Etikett: gäster

Ännu en spanjor i huset!

Publicerat av Lotten Bergman den 23 augusti 2016 22:22

Vi har ju sedan flera år en spanjor i familjen. Tjugotvååringen friade redan hösten 2013, så att de inte är gifta nuförtiden är ju mot alla regler och förordningar. Om jag hade fått bestämma hade de haft en tre–fyra barn redan, men de yrar om utbildning och ”se tiden an” och jag vet inte allt. Dagens ungdom, alltså.

I våras kom spanjorens bror till oss på besök under en vecka. Vi kan kalla honom Pablo, för det heter han. Han är blott ett år yngre än sin bror, pluggar historia och spelar gitarr och basket samt coachar. När han kom hit i april, slängdes han direkt in i hetluften – på två dagar hann han coacha fyra lag, spela gitarr med en italiensk forskare och fotografera en svensk insjö.

Den djefla mannen delar med andra ord två stora intressen med Pablo: gitarrer och historia. Se här hur hela hans inre är i uppror när han måste gå in i köket och be Pablo sluta spela eftersom han ju måste göra en telefonintervju.

Förnuftet:
– Jag måste be honom vara tyst om jag ska kunna jobba.
Känslorna:
– JAG VILL OCKSÅ SPELA! NU! HÄR! HÖJ VOLYMEN!

Nu bor Pablo här igen medan vi letar efter en lägenhet nära baskethallen, för där kommer han ju att vara nästan hela tiden. Han ska vara i Eskilstuna i ett år och spela och träna och coacha och man funderar ju på vad hans stackars föräldrar i Spanien känner när vi nu har snott båda deras barn …

julian-ida_pablo — Spanjor nr 1, Tjugotvååringen och spanjor nr 2 visar upp sina sanna personligheter på en loppis.

Förra veckan dök ett gäng glada tyskar upp i huset. De är basketvolontärer och uppåt två meter långa, så de passade som hand i handske i vårt hem. När de skulle åka vidare till Stockholm, prioriterade de gästboken framför att hinna köpa tågbiljetter. (Fullkomligt korrekt, ansåg jag förstås.)

zwei_deutch — Här ses två av tyskarna – en som skriver i gästboken så att pennan glöder, en annan som föreslår saker att skriva. Samtidigt som vi hör hur tåget rullar in på perrongen …

I somras skulle huset vara sovplats åt fyra polacker som bara var på genomresa; de skulle vidare och vandra och tälta i norra Sverige. Men så blev de påkörda bakifrån i en bilkö söder om Jönköping såpass brutalt att den polska bilen blev till en liten sekrutthög. Polackerna själva klarade sig oskadda, men blev alldeles bedrövade och försäkringsärendet visade sig vara ytterst komplicerat.

– Polacker i skrotbil påkörda av en svensk dunderbil?
– Mhm. Var är kung Sigismund när man behöver honom?

Så polackerna bodde hos oss för att ha nånstans att ta vägen. Vi gjorde vårt bästa för att de skulle bli lite uppiggade av lite svensk natur och visade dem bl.a. bävrarna som bor på gångavstånd. Polackerna var dock fortfarande bedrövade – och så fick en av dem dessutom besked om att han hade fått sparken från sitt jobb i Polen. Eländes elände!

Saker och ting löste sig så sakteliga. De fick till slut hyrbil av försäkringsbolaget och vände kosan hem till Polen igen. Men glada var de inte.

En spanjor på vift, glada tyskar och ledsna polacker – det är ju precis som i den otroligt fantastiska polsk-tysk-spanska personalunionen under
Felipe Casimir Otto XVXI (den enträget påstridige)!

36 kommentarer

Hur är man en god gäst?

Publicerat av Lotten Bergman den 27 juli 2014 00:19

Delar av familjen är på vift – den djefla mannen, Fjortonåringen och Elvaåringen far omkring i Skåne. De har bland annat varit och hälsat på hemma hos Tjugotvååringen i Lund. Och nu fick jag höra att de inte sköter sig! Vabaha? Vafalls? Say what? Hallå där!

Elaka mamman och Tjatiga frun i mig blev både förvånad och förbaskad. För jag vill verkligen att krångel- och stök-bergmans ska uppföra sig exemplariskt så att vi är välkomna tillbaka överallt en annan gång. Alla är ju inte lika tåliga som den ytterst tålmodiga storebrodern som de facto har bytt blöja på alla sina syskon.

– Vasaru att du sa, saru?
– Äsch, det gör inget, sa Tjugotvååringen.
– Hade de inte fixat sina sängar och lagt de använda lakanen där man lägger använda lakan eller där du som värd säger att de ska lägga dem?
– Eh, nej.
– Och inte diskat heller?
– Nej. Men …
– Det blir minst 25 armhävningar var! röt jag.
– Va?

