Vid köksbordet infann sig en härligt förvirrad metadiskussion där ingen egentligen visste vad den andre pratade om eftersom någon sa ”Döden i Åmål” och nån annan trodde att det handlade om ”Fucking Venedig” medan en tredje ville berätta om hur den vackraste pojken i världen 1971 hette Björn Andrésen och såg ut så här …
… medan exakt samme Björn Andrésen under inspelningen av den utmärkta ”Springfloden” 2015 såg ut så här:
Och mitt i all förvirring försökte jag berätta att Björn Andrésen kom in på Scenskolan precis när jag försökte komma in, men inte gjorde det (1984). Då skrek någon ”vilken egenskap från djur- eller växtriket skulle ni vilja ha?” och all filmförvirring avstannade tvärt.
– Jag vill ha ett öga på fingret!
– Vilket djur har det?
– Eh. Okej, jag vill kamouflera mig som en ödla!
– Jag anser att djurens kamouflage kan jämföras med människors förmåga att härma dialekter.
Vilt tjatter utbröt där skåningar härmade göteborgare, norrbottningar sluddrade på pitmål och alla runt bordet blandade amerikanska med australiensiska och barnen försökte låta som fransmän genom att säga meningar som Je m’apelle baguette medan den äldre generationen skojade till det alldeles fantastiskt lustifikt genom att lura de yngre att säga Äta gelé med träsked i vedboa. Men då kom Sextonåringen på vilken egenskap hon skulle vilja ha, så hon sa:
– Tänk om vi kunde bli mätta via fotosyntesen.
Först satt vi tysta av pur beundran. Sedan kom protesterna:
– Men då måste du väl vara helt grön?
– Nej, jag väljer att ha klorofyllet i håret.
– Men funkar törst och hunger likadant?
– Japp.
– Fast … chips som är så gott.
– Ja, det förstås.
Så. Nu vet ni. Bara som ett tips om ni har svårt att hitta samtalsämnen.
Tadzio! Visst hette han väl Tadzio?
**mummel**
Ja (puh) det gjorde han.
Hm, fotosyntes. Hm. Njaäe, det finns alldeles för mycket som är gott, ju.
Ja! Han hette Tadzio i filmen! Det hade jag faktiskt inte kommit på på egen hand.
Det är väldigt konstigt, men jag såg faktiskt ”Döden i Venedig” på bio. Hur i hela friden kan jag ha gjort det? Inte som sexåring i alla fall, det är helt klart.
En skolvisning, kanske?
När jag gick i ettan på gymnasiet fick vi gå och se en särskild skolvisning av den här på bio. Mystiskt val — fem år gammal och rätt extrem för sin tid. Även om det är Shakespeare.
Ah. Skolvisning! Det var för bövelen när jag läste filmvetenskap i Lund på 80-talet!
Jag måste börja använda ”för bövelen” oftare (och då ska jag använda just bövelen, inte böveln som det här programmet vill ha det till).
Skolvisning. Svart-vit film med några som åkte dressin. Länge. Trist.
Kopia från Lottens oregistreade specialnlägg.
Örjan augusti 28, 2016 kl. 00:58
OT. Hälsningar från SG och Hyttis från deras nya trevliga pörte (ders beteckning) i Ställdalen.
(Stort hus (tänk alphus med 15 (?) löpmeter vinklade balkonger fördelade på var sin sida av huset) och med viss sjöutsikt).
Besökte (som tidigare berättat) dem pga Opera på Skäret (Några km från deras pörte) och föreställningen Den flygande holländaren, där min brors tidigare arbetskamrat var del av kören.
Den operaföreställningen var verkligen upplevelsevärd.
Förresten ”pörte” för deras hus.
Broder Tomas tycker, med anledning av bostadsorten Ställdalen och Gunnars yrkesmässiga specialitet att det bör döpas om till
”Ställverket”
Den vackre gossen spelar en av hämndens änglar i Hasse Alfredssons mördarfilm med Stellan Skarsgård.
När Döden i Venedig var ny tänkte jag och en kompis gå och se den. Vi var 13 då så jag antar att den var tillåten från 11 år. Lyckligtvis (tror jag) fick min pappa höra om våra planer och letade fram en recension och rubriken ”Lysande brustet vemod” gjorde att vi gick och såg någonting annat, vad minns jag inte. Så jag har fortfarande inte sett Döden i Venedig.
