Hoppa till innehåll

Den bästa låten i de värsta jeansen 1981

”I want to travel and take a trip on a journey” skrev jag i min ansökan om stipendium för att få åka till USA och gå på high school i ett år. Sedan satte jag igång att i min ansökan förklara att jag var fascinerad av synonymer, och att travel, trip och journey ju var just det och … bla bla bla bla. Men inte fick jag något stipendium för det, inte.

Som jag grät. Jag grät och grät i 48 timmar och trodde att livet var slut – och förmodligen hade jag gråtit än i dag om stipendiemänniskorna inte hade ringt och berättat att de hade ändrat sig.

– Hej, vi ber om ursäkt att vi stör, men vi har bestämt att du trots allt ska få ett stipendium för vi har hittat en familj som tar emot kattallergiker.

Så då började jag gråta ännu mer – av pur skräck och vild glädje om vartannat.

Efter en månad i Dallas (där jag naturligtvis hamnade i en familj med katt) hösten 1981, var jag

  • darrig av allergipiller som nog hade utprovats på genmodifierade tjurar
  • arg som ett bi för att jag inte fick spela basket med det bästa laget på skolan
  • fylld av hemlängtan
  • förvirrad av kyrkaktiviteterna som fyllde större delen av söndagarna.

Jag ville nämligen inte alls gå i kyrkan. Jag ville sova. Men en sak var positiv: en av söndagarna hade ägnats åt kyrklig biltvätt, och då hade det varit tillåtet att lyssna på musik. Jäääääättebra musik!

usa_car_wash_lotten
Där står jag mitt i bilden med en biltvättartrasa i handen.

Och därmed är vi framme vid dagens 80-talslåt (nummer fem av utlovade sju) – men med en liten omväg via ”We are the World” – välgörenhetslåten som USA snabbt kontrade med när britterna hade gjort ”Do They Know it’s Christmas?”. (Det är mycket intressant läsning om tillblivelsen: klicka på länken om ni inte har annat för er.)

Jag har förmodligen sett We are the World-videon 100 gånger sedan 1985. Det som fascinerar mig är … ptja … allt. Men en av alla artister som syns i videon är en för mig obekant sångare. Jag tänkte inte mer på honom när han svischade förbi, utan längtade istället till när Cyndi Lauper tjoar, när Bruce Springsteen kraxar och Michael Jacksons knäppaste syrra oooar.

Men se nu här när filmen sätter igång vid 2:25 – vem är han med det långa, svarta håret och örnnäsan?

Ni känner inte heller igen honom, eller hur? Eller så ser ni omedelbart att det ju är guldstrupen, mannen med den klockrena sångrösten – portugisamerikanen Steve Perry i gruppen Journey som vi lyssnade på under den där biltvättssöndagen utanför kyrkan! Och detta insåg jag igår

På temat ”resa & troende” sjöng han dessutom i min favoritlåt från 1981, så den passar perfekt just nu. Så det så.

(Pssst. Jeansmodet var inte särskilt smickrande just detta år.)

Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. Ninja I Klockrike

    Jag känner igen en och annan sångare, men vilken låt!! Den är så jädra bra, så ujejuj.

  2. Orangeluvan

    Tröjan! Låten! Rösten! Kan du inte reda ut andra, mindre kända (eller glömda) artister i We are the world?

  3. Huh, just Don’t stop believing var ju ämne för ett avsnitt i Hitlåtens historia på SVT för inte så länge sedan, kom jag just ihåg. (Följ länken så finns ett halvtimmesprogram att titta på!) Jag såg inte programmet precis, men det stod på (ibland är teven radio och står och skvalar för sig själv).

  4. MEN ANNIKA! PERFEKT JU! (Sitter på tåget mot Stockholm [ska berätta hur det kommer sig senare] och kan nu sno alla internetvågor för mina medpassagerare genom att titta på just det avsnittet! Stort tack!)

  5. Nu har jag tittat, Annika! Ooooh, så bra låten är! Om och om igen! (Undrar om man pallar att se en liknande dokumentär om en låt som man inte alls tycker om.)

  6. Agneta uti Lund

    Idag har jag varit på bussutflykt till Småland och lunch intogs på detta ställe, som jag inte kände till tidigare. Vädret var alldeles otroligt underbart. Gården lär vara till salu.

  7. LupusLupus99

    Agneta, om du köper herrgården så lovar jag att boka in en
    övernattning eller två. 😉

  8. Men jeansen, människor! Har ni sett på jeansen i videon?

    Ja. När AuL har köpt herrgården, kommer vi alla att sova där jättofta. Fast jag råkar ju veta vad hennes nya glasögon kostade, så det kanske inte finns tillräckligt många miljoner kvar på kistbotten.

  9. Sådana där jeans som herrarna blev sterila i. Sades det, i alla fall.

  10. Blev inte vi tjejer också lite sterila i våra insydda snävsnäva? Sades det?

  11. Om inte annat kunde man bli närapå liksom lite domnad i höftknölarna. Inte bara sägs det, för det kommer jag ihåg.

  12. Vad hette jeansaffären vid Odenplan där det fanns en bastu man kunde använda för att göra jeansen riktigt tighta? Man fick duscha med dem på och sedan låta dem torka på kroppen i bastun.

  13. Woooow. I had no idea! Jeansbastu!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.