Eventuellt relativt nytillkomna läsare vet inte att en av mina passioner är att få blogga om kassa hotell. Helst ska det vara mögel i duschen, lyhört, kallt te och otrevlig personal eller antika gym, för då blir det extra intressant. Men de senaste åren har bara bjudit på det ena lyxhotellet efter det andra. Ni förstår väl att jag lider?
Den här hotellnatten är faktiskt ”gratis” och mig påtvingad eftersom tågen från Eskilstuna inte börjar gå förrän kl 10 på söndagar, och då hinner man inte till Arlanda innan flyget går. Rummet kostar 15 000 SJ-poäng (varför motsvarar inte poängen kronorna?) och tillbringas på Scandic Bromma(plan), som känns precis som Östtyskland 1974.
Det är alltså dels gratis, dels sista sucken. Alltså kan jag inte klaga, utan bara förtjust utropa hurra och dansa en glädjedans när jag ser …
– Finns det te inne på rummet? undrar ni förstås.
Inte alls: man får köpa en dammig tepåse, lite jånket vatten och låna en kaffekopp nere i baren för ungefär 30 kr.
Men man kan dricka kranvattnet!* Heureka, vilken lyx!
*) Imorrn kväll bor jag på hotell i Spanien.
Oj? Jag har druckit kranvatten i Spanien i två veckor. Inga problem.
Vad bra att du överlevde, Cecilia N.!
Tänk om det är så att det bara är på vårt hotell man inte får dricka kranvattnet … (Samma baskethotell som vi bodde på 2010 och 2014.)
Men vad roligt för dig, och för oss! Det var verkligen en förevigandevärd träbit.
… och nu blir det straffavgörande mellan Tyskland och Italien också. Pfah.
Men du min skapare vad de höll på, och vad missade och klantade dummade sig, men till slut — vid den nionde straffomgången, blev det klart (och Tyskland vann som jag höll mer på än på Italien).
Vad jag missar och klantar mig (”och vad de missade och …”).
Om jag bara kunde komma på vad hotellet hette innan det blev ett Scandic! Jag är uppvuxen inte så långt därifrån, har ätit en middag på hotellrestaurangen som var precis så dålig som man kunde misstänka (1975 ungefär), handlat med pappa på Metro som ligger snett emot varje lördag (står det ICA på skylten nu är det fel!), hängt på ungdomsgården Bromside som låg i trappan som går upp bredvid tunnelbanestationen, sålt majblommor till alla som parkerade och handlade våren då jag hade kikhosta och inte fick gå i skolan på 6 veckor. Men vad hette hotellet? Bromma hotell? Bromma Flyghotell låg (ligger?) på andra sidan Sveriges krångligaste rondell (6 in/ut-farter varav åtminstone två tvåfiliga, en hel lektion i körskolan gick åt till att lära sig hu man ska köra i den), åt flygplatshållet till.
Det här fina hotellet får du ta nästa gång! Den stora fula skylten över entrén ska inte vara där! Den fina skylten på fasaden är den som gäller!
Hoppsan, den blev lite stor …
LITE STOR?
(Tänk er nu hur jag pekar med hela handen och ställer Niklas i skamvrån. Runt 300 pixlar är ganska stort – den här är 1 024!)
Nu ska jag fixa!
Nu när bilden har blivit liten, kan vi ju fokusera på den där spiraltrappan på vänstra sidan. Är det inte …
Glömde ju bort att kommentera fopollen (hej Annika!): jag hejade ju på Tyskland eftersom Özil är söt och Müller väldigt seriös och Bastian Schweinsteiger har ett coolt namn, men lika mycket på Italiens målvakt Buffon, som ju ser ut som en man från 1942.
Så jag satt och hoppades att det skulle bli elva straffar så att även målisarna skulle få skjuta.
Niklas: Mornington?
Bra att tyskarna vann, för Italien höll bara på och mabblade hela tiden på ett genomskinligt sätt.
