– Gääääääääsp!
Jag vaknade efter blott sex timmars sömn, men av mig själv och utan mobilväckning. Eller … det trodde jag tills jag slog upp ögonen och hittade en knäpptyst Trettonåring sittande bredvid mig.
– Uuuuuh! Oj, vad du skrämde mig!
– Mina jeans är för små.
– Okej, ta fram alla byxor som du hittar i din garderob och släng dom här på sängen så kollar vi vad det finns.
Eftersom Trettonåringen är yngst, hamnar de andra barnens urvuxna kläder i hans garderob [gabberåb], så han kom med en försvarlig hög till mig, där i sängen.
– För små. Är alla andra uppe?
– Mhm. Femtonåringen tog bussen nyss, Artonåringen tar ur diskmaskinen och mamma dom här är ju faktiskt för stora.
– Nämen! Dom är ju mina! Åh, vad bra! Och pappa?
– Han sjunger i köket. Dom här brallorna är ju bajsbruna …
– Ja, dom var inte fina. Men kanske praktiska. Dom här då?
– Dom blir bra. Jag tar den här hoodien också.
– Bra, den har kapuschong.
– Luva heter det, mamma.
– Kapuschong heter det, käre son.
Pang, bom, skrammel och trallalaaa-sång hördes från nedervåningen. Jag låg kvar i sängen och funderade över lifvet och knäna samt Tjejvasan som jag inte kommer att kunna åka.
Ack.
Då ringde telefonen. Okänt nummer. Med min allra finaste och seriösaste företagarröst svarade jag, där jag halvlåg i sängen – iklädd t-shirt från 1982 och stora basketshorts:
– Hm, Lotten Bergman.
– Hej bla bla bla … komma på möte … diskutera … bla bla … onsdag klockan tio … föreläsning … bla … möte med oss?
– Vi skulle inte möjligtvis kunna fatta beslut redan nu?
– Javisst! Jag föredrar snabba beslut och tycker att möten egentligen bara är slöseri med tid. Fast man brukar ju få gofika.
Åh, en själsfrände. Vi fattade beslut om en tretimmarsföreläsning i mars och under telefonsamtalets gång mejlade vi offert och bekräftelser till varandra och häpp, så var det färdigt.
Jag hasade mig upp och gick ner till köket, där den sjungande djefla mannen hade gjort en kanna te, men även druckit upp allt. Pang, så hörde jag en musfälla slå igen under diskbänken.
– Hallå, hallå, lilla musen? sa jag och försökte att andas lugnt medan jag halvkisande tog mig fram till fällan.
Som var tom. Ingen mus, ingen leverpastej.
Resten av denna måndag ska jag gå en onlinekurs som jag fick i julklapp samtidigt som jag sorterar jeans, korrar en årsredovisning, dammsuger ovanvåningen och svarar på sju skrivregelsfrågemejl (bl.a. ”vad är det för skillnad på ’sätt’ och ’sett’ och varför stavas orden olika?”).
Men ooooo nej, vad hör jag?
– LOTTEN! Kan vi ha planeringsmöte?
– Oh noooo. Om vad?
– Framtiden!
– Du, hur gick den där låten som du sjöng i morse?
– Den här?
Och vips, har min djefla man glömt bort framtidsmötet.
Meeen! Min kommentar slant.
Mitt sätt att hantera väckningen är att endast sätta klockan om jag dagen före har sett i kalendern att något är inplanerat före klockan nio. Alla andra dagar anser jag att det är bra att sova tills man vaknar. Det blir oftast till sex, halv sju. (Och därmed gav jag väl ett rätt okej exempel på skillnaden mellan sätt och sett?)
PS. Vilken praktisk och lättmanövrerad kollega du har!
Lotten, du måste gegga fast leverpastejen, eller ännu hellre jordnötssmöret, så att det inte går att bara sno godbiten. Då fastnar så småningom även musen i fällan.
