Eftersom jag vill hålla mig väl med läsekretsen, lyder jag blint (nästan, eftersom jag inte har nått fram till Ninjas önskan om ”skillnaden mellan proletärt och monopolkapitalistiskt bajs”) läsekretsens önskemål om bloggämnen. Nyss skrev PK:
”Lotten, kan du inte skriva ett inlägg om din relation till senap, både idag och genom ditt liv?”
Självklart!
• Föddes.
• Åt ärtpuré.
• Fick korv på senap (min upplevelse av situationen). Tyckte om det.
• Köpte massa senap överallt.
• Fann att korv utan senap är som palt utan … palt.
• Fick fem barn, varav ett ibland hittas inne i kylen med munnen full av senap.
• Tog igår en bild på det samlade förrådet av senaper.
Det här måste ju (jag är starkt påverkad av Belgradsresan) vara ett uttryck av vårt liv i överflöd? Eller orsaken till att vi inte har råd att köpa nya bilar och åka till Thailand som ”alla andra”?
(När jag var 12 år fick ”alla andra i klassen” 50 kr i månadspeng medan jag fick 25. [Ser man på, det motsvarar ungefär 250 respektive 125 kr.] När jag var 20 år kom ”alla andra” in på Scenskolan, men inte jag. När jag var … ja, ni förstår.)
Oh och ack, det är inte första gången! Vi är ena marodörer!
Till mitt försvar ska sägas att … eh … hm. Nej. I rest my case – vi måste nog rensa upp i senapsträsket.
Senap? Usch vidrigt! Det enda jag har på grillkorven är ketchup.
Google street view från Miniture wunderland.
Dom där tuberna i förgrunden är väl den där senapen från något av baltländerna som ddm släpade med sig? Som är bara tokstark så att man knappt känner någon senapssmak?
Det är inget bra år för musiker, det är tydligt. Nu har en av sångarna i Vibafemba avlidit tvärt också, 53 år gammal. UNTs notis
Alla i Uppsala känner till gruppen (tror jag) och alla andra uppmanas goggla den.
Jag ska hålla hårt i min musikaliska familj och vänkrets.
Hmm knaprigt jordnötssmör … Sicken luring.
Men du närmar dig!
Färg och konsistens är nästan rätt.
Så intressant, särskilt om man läser alla de äldre inläggen också! Nu måste jag fundera på vad vi köper vare sig det behövs eller inte, särskilt när tillfället är = inte.
Toappapper. Jag tror vi lider av toapappersångest. Jag såg nyss — när jag tog fram den sista (observera ordet ”sista”) hushållspappersrullen att vi hade tre oöppnade paket toapapper med åtta rullar i vardera, samt ett öppnat med två rullar kvar i. Hushållspapper tar ofta slut. Men det är toapapper vi köper jämt.
Vad senap angår är vi mycket förtjusta i alla sorter. Tuber har vi i och för sig sällan, men glasburkar — **springer till kylskåpet och räknar** — har vi tydligen åtta stycken. Alla är olika. Hm. Favoriten just nu är en dijonsenap smaksatt med dragon, som är grön och sublim och lyfter den vardagligaste korvrätt till fantastiska höjder. (Den är köpt på Madame Nature i Askersund så det är tyvärr tänkbart och rentav sannolikt att den inte går att få tag i någon annanstans i hela Sverige … de importerar varor själva, och är ensamma i landet på en hel del.)
Samt hihihi åt Ninja!
Vidare vill jag gärna berätta att jag har skrattat högt åt en tevereklam för spel. En skraplott visar sig i bild och en röst säger:
”Hej, jag heter Sverigelotten.”
… och slutligen, mest OT hittills, är ju den här sortens klavertramp alltid lika roliga.
Ninjas observation är ganska riktig. Med den reservationen att det brukar vara spädbarn som presterar senapsfärgad. Vilken färg vi presterar vet vi inte så mycket om.
Men om man är bayrare eller från Franken så vet man tydligen. Där heter det vi kallar muggen Teller. Och den är mycket riktigt tallriksformad så att urkrementerna* kan underkastas noggrann inspektion innan de spolas ner.
En fråga dyker upp i sammanhanget: Växer senap på träd?