ÖR, absolut inte Mornington. Det kan väl inte ett hotell vid Brommaplan heta på 60- och 70-talet!! Bromma hotell är jag ganska säker på att det hette nu efter en natts sömn.
Ja, va hette det innan det blev Scandic?
Bodde där många gånger när jag hade ärenden i den delen av stan. Plejset blev sämre och sämre men ibland var det enda som fanns i den delen av stan. I våras var det ovanligt billigt att bo där. När jag undrade om det inte blivit nåt fel när rummet var billigare än middagen fick jag veta att det snart skulle rivas. Man låter tydligen naturliga processer sköta den detaljen.
Restaurangen hette i alla fall Tuffa Victor Bistro innan hotellet bytte namn. Men vad hette hotellet? Väsentlig fråga.
Ja, sekrutthotelllet ägdes i alla fall en period av ägarna till Mornington, hotellet på Nybrogatan där Ö-Helena brukar bo. Som inte är skruttigt.
Bromma hotell hette det: http://stockholmskallan.se/ContentFiles/SSM/Texter/Text_0001/SSM_DOK_000018.pdf
och i Medborgarhuset ligger biblioteket där jag jobbade extra. I övrigt har jag ungefär samma minnen som Niklas av Brommaplan, som var en lite farlig plats för oss villabarn. I trappan upp till Bromside kunde man få köpa både det ena och det andra …
Men Mornington Bromma är väl ändå ett annat hotell? http://www.mornington.se/Mornington—Bromma—SE/Kontakt.aspx
Vådligt va mycket hotell det fanns/finns på Brommaplan. Tack till Brommapojkarna Niklas och Mikaels som redde ut begreppen.
Hej mikaels och tack! När hängde du på Bromside? Det måste varit runt 73-74 jag tillbringade fredagskvällarna där.
mikaels, mikaels. Tror jag ska ta det lite lugnt ett tag här …
Åh, nuuuu blev den här helgen lugn, äntligen. (Utom att min andra hälft försöker hinna klippa gräset innan regnet kommer tillbaka, och så är det ju Island–Frankrike i kväll, oh!)
Vi har lyckats begå fyra olika utflykter/tillställningar på 48 timmar. Bokhytteinvigning i fredags kväll/natt, marknad i går på eftermidddagen och en musikafton vid sjön Tisaren på kvällen, och så antikmarknad i Åmmeberg på förmiddagen i dag. Vi som av naturen är så loja och gärna dräller omkring hemma hur länge som helst med böcker, datorer och instrument, bara.
(Faktiskt nästan bara 36 timmar, när jag tänker efter … cirka 39 från avfärd i fredags kväll till hemkomst i dag lunchtid! Medge att ni är jähätteintresserade …)
Det är vi Annika, särskilt som det gärna drälls omkring härhemma också. Veckovis.
Såklart Annika, men bidde det några bokfynd?
Jag ligger raklång i min nya lila soffa och tittar på när valpen gör pöla och dottern kryper efter och torkar upp. Livet med valp i huset är minst sagt underhållande.
Titta nu gör jag ingenting utom dräller in på nätet igen!
Vi köpte sjutton böcker om jag minns rätt. Bland annat några Ehrenmarkare som jag inte hade, för här ska läsas Herr Ehrenmark i sommar! Och i övrigt mycket varierat (när de kostar 20:- styck rycker man ju liksom åt sig lite hipp som happ).
Visstja, hunden! Boffe, Bolker, Brännboll, Brandklipparen, Kung Bhumibol … fick den ett namn på B eller hur blev det?
Men Lotten, om du skulle till Arlanda. Vad gör du
då i Bromma? Det är ju fel flygplats! 😉
Vid Arlanda finns det inga sekrutthotell. Och det går flygbussar emellan.
Det är för lite valpbloggande hos Pysse!
Vad heter underverket nu då?