I källaren kollade jag nyss jordnötssmörsfällan, där klutten (ingeggad) har legat orörd i 15 timmar! Har de månne rymt?
Nejdå, de festar på leverpastej i köket.
Nytt på attgöralistan: gegga in bättre.
Haha! Varför har vi inte möss, denna outsinliga källa till skratt?! (För att vi har katt ..)
Mitt tack till trettonåringen med vars hjälp du sakta men säkert närmar dig just mitt läsekretsönskemål.
Va? Måste alla som inte ska åka Vasaloppet ha läkarintygför att slippa?
Jag, eeeh hade skavsår precis häääär i somras … Jaha, nehej, men titta här! Blåmärke från när jag lyfte ett bord … Inte? Men kolla, jag är spritt språngande galen! Iiihooo, jag är en apa! Inte?
Jag har ju inte ens ett par skidor!
Vilken lyxmus på bilden, den äter ju valnöt! Här äter vi valnötterna själva, när vi inte ger dem till gojan (lyxgojan …).
Och så ska jag be att få påpeka ett litet litet skrivfel i huvudposten, som träffade mig mitt i själva uppmärksamheten.
I stycket närmast under musen står det […] samtidigt som jag sorterar jeans, korra en årsredovisning, dammsuga ovanvåningen, svara på sju skrivregelsfrågemejl […] . Det är ju’nte så enhetligt. Jag föreslår korraR, dammsugER respektive svaraR, gör jag, för den där uppmärksamheten blev extra träffad eftersom det rörde sig om en mening om korrekturläsning och skrivregler. Heh.
/petimäter, stundom
Ta kommando, El Lotteno.
Att inte ha ett par skidor borde ju vara en bra ursäkt för att inte åka Vasaloppet. Jag har heller inga skidor, och räknar kallt med att slippa.
Förresten är det töväder ute.
Oj. Jag släpper genast årsredovisningen och korrar min egen text! Tack Annika!
Den som är sugen på att spana in en påve bör åka till Lund i höst.
Här kan man läsa lite mer i detalj vad Påven har tänkt hitta
på när han är här/där.
När han är så nära Ven så bör han åka dit. Bafatt Blandarens sensationsrubrik ska uppfyllas.
Påven På Ven!, kan jag tänka mig.
Lugn, det är bara 2016 än väl.
Kommer han ett helt år förtidigt?
Spännande fråga, HK. Jag följer LL99:s första länk, och ser att Aftonbladdret bladdrar på inte helt okänt vis:
Artikeln inleds med uppgiften att Påven Franciskus besöker den 31 oktober Lutherska världsförbundets möte i Lund. Och när man skriver så, rätt upp och ner, så menas förstås oktober i år.
Men allra sist kommer påpekandet att enligt traditionen spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg den dagen år 1517.
Så det är ett sorts sidoexempel på vanlig jounalistmatte, som Avigsidan kallar det.
(Och nu är jag tillbaka i det gamla skämtet från … var det Blandaren? … nå hur som helst, om hur Martin Luther tryckte upp 95 töser mot en kyrkport … vi har nämnt det här förr, i en kalender tror jag.)
Svenska kyrkan skriver:
Den 31 oktober 2016 kommer påven Franciskus till Lund.
men lite längre ned:
Enligt traditionen spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg den dagen år 1517. Mötet i Lund anknyter därmed till 500-årsminnet av reformationen, som kommer att uppmärksammas stort i lutherska kyrkor världen över under 2017. Mötet markerar också att det 2017 är 50 år sedan den ekumeniska dialogen mellan lutheraner och katoliker började.
Så det vimsas på alla håll om när påven dyker upp här i min hemstad.
Nej, det är nog 2016 trots allt:
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1359431
Lyssna till ärkebiskopen!
Men nej: jag blir inte klar över vilket årsom gäller.
Nu börjar jag nästan undra om ens påven själv vet när han ska komma hit. (Eller påpen, som vi brukar kalla den för ögonblicket levande person som sitter på den heliga stolen — ”påve” är ju i själva verket en titel, inte en person, egentligen!)
