Jag vet att jag borde ta chansen och skriva om vidriga terrordåd, hemska mordbränder, lama politikerinsatser, Jimmy Carters arbete för att få slut på förfärligheterna i Syrien samt allas envisa ”någon borde göra något [men inte jag]”. Men jag skriver inte mer än så: andra gör det bättre.
Istället övergår vi till trivialiteten ”att väcka Lotten”.
Det är nämligen inte alls svårt. Jag lägger mig alltid för sent och hinner liksom inte sjunka ner i djupsömn innan jag blir väckt av något. Det kan vara en snarkning (som inte är min egen), en liten mus i väggen, en passerande nattbuss eller barnbekymmer. (Nu är de för stora för att gå upp och kissa i garderoben, kräkas på trösklarna eller trilla ur sängen, men ibland kommer de med mardrömmar om fysikprov eller simpel, akut basketmatchnervositet.)
Inatt sov Tjugoettåringen och jag på hotell Park Inn i Lund. Det är ett synnerligen modernt och piffigt hotell i räta vinklar och med pratande hiss. Vi snusade sött och drömde om den annalkande hotellfrukosten, när en dansk man klev in i vårt badrum.
Eller … i alla fall lät det som om han var där.
Jag gick ner till receptionen och berättade hur det stod till med akustiken i rummet och spelade upp den lilla filmsnutten.
– Jag vet inte om ni vet det, men det är oerhört lyhört (pun intended) i vårt rum, sa jag.
– Oj, det måste komma från våningen ovanför.
– Hm. Ja. Du hör? frågade jag.
– Ja. Det visste vi inte. Tack ska du ha för att du talade om det, sa receptionisten och menade det verkligen.
Äääääsch då. Jag hade tänkt mig en dialog mer i den här stilen:
– Jag vet inte om ni vet det, men det är oerhört lyhört i vårt rum.
– Oj. OJ! Man hör ju allt jättetydligt!
– Hm.
– JÖSSES! Får jag höra en gång till? Var det danska?
– Javisst.
– Det här var det värsta! Där kan ni ju inte sova! Här har du nyckeln till vår bröllopssvit. Och jag stryker förstås räkningen. Vill ni ha en eller två flaskor champagne? MÅÅÅÅRTEN! Kan du ge damen här en voucher med sju gratisövernattningar i New York? Vi ber verkligen om ursäkt.
But nooo.
Det kanske inte var en dansk utan en poltergeist!
**they’re heeeeeeere!**
Har saker oförklarligt flyttat sig i rummet?
Har saker oförklarligt kommit bort?
**they’re baaaaaack**
Har saker oförklarligt blivit blöta?
Knackar det någonstans — på dörren eller annorstädes?
Fryser ni?
I sådana fall klargörs orsaken till både tackorden och icke-erbjudandet om nytt rum: Receptionisten blev så tacksam över att ni inte konkluderade manifestation av det övernaturliga. Och givetvis flyttar de inte på gäster som inte är alldeles dödsförskräckta; det kan ju komma harigare typer och då blir det krångel och rumsbyte igen.
Asså. Det finns hur mycket som helst om Halloween på Tuben i dessa dagar. Då var det trevligt att hitta en exposé som var mer intressant än underhållande och försök till läbbig.
Liten rapport: dansken är tyst nu. Tjugoettåringen och jag har överraskningshejat Eskilstuna Baskets herrlag som var i Lund och lirade mot Eos. Och vann! VI VANN! (Nej, oh nej, vinnarskallar är vi inte alls. Nejdå.)
Oj, nu får jag minsann veta att dansken går på toa. Spooool.
När ni hör att han är på toaletten kan ni väl viska någonting spöklikt i ventilen?
Ja! Tusan hakar, det har jag inte tänkt på! Visklas är ett geni! Jag ska monsterskratta eller …
– Hallå? Är det någon där? Jag har suttit fast i duschbrunnen i sju år, kan ni hjälpa mig?
Så det blev inget hygge av?
Inge hygge alls. Det var på ett inte särskilt typiskt danskt sätt knäpptyst hela kvällen efter spolningen och nu i morse likaså. Sedan frukoststångades vi med världens alla judo-människor som deltar i European Cup 2015 (200 deltagare från 30 länder). I hissen blev vi approcherade av en äldre man:
– Är du också med i judolandslaget?
– Nehej, jag spelar basket.
– BASKET? Verkligen? BASKET?
– Javisst.
– Hm, ja. Där ser man. Ja, det kan ju också vara kul.
– Jättekul!
– Hm.
Ny test. Den här gången från i år och lite svårare. Missade une poä’, vilket jag helt klart hade gjort även som tonåring. De andra gick OK:
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/svara-ord-pa-hogskoleprovet/
Vilken missade du på, LarsW? (Jag frågar för att jag är oerhört intresserad av kunskaper, tidens flykt, språkförändringar och generationer, inte för att jag vill veta vad just DU missade på.)
Det var Hårdragen om jag minns rätt. Det skäms jag inte för.
Man säger ju säkllan ”hårdragen” utan mer ”om vi hårdrar det”. Helt korrekt att inte skämmas.
Tack, Ms Språkpolis.
Alla här har förhoppningsvis kommit ihåg att ställa om sådan klockor som inte ställer om sig själva. Vi får dock vara glada att vi inte bor i Turkiet där ingen riktigt vet vad klockan är. Jähätteintressant i all sin enkelhet!
(Jotack, jag fick 20/20, så jag klagar inte. Utom — som alltid — på att en del definitioner är en liten, liten smula knasiga och verkligen inte det första jag skulle säga om jag skulle berätta för någon vad ordet betyder.)
Inte heller jag behöver klaga på mig själv eller skylla på ordkonstruktören. Behövde inte ens fundera på något av orden nu.
Förbaskat: nu är bloggen hackad igen. Måste fixas!
20/20, men inte tycker jag att lobotomi betyder hjärnoperation, riktigt. Det är blott en av många olika operationer som kan göras på (i?) hjärnan.
Hårdragen hade jag också fel på. Har alltid tänkt det stavat hårddragen och sett en bild på hur man tillverkar tråd genom att dra i allt mindre hål. Om man väljer ett alltför litet hål eller har en alltför osmidig tråd blir det hårddraget = pressat, krystat.
HK, låt mig länka till en bra och rolig artikel från Språktidningen 2013/06, som förtjänar att kopieras överallt jämt … (jo, seriöst, för den är så bra, tydlig och samtidigt människovänlig)
Jag tror inte att det finns någon av oss som inte har gått i en folketymologisk fälla någon gång i sitt liv.
Underbar artikel, passar på att tipsa om en annan, liknande, av den skribent som ursprungligen fick mig att hitta hit:
http://blog.svd.se/sprak/2012/04/20/gor-mig-en-bjorntjanst-%E2%80%93-fly-mig-en-kylslagen-ol/
[…] att en av mina passioner är att få blogga om kassa hotell. Helst ska det vara mögel i duschen, lyhört, kallt te och otrevlig personal eller antika gym, för då blir det extra intressant. Men de […]