* Ett försök att hålla texten invändningsfri. Men inte riktigt säker på att det lyckades.
Övrigt från bygden: Idag var vi i Kristinehamn och hämtade en tavla av Karin Broos. Hyttis vann den på medlemsskap i muséets (Kristinehamns) vänförening. Cirkeln verkar vara sluten. När fotografiet blev bättre på verkligheten än konstnärerna så ”suddade” konstnärerna till det med impressioner och annat. Nu, när fotografikonsten har börjat våldföra sig på verkligheten är det dags för konstnärerna att bli superrealistiska. Broos är ett bra exempel.
Vill gärna rekommendera restaurangen i muséet, idag serverades en perfekt svagt citronångad torsk med puré på palsternacka och några blekgröna ärtskidor plus några skivor purjolök. Vackert och gott. Och mättande – det är inte ofta.
Växer verkligen senap på träd?
Jättebra språktest Annika! Och jag antar att ni har samma sorts hushållspappersförbrukare som vi. Edet Extra med en masssssa meter på rullen är det som gäller.
Senap ja, just nu bara fyra sorter varav tre är julrelaterade. I övrigt är det nästan bara dijonsenap vi använder.
Gurra, nej ”Senapssläktet (Sinapis) är ett släkte av
korsblommiga växter”.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Senapssl%C3%A4ktet
Mac-älskare.
Haft P1 på gång under eftermiddagen.
Ungefär en gång i timmen har det varit inslag om filmen ang Steve Jobs. Tror 3-4 olika. Ett exempel http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/667693?programid=478
Även i Studio ett.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/667668?programid=1637
Resulterar i min önskning av inlägg från Båsmor. (När hos sett filmen).
Hennes kommentarer och recension.
Träd kan väl också vara korsblommiga? Eller kan dom inte?
Min fråga föranleds av Jesu liknelse där han säger att det jähättelilla senapsfröet (är dom verkligen jähättesmå?) växer upp till ett jähättestort träd.
Jag anar en tidig översättningsmiss. Ungefär som den sentida hyperkorrekta översättningen där skeppa blir sädesmått.
Gurra, korsblommiga växter är en viss typ av ”friväxande”
blomväxter. Brassicaceae heter de på latin.
– (1) SENAPS-TRÄD.
[jfr eng. mustard-tree]
(mera tillf.) om den växt som åsyftades av Jesus när han liknade himmelriket vid ett senapskorn (Mat. 13: 32, Luk. 13: 19), numera vanl. fattad ss. storvuxen senap, i sht förr äv. ss. buskväxten Salvadora persica Lin. SvUppslB 24: 480 (1935).
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/237/198.html
Ben Witherington notes that Jesus could have chosen a genuine tree for the parable, and that the mustard plant demonstrates that ”Though the dominion appeared small like a seed during Jesus’ ministry, it would inexorably grow into something large and firmly rooted, which some would find shelter in and others would find obnoxious and try to root out.”[7]
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Parable_of_the_Mustard_Seed
Jag kan googla, jag!
Friväxande? Som Free Range Chicken? Då skulle senapsträdet, om det existerar, alltså vara en slags sprättväxt?
Jag försöker egentligen inte reda ut sakfrågan. Att den vanliga åkersenapen är en ”crucifer” ört, dvs inget träd, är obestridligt. Vad jag ville ta upp är hur gamla talesätt och myter utan vidare accepteras och sprids medan enögda och enkelspåriga uttolkare av skriften ibland får igenom de mest befängda ”rättelser” i samma text.
Steve Jobs filmen såg jag igår. Smygpremiär anordnad av Macforum. Filmen var bra, fast kollegan tyckte att de bara grälade och skrek hela filmen, vilket är sant. Har man sett filmen Jobs från 2013, känns denna som en något överlappande fortsättning. Kate Winslet är underbar som assistent/arbetshustru.
Tack, Luvan! Google is your friend. Mitt svar gällde tidigare kommentarer.
Orangeluvan 17:22, jag hängde med till dom två sista raderna, sedan var jag lost. Träd kanske? Nåväl, jag undrar om det var älgmotiv på vinsttavlan?
