Nu var det säkert ett helt år sedan jag var på cocktail- eller releaseparty eller i ett sammanhang där man ska vara trevlig och intressant och inte hälla vin på de andra gästerna förrän man känner dem.
Men någon gång kommer jag väl att vara värd för t.ex. Nobelfesten eller konversera med Clint Eastwood? Alltså kan det vara nyttigt med frågor som är så intressanta att svara på att … ptja, man får en drink till eller nåt.
På Quora (rekommenderas) har en Barnard Law Collier (antropolog, journalist, författare och regissör) listat 20 frågor som sägs vara perfekta för att de är så uttömmande och djuplodande. Pffft! fnyser jag och publicerar dem här med baktanken att man skulle kunna skapa en svensk, mycket bättre lista.
- Besides to your God, your family and your country and your constituents (if any), where do your loyalties lie?
- In as much precise detail as you see fit, how does your mind work?
- Have you ever been in love? If so, describe the experience.
- If you were an animal, what animal would you be – other than human?
- Define “generosity”.
- What did your father fail at?
- Except for ”nothing”, what or whom do you hate?
- In deadly peril, name three people you want in your foxhole with you?
- Have you ever dealt a death penalty? If yes,please explain.
- Describe your ability to dance.
- What do you think your worst enemy really thinks about you?
- On a scale of 0 to 250, where would you score your intelligence?
- In eight words or less, please define intelligence.
- What is the greatest weakness in your character?
- How do you verify the truth of what you are told?
- Name and define your favorite word.
- Of the following, which gives you the most pleasure: a) music b) money c) literature d) science e) spirituality f) golf g) food & wine h) films.
- Briefly describe your favorite hat.
- Who is the best living lawyer that you know?
- If you were made to live out the rest of your days as a famous fictional or non-fictional character, who would you select?
Okej, jag gillar 7, 15, 17 och 18.
Men saknar definitivt följande personlärakännafrågor:
– Dra en av de ständigt återkommande historierna från din barndom.
– Hur sätter man bäst upp en stringhylla i en betongvägg?
– Är det viktigare att en nyhet kommer snabbt, eller att den är språkligt korrekt, fast publicerad två minuter senare?
– Är du bekymrad över något speciellt?
– Har du lust att ta en titt på mina knän?
Om det är barn som man ska lära känna, får man ställa helt andra frågor förstås:
– Vilket är det finaste svärordet?
– När trillade du allra mest?
– Kan du hjälpa mig att knyta min sko för den är så långt ner?
Eller hur?
Jag håller med, frågorna var usla och hemskt tråkiga och förutsägbara. Gäsp.
1. Vilken maträtt har du ätit flest gånger? Hur många gånger?
2. Om du fick göra vad som helst just nu, oavsett konsekvenser och kostnad, vad skulle det vara?
3. Vilken teori tror du mest på när det gäller varför Jesus försvann från sin gravkammare?
4. Vilket språk är vackrast att sjunga på?
Ja! (Nu vill jag svara även om vi ju känner varandra rätt väl.)
1. Spaghetti med köttfärssås: säkert 2 000 gånger.
2. Råna en bank.
3. Han var inte riktigt död.
4. Skånska.
Vad nördar du med?
Det är en bra fråga.
Men jag hade ju trott att jag skulle få läsa om nåt helt annat med den här rubriken efter den förra.
Jag tror f ö att det inte lönar sig att råna en bank nuförtiden. De har inget att råna med sig.
Ett modernt rån är nog att gå in och kräva att de sätter in alla andras pengar på mitt konto.
Men det är ju lite väl uppenbart vem som gjort det då …
Nä, bankrån är nog lika ute som kvittrande modem. (Som jag faktiskt hörde på ett ställe. Men jag hade inte tillfälle att fråga hur det kom sig att de inte hade modernare uppkoppling.)
”Hur blinkar man i en rondell?”
Den kan man ta till om alla andra samtalsämnen faller platt.
”Vad gjorde dina föräldrar/farföräldrar/etc. under andra världskriget?”
På 18 svarar jag:
Det skulle jag också göra om jag hade den där, Maj!
(Den allra första frågan jag kom att tänka på är inte alls lämplig. Den är nämligen titeln på en trevlig bok om Shetlandsöarna som Hans Alfredson och Stig Claesson gjorde tillsammans, och som heter Varför stirrar ni på mina fötter?. Det måste vara ett nyligen timat Bås som spökar …)
Är gult fult, och i så fall varför och i vilka sammanhang? Om inte, varför inte? (Tro mig, om det är en trädgårds- eller modeintresserad person så är ämnet verkligen outtömligt!)