Jag har sett ’Döden i Venedig’, men kan inte för mitt liv komma ihåg handlingen eller vad jag tyckte.
Jag tar gärna klorofyll i håret, det är en lysande ide.
Annars har jag ofta önskat mig förmågan att gå i dvala, gärna då tvärtutimot så jag vaknar till i september efter att ha somnat i mars.
Sniglar och snäckor har ljuskänsliga organ längst ut på sina tentakler. Ögon är att ta i, men principipen är klar.
Dock svårt att peta ut skräp.
Springa som en greyhound förstås, den ultimata friheten.
Det var värst vad den gossen var lik Anna Lindberg (simhopperskan, Ulrika Knapes dotter, ni vet).
Ja! Anna Lindberg!
Hon passar ju jättebra — det är mycket strandliv och badande i filmen (om än inga hopptorn).
Letade efter något annat och hittade några bubbelkorkar som sparats för vidare transport till kusinens kompis som lär göra tomtar av såna. Men nu träffar vi ju inte kusinen så ofta, och inte vet vi om kompisen har kvar den hobbyn, så tänkte kanske bli av med dem på annat sätt. Hur är det, Niklas, är Fia petig med att det ska vara just champagne, eller duger korkar från andra sorter också?
Örjan, Ställverket är ett bra förslag. Ett alternativt förslag är Alphyddan.
Brid, Fia är inte ett du känslig för om det är äkta skumpa eller oäkta. Hon är bara intresserad av korken och den stora fördelen med bubbelkorkar är att de håller längre än vanliga vinkorkar som pulvriseras i ett nafs. Bubbelkorkarna både tuggar hon på och gnider näbben mot mycket njutningsfullt. Alltså, skicka mycket gärna till:
Fia
c/o Ejve
Storsvängen 67
129 43 Hägersten
Tänk att nästan hela Sverige skickar korkar till Fia!
Kan någon hålla ett tal på detta tema på min begravning?
”Visserligen födde hon fem barn och lagade mat till nästan hela basketvärldens längsta spelare, men framför allt hade hon en blogg som försåg en viss Fia med tuggvänliga korkar.”
Niklas:Finns ju även plastkorkar.
Fias uppskattning av sådana?
Örjan, finns det verkligen plastbubbelkorkar fortfarande? Jag minns de vita med röd ”hätta” men det var välsigt länge sdean jag såg dem. Eller menar du korkar som ser ut som korkar men är av plast? Jag har nog bara sett dem som vanliga vinkorkar. Jag tror inte Fia prövat några så visst, har du någon så kan hon ju testa.
Hur ska jag nu uttrycka mig för att inte framstå som korkad/obildad/oestetisk/noll-kollig/fullständigt omodern? Förmodligen finns det inget bra sätt överhuvudtaget så here we go: SÅ snygg är han väl inte? Och är inte hela Döden-i-Venedig-grejen lite överskattad? De borde helt enkelt ha tagit in Lotten i stället på Teaterhögskolan.
Det borde de absolut gjort, men Björn Andresen är sagolikt vacker för det. Möjligen förstör frisyren en del av intrycket. Tycker då jag.
Av beundran för sextonåringen har jag varit stum till nu. Iden med human fotosyntes är fullkomligt briljant. Och vi måste ju fortfarande få i oss vatten och mineraler, så i avsaknad av rötter får vi nog fortsätta äta. Chips t ex. Möjligen kan det då bli tal om vegansk kannibalism.
Sen blir det finlir. Ska vi ha klyvöppningar i hårstråna eller andas som vanligt?
Eye of the beholder. (Aj! En bihållare!) Även känt som smakbakprincipen. Jajamensan.
(Favoritexempel här är nog att min andra hälft åtskilliga gånger — på den tiden hon brukade kallas vackrast i världen — utbrast ”men hur f*n kan nån tycka att Julia Roberts ser bra ut?”)
Jag för min del tycker att gossen är rent överjordiskt vacker i filmen, nämligen såsom han filmas och presenteras, då när illusionen har sitt fulla grepp. (Ja, jag har sett den två eller tre gånger. Och därtill läst kortromanen tre gånger vilket säkerligen påverkar min uppfattning om det hela.) Annars, om man bara ser några stillbilder, så är han väl bara vanligt söt och fin, som ungdomar är.