Det verkar trots allt röra sig om 2016. Dvs. i år.
Att vara egenföretagare har sina fördelar. (Även nackdelar givetvis, men de bryr vi oss inte om just nu.)
T ex har idag blandats av bl a fröknäckebakande (jobb), handla, skrivande (jobb), leka med 3-veckors kattungar, sticka, kakbakande (inför jobbmöte), och nu på kvällskvisten videokonferens (jobb).
Såna dagar gillar jag.
Till Ven kan han ju åka ändå. Oavsett ärkefienden Luther.
Ja, SG!
Annika och Agneta. Vatikanen själv(a? (se länk 2 kl. 13.28))
skriver ju att mötet inleder det 500:e året sedan Luthers spikade upp
sina idéer på kyrkporten. Precis som en nyfödds födelsedag är
inledningen på det första året men ej själva ettårsdagen.
Stort tack för tillsägning och förtydligande, LL99 — jag hade till min skam läst dig slarvigt (vilket betyder att jag inte läste din andra länk ordentligt!).
Nu förstår jag. Kalaset börjar i Sverige, och sedan kalasar vi … jag menar de … i ett helt år.
Jag vill också vara med och kalasa i ett helt år, men kanske inte så mycket till påpens ära. Eller på honom, för den delen.
Jag har glömt att svara Orangeluvan, ser jag: Just det! Helt korrekt! Man måste gå till doktorn och fixa läkarintyg på att man är olämplig skidåkare, annars måste man åka Vasaloppet. Detta innbär att väldigt många bryter mot reglerna varje år och är egentligen anledningen till att påpen kommer hit; alla ska få syndernas bekännelse av honom. På Ven.
Vad Vasaloppet angår trodde ju jag, grundligt cyniska person, att läkarintyget behövs för att man till exempel ska få tillbaka anmälningsavgiften. Pengar!
(Heeeeeee …)
Eller?
Annars kanske påpen stakar sig. Stavar fel. Blir skidnödig. Slirar av bananananan. Ack, det finns någonting man kan äta som heter halka, men jag vet ju inte vad det är …
… ursäkta.
Egenföretagare kan vara hur skojigt och intressant som helst. Och det kan vara outhärdligt, på gränsen till självmordsdrivande.
Just nu är det hur skojigt och intressant som helst. Och jag har efter 39 års egenföretagande lärt mig att undvika de självmordsdrivande uppdragen. Hoppas jag.
Hur som helst. Rik blir man inte. Men den frihet som jag känner och alla möjligheter att kasta sig in i ovissa men spännande projekt tycker jag är mera värd än pengar. Tänk bara på vad gamle biskop Thomas sa. Och alla schlagertexter från forntiden, dvs trettiotal och framåt.
Oj, jag har inte ens tänkt på det på hela dagen – att ”rik blir man inte”. Nej, det blir man verkligen inte – men jag som har varit i Belgrad vet ju att vi egentligen är hur rika som helst.
Var det ”Bättre och bättre dag för dag” du tänkte på, Skogsgurra? Eller ”Gomorron, gomorron”? De är så Sickan Carlssonskt förtjusande käcka.
Ja, alla dom där käcka och glada låtarna. ”Ett glatt humör…” ”Nu är jag pank och fågelfri…” och alla andra.
Annika, driver du med oss?
Vad, vem, jag?
Jag driver aldrig med någon. Eller alltid, med alla. Det märkliga är att bäggedera påståendena är sanna samtidigt, och jag vet inte ens själv vad som är sant.
Eller …
I allmänhet babblar jag bara.
**börjar fantisera om alla de där filosofiska gåtorna om folk som säger ”jag ljuger alltid” och sånt …**
Eller missade du att halkan var så att säga ämnet i förra båset? ”En slang me halka, tack.”
Åh jösses, senap!
Sen app.