Inte för alla, men för många personer så definitivt värd en chansning: Är schack / minigolf / dart / boule / gång[ning] / datorspel / modellplansflygning / gokart (osv. etc. osv.) en idrott? (Följdfråga: ska den/de vara med i OS?)
Köttbullar: med potatismos, stuvade makaroner eller spaghetti?
… eller näh, jag är faktiskt inte så bra på sånt här, men jag gillar Cecilias nördfråga! Folks intressen är väl oftast det som gör dem intressanta.
Eh.
Åh vad jag önskar att jag hade en favorithatt, men det har jag ingen. Jag har egentligen bara en hatt, och den använder jag aldrig för då blåser den av.
Det där med nördfråga är intressant ur två synvinklar. Jag tycker det är en jättebra fråga att fråga jag gillar personer som är lite speciella och som verkligen går in helhjärtat för något, så det svaret lyssnar jag gärna på.
Dock vill jag inte gärna ha frågan själv. Har mött alltför många förvånade blickar, lyfta ögonbryn och oförstående kommentarer för att känna mig bekväm med att berätta när jag inte vet om mottagaren är mottaglig.
”In as much precise detail as you see fit, how does your mind work?”
får mig att tänka på uppsatsämnet ’Livet, ris och ros, max en A4’ 😉
Folk som säger en sådan sak på ett cocktailparty har inte druckit nog med cocktails …
men en del var rätt kul, om än inga banbrytande icebreakers.
Annik, nej de är inte idrotter (inte vanlig Golf heller)
men väl sporter och nej jag tycker inte att de ska vara
med på OS-programmet.
Jag tycker heller inte att fotboll ska vara med i OS då de
bästa spelarna inte får vara med. Ridsport kan de också
ta bort ur OS.
Luften betydelse för det moderna flygets utveckling kan man prata länge om.
Skaffa fisken luft! (Så heter det, basta! Nuförtiden står det ”Ge fisken luft” men jag förstår inte varför frasen har ändrats för därmed blev den inte bara felaktig utan också mindre poetisk.)
Jag måste erkänna att jag är lite svag för en av trailrarna (förglimtarna … jag har uppriktigt sagt svårt att formulera mig på ren svenska för ”trailer” i teve- och filmsammanhang) för det nya Fråga Lund, där Kristian Luuk går och stegar och räknar på ett gärde, och frågan är ”Hur långt är det till horisonten?” Jo, visst kan man i själva verket räkna ut svaret (beroende på geo- och topografi), men frågan känns ändå underbart filosofisk.
På samma vis gillar jag titeln på en bok jag inte (ännu) äger, utgiven i samarbete mellan Språktidningen och Språkrådet: Hur lång är en stund? Den frågan är verkligen något att bita i!
En stund brukar vara antingen lång eller kort. Tror inte att normalstunder finns.
Har för övrigt skickat den tyska översättningen till Lotten.
Annika, jag är fullständigt okunnig om ”Skaffa/Ge fisken luft”.
Berätta om uttrycket.
En liten stund, en bra stund, en stund senare … jodå. Minuter, timmar, till och med dagar, beroende på vem som sa’t och dess stundliga (ha!) omständigheter.
Jag är också förtjust i frågan om ”ett tag”. Om jag själv till exempel tar bilen för att åka till min mamma och göra [nåt], så kan jag säga till den andra hälften att ”det tar nog ett tag”. Eller så säger jag ”det tar nog ett litet tag” där ”litet” är obetonat. Och det intressanta är att det senare uttrycket då snarast beskriver en lite längre tid än det förra!
(Jösses, nu blir jag sån där igen — det skulle antagligen underlätta för publiken om jag kunde skriva på en whiteboard och peka och berätta …)
Ni som undrar vad Agneta uti Lund menar: Jag efterlyste i förra båset någon som kunde översätta ett bröllopstal som en kompis ska läsa när han gifter bort sin dotter till en tysk.