Det bästa med senap är ju annars att det passar till nästan allt, när senap inte passar kan man ta persilja eller dill. Och nu ska jag baka ’Pinocciotårta’ för första gången i mitt liv. (PK och äldsta dotterungen fyller år imorgon.)
Ingen älg på Broos tavla. Det borde man kanske tipsa henne om.
Nämen se på fan — senapen ledde till Bibeln!
Kom med nåt värmande, jag sitter i en sviiinkall baskethall och fryser sönder! (De som lirar har långkalsonger på sig.)
Senap – den gör man själv. Dvs i detta hushåll. Eftersom maken envisas med den söta Slotts, sju S alltså. Jag föredrar skånsk, med grova korn. Kompromissen är hemgjord, med lagom mängd socker, och gärna smaksatt med konjak eller annan tillgänglig Sprit.
Samma gäller ketchup. Den är också hemgjord (dock utan sprit). Dottern, som aldrig fick köpeketchup som barn, har flera olika sorter sådan i sitt skåp.
Vibafemba, jovisst kända även i Stockholm! Bl.a. på Mosebacke, ganska populära faktiskt. Jobbade där några månader på 90-talet med gästbokningar, och det förEkom att man fick frågan ”Är det Vibafemba den kvällen?” = ja, bordet bokades.
Gillar också senap, men inte ketchup. Åtminstone inte på korv. Orkar inte resa mig och räkna, men gissar på fem sorters senap i kylen… och då är jag den enda i familjen som gillar det!
Ett tag var jag helt såld på dijonaisse också, vilket är, precis som det låter färdigblandad senap + majonäs… Mmmm, får nog ta och köpa en burk igen.
Lotten, du ska naturligtvis anlägga ett senapsomslag! Inte för att jag vet receptet men ooooooh så många gamla böcker jag har läst där de ålägger ett sådant på små sjucklia typer så de blir varma och friska …
För övrigt har jag trillat ner i ett djupt tankehål angående ”senapsträdet” i Jesu liknelse. Alltså, det är ju känt att en hel del av de allra största konstigheterna i Bibelns texter kommer sig av urgamla missförstånd och felöversättningar från ursprungstexterna*. Så då grubblar jag över om senapen verkligen ens var senap.
(Och då kommer jag förstås att tänka på Life of Brian och … förlåt mig men of course they’re juniper berries, they’re juniper bushes, what do you expect — den som inte orkar hela kan börja vid cirka 2.20 — och ”I say you’re the Messiah, and I should know, I’ve followed a few” och … förlåt, igen. Det är bara jag som ällllllskar denna tidiga kritik av någonting vi bara ser mer av. Heh.)
* Såsom att ”kamelen” genom nålsögat helt säkert inte var en kamel utan ett rep, vilket ju gör liknelsen betydligt enklare att fatta. Och såvitt jag har läst, rentav att ”jungfrun” inte ursprungligen var en jungfru i bemärkelsen orörd mö utan helt enkelt en ung kvinna … och nu babblar jag i ett område som Cecilia N helt säkert vet mycket mer om än jag.)
För övrigt har Niklas naturligtvis alldeles rätt — fågelägare kräva dessa hushållspapper!
(Av — vad ska vi kalla det — Ninja-nämnda skäl. Frånsett då att papegojbajs vanligtvis är vitt-grönt-brunt-klart och/eller blandningaroch schatteringar och marmoreringar av alla eller några av de nämnda färgerna — beroende på vad som åts senast.)
Annika: ”Kamelen genom nålsögat”-Ordetymologi- Båsmors specialitet.
Förklaring???
Hört /läst påståendet att det fanns en port till gamla templet som kallades ”nålsögat” pga dess smalhet. Därav liknelsen i dess ursprung.
Är detta korrekt?
Senapsfrön/matlagning.
Ibland rekommenderas rostning av bruna eller svart senapsfrön för att få fram fylligare smak.
Helt OK, men prova inte att byta dessa mot gula frön. (Senapsis Alba) Dessa påstås ge oangenäm smak vid rostning. (Källa: Lisa Förare Winbladh, men hittar tyvärr inte aktuell text).