Det är väl det jag lider av, jag som inte äger någon smartfån eftersom jag inte riktigt har kommit på en anledning att …
Vad gäller Vasaloppet och läkarintyg är jag på väg att skaffa mej intyg på att jag är tillräckligt frisk för att åka! Jag tror ju att hjärtat gör trippelslag av glädje när jag sportar och att allt bara är i sin ordning, men varför känseln är borta i halva vänster tumme (utsidan) är ett mysterium. Tur att man inte åker så mycket med tumman.
Visst är det ett företag att åka Vasaloppet. Och visst är det egenföretagande. Men är det ändå inte tämligen OT?
Jag är den förste att välkomna OT, absolut (som jag ju egentligen ska låta bli), men just detta med egenföretagandets villkor (ämnet för detta inlägg), osäkerhet, utmaningar och glädjeämnen tycker jag är värt en lite djupare diskussion innan vi/ni kastar er ut i Vasaloppsspåret.
Vi är ju, om jag uppfattat saken rätt, ganska många egenföretagare i båset.
Fast det ÄR inte OT i just detta företagarbås, Skogsgurra, eftersom jag i inlägget till och med har en bild på hur olämplig jag är som skidåkare.
Men om jag ska återvända till företagandet, så är det ju på så sätt att jag har blivit bortskämd med att få bestämma själv. Nu när jag två dagar i veckan är på radion och dömer Vi i femman är det helt okej – men att jobba 8–17 fem dagar i veckan för att få mer pengar är inte min grej.
Jo, vänta. Om jag finge bli skådespelerska i Hollywood (fortfarande drömyrket, obegripligt nog), skulle jag stå ut med nästan vad som helst. Men jag vil ha en egen loge!
Psssst. En konjunkturnedgång är förmodligen på väg. Som egenföretagare ser man det lite tidigare än andra. Dssssst.
Det bidde inte så mycket snö som de hoppats på i Jerusalem. Mest slask. Men fy så kallt det är, även hos oss (lite längre norrut). Väderappen påstod att det skulle bli någon snöflinga här också men tur för den (mig) att den hade fel. Annars skulle jag bli tvungen att flytta till mörkaste Afrika eller nåt.
Har ni fortfarande snö?
(Ja, mycket OT men associerat med skidlopp.)
Om man startar en egen blogg så får man detaljstyra vad som får skrivas och inte skrivas i sitt bås så mycket man vill.
Men båsgästerna får inte ha några tankar alls? Eller?
Bra sätt att döda ett bås.
Dina, här i stan så har snön smält bort.
Nästan all snö har försvunnit i natt och i morse, d v s sådan som inte var ihopkörd i högar. Det ser genast mycket tråkigare ut.
Egenföretagare har tid att skriva i kommentarsbås, hälsar groomen. Han hälsar också att om Pysselitens okänsliga tumme beror på någon nerv har den ingen inverkan på Vasaloppet, men är det dålig blodcirkulation bör hon undvika skidåkning. En läkarundersökning kanske vore på sin plats?
Snöslask är ett jävla skit, det ska vara snö när det är snö.
Min allra som bästa vän ringde från akuten i går där hon ligger med brott och avslitet muskelfäste på vänsterarmen och tre brott på höften. Hon landade rätt på kulan som spräckte skålen. Sen fick hon ligga i 25 minuter i blötan innan hon fick hjälp.
Stackars Filifjonkan!
Snö ska vara snö och inget annat! Basta.
Mycket våt is på gångbanorna i Solna idag. Läge för dubbskor. Är så glad för mina Icebugs.
Hyttis! Kan du ge Skogsgurra nåt att äta eller en kram eller nåt! Jag har hört att bacon funkar bra!
Haha, SG. Jag skulle vilja se den som kan döda det här båset! Nånsin.
Som Fri Företagare känner man sig sällan så fri som när man drar ihop fjolårets momsdeklaration. Kreativiteten flödar! Precis som magentan över min hand från den nya bläckpatronen till skrivaren. Rött är sött!
