… sa min då blifvande djefla man att han ville gifta sig med mig, och vips var vi förlovade.
Eller. Vips och vips.
Så här var det (och förlåt att jag nu upprepar mig) när vi for med osanning i Sydsvenska Dagbladet och påstod att vi förlovade oss i Gökrummet på Akademiska Föreningen den 21/11 1986.
Gökrummet är ett berömt krypin där man skriver odödliga spex tillsammans med Hasse Alfredson medan man dricker gök. Det är väldigt coolt att ha tillgång till Gökrummet.
[Här kommer det att finnas en bild från Gökrummet
när jag har lyckats muta en lundensisk arkivarie.]
Problemet var bara att vi for med osanning i tidningen; annonsen lämnades in i förväg – och vi visste ju inte vad som hända skulle.
FÖRLOVADE
Lotten Stenson
Olof Bergman
I Gökrummet den 21/11 1986
Min djefla man gick på kryckor efter en fasansfull orienteringsvrickning och jag hade basketrelaterad träningsvärk. Men vi hade på oss våra allra finaste, lappade jeans och tog oss in i AF-borgen med guldringarna brännande i fickorna.
För att komma in i Gökrummet måste man gå över Stora scenen … och det var just det vi inte fick. För där stod en Anders J. med armarna i kors. Han var boss över Lundaspexdekoren och gillade tydligen makt.
– Förlåt, vi vill bara komma in i Gökrummet, sa jag.
– Vi ska förlova oss där, sa Olle.
– Det ska ni inte alls.
– Men vi … jag är Je-sper-spex-are … artikulerade jag, när jag egentligen ville säga ”men ser du inte vem jag är?” …
– Tänk om alla som ville skulle få klampa omkring här på scenen.
– Vi ska inte klampa, vi ska bara gå här i kanten, sa Olle och pekade med sin ena krycka.
– Nej.
– Kan vi komma tillbaka senare? sa jag och tänkte att om jag hade fått skriva det, hade jag skojat till det och skrivit ”scenare” och då hade kanske Anders J. skrattat och släppt fram oss.
– Nej.
– Men …
– Nej.
Vi tog oss därför hem till vår tvåa på Michael Hansens Kollegium och förlovningen fick ske över te och källarfranskor i en kökssoffa, som sedan den dagen kallas ”Gökrummet”.
Men oj vad fräckt det inte var.
Utom äldsta ungenpungen. Skriver jag bara för att jag vill skriva den sammansättningen.
Grattis på **kolla kolla** pärlförlovningsdagen!
(Det var Gökrummet som inte var fräckt, menade jag ju. Jag är vid det här laget så otydlig att jag officiellt lägger av för i dag. Goder natt.)
Ungenpungen ska jag ta och kalla honom fortsättningsvis!
Hallå! Den djefla mannen! GE MIG INGA PÄRLOR!
(Han är i England och föreläser. En gång gav han mig ett pärlhalsband. Det gick jag direkt och lämnade tillbaka. Sedan köpte jag mig en tumstock.)
Om ni hade vetat att förstfödingen skulle spela pung trettio år senare, hade ni då trotsat Anders J?
Fniss!
**schhhh, jag är jähättetyst**
Tumstock, tihi!
**Knäpptyst**
Jag sitter här och förbrukar allt internet på bussen bara
för att Annika ska få en trumvirvel. Det innebär att om
någon frågar kommer jag att skylla på dig Annika. 😉
https://youtu.be/itAOGRiYRLI
Oj! Här har man haft gäster och jobbat och plockat isär studsmatta och allt möjligt, och så har båset under tiden pratat o pärlförlovningar, ungpungar och inte minst mitt instrument! Tack för påminnelsen om Stiernhielms dikt, den måste jag lära mig utantill.
Jag har varit på Akademiska Föreningen en gång, halvdant åttiotal, och blev inbjuden till Gökrummet för att bluddra med Johan Wester och Kryddan. Inte anade jag hur exklusivt det var. Och tänk att ingen bad mig att gifta sig med dem.
Stiernhielms dikt?
När? Var? Hur?
Pärlhalsbandet?
Glimmand’ i Pärlor, och Gull; och gnistrand’ i dyrbare Stenar; ?
Idel frågetecken.
Det var i förrförra båset som Annika länkade till den här dikten, AuL.
Tack för beskedet! Förrförra båset hade jag missat helt.
Visste ni att NHL-målvakten Ben Bishop är född
den 21 November 1986?
https://en.wikipedia.org/wiki/Ben_Bishop
Förövrigt är det 10 958 dagar sedan den 21 november 1986.
http://www.timeanddate.com/date/durationresult.html?y1=1986&m1=11&d1=21&y2=2016&m2=11&d2=21
Lotten och Olle, varmt grattis för er och alla era dagar tillsammans sedan förlovningsdagen.
https://www.youtube.com/watch?v=oY_wGZ2j6ks
Den allra vackraste lilla ungmön som nå’nsin funnits på Kärringön,
ja hon blev min hon, å’ hon var blåögd,
å’ hon var fager, ja nästan skön.