Örjan, det jag har läst om, i mer än en bok (och jag vet förstås inte alls om jag vet rätt därmed) handlar om att ordet ”kamel” och ordet ”rep” i uråldriga språk — jag är inte ens absolut säker på att jag talar om gammalhebreiska men jag tror definitivt det — heter och framför allt låter så lika så att en enstaka missad bokstav ersätter det ena med det andra! Kamel = rep, liksom.
Jag är inte teolog, jag är inte exeget, jag är ingenting sådant, men jag har (av diverse skäl) läst en hel del böcker om sådana här saker. Som till exempel av Elaine Pagels. (Helt fascinerande människa, och jähätteintressanta böcker … om man nu är så konstig som jag är.)
Om vi ska avvika från senapstemat, och ändå hålla fast vid det, så var Carl-Gustaf bra i Spanska flugan.
Bra reklamfilm från Volvo. 4-minutersversionen.
Vid 0.15. Filmmakarna inspirerade av din tidigare devis?
http://tvdags.se/artikel/volvo-lyckas-med-det-svensk-film-inte-gor-visar-svenskar-som-svenskar-oavsett-kon-eller-hudfarg
Jag djärvdes mig ett experiment och stack några hål i en Chorizo, satte den i mikron på något över medelvärme något mer än en en minut och lät den vila ett tag innan jag bredde ett tunt lager Skånsk Senap från Slotts och avåt den med med behållning.
(I stekpannan brukar jag annars bränna k*rvdjädervulen, hur jag än gör)
Hemgjord ketchup, det låter spännande. Finns det möjligen ett recept att dela med sig av?
Annika, att bajsa rätt är stort, att bajsa fritt görs oftare.
Och SG, var inte gossen Berghagen fullkomligt sanslöst rolig? I Spanska F.
Jo! Gossen Berghagen (som då var hur ung som helst, nämligen 38), sprattlade som John Cleese med benen!
Off you go till Spanska flugan!
Hörni! Svart senap!
Sennep, sort sennep (danska), sennep, svartsennep (norska), mustard (isländska), sinappi, mustasinappi (finska)
På grund av latinska namnet Brassica nigra!
Kamel, ta ditt nålsöga och gå!
Det var med en medicin av senap och salt som Zeus lurade sin far Kronos att kräkas upp alla sina barn som han hade svalt vid födelserna. På så sätt återföddes Hestia, Demeter, Hera, Hades och Poseidon.
För oss som läser böckerna om Percy Jackson.
Ursäkta, men senap är fascinerande.
En gammal tysk sed som fortfarande praktiseras är att sy in några senapskorn i brudklänningen för att garantera bruden att hon ska styra i äktenskapet.
Kamel och nålsöga!
Ja-a … det bevisar ju egentligen bara att folk aldrig har varit riktigt kloka, så det är alltså inte enbart i dag som de inte är det.
Heh.
(Ajjj, nu börjar jag fundera på liljan i dalen, lily-of-the-valley, liljekonvalj, och allt möjligt annat som har att göra med växter i Bibeln och hur de har översatts till svenska och … jag vet att det finns hela böcker om detta ämne och allt är såååå förblandat!)
Nå och väl, fribajsaren för sin del är nyss återinsatt i sin bur. Och det gick åt en del torkpapper för att rensa teverumsgolvet efter’n, som alltid.
Så har vi det. Hur har ni det?
Å ännu en sida kan jag påminna om att ett bra sätt att försvara sig mot vampyrer är att strö ut en massa senapskorn på vägen från kyrkogården. Vampyren kan nämligen inte låta bli att stanna, samla och räkna vartenda korn, och då hinner den inte ens fram till offren, än mindre tillbaka till körrgårn före soluppgången.
Fungerar även mot vanliga gastar, för den delen.
Fribajsaren inburad, vardagsrumsgolvet och lite till avtorkat och t-shirten bytt. Återstår ett pizzahaveri på köksbordet att sanera efter fröken Fia.
Svårt är att leva, svårt är att dö svårt är att sk*ta i meterdjup snö. Se där ett gammalt skaldestycke passande i tiden.
Jag har ägnat veckan åt diverse vintersporter och därvid grillat korvar och smaksatt dem med Nisses senap (en lokal (tillverkad i Vänersborg) sötstark höjdare). Nu kan det dra in mildare och snöigare väder från väster och de blanka isarnas tid kanske är förbi.