Och nu har jag fått det av en
HansjürgHansjörg som nästan är Agnetas bästis!Cecilia, det kommer från Grönköpings Veckoblad och är ett – ja, vad ska vi säga – jähättegammalt skämt. Det är Ada A:son Susegård, välkänd djurvän, som …
Jag ber verkligen om ursäkt. För den som inte läser GV är det förstås alldeles obegripligt, och jag kanske borde ha behärskat mig. Men detta ger mig å andra sidan anledning att skrika börja omedelbart läsa Grönköpings Veckoblad!
(Att Skogsgurra, som helt oförskyllt fick mig att skriva som jag gjorde, läser GV är jag däremot säker på …)
Nämen vad bra, Lotten! Just bröllopstal är det ju fint om de inte låter som ”kotte i hans sås”.
Jag vet inte varför jag minns just det där exemplet så väl, men det lär ha varit en restaurangmeny på Mallorca på 70-talet som försökte vända sig direkt till svenskar, som beskrev ananasringar i ananasjuice på det viset.
Oj, Maj Korner, det var i sanning en förtjusande hatt!
Kolla vilken finfin tyska som talet inleds med:
Die Trauung, die wir alle heute erlebt haben – war sehr schön und stimmungsvoll.
Ich hoffe, dass Ihr alle auch dieser Meinung seid.
Als Vater sollte ich an einem Tag wie heute, an dem unsere liebe [svenskt namn] – Frau [tyskt namn] geworden ist – einen gewissen inneren Zwiespalt empfinden – aber einen solchen fühle ich nicht.
Die aufkommenden Gefühle sind nur Glück und Stolz.
Jag kan inte låta bli att utbrista: Oerhört stiligt!
(Men jag kan ju egentligen ingen tyska — jag mumlar orden för mig själv för att få rätsida på dem — så vad vet jag?)
Ett ’bra tag’ är 2 timmar och 24 minuter
och består av 10 ’tag’ – eller små tag – om vardera 14 minuter och 24 sekunder.
En ’liten stund’ (ej att förväxla med ty. eine kleine Stunde) är 1 minut och 26,4 sekunder.
Ett ’ögonblick’ varar 8,64 sekunder
och en ’svinablink’ är förstås drygt 0,86 sekunder.
– Se där ett utmärkt decimalt tidmätningssystem där ett dygn är 10 bra tag
**skrattar på ett förvånansvärt fysiskt vis — det kändes ända ner i knäna!**
Mitt skratt kändes mest i magen!
Nu ska jag sova – Gute Nacht!
PS. Hansjörg (med ö Lotten!) har jag känt i 60 år och jag och mina syskon räknar honom som en bror – och han som inga syskon har räknar oss fyra som sina syskon. Då han som 13-åring kom för att tillbringa en månad hos oss på landet kunde det dock ha gått helt snett allra första dagen. Han hade nyss anlänt och mamma kallade oss alla till middagsmålet – till efterrätt fick vi pannkakstårta. Hansjörg blev som gäst bjuden att ta först av efterrätten och han tog hela den översta pannkakan med all grädden – och jag och syskonen blev helt stumma och stirrade häpna på den demolerade pannkakstårtan. Fadäsen till trots blev vi alla mycket goda vänner och vi har setts mycket genom åren.
Jorå, Annika. Vi är några GV-läsare här i båset. ÖR också. Säkert flera än så.
Den stolta devisen ”Honi soit qui pense” som är en typisk grönköpinsk förvansking av strumpebandsordens ”Honi soit qui mal y pense” har till och med beskurits en aning och utgör numera i form av ”Honi soit!” TPH-amatörernas ledord.
TPH-amatörernas upprördhet när de upptäckte att en brittisk orden stulit och förvanskat deras devis är i högsta grad begriplig.
(Varför så sen timme? Jo, jag befinner mig sedan några timmar på norsk botten och vaknade upp med en känsla av inkompatibilitet med karbonadekaker. Om några timmar ska jag prata inför publik och hoppas att karbonadekakerna hunnit leva ut sin antipati tills dess.)
Annika, en stund är en timme, dvs 60 minuter / 3600 sekunder.
https://de.m.wikipedia.org/wiki/Stunde
en.m.wiktionary.org/wiki/stund
En lärare på groomens skola brukade (brukar antagligen ännu) besvara frågor om hur lång tid något skulle ta med ”en kvart, fjorton dar”.
Uschäkta men har den svenske brudens-far nåt emot den tyske brudgummen? Ordet ’Zwiespalt’ betyder ju allehanda saker av typen oenighet, tvedräkt, osämja, splittring, misshällighet. Gillar han inte dotterns val av make?