Nu behöver jag inte göra ett skapandes grand för nu har jag hittat en sida på nätet som visar orden man matar in med ett Metallica-typsnitt!
Olle, det där är nog den sötaste kärleksvisa jag vet.
Grattis ni båda till varandra.
Oj oj oj. Lotten Bergman har aldrig någonsin sett så coolt ut. Tack hakke! (Okej, Olle är rätt gullig med sin romantik också.)
Den där arkivarien å Akademiska föreningen i Lund, har jag inte behövt muta. Han är på gång med en bild!
”Vad roligt att du hör av dig! Jag har faktiskt läst din blogg sedan ganska länge, så det är bara trevligt att kunna bidra på något sätt. […] Jag ska till arkivet om en liten stund för att leta efter ett lämpligt foto, och skulle det vara så att jag inte hittar ett så tar jag väl ett själv. Om de släpper in mig.”
Pssst. Ni som har gott minne, vet att jag skulle vila knäna i 2–3 veckor. Idag hade jag vilat färdigt (om man avrundar uppåt). Träningen gick alldeles utmärkt! Slutpssst.
Andra hade redan 1783 högtflygande planer den 21 november.
Då sände bröderna Montgolfier för första gången upp en ballong med mänskliga passagerare i. De flög över Paris i 25 minuter.
På bilden en senare uppstigning i Dalsland.
På hög höjd händer det ibland att bokstäver byter plats. Speciellt de som har höga staplar och de som går ner under raden.
Hoppsan, HK – jag gick in och korrigerade dem innan du kom med din finurliga kommentar … (Nu får ni alla gissa hur det stod nyss …)
Montfolgier?
Nästan! Det var ”hötgflygande …”
Jag som just nu tänkte föreslå ”högflytande” för det hade jag tyckt vore fint.
Denna dag för cirka 30 sekunder sedan lämnade jag ifrån mig en liten text. Hurra för den moderna världen där deadline ligger vid midnatt!
Och sisådärja, jag hittade karln — händelsevis hörde jag något på radio häromdagen som rörde mannen som var först att fotografera från luften, från luftballong. Gaspard Felix Tournachon hette han, men han hade artistnamnet Nadar (och var jähättekänd porträttfotograf).
Fast det kom jag nyss inte riktigt ihåg, så jag letade rätt på en liten artikel om flygfotografiets historia, och jag kan bara ropa läs den genast för den är otroligt intressant. Drakar! Duvor! Raketer! Alfred Nobel! Allt och mer därtill för en kostnad av några minuter!
**Lägger ifrån sig megafonen, kliver ner från tvållådan, ler förbindligt och gnuggar händerna.**
Jag fyller på lite till för det är inte prokrastinering att ramla runt och leka på internätet när man redan är färdig, jue!
Jo, alltså, Nadar är över huvud taget jätteintressant. Här kan man läsa om’en och se en del berömda foton.
Jag har prokrastinerat hela dan, så varför inte ett par minuter till?
MIDNATT RÅDER!
(Även jag hade en text att leverera nyss. Pfuh!)
Tyst det var i husen.
Tippetippetipptapp …
Eller pittepittepittpatt som det så lätt blir.
Om man hamnar i baktakt vid tangenterna alltså.
Den där boken hette Tipp-Tapp hos oss. Och heter det fortfarande. Finns i ouppackad flyttkartong.
Idag för 53 år sedan mördades USAs president John F Kennedy
i Dallas, Texas.
Alberts gökrum har jag lärt mig hos Hans Alfredson att det heter.
Men det framgår inte i Lagens långa näsa vem Albert var. (Eller möjligen är.)
I juni 2015 lovade vaktmästaren i AF-borgen generöst att han skulle släppa in mig i Alberts gökrum från scenen så att jag skulle få se hur det (eller där, heter det kanske i Skåne) såg ut. Han visade mig på dörren. Till Alberts gökrum, alltså. Men så var vaktmästaren bara borta. Och sedan var det för sent.
En annan mycket lustig gök fick jag däremot se och höra på AF. Den bodde i Uarda-Akademiens märkliga, egyptiska gökur som stod i Munckska rummet.
Från säker källa (Pip-Petter) har jag fått veta att det i Tua-rummet hängde ett gökur på en av väggarna, ”flankerad av ståtliga tuppar”.
Tack Annika för länken till G F T Nadar. Jag ska visa ballongbilder på fotoklubben härstädes i kväll och fick en intressant utvikning på detta sätt.
Högflytande önskar jag att jag skrivit. Det hade varit perfekt!
Polisonger ftw! https://www.youtube.com/watch?v=yG0oBPtyNb0
Snacka om nutida gökur.