Valpen heter Rory (hm) och om man är vän med mej på instagram (ulrikabrohede) kan man se alla valpbilder under #bjölf, ety hans kennelnamn är Stolta Ebbas Birger Bjölf af Chili. (Hm, igen!)
Ett blogginlägg var ju en lysande idé! (Hmmmmm)
Hjälp behövs i JÖNKÖPING. Två polska studenter fast efter att deras bil blivit påkörd bakifrån. Någon som har lust att ge dem nattlogi och köra dem till bilverkstad imorgon? De är på Ryhov nu för läkarkoll.
Attans! Trehundra km dit och lika långt tillbaka. Hoppas att nån närmre boende med resurser kan gripa in.
Nej, Annika. Jag menade inte så. Du bor visserligen närmre, men lär väl ändå ha ca 170 km dit.
Frågor:
Kan bilen bogseras? Eller totalpaj?
Destination? Man kunde ju tänka sig att dra dem dit. Om det inte är motorväg – det kostade mig körkortet för ett antal år sedan.
Jag mötte på Krzysztof på en konferens i Warzsawa förra året och nu skulle han och flickvännen ut och utforska Sverige. En idiot kör på dem bakifrån strax söder om Jönköping. Bilen är paj och inlåst på verkstad för natten. De vet ännu inte om de ska skrota den eller försöka få den reparerad (beror på försäkringen). Nu letar de hotell efter koll på sjukhus. I morgon behöver de skjuts för att hämta bagage i bilen och ta sig till järnvägsstationen.
Men sablar … Skogsgurra har helt rätt, det är i runda slängar sjutton mil till Jönköping på så (delvis) besvärliga vägar (oavsett om vi väljer öster eller väster om Vättern) att det tar mer än två timmar dit.
Inte känner vi någon alls i den staden heller. Fy då.
Nämen Rory är väl inte så illa? Hear Rory roar!
Bjölf kan jag däremot inte ens börja tyda, hur skojigt det än ser ut.
Björn-Rolf? Björk-Gylf? Bo-Jonas-Örjan-Lars-Fredrik?
Jag har inget Instagramkonto, stackars mig.
Vi blev påkörda bakifrån för några år sen vid ljuset i böjen där Katarinavägen övergår i Ringvägen. Smällen ekade något oerhört i vår Scenic. Vi klev ur var sin dörr och råskällde på de bägge idioterna som inte hade sett att det var rött. De spände ögona i oss och väntade helt klart på rasistkortet som aldrig kom. Det gjorde det inte –bara idiotkortet kvadrerat — men väl ett samtal till 112 om skrivarkartongerna i baksätet som de lastade om till bakluckan.
Två bilar kom, och bakluckan i fråga inspekterades. Under tiden försökte den ena idioten rikta om framskärmen så att de skulle kunna komma iväg, utan att notera att kylaren hade spruckit och läckte ut, något som Brandkåren fick sanera.
Efteråt berättade Sambon att hon hade sett en av dem dumpa ett litet kuvert i ett buskage. Det borde hon noterat poliserna om, men man kan ju inte tänka på allt när en ambulans står där och är bekymrad över min eventuella pisksnärtskada.
Jag tänkte försöka hitta det lilla kuvertet men kan inte förstå hur man ska kunna hitta böjen där Katarinavägen går över till Ringvägen.
Är det slusstokerierna som gjort om gatubilden så totalt?
SG, du får leta på två ställen:
1. Böjen där Katarinavägen går över till Renstiernas gata.
2. Böjen där Renstiernas gata övergår till Ringvägen. För att förvirra det ytterligare korsar Katarina Bangata Ringvägen ungefär där.
Nu får vi heja på Island!
Japp, nu hejar vi på Island! Hu! Klapp! Hu! Klapp! Hu! Klapp!
Niklas – hjälper inte. Finns inga trafikljus på dom ställena. Inte mycket till buskage vid Renstjärna/Ringvägen heller. Måste vara vid Katarina/Renstjärna, men finns det rödljus där? Mysterium. Lika svårt som Hotell Bromma. Minst – om inte svårare.
