Idag när sociala medier gick i spinn över Trumpen (kallar jag honom vanvördigt, ja) och hans ytterst märkliga handslag, har jag hittat andra underliga typer. Men vi tar handslaget först, eftersom man inte bör missa det.
Så har vi Lyndon Johnson, som tydligen var en rejäl buffel, om än en smart och erfaren sådan. Men som mest tyckte om att prata om sina egna genitalier och fick nästan alla att bli från vettet av ilska när han 1964 plötsligt lyfte upp sin egen hund i öronen när han poserade för en fotograf. (Källa.)
Nixon var så rar att han installerade mickar som spelade in allt som sades i Vita Huset så att alla skulle kunna lyssna på hur underligt han uttalade sig. Ett för honom inte alls ovanligt sätt att tala med kollegerna illustreras av detta, som finns på band:
”You know one of the reasons fashions have made women look so terrible is because the goddamned designers hate women. Designers taking it out on the women. Now they’re trying to get some more sexy things coming on again.”
Påminner väl lite om Trumpens jargong?
Och så har vi då stollen Aaron Burr, som jag har nämnt tidigare eftersom det var han som sköt ihjäl Alexander Hamilton. Burr var förvisso bara vicepresident, men han var nog knäpp. En natt när han inte kunde sova, tog han fram dagboken och skrev i den hur han verkligen inte kunde sova och vad han hade gjort istället. (Min översättning.)
”Låg sömnlös i två timmar bara på grund av det förbannade teet. Obs: sängen var ordentligt rengjord så det fanns inga smådjur som störde mig. Gick upp och skulle tända ett ljus, men hade inget bra fnöske. Kom på att jag ju har en pistol sedan senaste resan. Hällde ut lite svartkrut på lite papper och lade på fnösket och lyckades efter många försök få fjutt på det hela. Men eftersom det var så mörkt, råkade jag hälla på lite för mycket krut så min nattskjorta tog eld, papperen på bordet började också brinna och så brände jag mig (som tur var på vänster hand). Dock lyckades jag till slut tända ljuset så att jag kunde skriva detta.”
Eller så var han bara bra på att skriva dagbok, kanske?
Nästa gång jag skriver om amerikansk politik ska jag nog försöka hålla mig lite närmare nutiden – kanske berätta om när Chaplin 1952 slängdes ut ur USA?
Lovar gott, detta!
Trumps handslag med Abe var nog ett svar på skämten om hans små händer. Här hade vi en med mindre kardor. Eller så väntade han ut en fotograf som fick något strul. Mannen är ju fåfäng värre.
Trumpen är väl Anita och Televinkens kompis från norrland? Någon som minns?
Det här montaget tyckte jag var lite kul. Fyra presidenter som fnissar gott åt Trump.
Trodde det var Mount Rushmore.
Den här är förstås satir, men många medarbetare på BBC drömmer nog om att få använda den.
Smartphoneanpassat övergångsställe.
https://www.theguardian.com/technology/2017/feb/15/dutch-led-scheme-smartphone-traffic-lights-whatsapp
Tack Karin, för de fnissande presidenterna! Den bilden hade jag missat!
Imorrn, hörni, åker jag till södra England.
Trött på politik. Trött på förkylning. Trött i största allmänhet.
Men imorgon SKA jag vara frisk ty då ska vi ut på Kulturäventyr.
Trött på politik kan man bli, förvisso. Men den undflyr oss inte bara för att man blundar för den. Konsekvenserna av dagens käbbel kan mycket väl ha följder decennier framöver.
Då är det inte fel att hålla sig underrättad, eller rent av engagerad.
Du menar den här, SG?
Jag förstår att man kan bli oerhört trött på politik – när det gäller svensk politik kunde jag liksom inte vara tröttare.
Men när det gäller sådana här livsfarliga stollar, så tycker jag att det blir jätteintressant, särskilt i ett historiskt perspektiv. Och då har jag ändå inte nämnt Bill Clintons lögner om eskapaderna ”with that woman”.