Jag antog liksom rollen av den där skrikande übertjifen i den där amerikanska filmen, ni vet? (Inte den här.)

Men nu undrar jag om vi – här och nu – skulle kunna göra en lista här på vad som gläder en värd? Jag, t.ex., blir ju vansinnigt glad om folk har med sig ett stort bröd till frukosten, men vill inte alls ha en blomma som Mitbringsel.

Dessutom får alla en stor applåd om de i förskott talar om vilka allergier och matpreferenser som gäller. Har ni varit med om detta?

– MAAAAAT!!! KOM ALLIHOPA!!!
– Åh, vad gott. Fast jag är allergisk mot ägg. Trodde att du kom ihåg det …
– NEJ! Faaaan!
– Och jag är ju sedan en månad vegetarian.
– Helvete!
– Förlåt, Lotten.
– Ta er jävla bukett och sov hos grannen!

Nej, så säger jag ju inte.

Vad jag förväntar mig att min egen avkomma ska göra som gäster:

Ta med lakan!
Erbjud er att betala om ni går och handlar!
Diska allt, även det som inte är ert!
Om ni lånar lakan: röj så att det ser fint ut i sängen innan ni åker vidare!
Fråga var gästboken ligger!

Vad jag förväntar mig av mina gäster:

Ta för guds skull inte med er lakan, jag har 317 miljoner och en tvättmaskin!
Kom inte hit och betala nåt, jag har ju bjudit in er! Väl? Eller …?
Ta undan från bordet och sätt in i vår diskmaskin som heter Disco!
Fråga mig om lakanshanteringen – ibland kommer mindre nogräknade översovare hit (hej Orangeluvan) som glatt och obekymrat sover på andra människors lakan.
Skriv i gästboken!

Hm. Det här var ju inte alls konsekvent. Ett nytt försök:

Jag försöker att som gäst

ta med mig en bal toapapper eftersom det ju behövs i varje hem
inte drälla som jag brukar med saker – värdparet ska slippa hitta mina strumpor i sitt sovrum och sina egna gafflar bland tandborstarna
gå och lägga mig innan värden gäspar som en valross
ha med mig mina egna reselakan av siden
inte kissa på toakanten eller golvet
vara anständigt klädd till frukost
skriva spaltmeter i gästboken och om det inte finns någon gästbok plantera en sådan någonstans.

Vi hade faktiskt en gång gäster som tog mig på orden och kände sig mer än hemma. De kom halvnakna (och då menar jag verkligen halvnakna) till frukostbordet och stängde inte toadörren när de borde samt slängde sin smutstvätt på golvet i vår tvättstuga. Ja, det var en underlig vecka.

På begäran:

75 kommentarer

En maskin som faktiskt finns – och några som borde finnas

Publicerat av Lotten Bergman den 4 november 2012 20:51

Jag, min djefla man och diverse barn åkte hem till Lisa och Johan igår för att där äta världens godaste chokladmousse … som enligt Lisa är fullständigt misslyckad. (Vi har smofsat i oss den två gånger med sådan total mat- och ätglädje att inte ens palt står sig långt efter, och båda gångerna sa Lisa att moussen var ”komplett misslyckad”.)

mousse2010 — Så här motvilligt åt vi av den förfärliga moussen förra gången.

Det är en tradition vi har: Lisa och Johan bullar upp och lagar mat i flera dygn i förväg medan Bergmännen kommer, sätter sig till bords, äter, rapar och lägger sig att vila. Ibland gör vi tvärtom: Lisa och Johan tar med sig maten hem till oss och lagar mat i två dagar medan vi tjoar Heja-heja! Sedan sätter vi Bergmän oss till bords, äter, rapar och lägger oss att vila. Det slutar ofelbart med att vi alla sitter med varsin dator i knät och möjligtvis – på sin höjd – läser något högt från skärmen. Så här låter det:

– Frukosten kommer att bestå av chokladmousse och råggröt.

Några minuters tystnad.

– Det låter bra.

Några minuters tystnad.

– Blev du någonsin färdig med whiskyöversättningen?
– Ja, men jag köpte så mycket whisky att jag gick minus.

Några minuters tystnad. Spridda gitarrplonk hörs.

– Den här gitarren är så bra att jag ju spelar 50 % bättre än jag egentligen förmår.
– Jå. Det är en Martin.

Några minuters tystnad.

– Ska jag göra lite glass?

Och vi är alla fyra mätta, nöjda, glada och fullständigt tillfreds. Men nu tillbaka till råggröten – för den görs på egenhändigt tillplattade rågkorn!

Pratet går ut på maskinens ofattbara begränsningar: den kan inte göra råg av havre. Eller ens tvärtom!