(Länken är tänkt att gå till ETT Flickr-album, men det kan tänkas att det misslyckas, så att den leder till en sida med många album. Ber redan nu om ursäkt för det i så fall, men det är genom att våga försöka man lär sig.
Hm den ledde ingenstans!
https://www.flickr.com/photos/126644322@N04/albums/72157661315347503
Sorgligt är att leva och sorgligt är att dö,
Sorgligt är att hava en tjocker fästemö.
I sin ungdom.
Jo, Berghagen gjorde sitt jobb mycket bra, men den övertygelse om senapens förträfflighet som lyste om Carl-Gustaf gjorde föreställningen extra sevärd.
Nisses senap? Jag trodde det var Nisses tuggummi som var grejen i den delen av Sverige.
https://www.youtube.com/watch?v=dejhnt_FLvI
Fantastiska bilder, HK!
Dessutom en härlig film — och vad det sjunger i isen! Underbart.
(Den andra hälften stod och tjuvtittade över min axel och började fantisera om skridskoåkning typ nu genast när som helst nu, vilket säger en del om hur fint det såg ut.)
Åh, Nisses!
Till skillnad, förstås, från Juicy Fruit. (I en av världens bästa filmer, dårå.)
Lotten 22.35: Tack för förklarande länk.
Percy Jackson, yeah!
Percy Jackson var ordet. Min första tanke inför beskrivningen var att detta är knäppt, men sen visade sig böckerna vara höggradigt underhållande och dessutom ha full koll på mytologin, så jag har läst alla jag har hittat på biblioteket hittills. Samma författares egyptiska serie gav jag däremot upp efter ett par kapitel.
Pricken över i, SG, det var väl ändå färgen på C-G:s kostym: senapsgul!
Jo. Men på dutuben är den rutig. Förvirrad.
Den egyptiska serien är inte lika bra som den grekiska men tar sig i senare böcker.
Ketchup: rör ut ren tomatpuré (här använder vi Ardita) med lite vatten, krydda med vitpeppar, sockra lite lätt. Gör bara så mycket som går åt direkt. För rinnigt – häv i mer puré. För tjockt – mer vatten.
Förr kunde man köpa senapsplåster på apoteket. Det var inget plåster utan en rulle, liknade modellera. Man värmde en bordskniv och skar en skiva av rullen, la på en bit gasbinda, vek samman och la sen på ett sår man ville få att läka. Groblad fungerade också.
Som barn envisades jag med att så ivrigt klå på myggbett att de praktiskt taget alltid blev rejäla sår, inte så djupa men utbredda. Senapsplåster- eller grobladsbandage hjälpte.
Jag har högläst samtliga Percy Jacksonböcker! Den senaste tog slut i förregår, och vi lider av svår abstinens.
En karta som visar hur mycket det har snöat
på USAs östkust. Vissa områden har
fått över en meter snö på bara ett dygn.
http://www.nytimes.com/interactive/2016/01/22/us/east-coast-snow-storm.html?_r=0
De har dock haft lite problem med att hitta kompetenta översättare och redigerare. Senaste boken hade skrivfel och grammatiska fel på ungefär var femte sida – sånt man märker när man läser högt. Och första översättaren envisades med att kalla locket på en penna för ”huv”. Percy tog ständigt av huven på pennan som förvandlades till ett svärd och det lät jättekonstigt. (Huven, inte svärdet.) Nu heter det ”kork” i de senare böckerna. Jag kanske hade föredragit ”lock”? Och så har vi ju alla kugghjul och hävstänger som Leo förvarade i fickorna i den första boken! Magiska fickor, va. (Gears and levers.)
Även å ett bordssyrtut kan senap stå att finna.
Själv har jag aldrig varit särskilt glad i senap, mer än i den skånska senap som om jularna maldes av min fader till lutfisken. Den gjorde att man klarade att få ned fisken.
Huv ska det vara! Vem har dragit ur korken ur en penna? Så jämra dumt.
Ni får läsa Skulduggery Pleasant i stället.
Här kallas huven för ”tuten”.
Själv läser jag just nu ”Mördarens apa”, en fristående fortsättning på ”Legenden om Sally Jones”.