Jag skrev fel, SG. Det var ju böjen Renstiernas-Ringvägen jag tänkte på. Fortsätt gärna att göra dig löjlig över andra, men här var det. Innan du rackar ner på att man inte ser något buskage kan jag berätta att händelsen är äldre än bilden och att bläcket i skrivarna förmodligen har torkat.
Om det är någon som gör sig löjlig så är det du som är så snarstucken att det är makalöst.
Nämen jag förstår nästan. När man läser romaner som beskriver omgivningar som man känner väl tokigt, där vägar finns mitt i åkern och hus står i fel kvarter – ja, då blir man nyfiken på författaren.
Synd att Oller vänner inte blev påkörda igår, när vi var i Jönköping. Eller – det där landade visst helt fel!
Men en gång tog jag upp tre liftande ungomar som skulle till Lofoten på ett gig. Dom hade stora instrumentlådor och berättade att bilen dom skulle åkt med hade havererat i södra Sverige. En av bandmedlemmarna fixade ny bil hemma i Polen och skulle komma efter, medan dom liftade i förväg. Japp, jag körde den lilla truppen mellan Uppsala och Gävle-Bro (hoppades på långtradare där), gav dem mitt visitkort om dom händelsevis behövde hjälp på vägen tillbaka.
För övrigt anser jag att Islänningarna bör vinna!
Ära för Island. Nu 4-1.
Go, go go.
Islands första mål!
Nu väntar vi på resten! Minns Berlin!
Har du köpt ny offerkofta Lars w? Eller är det en kränktkardigan? Det är bara du som ser att SG gör sig lustig. Kom igen när någon troglodyt gör sig lustig över en kvinnlig sportkommentators våpigt blanka spiror.
Islands mål tog bort en del av den dåliga smaken jag fick i mun för tre kvart sedan.
Varför var vi som diskuterade vad hotellet i närheten av Brommaplan inte löjliga? Det var ju i stort sett samma diskussion.
p k: Min undran gällde dialekten och inget annat. Där fick jag ett initierat svar. Med tanke på alla påhopp den senaste tiden så är det annars lika bra att ligga lågt, om ens läsa här, framöver.
Det kanske blir bäst så. Du ÄR verkligen svår att ha att göra med.
Mycket kraftfull markering med p k.
Har inte kommenterat din dialektfråga, Lars W.
Ska köpa LHM+olja imorgon. Nej jag har inte köpt en fransk bil (till), det är till en cykel.
<a href=https://www.youtube.com/watch?v=KZCNuHJm25Y< här skulle man kuna säga nåt om nån som oftast är OT som blir ÅT
Äh, timmen är för sen. Jag gör en fullänk istället och säger att här skulle man kunna säga nåt om nån som oftast är OT som blir ÅT för det mesta.
https://www.youtube.com/watch?v=KZCNuHJm25Y
Tack Ninja! Vilken fin fejkad butiksinteriör (säger han som byggt liknande interiörer till film) och -framför allt- vilken fantastisk koreografi på slutet!
Och visst var det Sjökvist från Åsa-Nissefilmerna som stod där bakom disken?
Det var en som kunde vara kränkt, han!
https://youtu.be/hTsNncHlMLY?t=1h4m9s
Om ni står ut med att se hela butiksscenen får ni även se undertecknad glida genom bild på cykel.
Men Ninja, jag vet inte huuuur jag ska tacka för den där musikvideon — den har vi aldrig sett!
Dessutom slog det mig just nu vilken bra röst Mona Wessman faktiskt hade. (Läser därför på wikipedia om hur det gick för henne. Ack, knutor på stämbanden. Så synd. Den rösten hade hon kunnat göra något betydligt mer intressant med.)
Fin päronsäck!!
Niklas, var det alltså du med ryggan — en sån gammal rygga som är en säck, i stort sett? Ha!