Så … vad önskar vi oss för maskiner, lite till mans? Jag vill som bekant blott ha en teletransportör och en basketkorgsuppsättare. Jag frågade några mig vid middagsbordet närstående släktingar, och fick till svar att det borde (upp)finnas

göra-brun-maskin som är liten som ett sudd så att man kan måla över bikiniöverdelsstrecket på ryggen
självlagande mobiltelefon
föralltidfriskmaskin som eliminerar snor
nagelklippningsapparat – hela handen in på en gång
pizzabakningsapparat som gör pizza av t.ex. höstlöv
strumpmaskin – man stoppar in foten, och vips har den en engångsstrumpa på sig
batteridriven doppvärmare till jånket köpete.

Patent- och registreringsverket anar inte vad som komma skall.

93 kommentarer

Nu är gästerna här!

Publicerat av Lotten Bergman den 11 juli 2011 13:15

Så ropar de väl alltid i filmer? Eller var det i min barndom som det ropades så? Efter att först ha ropat ”snart kommer gästerna” och ”herregud, ta undan frukosten”?

Vi har med buller och bång sagt till alla att vi har öppet hus och att alla i hela världen är välkomna att hälsa på oss under hela sommaren eftersom vi är jättehemma nästan hela tiden. Vips, dök hakke från kommentatorsbåset upp med sin familj med hur mycket mat som helst, vips dök min pappa upp med glass, vips dök lillasyster Orangeluvan upp med små barn upp och vips kom Vinlusen cyklande med en gurka och en banan.

Men det konstigaste var nog att alla män i församlingen hade läst kemi. Eller vänta, det är nog precis som det ska vara.

På bonnvischemanér serverades allt huller om buller på omaka porslin och med halva gänget på golvet och allt på en smutsig duk. (Märk väl uppdelningen: kemister till vänster, okemister till höger.)

Orangeluvan lärde hakke att göra inbakade flätor.

På stockholmskt manér kunde Vinlusen inte somna utan cykeln bredvid sängen. — På stockholmskt manér kunde Vinlusen inte somna utan cykeln Gertrud bredvid sängen.

Jag har till och med rensat, diskat, desinficerat och använt kaffeapparaten — ni ser vilket fördärv man hamnar i när man får gäster.

23 kommentarer

De perfekta gästerna

Publicerat av Lotten Bergman den 20 juni 2010 13:58

Lisa och Johan dundrade igår in med två barn och ingredienser för matlagning i tre veckor. För de brukar göra så. Plötsligt sprang kommentatören Örjan in i köket med en foccacia stor som en storbilds-tv. Under tiden som Lisa och jag tittade på just en sådan tv och Den djefla mannen stretchade sin ryggskottsrygg, lagade Johan en lasagne. Den var vacker och underbar och full av grönsaker och när det bara var en enda liten kall portion kvar, kom jag på att den ju skulle fotograferas.

Lisa Förare Winbladhs matbilder brukar inte se ut så här.

Plötsligt hoppade Lisa upp ur tv-soffan och började stänka vin och delegeringar omkring sig och vips! stod en gigantisk chokladmousse färdig på bordet. Den höll på att skära sig och den höll på att bli grynig och den höll på att bli alldeles för söt eftersom jag hällde i en massa socker utan att bli tillsagd att göra just det och så höll den på att bli för stabbig eftersom jag vispade på full fart när man faktiskt ska vispa grädde ungefär som när man steker lök – långsamt och meditativt – och så höll grädden dessutom på att smälta bort eftersom jag ställde bunken på spisen.

När jag njöt i stora drag och verkligen älskade moussen, sa Lisa och Johan att jag hade fel eftersom den var helt misslyckad.

Och hur umgås man då i dessa moderna, elektroniska tider? Jo, alla med varsin dator. Alla med varsin mobil på armlängds avstånd. Alla med fantastisk simultanförmåga som möjliggör både slösurfande, dumsurfande och googlande samt upprörda diskussioner. Och alla med både mål och mat i mun.

1: Chokladmoussen. 2: Potatismjölet som hälldes över allt vinspill. 3: En ouppsprättad bok. 4: Dagens gåta: vad är det där? — Fyra människor, fyra datorer och 1: chokladmoussen 2: potatismjölet som hälldes över allt vinspill 3: en ouppsprättad bok 4: dagens gåta: vad är det där?

Mitt råd till alla i hela världen: skaffa vänner som bjuder in sig själva, tar med alla ingredienser, lagar all mat och – kanske allra viktigast – mår bra av en dator i knät.

57 kommentarer

Uppmaning till alla: vad bjuder man helst på?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 oktober 2008 23:05

– Kom hem till oss och ät! säger jag och tänker att nu ska väl ändå toaletterna bli städade.

