Hoppa till innehåll

Ännu en spanjor i huset!

Vi har ju sedan flera år en spanjor i familjen. Tjugotvååringen friade redan hösten 2013, så att de inte är gifta nuförtiden är ju mot alla regler och förordningar. Om jag hade fått bestämma hade de haft en tre–fyra barn redan, men de yrar om utbildning och ”se tiden an” och jag vet inte allt. Dagens ungdom, alltså.

I våras kom spanjorens bror till oss på besök under en vecka. Vi kan kalla honom Pablo, för det heter han. Han är blott ett år yngre än sin bror, pluggar historia och spelar gitarr och basket samt coachar. När han kom hit i april, slängdes han direkt in i hetluften – på två dagar hann han coacha fyra lag, spela gitarr med en italiensk forskare och fotografera en svensk insjö.

Den djefla mannen delar med andra ord två stora intressen med Pablo: gitarrer och historia. Se här hur hela hans inre är i uppror när han måste gå in i köket och be Pablo sluta spela eftersom han ju måste göra en telefonintervju.

Förnuftet:
– Jag måste be honom vara tyst om jag ska kunna jobba.
Känslorna:
– JAG VILL OCKSÅ SPELA! NU! HÄR! HÖJ VOLYMEN!

Nu bor Pablo här igen medan vi letar efter en lägenhet nära baskethallen, för där kommer han ju att vara nästan hela tiden. Han ska vara i Eskilstuna i ett år och spela och träna och coacha och man funderar ju på vad hans stackars föräldrar i Spanien känner när vi nu har snott båda deras barn …

julian-ida_pablo
Spanjor nr 1, Tjugotvååringen och spanjor nr 2 visar upp sina sanna personligheter på en loppis.

Förra veckan dök ett gäng glada tyskar upp i huset. De är basketvolontärer och uppåt två meter långa, så de passade som hand i handske i vårt hem. När de skulle åka vidare till Stockholm, prioriterade de gästboken framför att hinna köpa tågbiljetter. (Fullkomligt korrekt, ansåg jag förstås.)

zwei_deutch
Här ses två av tyskarna – en som skriver i gästboken så att pennan glöder, en annan som föreslår saker att skriva. Samtidigt som vi hör hur tåget rullar in på perrongen …

I somras skulle huset vara sovplats åt fyra polacker som bara var på genomresa; de skulle vidare och vandra och tälta i norra Sverige. Men så blev de påkörda bakifrån i en bilkö söder om Jönköping såpass brutalt att den polska bilen blev till en liten sekrutthög. Polackerna själva klarade sig oskadda, men blev alldeles bedrövade och försäkringsärendet visade sig vara ytterst komplicerat.

– Polacker i skrotbil påkörda av en svensk dunderbil?
– Mhm. Var är kung Sigismund när man behöver honom?

sigismund

Så polackerna bodde hos oss för att ha nånstans att ta vägen. Vi gjorde vårt bästa för att de skulle bli lite uppiggade av lite svensk natur och visade dem bl.a. bävrarna som bor på gångavstånd. Polackerna var dock fortfarande bedrövade – och så fick en av dem dessutom besked om att han hade fått sparken från sitt jobb i Polen. Eländes elände!

Saker och ting löste sig så sakteliga. De fick till slut hyrbil av försäkringsbolaget och vände kosan hem till Polen igen. Men glada var de inte.

En spanjor på vift, glada tyskar och ledsna polacker – det är ju precis som i den otroligt fantastiska polsk-tysk-spanska personalunionen under
Felipe Casimir Otto XVXI  (den enträget påstridige)!

Share
Publicerat iBloggen

36 kommentarer

  1. Allt är så kristallklart (och självklart) att jag bara har en enda fråga: Vad har spanjor nummer 1 (originalet, alltså) i handen, som han tänker slå i huvudet på 22-åringen?

    **Stirrar, förstorar så mycket det går, stirrar lite till. En … leksakstomahawk i … plast?**

  2. Exakt, Annika! Vilken klarsynthet på alla plan!

  3. Haha, jag ska hälsa spanjor nr 1 att han är “originalet”!

  4. Ett riktigt original, som di säjer. Heh.

    Men nåja, vem är inte det? Utom några par enäggstvillingar jag känt i mitt liv, där blir ordet faktiskt nästan obrukbart … naturens kloner!

  5. En spanjor, polacker, tyskar och en spanjor till. Och så Bergman.

    Inte som de berättelser man hörde som liten: en tysk, en fransk, en engelsman och så Bellman.