Jag har snidat en gök till Bo Widerberg. Den som satt i gökuret var inte tillräckligt fet.
Men vilket lyckat sammanträffande, HK! Nå, Hur gick det? Var det trevligt?
De få gökursgökar jag sett på nära håll ser definitivt inte ut som gökar. (Åkej, det var det visuellt konstigaste ord jag har skrivit på länge. Gökursgökar.) Alltså, fet är ju inte ett ord som inställer sig när man tänker på verklighetens jåglar. Fast när den ska ut på en pinne bör den kanske vara lite trind.
Vad var det för inspelning, får man fråga det?
/nyfiken i en strut är som vanligt i struten, och känner sig som hemma!
Och i sammanhanget måste vi ju än en gång spörja: när kommer memoarerna, Niklas?
Och samtidigt, LL99, firades min första namnsdag.
Gökur. Ett känsligt kapitel.
När jag aldrig fick råd att köpa den feruktansvärt dyra pälsen åt Hyttis och hon alltid uttalat sig drömskt positivt om gökur så fanns det bara en sak att göra. Vi var ju ändå i Schwartzwald.
Mitt knäppaste impulsköp. Någonsin.
Men så spelar den en fin melodi också.
Vilken har jag glömt.
Men du kände igen den när du hörde den. Du får ligga vaken och fundera över det i natt. Så grym kan jag vara.
Jag funderar så mycket ändå om nätterna.
Jag kommer ihåg att jag kände igen den, och att innan jag gjorde det så gjorde inte ni det.
Vilken praktpjäs! Jag vet inte riktigt vad jag beundrar allra mest, men det kan vara gökursförsäljaren. (Hans gökur är bergis dekorerade med små gökursförsäljare vars gökur är dekorerade med små gökursförsäljare vars gökur …)
Nu så;
https://www.youtube.com/watch?v=wxKJFlzOiEY
Precis samtidigt som OJ DÅ!
Annika, det var ”Lust och fägring stor”. Jag försökte hitta scenen på Youtube men filmen verkar vara spärrad genom någon slags betaltjänst.
Och Widerberg var väldigt bestämd med att den skulle vara fet. På riktigt bred skånska. Jag karvade den i balsaträ så den skulle vara lätt.
Åhå. Den har jag ju sett, men för så länge sedan att jag sannerligen inte minns något gökur, än mindre göken i det.
Det är någonting med att Thomas von Brömsen har ett gökur som han har sprit i som hälls ut i hans glas vid lämpliga tillfällen. Jag kommer inte ihåg varför det i en scen skulle vara en gök.
Det är svårt det där med speldosor. *majlis*
https://www.youtube.com/watch?v=xu-tCaLS2EM
Hm, finlänken fastnade.
Jo tack Annika, ballongbilderna togs emot bra och jag landade visningen i tid.
Högflytande!
Vad trevligt ni verkar ha medan jag ligger och snusar och sover. Det är förvisso inte otrevligt det heller, men en viss skillnad.
På min önskelista i år står denna:
http://www.naturbokhandeln.se/sv/articles/2.286.4950/kookoo-gokur-vit
Särskilt fiffigt att den tystnar om natten.
Nånstans tror jag att Ove Säverman har skrivit om något sällskap som återkommande högtidlighöll Thor Modéens minne genom att bland annat dricka snaps ur gökur. Det var nog inte det egentliga Thor Modéen-sällskapet, eller Thor Odert Folke Sällskapet som det visst heter.
Låter som en trasslig historia, detta att dricka ur ett gökur. Så otätt som vårt och många andras är. Och tänk om göken börjar sjunga fyllevisor när någon nykterist till granne råkar titta in – vilken skam. Inte för att det finns så värst många nykterister här ute i obygden. Men bara tanken att det skulle kunna ske…
Att dricka champagne ur en damsko känns inte heller så lockande. Men är man lagd åt det hållet så är jag inte den som vill lägga några sardiner.
I det östra grannlandet tar man gärna sakerna till sin spets. Här har ni några fräscha grabbar att fundera över:
http://www.helsinki.fi/jarj/historicus/frames/Orsfest2006/of0615.html
https://open.spotify.com/track/1tRsj9tGSireCEPOCnC3mM
som avhandlar huru vådligt det kan sluta vid champagneförtäring ur fotbeklädnad.
”Oh, I drank some champagne from your shoe.
I was drunk by the time I got through.
For I didn’t know, as I raised that cup,
It had taken two bottles to fill the thing up.”
Ur ”The Wiener Schnitzel Waltz” av Tom Lehrer.
En gökholk hör till varje välutrustad trädgård, speciellt vid sommarens utomhusfester och spontana besök grannar och vänner emellan.
Flera olika modeller kan man hitta vid en enkel g**gling.
Brid lilla, du glömde de berusade trallala:na. Men alltid härligt att påminnas om den drastiske Lehrer, trallala eller ej.