Utan att överdriva bor vi i ett av de stökigaste husen. (I världen? I Sverige? I bekantskapskretsen? Vet inte. Men det är stökigt.) Det är för många möbler, det är helt omatchade möbler och det är alldeles för få myslampor. Men det är mysigt ändå – det finns hur många sängplatser som helst och 20 personer kan äta samtidigt i köket. De andra 28 kan sitta i vardagsrummet.Jag har hört massa, massa kompisar, vänner, kolleger och bekanta samt helt obekanta på tåg och bussar berätta att de inför ”bjudningar” ångrar sig och helst vill ligga i soffan och mysa istället. (Vilket jag till fullo förstår egentligen.)

Men nu kan vi väl ändå hjälpa varandra här i bloggessensen? Jag börjar, ni följer efter! Berätta hur man kan börja tycka om att bjuda hem folk.

Om ni blir hembjudna till oss (och nej, ni behöver inte ha med er presenter), ser jag till att

alla får något att göra så fort de kommer innanför dörren (hacka lök, fotografera gästerna, göra placeringskort, karva loss gamla ljus ur kandelabrarna)
de som vill får något att dricka och knapra på – om det så bara är kolsyrat vatten med saft i och chips direkt ur påsen
maten serveras i enorma kastruller direkt från spisen
det finns mycket och olika sorters vin
det finns något sött att äta efter maten
ingen har dåligt samvete för något.

Knaprigt före maten: chips (nej, jag är inte en renlevnadsmänniska, härdade fetter och glutamat är mina bästa vänner) eller salta kex med tapenadeguck. (Om det blir tapenade över kan man dumpa allt i en tomatsås och göra en fusk-puttanesca.)

Mat: spaghetti och köttfärssås, paella, chili con carne och liknande.

Efterrätt: alla gör sin egen strutglass! Eller så gör man äppelsmofs. Eller så äter man bara godis.

Känner ni att detta låter förfärligt? Då kan jag fortsätta med att berätta att toaletten trots mina intentioner inte alltid hinner städas före maten eftersom den som fick uppdraget ”fastnade framför datorn, oj förlåt”. Servetterna är oftast av hushållspapperstyp. Dukningen påminner om en loppmarknad. Och när jag blir trött på er som hälsar på, tar jag bara fram gästboken och pickar i den med pekfingret på ett tomt uppslag för då drabbas ni av prestationsångest och vill gå hem.

——-
Uppdatering
Kommentatorsbåset är nu fullt av likasinnade, en chipsmotståndare och en galenpAnna. Även Matälskaren, Life de Luxe, Ninnibeth, Sandra, Hemliga morsmesserschmitten och Jessika har bloggat om ’et.

55 kommentarer

Fullt hus

Publicerat av Lotten Bergman den 10 maj 2006 00:07

Previously on the Bästisgrannen-flyttar-in-i-vårt-hus-story:

1. Vi träffas när vi börjar sexan år 1976, båda två nya i klassen. Hon är cool i stuprörsjeans och Stenmarkjacka. Jag är en tönt i mittbena, utsvängda Silver Dollarjeans och nerslitna träskor. (På bilden har jag en röd-gul stickad tröja som en granne hade gjort till min pappa medan Bästisgrannen strax nedanför har svart väst och vit trasa runt halsen.)

2. Vi spelar basket och är synnerligen okyssta.

3. Vi går ut nian och ser ut så här på avslutningen. Nej, jag minns inte varför.

4. Vi får stipendium och går på high school i USA. Bästisgrannen får en pojkvän som är bäst i skolans basketlag. (Ja, det är han på bilden.) Jag får gå i kyrkan i en klänning som mamman i den amerikanska familjen har sytt alldeles själv. (Ja, det är jag på bilden.)

5. Bästisgrannen lever livets glada dagar. Jag sköter mig klanderfritt och läser böcker.

6. Jag och Bästisgrannen bor i kollektiv på Skånegatan 66 i Stockholm.

7. Jag och Bästisgrannen blir ovänner och säger upp bekantskapen under två år.

8. Jag flyttar till Lund.

9. Bästisgrannen flyttar till Luleå.

10. Bästisgrannen med skotsk make flyttar med barn och allt in i huset bredvid vårt – halvvägs mellan Lund och Luleå. Vi har maskerad varje höst.

11. Bästisgrannens hus börja mögla; kreosotdimmor förpestar livet och skottens kilt luktar gammal källare istället för – som sig bör – öl. Huset måste utrymmas och totalsaneras.

12. Bästisgrannen, den skotske maken och deras barn samt 37 handdukar flyttar in i vårt hus den 5 maj 2006.

Plötsligt sorteras tvätten redan nere i tvättstugan.
Plötsligt sitter det en inramad veckomatsedel (ifylld sex veckor framåt) på väggen i köket.
Plötsligt är det slagsmål om datorerna.
Plötsligt är det rena rama partystämningen vid frukosten.
Plötsligt har det gått 30 år.

31 kommentarer