    Knepigt att förklara för en asiat …

  6. Ninja i Klockrike

    Tomahawk och tomahawk! Vad är det han håller med vänstra handen? Vitt och grått och stort och, och, och, kan det vara en skötbädd??

  7. Nu, Ninja, skrattade jag nästan så jag dog. (Jag hade värmt upp med Cecilia N.:s kommentar först förstås.)

    Det där som han har i sin vänsterhand på bilden är (tyvärr bara) en sån där platta som man kopplar in till tv-spelen och som man står på och hoppar och dansar och har sig. Den kostar tydligen en triljard kronor normalt, men han fick den för 190.

  8. Mäh guuu’, jag såg ju inte ens skötbädden (för det är det, Båsmor ljuger såklart som vanligt!) eftersom jag blev så fängslad av tomahawkens mångkulörta ögonlasereffekt på näthinnan. (Näthinnorna, heter det. Jag har alltfort två.)

  9. Ninja i Klockrike

    Den har säkert en dualfunktion, det brukar dyra, elektroniska grejer ha i dag.

  10. Jag tror nog inte att vi ska börja använda båset som en teleprinter på Aftonbladets nyhetsredaktion 1978 eller som en fax hemma hos Leif GW 1988, LL99!

    De flesta av oss får tids nog veta allt om jordbävningar och bombnedslag via sajter samt radio och tv. (Däremot är jag den förste att hålla med om att ”man ju inte läser tidningen längre”.)

    MEN: Om Johnny Depp (som inte verkar må någe vidare these days) plötsligt siktas i Eskilstuna, måste du meddetsamma hojta till i båset. Eller om USA:s landslag i basket letar efter en medelålders svenska som vill vara materialförvaltare …

  11. När det gäller kändisspaning blev jag påmind om att förutom Stockholm är Trollhättan en bra plats för sådant. Ja och dit flyttar en av knopparna i dagarna. Å andra sidan kände en annan av knopparna inte igen Alexander Skarsgård när vi nyligen var på samma partaj som honom. Så kan det vara med barnen, dom bryr sig inte.
    Vad gör man när huset töms? Snart ekar det här, tur vi har valpen ett tag till. Hans närvaro fyller hela huset.

  12. Gör vi visst! Så det, så!
    Snittid ca 30 minuter. Men kan bli en timme om det är bra grejer. Och det är det ju ofta.
    Teven har vi fortfarande inte fått ordning på. Ett 56 minuter långt samtal med Viasat igår resulterade i förhöjt blodtryck, magont och fortfarande oteve. Snart ett år utan teve.

  13. Vilken tidning har ni, Skogsgurra? Jag hade runt 2001 fyra olika: Eskilstuna-Kuriren, DN, Svenskan och Sydsvenskan. Mysiga frukostar blev det.

    Numera: ingen. Och SOM jag saknar det!

  14. Nu är det bara SvD och Karlskoga-kuriren. Samt, i princip en gång i veckan fast mera sällan, Grönköpings Veckoblad (nationalupplagan).

  15. Vi har fortfarande en lokalblaska (den här, om nu någon sitter hemma och beundrande antecknar allt om mitt liv … bwahahaaaa!). Den ägs numera av Mittmedia, som hamnade i nyheterna själva häromdagen för att någon hävdar att de ska sparka 80 % av journalisterna och göra om tidningarna till gratistidningar. Hm. Tills vidare en anka, verkar det. Kvack.

    Nämen alltså hur kan man äta frukost utan tidning? Jag spiller ibland i tidningen. Att titta på skärm vore inte samma sak för det är inget roligt alls att få marmelad på den.

  16. Örjan

    Var DDM och polackerna till Strängnäs domkyrka och kollade Carl Carlsson Gyllenhielms grav (med fotbojorna).
    Sigismund lät ju hålla sin “oäkta” kusin i husarrest under 12 år, varav de sista 6 och ett halvt åren med ständiga fotbojor.

  17. Här läses både DN och Upsala Nya på papper. Ibland läser jag Lottens blogg till frukost också, men som Annika så klokt uttrycker saken kan det ge marmeladproblem.

  18. Det här med marmeladproblematiken måste vi ju ta tag i. Vi tillsätter en utredning, propsar på marmeladsäkra datorer och tangentbord, utvecklar antiklistrighetsklet och erbjuder kanske de drabbade marmeladmackshaklappar. Braskande rubriker och långa artiklar i press av alla de slag!