Nämen OJ! Det låter ju inte så bra! Måste kolla! Hansjörg (med Ö) kanske vill så split i den tysk-svenska unionen! (Skoja ba, Agneta, Hansjörg är ju fantastisk.)
Jag gjorde en snabb gt-översättning och det verkar röra sig
om att en far kan känna en inre konflikt i en sådan här situation.
Fadern försäkrar dock att han endast känner lycka och stolthet.
Jo, man kunde ana att fadern kanske menade nåt om mixed feelings, men redan det är ju diskutabelt i ett bröllopssammanhang. En känslig brudgum kan börja grubbla över såna ordavändningar … Nä, allt ska bara var glädje och lycka och hurrahurra rakt av, särskilt om man ger sej över till ett annat språk än det egna. Heller hur?
Brid: En kvart, fjorton dar brukar jag också säga. Likaväl som jag på frågan vad klockan är kan svara ”halvt förbannad och slår snart”
Skitsnygg kappa
Ojsan hoppsan! Jag bara jobbar och oläser båset hela tiden. Missade totalt översättningsfrågan och tydligen också upplösningen av det hela.
Imorgon beger jag mig ut på livsfarligt uppdrag i segelbåt. Det är storm och jag är åksjukan personifierad, därför är jag en smula orolig, men bara lite.
Undrars om inte jag slår dig Pysse, när det gäller sjösjuka. Jag var glad att jag hade en stadig plastpåse till hands idag när jag åkte Djurgårdsfärjan (den är fortfarande oanvänd, men det var bra nära!).
Av alla besynnerliga samtalsinledande repliker jag fått är nog denna den jag minns bäst: ”Ursäkta, men är det där ditt eget hår eller är det en peruk?”
Kylberg?
Lugn Pysse, det ska ”bara” blåsa 8-13 m/s imorgon.
Det vill säga 1/3 – 1/2 storm. 😉
Sjöoväder
Vindstyrka
Lotten, du får gärna fixa länkarna. WP spamfilter vägrarade
låta mig posta hela länkar.
Smhi gick med www men ej http
wiktionary/wikipedia fungerar inte heller med http.
I alla fall inte om jag postar ifrån mobilen.
Använder Android 6.0 och Dolphin browser.
Fixat!!
Nä, SG, det var inte Kylberg som undrade om jag hade peruk. Inte heller hann jag till Kylbergutställningen idag utan bara till Gröna Lund. Men snart så…
Kylberg ska>/i> vi se!
Säg bara till så kan vi ta Djurgårdsfärjan tillsammans. Jag fixar påsar!
Har ordet varsågod gått ur tiden? Helt plötsligt tycker jag alla säger ”inga problem” när jag säger tack.
Det känns skumt.
Kommentatorsbåset har ju sedan flera år planerat båsorkester med bloggtofs och tråkkonferens samt tågluff för bloggöl till Prag.
Men tänk om det hela bara blir en kräkresa med Djurgårdsfärjan!
(Inte helt fel.)
Maj Korner! Språkliga undersökningar i svenska ger vid handen att ”varsågod” antyder ett visst drag av dryghet.
Ja, liksom som om du istället för ett väluppfostrat varsågod vill säga ”far åt pipsvängen din otacksamme jävel”. Fastän du bara talar som man gjorde förr i tiden och menar ”you’re welcome”.
Dispyter och diskussioner har uppstått i tacksituationer, ja.
Men vad betyder ”inga problem” då? I mina öron låter det som ”egentligen är det problematiskt för mig att stanna upp i fem sekunder och dessutom hålla upp den här vansinnigt tunga dörren för dig, men det gör jag så gärna, inga problem”
Pyss, sedan så får du på inga villkor säga sekundmeter,
det heter meter per sekund som förkortas ms elle m/s.
Tack Lotten.
Maj, inga problem = lätt som en plätt, alltdå något som
man är positiv till att fixa eftersom det är lät och/eller kul.
’Ingen orsak’ låter trevligare än ’inga problem’.
Pysse, fortsätt för all del säga sekundmeter, det har man sagt i eviga tider, så det är tradition. Eller man kan säga beaufort, fär det gör de i mumindalen.
Tycker folk att ”varsågod” låter stöddigt och nedlåtande? Vad i hela … Så utomordentligt märkligt.