Förresten, vad är det för typ av bord? Ett fyrkantigt bord?
Ett trekantigt bord, eller kanske ett sådant där runt
bord som King Arthur och hans riddare hade sina möten vid?
Vi har förvisso både njurformade och hjärtformade samt mandelformade bord i huset, men i just detta fall är det ett rektangulärt, normalt köksbord med plats för tio som gäller, LL99!
Ja, Karin, för hade de släppt in mig på Teaterhögskolan hade jag sedan kunnat spela the evil tvillingsyster till Lena Endre i Varuhuset och dubblerat som dialogcoach i alla kassa svenska filmer som då hade blivit bättre för att sedan ta det stora steget över pölen och bloggat från mitt fantastiska liv som superstjärna med hybris i Hollywood.
Till min syster Karin (som jag har): Självständigt tänkande. Det applåderar jag kraftfullt. Jag tycker att grabben ser ut som en bokmärkesängel på den där bilden.
Till Lotten (som vi har): Trots att frånvaron av dramatenkarriär och dito Hollywood verkar vara dina två stora trauman, bagatellen med sommarpratet talar vi inte om, så är vi många som gläds åt att ha dig kvar i Eskilstuna med omnejd. Utan dig hade blogglandskapet varit tomt och öde – och då pratar vi inte tyska. Själv anser jag att det finns två bloggar som är värda besök: din och EngTips. Den senare kanske mera ett forum än en blogg.
Syster Karins blogg är inte heller så illa och dit vågar jag mig emellanåt. Men din slår den inte. Jag tror att orsaken är att du helt enkelt inte har tid att rensa i rabatterna och då uppstår urspårade och vildvuxna partier som kan vara både överraskande och intressanta.
Oh, man tackar. Bugar och bokar. Tittar under lugg och så.
Nu ska jag iväg för att gratisföreläsa på Rotary med ett nytt ämne som jag har hittat på för att folk ska anlita mig:
Alla behöver rejäla kunskaper i sitt modersmål. Även svenskarna.
Ute stormar det medan regnet öser ner, här inne råder dock stiltje. 😉
**sätter på sig stygghatten**
Lotten bugar och bokar. Vad bokar hon? Bokar hon in eller av det?
**tar av sig stygghatten**
Jag minns plötsligt ett urgammalt Ingemar Unge-kåseri (oj vad nära det var att jag skrev Ungemar Inge!) där han skriver om det som på engelska heter ”novelization”, och föreslår att det i analogi med filmatisering borde heta bokatisering. Så synd att det ordet inte slog rot, det var ju jättefint — och vi har aldrig fått något egentligt svenskt uttryck.
Och det var ett utmärkt föreläsningsämne.
Ja, LL99. Men jag har laga förfall, har tagit mig till Järfälla genom den stormdigra senaugustinatten. Inte mycket till sikt och stormen slet och rev i plåtlådan jag färdades i.
Jag tänkte nog på alla som besviket backade ut ur det tomma båset och funderade på att skriva lite. Men framfarten krävde all uppmärksamhet och att fingra på phonen kändes inte bra – trafiksäkerhet och det där – så jag lät det vara.
Och nu känner jag att kudden vill ha sällis. Så det blir nog inte mycket mer från det här nicket.
God natt!
Boka, boka, det är en bockning fast en slarvig en!
Intressant, detta: mitt lösenord är ”utgånget” och jag kan inte ens med hacka eller spett komma in. Det ohyggligt intressanta blogginlägget om H&M-modeller 1984 får alltså vänta lite!
(Gene Wilder dog nyss, äldre än jag trodde att han var.)
(Lotten: Vart ska du gå?
Lösenordet: Ut.)
Det var ju konstigt; kan de verkligen göra det, bara sådär? (Ja, tydligen.)
Gene Wilder, ja. Jag har suttit och tittat på klipp ur Young Frankenstein en stund. Hm, han var tydligen mycket sjuk de sista åren, och det var ju verkligen bra länge sedan han hördes av i offentligheten. (Offentligheten. Jösses vad det var svårt att stava, och vad konstigt det ser ut när det är stavat!)
Nu måste jag visa vad Annika menar … kanske finns det någon som inte minns denna underliga boktitel?