    – Lotten Bergman, hon som gav marmelanden ett ansikte.

  19. Om man nödtvunget måste ha marmelad till frukost föreslår jag att man slår in datorn i Gladpack.
    Vi ostätare har inte alls samma problem. I alla fall inte till frukost. Vid lunchtid kan datorn utsättas för filmjölksattack; i alla fall de dagar då Fågeln också vill ha filmjölk och müsli.

  20. Niklas, vi anar att du och Fia inte är helt kontanta. Det bekymrar oss.

    Vi vet ju att Fia är en stark personlighet. Vi vet också att du är en intelligent och välmenande person som har förmåga att tänka bortom små irritationsmoment och futtiga personliga vendettor. Ta därför initiativet och förklara för Fia att hon är din ovillkorliga favorit (även vår) och att allt – oavsett vad det må vara – är förlåtet.

    Det otrevliga F-ordet tycker vi att du ska undvika och istället gå in för det fina F-ordet.

  21. Örjan

    OT. Kommer att besöka SG och Hyttis på lördag, innan gemensam föreställningen av Den flygande Holländren på närbelägna Opera på Skäret.
    Biljetter finns kvar om någon mer vill ta beslut att se näst sista föreställningen.
    https://www2.nortic.se/tickets/event/8958

  22. Ingen fara SG! I alla fall inte när jag skrev förra inlägget. Sedan dess har ett litet blodvite uppstått men det var nog mest mitt eget fel. Man ska inte prata om sele när Fia är närvarande.

  23. Örjan och Niklas: Håller med.
    Det finns plats att delta i enkel lunch i Nypörtet (lö ca 14.00) och det gäller att välja rätt tema vid samtal med Fia.

  24. Jag, som i ett förluget ögonblick sa att jag absolut kunde tänka mig en tur bortåt Nypörtet, får ännu mer besök nu till helgen: kusinen från Ditchling! Så … tyvärr!

  25. PK

    Finns det ingen antimarmeladapp till paddor?

  26. Jag misstänker att Fia inte bara förstår vad man säger utan också kan läsa. Bara för att jag klagade på hennes bordsskick åt hon pasta med gorgonzolasås utan att skvätta någonting på borde eller oss. Undrar om det hänt tidigare.

  27. och

    Men Lotten, det har ju visat sig att Johnny Depp inte är trevlig alls! Jag tror inte du skulle gilla honom IRL.

    (Mer om Fia, tack. Jag är SÅ svag för henne. Med eller utan ost och marmelad. Eller båda. Kan man få träffa henne? Har någon båsist gjort det?)

    Argh. Sitter på bibliotek, ju. Och nu går någon sadist runt och slår på en gonggong. Det äör ju fem minuter kvar!

  28. Förluget ögonblick… ett förträffligt tillskott till vårt språk.

    Det där med marmelad (eller vad det nu kan vara för jox) i tangentbordet är verkligen inte kul. Som att bli kapad av aliens. Plötsligt blir det bara sånt här när jag ska skriva in lösenordet: @#|[]≈´ Och alla försök att överlista datorn är hittills förgäves. Det enda normala tecken som går att få är 2. Men då måste jag trycka på högra alt-knappen+2. “Gå in via ditt äppelkonto och ändra lösenordet”, föreslår datorn. Jamen det blir ju också bara @#|[]≈´, så det funkar ju inte. Och hur har jag då lyckats överlista dessa aliens, undrar någon? Lånad dator.

  29. Besk och pelargoner göra sig icke besvär här i huset, malört eller ej! (Men det var synnerligen intressant att malörten är potent!)

  30. Jag måste anknyta till förrförra (eller var det förrförrförra?) båset. En sketch med Chaplin OCH Buster Keaton tillsammans! Jag visste inte att det fanns.
    Och så får vi väl hoppas att det är någon som tycker den är rolig.
    https://youtu.be/aPRW1VQxmTs

  31. Spring och kolla på Niklasses länk! UNDERBART! Åh, vad jag ska sova gott inatt!

  32. (Märk väl: jag skrev det där ovan innan jag ens hade hunnit se hela.)

  33. Helt fantastisk!

    Den är från Limelight, ser jag. Jag trodde att jag hade sett den filmen men … det kanske jag inte har, då. Huh.

  34. Jag har definitivt sett Limelight, men för 100 år sedan och utan att ha en aning om att det var Buster Keaton! (Mina största idoler runt 1977 var gamla knarriga kåsörer och forna stumfilmsstjärnor.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.