Nä, tråkigt blir det nog inte. Mer som en riktig rysare.
SG: Eller dom här?
Jag har nog missat de flesta.
Men temat ger sig mer eller mindre själv och snart får vi väl se alla trumpetarna i högrelief på berget.
Jag skulle inte bli förvånad om Trumpen hyr in Skanska för en total omgörning av berget. Skanska ville ju inte bygga mur, men hugga i sten kanske dom ställer upp på?
Nej, läget är väl sådant att det enda som skulle förvåna oss är om Trumpen plötsligt gör något vettigt. Å andra sidan skulle en helomvändning inom vilket område som helst nästan inte förvåna alls, eftersom allt verkar ske på uppstuds.
Han avskedade säkerhetsrådgivaren och skrev sedan på Twitter att det var orättvist och att det berodde på de lögnaktiga medierna, right?
Inte på Twitter, men väl på en presskonferens:
https://www.bloomberg.com/politics/articles/2017-02-15/trump-blasts-media-for-treating-flynn-very-very-unfairly
På Twitter skyller han Vita Husets såll –eller snarare durkslag– på säkerhetstjänsterna. Se bild.
Alla som skriver nånting nuuuuu blir lästa av mig från luftrummet ovanför London!
Vad coolt!
Jag vill också åka till England. Framför allt vill jag sitta på en engelsk pub och dricka öl och äta pubmat.
Jag vill kopiera Christers inlägg ty hans ord i inlägger ovan är identiska med mina.
Åh!
Fortfarande luftburen?
Bon voyage, Lotten!
Och under tiden, ännu off topicare (icke en presidump ingår, ej heller någon resa), undrar jag om här finns fler än jag som kan fascineras av något nyss upptäckt: rörliga bilder på Marcel Proust. Tror de i alla fall att det är. Och sådana har aldrig varit kända förut. Ja-a … jag tyckte det var roligt.
Jag läste er i luften, vilket aldrig slutar att fascinera mig. Internet i molnen, liksom!
Sedan pajade det inan jag hann skriva. Nu sitter jag på tåget mot Brighton, faktiskt – snart på min favoritstation när det gäller uttal: Wivelsfield. (Jag får sällan till enkel-v:et perfekt.)
Muren var det. Skanska bangade alltså, men inte IKEA 🙂
http://www.the-postillon.com/2017/01/border-wall-ikea.html
Mycket snytbaggar i det där fältet?
Min Dreamliner: Wi-Fi och extra benutrymme i en barnfri sektion. Flyget hem senast var en akustisk mardröm bestående av illskrikande ungar med gullande föräldrar utan koll och en morförälder som uppmuntrade teliningen att tjoa mera framför sin lekplatta, eller vad det nu heter.
Kosta vad det (nästan) kosta vill. Jag vill sova min middag.
LarsW: Om det får kosta vad det vill så finns ju såna där modärna hörlurar som fasvänder och på så sätt stör ut omgivningens oljud. De börjar förresten bli rätt överkomliga i pris också. Jag skulle jättegärna vilja ha ett par själv.
Och så nåt helt annat: Det var en himla intressant men kuslig artikel i Lottens lokaltidning idag.
Och så något ännu mer annat: SG, vill du fortfarande ha tips om alkoholfria alternativ till alkoholhaltiga drycker? Gotlands bryggeri har en alkoholfri ale som heter Easy Rider som faktiskt är riktigt god och smakar öl! Inte alls blaskig eller tråkig. Tänka sig vad de kan nuförtiden.
Ja ,tänk att folk kan vara så oförskämda att de inte tar hänsyn till den som vill sova middag ombord på ett fullsatt flygplan. Det är ju för jävligt.
Det kanske till och med fanns överviktiga kvinnor som behagade förtära mat också?
Det går automatiskt numera, eller?
Ja, vissa dar så.