Jag tror vi tar lunch nu Fia och jag. A-fil och müsli till mig och A-fil och torkade bananer till henne. Vi äter från varsitt håll av tallriken.
Jag och datorn åt på samma sätt nyss: fil, flingor, macka och te – från varsin sida av bordet.
Här åt vi efterbliven stekt kyckling, Lille M:s potatismos med strimlad paprika och purjolök. Ska vi tala om för varandra vad vi har på oss också? Dom gör så i bloggarna, har jag hört.
Helt snöfritt i Lund som efter ett par dimmiga dygn, då allt smälte bort, nu åter har siktigt väder och kring 8 plusgrader.
Jag har jeans och en gul och svartrandig tröja som ser ut som en tevestörning fast inte lika zig-zagig. Svarta pluppar på en halsband, dock inte den sorten som Skogsgurra spelar Fia med, och örhängen som ser ut som pluppen som man drar upp blixtlås med.
Mycket pluppar blire.
Jag är anställd.
Men jag skriver i båset i alla fall.
Igår var jag ute och åkte skidor på havsisen i stan. Utanför stan (ön) är det ingen havsis. Halva vägen blev jag dragen av den lurviga hunden. Det var träning (inför Tjejvasan) det med, balansträning.
Har ni förresten sett ”Stefan på glid” (svt)? Han ska också åka Vasan, fast hela. Han har numera knepigt med knät. Vi får väl se vad som händer.
Nu har jag och maken delat på en halv grillad kyckling. Jag har på mig en mörkblå tunika och min tredje swagger och jeans.
Var det nåt mer man skulle svara på?
Kanske lite vasalogistik. Eventuellt socialiserande den helgen (tjejvasan + öppet spår) lägger jag gärna på söndagen. Då åker maken och jag sitter och väntar.
Undrar om Meine Ecke har en likadan tröja som Herr Brisk?
Svarta jeans, svart tisha med muffinssmulor men inget fågelbajs (än) på höger axel.
Tack för rådet, groomen! Allt kommer att vara i toppskick den 27:e och 6:e och ohhh vad kul att träffa Cecilia N igen!
Sorry SG om jag störde egenföretagarsnacket i båset, men just Vasaloppet låg närmare till i min tanke.
Vad gäller egenföretagare och rikedom, så har jag två tyckeripunkter:
1) Rikedom har inget med pengar att göra, det är en känsla.
2) Rik på pengar blir entreprenören och visionären som startar eget företag, det har inte så mycket med själva egenföretagandet att göra.
Extra:
Jag älskar mitt jobb, är anställd och har stor frihet i mitt jobb. Jajjamen, det finns sådana jobb också.
Min tisha har några fläckar där äggulegrädde droppat när jag matat en av kattungarna.
Min tisha kommer att bräda allt på strandpromenaden i morgon. Selfies är jag dock genomusel på.
Rapport från en oegenföretagartillvaro i hyreslägenhet. Man gör vad man vill och pengarna trillar ändå in. Man får problem med spisen och ringer fastighetsskötaren som kommer och fixar. Man har det rätt bra. Och man har gamla bekväma träningsbyxor på sig, samt fintischa och linnekofta. Samt sportsockor av ett sällsynt lyckat slag. Varma, smidiga, hållbara.
Nämen så trevligt vi har det!
Jag har på mig Ninjas färsiga sockor, basketshorts, basketlinne och en färgglad klänning oppanpå hela alltet.
(Okej, jag ska förklara. Jag har tränat [fastän det är tisdag] och sedan kommit hem och fått prova en klänning som DDM köpte i Köpenhamn i fredags. C’fait pour vous, ni vet.)
Jag kan meddela att jag just upplevt laber bris. Och vetat att det var just laber som den, brisen, var.
Det känns som en komplettering av mina övriga naturupplevelser. Om jag ska åka Vasaloppet nån gång så tror jag att en laber bris i ryggen är vad jag skulle vilja ha.
SG, säker på att inte en stadig styv kuling i spårets riktning vore ännu bättre? Står det någonting i reglerna för Vasaloppet som förbjuder att man tar med sitt gamla skridskosegel?