Ja tänk, jag läste den när jag var … fjorton, kanske. I rätt ålder, i alla fall. Men jag undrar sååå vad den handlade om för det har jag fullständigt glömt. Jag får gå och kolla någonstans. (Boktiteln, däremot, glömmer man ju aldrig.)
På internätet finns ju allting. Någon har läst boken och bloggar lite. (Nåja, måttligt upplysande — jag minns ändå ingenting. Undrar om det i själva verket var en tråkig bok?)
Lotten, menar du på fullraste allvar att boktiteln är underlig? Har du aldrig varit precis sådär tonårssur? Och inget av dina barn heller? Jag har i och för sig inte läst boken ety det var en tjejbok men nog har jag svarat precis sådär surt på den där idiotiska frågan från någon förälder. UT!!
Utgiven 1969 av lokalfödd författare.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kerstin_Thorvall
Nu var ju jag aldrig en trotsig tonårsunge och mina föräldrar av hippietypen som inte brydde sig om varför jag gick ut, men jag menade inte att titeln var konstig på så sätt. Jag menar att den var konstig för att boktitlar sällan är utformade på det viset – som en replik med citattecken och allt.
Så här hette böckerna inte:
”They Shoot Horses, Don’t They?”
”Yes.”
”Who’s Afraid of Virginia Woolf?”
”Not me.”
Jag är inte säker på att titeln ”Vart ska du gå?” hade funkat lika bra … Det blir liksom på en gång en helt annan bok.
Vart ska du gå min lilla jänta?
I går kväll såg vi filmen ”They shoot horses, don’t they?”.
Där försökte jag lansera tanken att när en titel, som på en film i detta fall, är en citerad replik, då skulle man inte behöva ha versaler på orden, på det sätt som dom annars har , ingleserna. Vad säjs om det?
I dag är det vår bröllopsdag.
Grattis, Ökenråttan — vad är det för material? (Den där listan är förstås tämligen fånig, men något måste jag ju fråga …)
Niklas, förresten, det intresserar mig att du kallar boken ”tjejbok” när den handlar om en kille som inte förstår sig på tjejer. Jag betvivlar alltså inte att den verkade vara det för dig och många andra killar, då, men i alla fall …
(Plats för teoretiserande, som jag lägger i parentes så det inte syns så mycket. Ignorera gärna. Två förklaringar inställer sig hos mig. Den ena är att allt som har det minsta med känsloliv att göra per automatik anses tjejigt för fjortiskillar, åtminstone offentligt när andra ser och hör. Den andra är att ingen bok av kvinnlig författare någonsin kan ha något att säga en mansperson, återigen enligt fjortiskillar, offentligt. Utom böcker av J.K. Rowling nu på senare år, och det författarnamnet är ju händelsevis lite neutralt … heh.)
Tack, Annika! Ja, du vet ämnet som den där skalden i gamla Rom ansåg vara mindre varaktigt än det litterära verk som han hade skapat.
ÖR: Den litterära kunskapen har jag inte så jag kan lista ut rätt jubileum trots Annikas länk.
Precis Annika, det var ju en pinsam tant som skrev boken; alltså var den en tjejbok. Men nog har jag vrålat ett och annat UT! som svar på den dummaste av frågor man kan ställa till en fjortis.
Grattis ÖR! Jag har precis varit och köpt 10,66 gram av ert material. Kan det vara en ledtråd Örjan? (Ag köper jag kilovis …)
Niklas: Bra ledtråd.
Ingår inte vårt material i Ag? När du ska jobba med Ag:t, alltså?
Nej ÖR. Om det inte är 12,5-års jubileum ni har. Däremot kan det vara tvärt om beroende på legeringen.
Grattis Ör till de första xy åren hoppas de kommande xy
åren blir lika bra. 😉
Tack, LupusLupus99 och fniss, fniss!
Niklas: 12,5 är det inte.
… för då hade barnen vatt utomäktenskapliga och såna synder pysslar Ökenråttan med Lille Maken inte med.
(Nej, kan fortfarande inte logga in och heller inte blogga.)
Men nu är du i alla fall blå!
Jösches, inte kunna logga in, och på torsdag som det bara är tre månader kvar till julkalendern. Båset står inför sin måhända största kris.
ÖR och LM gratilitineras till dryga snyftio lyckliga år. Auvundsvärt är vad det är.
Nu är jag blå igen! Inloggad! Bloggad! Yes!
Hurra! Hurra! Lotten är dubbelblå. 😉