Moby Dick blev för svår. Igen.
Senap jag korvskins.
Lotten: huv, kork eller lock – detta måste utredas.
Jag har mest läst Percy på engelska, varvid översättningsproblemet bortfaller. Problemet med uttalet av grekiska mytologiska namn och termer på (amerikansk) engelska tillkommer visserligen men kan tas lättare om man läser tyst.
Jag säger lock, men kan förstå huv även om det passar bättre på bilen eller över huvudet hos frissan. Kork är något som pluggas in och funkar därför inte på en penna.
Så här är det med huv, kork och lock!
De flesta i Sverige säger (faktiskt) kork om det som man trycker på en tuschpenna, hur ”fel” det än må vara; en kork är en propp som redan de gamla grekerna tryckte iiiiiiii något som skulle förslutas. Ni säger kanske även skruvkork? Den trycker man inte heller i.
Det vi borde säga är huv, eftersom det är en hatt- eller takformad (välvd) grej som placeras eller träs på något annat för att skydda. Tehuva på er, grevar och baroner!
Ett lock har den egenskapen att det är tämligen platt, vilket det som man sätter på en penna inte är.
Sammanfattningsvis: majoriteten säger kork om pennskydden, vilket de får (alla förstår vad man menar). Andra säger lock, och det får de också. Vad vi alla ”borde” säga eftersom det är ”mer korrekt” är huv, men då fattar ju folk inte vad man menar och Orangeluvan kan då inte läsa högt för sina barn utan att göra avbrott för irriterade suckar.
Hm. Kapsyl var det länge sedan jag skrev. Men den sätter man ju bara på en flaska.
Du glömde plopp!
(Täckelse? Hyende? Skyddshylsa?)
Ploppen? Är det månne en dialekt som jag inte talar?
– Sätt på ploppen så att pennan inte torkar!
Ja, det förstår man ju också!
(”Ploppen” hette våra fem barn inne i magen, innan de föddes.)
Att det handlar om en tuschpenna framgick inte. Och om vi snackar tuschpenna så är det väl Rotring som gäller? Dom där med filtspets kallas Wyteboard eller spritpennor.
Hur som helst, alla dessa skriv- och ritdon har huv. Eller tut. Möjligen plopp. Plupp är redan upptaget som benämning på pjäs som man flyttar i Fia med knuff, Sjöfartshuset och andra intellektuella sällskapsspel.
Sådana här utredningar slutar alltid med att jag med ens inte vet vad jag själv säger. Alla varianter känns lite obekväma!
Vilket leder just mina tankar till kapten Haddock, som i något Tintin-album fick frågan om han sov med skägget ovanpå eller under täcket. Han sov inte på hela den natten eftersom han grubblade (och anfäktades etc.) så mycket och bägge varianterna var alldeles fel.
På direkt fråga svarade Lille Maken (även känd som Den Galne Arkitekten, med stor erfarenhet av pennor): ”Det är en huv. Pennhuv.” Det jag visade var en huv till en mig tillhörig spritpenna; såna simpla skriv- och ritdon använder emellertid inte D G A. Han köper (köpte? finns den kvar?) sina i en specialaffär på Ströget i Köpenhamn och jag får inte ens använda hans pennor; jag har ett alltför brutalt handlag, påstår han.
Engelskan enklare?
Cap?
Rätt/fel?
ÖR, har du skickat LM (äksDGA) till Stockholms nya Mekka för pennofiler, Pen Store på Hornsgatan (vid Zinken)? (Inte för att jag tror att den duger men i alla fall.)
Självklart är det en huv! Vad har Lillasystern för språklig uppfostran?
Lars W lördag 20:24:
Chorizotips: i eldfast form i ugnen, 200 grader i 20 minuter. Mums!
Ja! Pen Store! Då slipper vi åka till Stein och handla i fortsättningen. Och med hårdmetallgranulat i däcken får man ju köra på Hornsgatan.
Men – vad ser jag? Order över 500 SEK fraktfritt! Då kan man ju sitta hemma och shoppa loss. Doften av cederträ kan ordnas på annat sätt (med pennspån i potpurrikruka).