Har SG träffat sjömän? Rentav beckbyxor?
Hm —
A) Strömming etc.
B) Blåjeans, mörkgrå polotröja.
C) Snön håller på att försvinna, skidor saknas (som sagt var), vad Vasaskidlöpning som företas i den närmre kretsen företas av svågern som ju har åkt över trettio gånger, ett loppantal som torde räcka åt hela familjen. (Haha, ”loppantal” var roligt, nu ser jag en hel loppcirkus för mitt inre öga!).
… och jag har läst ut en bok. Samt läst en halv bok till. (Den första var arbete, den andra inte.)
Jag har mörkblå uniformsbyxor i ylleplast, samt dito tröja. Skjortan är i bomullsplast. Strumporna är dubbla, hemstickade i subversiva , glada färger.
Ylleplast?
Jag åt till lunch en liten munsbit rökt lax med en vit sås, en liten munsbit rostat bröd med forellromsgegga, en liten munsbit salami med en grön gegga och krasse, och sen en till sån, för det var så gott med krasse, och sen en munsbit kokt rödbeta med chevre och sen en bit potatiskaka med ugnsstekt fläsk. Och jag har på mig en rödrandig lång tröja och konferensanläggningens morgonrock.
Jag tror inte att jag någonsin i mitt liv har ätit EN LITEN munsbit av något.
(Den där rödrandiga tröjan måste Orangeluvan ha snott av mig. Jag har randiga kläder; hon har högklackade skor och äter små munsbitar.)
Jag går i svart: Svarta sammetsvelourbyxor, svarta stödknästrumpor i bomull och svarta ylleankelsockor utan på dem och fötterna är instoppade i ett par mörkgrå Ulle-tofflor. En mörkt, mörkt blå yllepolotröja och en svart ganska tunn yllekofta med beiga smala dekorlinjer utmed framkanterna (knappkanterna), nederkanten, fickorna och vid armslutet. Humöret är ljust.
Jag har bytt tisha ety jag varit ute i verkligheten och fågelbajs kan verka avskräckande. Den här tishan är röd och har rester av sojabönor på högeraxeln men inget bajs.
Annika m fl: Jag studerade det lokala vädret på http://www.yr.no/sted/Sverige/Örebro/Ställdalen/time_for_time.html och när jag såg att laber bris var vad vi hade så gick jag ut i den.
Det var en trivsam upplevelse. Inte för mycket och inte för lite. Att jag vill ha den i ryggen OM jag skulle åka Vasaloppet beror på att den känns alldeles lagom. Att ha styv kuling i ryggen i femton till sexton timmar skulle kyla ner mig fullständigt. Nej, bris ska det vara. Gärna så laber som det går att få den.
Jag lovar och svär: den dagen det visar sig att vi också har laber bris, är det jag som går ut och känner efter. Dessutom tycker jag att vi alla borde använda ”laber bris” väldigt mycket mer än vi gör.
Nu borde vi se till att rimma lite om laber bris också.
Marinchefens boktips anno 2016.
http://blogg.forsvarsmakten.se/marinbloggen/2016/01/26/marinchefens-laslista-2016/
Grågröna bommullsbyxor, sydda som jeans, ljust nötbrun manchesterskjorta (jag har oftast antingen manchesterbyxor eller dito skjorta, ibland båda!) Birkenstock på fötterna.
Jag har råkat dricka kaffe, så jag är väldigt vaken fortfarande. Dock nästan inte anständigt klädd längre.
Tror minsann att jag sätter mig att skriva ett nytt inlägg.
Nakenblogg! Minst lika bra som nakenstädning.
Ylleplast? Ull och polyester i en äcklig, svettbefrämjande kombination.
Klädsel på många vis
duger bra i laber bris.
Tack, Agneta! Nu kan jag sova sött!
Oj, jag glömde att jag skulle nakenblogga.
Vindar jag bris.