Var lagom spydig, där. Det finns flygningar med barnfria zoner. Den här ungen (en av flera) drog faktiskt till sig personalens uppmärksamhet och försök att lugna och säga till den ömma modern som inte kunde säga ifrån, men det gick ju förstås inte.
Överviktiga kvinnor eller män eller inte. Deras matintag är deras ensak och inget som stör.
…annars vore det kul att se en av Lottens BasketBissar skaka tass med Teh Donald. På gränsen till lyteskomik, men ändå. (Att Obama på sin tid välkomnade bassespelare gör inte saken sämre).
Annika: Som medlem i Marcel Proust-sällskapet kan jag inte nog tacka dej för länken till dennna rörande lilla filmsnutt med Marcel P på bröllop. Och ja, jag har läst spaningen.
Vet ni vaaa. Jag har varit på pub! Och ätit fish’n chips till kvällsmat! Och hållit i en tremånadersbebis!
Total lycka på mitt lilla enkla vis.
Nu ska vi se, var var vi? Aha. Marcel Proust som rör på sig fastän han är dö!
Tusen tack för länken till Kuriren, Christer! Mycket intressant!
Jorå, Christer. Alkoholfritt är det numera. Det funkar bra och jag var inte kräsen förr så jag är det inte nu heller. Allt slinker ner. Till och med Finkbräu. Men den måste vara ganska kall för att vara njutbar.
Just idag har jag lite tråkigt på alla fronter. Fasta anbefalld inför provtagning imorgon bitti. Men ett glas dihydromonoxid får jag dricka. Alltid något.
Haha! Lite flashigare namn på drycken så blir den godare! Kranvatten – gratis, men Guttsta Källare – dyyyyrt. (Vet jag iofs inte, jag raljerar.)
Lycka till på sjukan, SG!
Tack! Man får vara glad om man kan komma till och få ett enkelt blodprov taget nuförtiden.
Och, som en extra ynnest, blev jag även vägd. Och befunnen för lätt! Det oroar mig verkligen.
Jag, som brukar säga att jag är på väg mot hundra kilo – uppifrån, ligger nu på 83 kg. Kan det vara att jag slutade dricka sprit? Eller håller jag på att upplösas och tyna bort? Kanske lite som Hamlets fader? Om en viss sammanblandning tillåts.
signatur ”Orolig”
Ja, att dricka är mycket fettande, SG. (Vår dotters översättning av engelskans ’fattening’.) När vi hade bott i Öknen i tre månader behövde jag resa hem i ett ärende. Lilla kassörskan på min bank utbrast då ”Men du har gått ned i vikt!” Och då sa jag inte ”Det är för att jag inte har druckit på tre månader”, för på nåt sätt skulle det inte låta BRA. Men vin till maten och en liten whisky till kvällen och så ibland lite karneval och partaj därutöver, det blir kalorier, det.
Förtydligande: Öknen var verkligen en öken; inte en droppe alkohol fanns det.
Jo, jag har sett den där torrläggningen vid ganska många tillfällen. Egypten, Indonesien, Malaysia är arabstater där jag jobbat lite av och till. Inte en droppe alkohol – ovan jord. Men barerna ligger ju nästan utan undantag i källaren på hotellen. Och dit ser inte Allahs allseende öga så där konsumeras det flitigt. Men inte av mig då. Inte numera, dårå.
Och tack för lugnande besked. Att upplösas av dagg känns inte så skoj.
Minns Kastrullresans finurliga kulturpedagogiska inslag, när mamman (bör det ha varit?) utbrister över en seg biff:
O, kunde detta allt för fasta kött
Upplösas uti dagg och tina bort!
O att den evige ej hade stadgat
Sin lag mot sjelfmord! O min Gud, min Gud!
Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Ar hela denna verldens väsende!
Tvi dig, o verld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått derhän!
Eller i alla fall delar därav. Det var nog så jag blev lite intresserad av Shakespeare.