Fast nåja, jag tycker ”inga problem” låter ytterst konstlat och tillgjort som svar på ”tack” och skulle aldrig någonsin säga det själv.
Ja *suck* språk bara beter sig ju på det där sättet, vad enskild person än tycker.
Svar på tack … Huru ofta har du, säj den senaste veckan, haft anledning att grubbla över vad du ska svara när nån säjer tack?
Ingen hade varit gladare än jag om vi i svenskan hade haft helt naturliga ”ursäkta-mig-ögonkast” eller ”förlåt-att jag går-förbi-ord” som alla begagnade sig av. Excuse me, pardon, sorry men vi är liksom inte britter utan buffliga nordmän som bara vill äta surstr… eh. Tacos.
(Jag är uppe och vaken för att kolla på OS. Har mest kollat på basket hittills, men nu är det hamboll. TV3. Hm.)
Jag säger nog ’väl bekomme’ i dylik tack-situation.
Eftersom Pysse är den i båset som har bäst koll på SI (gamla MKSA) så är det tämligen överflödigt att tipsa henne om enheter och deras användning.
Tyskens ”War schon gut” eller ”Bitte” och fransosens ”Pas de quoi” är väl innötta och används utan några som helst problem eller funderingar om deras eventuella ”opasslighet”.
Jag kan inte låta bli att känna viss leda inför alla ickefrågor som ständigt diskuteras i Sverige. Den största ickefrågan är nog ändå när Margareta Westman fick för sig att genomdriva ”tjugohundra” istf ”tvåtusen”.
Kan någon förklara vad personerna sju och åtta, räknat från vänster, på översta bilden håller på med? Försöker de bekanta sig med varandra genom att hålla kvar en skokartong mellan sina mellangärden? Samtidigt som kvinnan sträcker ut den bortre armen för att rycka nästa kvinna i hästsvansen? Lite udda metoder, men det kanske funkar?
Det franska ’Je vous en prie’ fanns på svenska, förr. Hos mina morföräldrar hörde man ’Jag ber’ när någon tackades för nåt.
Det tyska ’Gern’ geschehen’ hade också en svensk motsvarighet: ’Det gjorde jag så gärna’, låter vänligt och trevligt. Har jag inte hört på evigheter.
Artighetsulturen odlades i de tättbefolkade kulturländerna. Här uppe stod vi mera tafatta, där vi nyss lämnat urskogen, och hummade lite i största allmänhet.
Alltså, pinsamt nog verkar det som om jag har vant mig vid att tränga ut svenskan och säga ”my pleasure” när någon säger ”tack”. Det jag gjorde var inte besvärligt, det var inte neutralt, det var till och med något som beredde mig nöje!
Jag tycker också att ”varsågod” inte är helt naturligt, det låter lite som om jag är en snipig hemmafru som just serverat oxjärpar med lingonsylt. ”Varsågod, låt väl smaka!”
Men jag ska försöka hitta en svensk variant.
– Tack!
– Mitt nöje!
Eh? NÄ, då ska det väl vara:
– Tack!
– Nöjet är på min sida!
Det blir ju bara så långt.
Kruxet i dag är väl att det inte längre finns självklara ordval i varken tack- eller förlåtsituationer. I de senare varierar jag förlåt, oj förlåt, förlåt mig, bara förlåt eller variationer där ordet ledsen eller ursäkt ingår. Det har kanske aldrig funnits landsomfattande uttryck utan varje familj, släkt, vrå, kvarter, ort eller område i landet har haft sina egna talesätt i sammanhanget.
Orangeluvan: Det ännu längre ”Nöjet är helt på min sida” har jag nog hört rätt många gånger. Det var, åtminstone förr, ett rätt vanligt uttryck.
Ödet!? http://www.instagram.com/p/BI7SUBjDTc_/
Maj Korner igår 21.23 .
”Ingen fara” alt ”inga problem”.
Likartad diskussion i Språket P1. Start vid 06.00.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/757725?programid=411
”Ingen fara” tycker jag är rätt naturligt att använda medan ungdomarna hellre använder försvenskningen av ”no probs” eller ”no problem” dvs inga problem. Det är så pass vanligt här i huvudkommunen att jag inte reagerar längre.
Det tyska ‘Gern’ geschehen’, som ÖR nämner har ju en mer positiv approach men innebär egentligen samma sak: det gjorde jag så gärna. Kanske ska testa det på stan och se vad som händer!