Ett s.k ”prank” (eller var det oförstånd?) jag har sett, har varit att folk som har lagt fram Permanent Markers i mötesrummet.
Pen Store is da shit. Liten, men kompakt och kompakt kunnig personal. Jag var där senast i går.
Visst får folk säga vad de vill i stället för huv, men kork? För korkat. Man borde opponera sig kraftfullt för att rädda folk från att framstå som stupida.
Om nån säger pennkork eller penlock så förstår då inte jag vad de menar, och tänker inte börja göra det heller.
”Ett lock har den egenskapen att det är tämligen platt”
men det är väl en egenskap det delar med huven, iallafall motorhuven, som ju också är hyfsat platt. Så många andra huvar, utom de på pennorna som jag inte riktigt känner mig courant med, ännu, känner jag tyvärr inte till.
Inte konstigt att jag har varit förvirrad och inte vetat vad jag säger, för nu har jag erinrat mig vad jag kallar det där jag sätter på en penna.
Jag säger ju varken säger huv, kork eller lock eftersom jag säger hatt. Och det är jag inte ensam om heller.
Puuuuh, så skönt, jag hann ju nästan börja undra vad det var med mig förut.
Hatt! Sätt på hatten! (Jag testar: vet inte längre vad jag säger och kan inte hitta tillbaka till min tuschpennsskyddsoskuld.)
Förlåt frånvaron: det har varit en lång basketdag.
Pennhylsa, eller bara hylsa? Skydd? Torkskydd.
Fat och lock, kallas det i samlarsammanhang då det gäller reservoirpennor eller kulspetsdito. Fat är då själva penndelen som innehåller bläcket.
”Sätt på locket” säger jag om såväl pennor som tuber. Känns rätt så här mitt i natten.
Jag säger nog ofta hatt även om det jag stänger tuber med. Tandkrämstub, kaviartub, målarfärgstub (när jag en gång i urtiden hölls med såna) eller vad det än må vara. Men inte alltid, tror jag, för ibland blir det säkert lock (eftersom ”lock” är nån sorts grundidé för lösa saker man sätter på andra saker för att stänga till dem).
Gud vad det här är intressant. Och knasigt och varierande och olika för olika människor. Vilket är orsaken till att det är så intressant.
Kära medpennofiler, om ni kommer till Göteborg undvik Rum för Papper. Det tar för lång tid och blir alldeles för dyrt.
Pennspetsskyddsannordning.
Tack Niklas! Fyllepennan på Ströget finns ej mer. Nu dra jag mot Söders vilda höjder och kollar utbudet där.
SG: Gillar du doften av cederträ ska du skaffa Penhaligons pojkparfym som heter Blenheim Bouquet. Doftar precis som nyvässad blyertspenna. Råttan blir alldeles vild av förtjusning, kan jag tillägga.
Jag har haft fyra samtal från Dialect. De anser att det är stora förmåner med deras nya avtal ”Jobmobil Plus TFA”. Envisa typer.
Fråga till det kunniga båset: Missar jag mycket om jag låter det gamla avtalet med Telia löpa vidare? Jag fattade inte riktigt hur det nya avtalet skiljer sig från det gamla.
Beträffande doften av cederträ: När vi för några år sedan passerade Stein utanför Nürnberg kände vi en stark doft av cederträ. Vi hade ännu inte upptäckt att det var i Stein vi befann oss. När vi såg skylten fattade vi. Faber-Castell! Pennorna tillverkades fortfarande just där, inte i Kina.
Det blev besök i fabriksboden och mina tre dussin ”Tillhör Statsverket” fick sällskap av starkt doftande pennor i plåtask.
Beträffande gnagares reaktion så tror jag inte att det är tillrådligt att prova. Hon verkar rätt så vild redan.
SG, du är väl gammal nog för att veta att det bara finns en sak att säga till telefonförsäljare: NEJ TACK! RING INTE IGEN!!
Vill de sälja någonting man kanske är intresserad av ska man be att få erbjudandet på papper eller åtminstone som mail. Kan de inte prestera det kan du räkna med att bli lurad och då gäller samma svar som ovan.
Är man på rätt humör och försäljaren låter mer än vanligt dryg kan man roa sig med det här formuläret som jag länkat till tidigare.
