägna poeten Dan Andersson när han börjar ”Dina ögon äro eldar…”
Hur man kan fläta något så tätt är ett mysterium för mig. Så, även om jag fått förklaringen – och den borde, tycker jag nog, fröknarna Steinholz/Lundegran ha levererat – så har jag nu fått ett nytt problem att fundera över, nämligen kamelmjölksfaten och deras förmåga att hålla tätt.
TUNGSINNE – nämen SG, tvärtom. Beck ock kåda är ju din själ som ska tändas av hennes ögons eldar; vild passion alltså.
Nu fick jag smisk av Hyttis. Det var ju Fridolin som yttrade sig sådär. Och Karlfeldt var nog mindre tungsint än Andersson. Och mera eldfängd. Beck och kåda kan ju brinna rätt bra.
Åh vad jag är glad att jag drog in Moses i båset. Ökenråttan visar skålar, Hyttis smiskar Skogsgurra, och ögon brinner av beck och kåda. (Käck och båda). Aj, det låter smärtsamt.
Nog av, nu har jag en vanlig OT-klagovisa, och dagens ämne är pronomen. Jag får då och då en obehaglig känsla av att nutidens rubriksättare och reklammakare tycker att alla pronomen är utbytbara mot varandra. (Huruvida de vet vad ”pronomen” heter vet jag inte och det behöver de inte, för de vet vilken ordgrupp det är och blandar inte in några andra sorter.) Jag ser ofta konstigheter. Men den i dag var lite extra bisarr.
En broschyr från en apotekskedja (spelar ingen roll vilken) kom i brevlådan. På framsidan står: Hemligheten till fräsch hy. Hemligheten till? Till!?!
(Möjligen kan det vara en panik-sista-minuten-ändring från ”Den hemliga vägen till fräsch hy” eller något liknande. Tänker jag när jag försöker vara extra människovänlig. Men …)
… och på tal om språk var jag just hos Språktidningen och gjorde ett ”kviss”. (Jag vann! Plättlätt!) Japp, jag ser att det är svensk stavning av quiz. Och föralldel, det kanske inte är så knäppt att importera. Men när jag ser ordet tänker jag att någon skulle skriva ”kvissla” men kom av sig. Och det är det enda jag tänker! Inte vackert, inte vackert alls.
Mitt bandage vinner!
Herr Starke Mannen är alltså i det närmaste jämngammal med Thåström då.
Det krockade i huvudet på mig när jag läste att han fyllde 60 häromdagen.
Samtidigt SG, på en annan plats på nätet, frågas om detta är fröken Steinholz. Är det?
Mycket svårt att säga. För mig var hon en äldre, troligen gråhårig, person. Om det är hon så skulle jag gissa på trettiotal. Men bilden ser ju ut att vara från ”vår” tid.
Mittåt! Eller snarare åt vänster!
Jag såg inte den äldre personen uppe till vänster. Jorå, det är hon. Hon bodde i samma hus som Oskar Åsblom, på gaveln närmast skolbyggnaden. Hon bjöd på melon med röda vinbär en gång.
ÖR
Jag hade ett jobb i Tenth of Ramadan City en gång för ungefär tio år sedan och varje gång jag parkerade bilen vid pappersbruket stod en kille med en åsna och en kärra med saker på och vattnade sin fåle, en.
Men han hade ingen flätad pyts utan en aluminiumbunke. Var det honom du köpte de flätade av? Vi blev lite kompisar och jag fick lite apelsiner av honom vid just det här tillfället.
Nä, det var på den formidabla fredagsmarknaden i Öknen. Vilka fynd man kunde göra där! Då och då dök det upp ett sånt där gammalt flätat fat och då slog jag till. Dom brukade kosta så där 6 kronor. Jag fick ihop en hel samlighet och delar av den finns nu hemma i råttboet. Men nån kamelmjölk har jag ju inte längre tillgång till.
Men aj, Cecilia, vad har hänt? Det ser ont ut. (Och paket på armar som är så himmmmmmla svåra att inte lorta ner …)
Åsnan ser välhållen och trevlig ut, och apelsinerna goda, men allra mest tackar jag ändå Skogsgurra för att han lärt mig något nytt: en stad jag icke visste om att den finns. Med ett av de underligare ortnamnen jag mött.
Du vet den där roliga frasiga iskanten som går sönder när man kliver på den?
Den här gången blev det remi.
Men Cecilia N! Du som ju bröt foten nyss!
Och så kan det meddelas att hakkes son igår bröt benet.
Håll er hemma, båsister!
Annika: Annorlunda kvadratisk stadsgräns på staden- Endast möjligt i ökenområden? http://tinyurl.com/mgc3cew
(Applåder utbröt just nu på den poesimässa jag besöker. Folk gillar dikter!)
INGEFÄRA, säger jag bara! Så här på ålderns höst har jag plötsligt blivit ingefärsfrälst, och det hjälper säkert vid häl- och frasiga is-skador också.
(Nu läser en ung tjej som låter som fjorton år och mässar så där som är modernt. Hon låter som en zombie. En söt en.)
Hörru, språkpolisen! När jag hade ischias så stavades det med ett c mellan s och h. Precis som i senaste SAOL. Så de´ så! 😉
För dina onda knävlar och skadade ben skulle det kanske vara värt att testa ljusbehandling med Bioptronlampa. Det finns mycket att läsa om Bioptron på nätet. Det är en godkänd och använd metod inom sjukvården även här i Sverige. Jag har själv blivit hjälpt.
ISCHIAS!!! Jamen jösses! Och du var den första som såg det! (Vill jag tro. Annars säger ni väl till, hörni?)