Karin 10:13, det är en kontaktövning med skokartong enigt Lindberg-Brauns senaste forskningsrön. Särskilt bra vid svår hälta och matsmältningsproblem. Något mer förvånande är att kvinnan i paret inte bara drar en annan kvinna i håret med ena handen utan också pillar en annan kvinna i rumpan med den andra samtidigt som hon balanserar ett glas. Det är en kontaktmetod som inte rekommenderas förrän man tagit sig igenom tredje terminen av Lindberg-Brauns kurs och är fullcertifierad kartongkramare.
Aha Niklas! Oj då!
Då ska jag inte göra det förrän jag är certifierad. Fast halt är jag ju inte. Men ändå: Tack för att du kastar upplysningen klara ljus över de sociala kodernas dunkla vrår!
Snön … Nu har Yngste sonen kommit hem och ätit 78 köttbullar med potatismos och lingonsylt och berättat om sina äventyr i Afrikat. Med snön var det så här: På toppen av Kilimandjaro fanns det snö en bit ifrån den där skylten där alla lät fotografera sej. Sonen tyckte, vilket man kan förstå, att som svensk känner man ju inte att det ger nån särskild kick att gå fram och ta på snö som klättrare från mera snöfria länder gjorde. Inte heller kändes det nödvändigt att fotografera snö. Men snön fanns där. Samt stora glaciärer här och där.
Idag är det på dagen 388 år sedan Vasa sjönk.
Det är ungefär 20.243 veckor och 3 dagar. Jag antar dock att
sådana typer av beräkningar inte alltid är helt exakta.
http://www.timeanddate.com/date/durationresult.html?y1=1628&m1=08&d1=10&y2=2016&m2=8&d2=10&h1=&i1=&s1=&h2=&i2=&s2=
http://sv.wikipedia.org/wiki/Regalskeppet_Vasa
På tal om snö, läste jag alldeles precis nyss detta:
EN LITEN DARRIG GUMMA
En liten darrig gumma
vill lägga sig och dö
när vinden drar i springan
och ingen skottar snö.
När ingen går på stigen
och ingen bär in ved,
och hon är klen och uschlig
och stel i varje led.
Men när det börjar knoppas
på träden i april,
då vill hon gärna leva,
ja, leva lite till!
Britt G. Hallqvist, 1982
Tack ÖR för snörapport – det var då för väl. Jag har sett snötillgången minska de senaste 40 åren när jag flugit över då och då (på väg till Zanzibar, bland annat) och tycker det vore så sorgligt om snön på Kilimanjaro bara skulle bli en litterär företeelse.
Och AuL, vilken fin Britt G. Hallquist-dikt!
Ja, de må jag säga: både dikt och snörapport uppskattas! Och kära, rara Vasa. Men vad personerna sju och åtta, räknat från vänster på bilden högst upp i inlägget gör, det vet jag inte. Gömmer hon sitt vinglas?
Jag för min del undrar exakt hur långa ben — alternativt korta ryggar — kvinnorna på bilden har. I jämförelse med dem är till och med Barbiedockor lite taxaktiga.
För övrigt instämmer jag i att det var skönt att höra att snön på Kilimajaro fortfarande ligger.
LL99, den stora frågan med en sådan där kalkylerare är väl vilket land saken rör sig om, och när sagda land övergick från den julianska till den gregorianska kalendern. I Sverige gick vi inte över förrän 1753 och kapade då … var det elva dagar? ja, det var det … på en enda gång.
Hur kom den sittande flickan upp på stolen? Lite märkligt är cocktail-partyt med hela åtta kvinnor och bara tre män som dessutom inte har fått något att dricka. Frisyrerna får mig att tro att bilden är från femtiotalet – möjligen med snudd in på sextiotalet.
Man nummer två tilltalar en kvinna och säger: Ge mig drinken! Nej, säger hon och håller den bakom sig. Första mannen ser ut att ha hamnat mellan två glas som det viftas med alldeles framför honom och den tredje mannen vädjar till sina närbelägna kvinnor om att han också vill ha. Kvinnorna struntar helt i honom. Från vilket sammanhang har du tagit bilden, Lotten?
Överhuvudtaget viftas det mycket med drinkar på bilden.
Jag har fått igång min kraschade dator. Fälv.
Alles fälv? Dutti!
Eller: bravo!