Är man fortfarande osäker kan man lyssna på den här klassikern medan man överväger de olika alternativen.
Och så svar på frågan: Det finns en liten risk att du förlorar flera kronor på att stanna hos Telia men risken att förlora mycket större summor genom att byta till någon mindre okänd operatör med (förmodligen) tveksamma affärsmetoder, obefintlig kundtjänst och ett kontrakt som du utan att veta om det sitter fast i resten av livet är mycket större.
Niklas, telefonförsäljare är också människor.
Lock, säger jag. Och ska vi vara noggranna så handlar det om magisktsvärdskyddsanordning. När locket tas av pennan så kommer svärdet fram.
För er huvförespråkare: om ett kreativt barn efterlämnat flera sådana tingestar på ett bord, säger ni då:
– De här huvarna ska väl inte ligga här.
Va?
Instämmer. Lock var det jag kom fram till i natt.
Men uppslagsboken har inte med pennalternativ:
såvida inte tilltäppning av cylindrar går att tillämpa på lockförsedda pennor av alla de slag.
lock
2lock [låk´] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
1 (tämligen plan) anordning för tillslutning av öppningen på ett föremål vanl. utgörande tillbehör till behållare e.d.: burklock; dasslock; grytlock; kistlock; lägga på ~et på kastrullen; slå igen ~et; skruva av ~et från tuben
BET.NYANSER: a) spec. om vissa maskindelar för tillslutning av öppningar i cylindrar, pannor o.d. b) om den övre plattan på stränginstrument c) bildligt, särsk. i uttr. för undertryckande av information: myndigheterna lade på ~et i vapenaffären
IDIOM: slå ~ för öronen orsaka tillfällig lomhördhet
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. luk, lok ’lock; lucka’; gemens. germ. ord; jfr lockout, lucka, nyckel
2 (vanl. i obest. f. sing. och i sms.) (bräda eller läkt som utgör) övertäckning av längsgående skarv mellan bräder ⟨byggn.tekn.⟩: lockbräda; locklist; lockpanel; lockribba; lägga bräder på ~; spika ~ på en vägg
HIST.: sedan 1859; trol. av samma urspr. som 2lock 1
Det är bara 99 kommentarer. Jag står inte riktigt ut med exakt precis 99 kommentarer för då vill jag genast göra tresiffrigt.
Så då gör jag väl det.
Först kollar jag reservoarpenneanatomi — och si, just där använder de ”huv”. (Men alltså, vaiallsindar, just ”huv” tror jag verkligen att jag aldrig har sagt om pennhatten.)
Sedan snokar jag i mitt uttryck ”hatt”, och påträffar något extra intressant, nämligen en översättare som tog till just ordet pennhatt när inget annat infann sig. (Tjohooo, jag sa ju att det inte bara är jag!)
Slutligen återvänder jag till en sak jag tidigare har konstaterat (men bara parentetiskt): När man i skarpt läge (då man måste yttra sig inom en halv sekund) stöter på någonting som är till för att sättas på någonting annat för tillstängning, och man inte redan har ett uttryck till reds, så är verkligen lock det första ordet som inställer sig. Oavsett form på tillstängningsanordningen.
Sisådärja, en lång babbelkommentar för att fylla ut hundringen.
Då fyller jag på med kommentar 101:
På 1950-talet sades detta.
Oh, Agneta, det råkade faktiskt vara samma länk som min första.
Men sannerligen, sannerligen är jag fascinerad av ordet huv för reservoarpennans hatt, ty den har jag ju aldrig kallat huv vad jag kan minnas. Och jag som till och med äger några gamla reservoarpennor, som jag använder visserligen sällan men dock ibland.
Ja, jag sa ju att det här är fantastiskt intressant!
Oj! Jag har nog skumläst somligt. Visst är det intressant i sig och i förlängningen att man inte vet själv vad man säger/tänker om olika företeelser och varför man säger/tänker som man gör.
Ja!
Precis så.
Ibland, om till exempel någon frågar vilken fot man sticker i ett byxben först eller vilken sko man sätter på sig först, blir man alldeles konfys och vet knappt vad man gör. Allt det där som går på autopilot kan bli snubbelblock så fort man börjar tänka på saken!