Varför tänkte jag inte på ordet ”päronsäck”?
ÅT är en av de låtar som jag faktiskt kan fortfarande, jag gillade den vwrkligen jättemycket som barn. Och precis som du, slogs jag av vilken bra röst hon hade. Och hur söt hon var.
Men rösten låter ganska oskolad och förmodligen hade hon ingen sångteknik att falla tillbaka på. Då blir det gärna knutor.
Sjökvist däremot, han var inte så särdeles söt. Lismande, inställsam och obotligt fånig.
Visst är det jag! Men jag skulle inte känna igen mig själv om jag inte visste det.
Som bonusinformation är det Dynamit-Harrys moped jag kör men den lät så mycket att jag fick ha motorn avslagen.
Fassan hade en sån där päronsäck. Smärting, med läderskoning. Outslitlig, och impregnerad av trettio års intensivt frilufts- och vintersportliv.
I den fanns det alltid ved, korv och två termosar, med choklad och kaffe när familjen hade skogsutflykt. Kall korv med svedd utsida är ett outplånligt minne av min barndoms vintrar. Liksom chokladimpregnerade lovikkavantar.
Men du trampar inte, utan rullar bara. Är det för att den utan motor var tungtrampad eller?
Ninjas ryggsäckbeskrivning får mig att gå i akut barndom, innefattande snö, is, plurrning, abborre, och vedrökslukt förstärkt av lovikkavantar och yllesockor på pinnar över brasan för torkning.
Typ fyrtio … nä femtio … å du min skapare, ett halvt sekel sedan!
Ja, jag har en allmän åldersmedvetenhet i dag. Inte kris, för det är jag alldeles för realistisk och cynisk för att ha någon. Men under antikmarknadsbesöket i dag hade vi med oss en extremt långväga gäst, nämligen en gammal polare som emigrerade till Australien 1990. Nittonhundranittio! Och vi babblade på som vi alltid gör och allting var liksom som vanligt — men när vi hade skilts åt och jag och den andra hälften var hemma igen kom vi (vi två) att tala om det faktum att han har bott i Oz i över 25 år. Jösses.
Jag har rätt länge suttit som en uråldrig gammelmoster och, ja inte roat direkt, mina barn och andra ungdomar med hur det var dåförti’n. När man lärde sig veta hut, och en igloo kostade 15 öre och teve var i svartvitt och minsann blev det folk av oss, ack ja, ack ja.
Klocka kut, som de säger i Jämtland, de gör den.
Inga problem at trampa hojen men jag tog nog bara fart och gled in i bild.
Se nu hur det går,Lotten, när du inte är hemma och sparkar på kakelugnen. Då går det åt pipans glada dar för de små vikingarne.
Hoppas du landat i god form på spansk mark och att allt är gateau.
Sorry – islänningarna saknade mig. Däremot gillade de Sextonåringen, som fick dem attt göra mål så fort hon satte sig ner att titta lite på matchen.
Rapport kommer – nu ska vi äta churrosfrukost! VAMOS!
Bor oftast på Scandic, när jag reser i tjänsten. Här har jag inte bott och är tacksam för det. Hittills inte nått liknande bottennivåer på Scandic. Det värsta var nog ett ”lopphotell” i Örebro. Duschdraperiet var svart av mögel i nederkanten…..
Sisådär 1971–1972 satt jag i baksätet på vår ljusgrå VW 1300 när vi skjutsade Mona Wessman till flygplatsen, dit hon behövde ta sig. Fast inte till Bromma, utan Sollefteå flygplats, som på den tiden inte låg mellan Prästmon och Nyland som nu, utan i Långsele – eller snarare utanför Österforse (där har Lotten också provat på fjärrkommunikationerna). Flygfältet finns kvar, men har förstås ingen linjetrafik.
När jag nu lyssnar på exempelvis ”Hambostinta i kortkort”, kan jag tycka att Mona Wessman kanske inte alltid prickar varenda ton riktigt.