För en tid sedan hade jag anledning att bli riktigt jävla skitförbannad. På en vuxen människa som jag bara har ytlig kontakt med, men som jag står i beroendeställning till. Männschan har betett sig som ett vansinnigt, mosat surkart och agerat bakom min rygg och jag kan inte ens med haddockska invektiv beskriva idiotin. Men jag vet att sansa mig, så jag blir liksom bara så här bister som Beckham:
Ibland, men inte särskilt ofta, blir jag rosenrasande. Tjugotreåringen brukar i sammanhanget berätta en förfärlig historia om när han som tioåring sattes att – utomhus – vakta den sovande, nyfödda lillebrorsan. När han tröttnade på vaktandet och den där lilla, jättetrista ungen bara sov och sov, gick han helt sonika in i huset och gjorde något annat.
För att han helt enkelt glömde bort att han hade fått ansvar för något.
Jag for omkring med amningsstinna bröst och städade och fejade och tvättade och sorterade och hade mig, när jag plötsligt såg den alltid lika glade tioåringen. Inomhus. Och då blev jag arg.
Tydligen skällde jag, vilket inte händer ofta. Tydligen var jag vansinnigt upprörd, vilket för tioåringen var helt ologiskt: den nyfödde sov ju fortfarande och hade inte blivit kidnappad. Tydligen – för själv minns jag inte alls detta.
Jag har försökt distrahera mig från ilskan häromdagen med roliga nyheter och kloka formuleringar. Det här, t.ex. var väl både kul och underligt?
Men vad, förutom glass, choklad, vin, öl och Bellmanhistorier hjälper mot vansinnesilska?
- Smärta – vricka foten. Vips, är du mer arg på din egen klantighet än på det som gjorde dig arg.
- Dålig kondition – spring upp och ner i en trappa tills mjölksyran bränner hål i låren och andhämtningen påminner om en sekruttbil. Den känslan är starkare än ilskan.
- Angela’s Ashes eller dylik bok – läs! Man blir mindre arg på trivialiteter om man kommer på att barnen i Irland under en period sov på golvet och åt kol.
- Big Bang Theory – titta på något roligt och skratta. Endorfinerna, serotoninet och testosteronet krockar med adrenaliet som blandas med dopaminet så att glukagon frigörs med noradrenalin i kombination med det fantastiska oxytocinet som krullar ihop östrogenet i öronsnäckan. (Japp. Vetenskapligt bevisat.)
Nu ska jag försöka komma på om jag någonsin har kommit ut på andra sidan om ilskan och då funnit att jag har blivit en bättre människa.
Oh, ilska!
Så svårt att förhålla sig till ilska.
** ursäkta, kommer fullständigt av mig för att min andra hälft just tappade ut ett kikarskydd genom fönstret och därför blev skitförbannad på sig själv, och han kutar just nu utomhus och hämtar det … jag skojar inte ens!**
Oj, nu är jag tillbaka.
Jo, jag skulle säga att jag har varit med om extremt svåra arbetsplatskonflikter, och det jag har lärt mig av sådana är att man … tja … behöver lära sig konsten att ruska av sig ilskan.
Det är helt meningslöst att fortsätta vara arg, för det mår man bara dåligt av.
Men å andra sidan betyder inte det att man inte får bli arg till att börja med! Jag har ju inte den minsta aning om vad det är som orsakar ilskan här, men mitt råd är som följer:
Känn vreden! Genomlev den, utforska den, räkna ut exakt vad det är som är grundfelet!
Dra sedan ett djupt andetag, och försök räkna ut vad det var kontrahenten trodde att hen gjorde, som orsakade det hela.
Slå sedan ihjäl … beställ mord … förstör hens karriär … jag menar, fantisera om den ljuvligaste hämnden.
Och slutligen, räkna ut hur allting kan bli bättre.
Heh, slutligen slutligen, påpeka att Annika är full av floskler!
Nämen alltså Annika, floskellösningarna äro ibland de bästa. Just ”konsten att ruska av sig ilskan” tar tid. Och den härliga tiden när jag fantiserar om hämnd och utdragna naglar samt dödande blickar brukar också hjälpa.
Den besvärligaste delen av min ilskehantering är när jag innan jag ska somna måste intervjuas av David Letterman om vad skitstöveln har gjort. Jag bara babblar och babblar (på engelska) och får applåder av publiken och det är hur utdraget som helst.
(Förklaring för säkerhets skull: jag fantiserar alltså. Min dialog med David Letterman är bara på låtsas.)
Ja! Precis det! Fantasierna om hur man skulle reda ut och förklara alltihopa i en amerikansk eller annan pratshow, och bara pwna motståndaren är jähättebra! Njuuuuut av sådant!
(Sedan är jag förstås ursinnigt nyfiken på vad allt det här handlar om, men jag inser att sekretess eller bara vanlig försiktighet och artighet förklarar att du inte kan utveckla fallet.)
Jag förstår nyfikenheten, men jag lovar att det inte är nåt spännande alls. Bara idiotiskt. Och förvanskat så att ingen kan lista ut vad det handlar om eller när i tiden det var.
Men jag lovar att jag i min kioskvältare ”Ilska jag känt” kommer att hänga ut alla. Sedan gör David Letterman come back och bjuder in mig att älta och så applåderar alla och idioterna faller döda ner. För jag tittade rakt in i kameran med min laserstråle som sitter i vänster öga. Pang, ba.
Skogsgurra! Imorrn mellan 18 och 24 kommer det att vara laber bris här i Eskilstuna! Rapport kommer!
Låter spännande ju. Man blir nyfiken på att få veta mer.
Det finns ganska mycket att läsa om just detta väderfenomen i Eskilstuna, PK. Se till exempel http://www.eskilstunakanot.se/rapport_2011_nr7.html
A propos vänster öga så kommer vi just från optikerna där jag hämtade mina nya ”terminalglasögon”; vilket namn! Medan jag avsynade och betalade drev Lille M runt i butiken och charmade optikerna – alla flickor, som vanligast nu. Sen berättade han att han fått veta att man kan ha linser med ena linsen för långt avstånd och andra för kort avstånd och så ordnar hjärnan till det så man ser tydligt på alla avstånd.
Laber bris! Här har vi hört att det ska bli praktiskt taget orkan hos Lottens. Hur är det?
Inne i huset är det full orkan med alla ungdomarna. (Lajv är konstigt, hörni.) Utomhus är det lite regn och lite kuling ba. Jag och DDM har gömt oss i Storasängenlandet och tittar nu på film.
Jamen va bra! Vi såg för oss hur gula huset lyfte och seglade iväg, som i Trollkarlen från Oz, ungefär.
– Mamma, om du hör någon som gråter, så bli inte rädd. Det är bara vi; det ingår i våra roller. Finns det nåt svart tyg som vi kan klippa sönder?
(Det har tydligen väldigt kul.)
Jag blir jävligt förbannad så fort jag kommer på att jag inte är en unge som lajvar i Lottens hus.
De verkar ha så kul, de där långhåriga sakerna.
Fast å andra sidan har jag haft vattenkrig inuti ett slott en gång. Hoppas de fick nån ide nu. HA.
Den här då!
De har satt no entry-lappar på vissa dörrar för att de inte ska vara där: källaren, DDM:s arbetsrum, vårt sovrum, Artonåringens rum. Jag sitter i sängen och skriver, och en målbrottslig 14-åring kommer plötsligt in i rummet.
– OJ! FÖRLÅT! Jag visste inte att det var nån här!
– Nämen kom in, det är bara jag.
– Det satt en lapp på dörren om att man inte skulle gå in här, så jag ville bara se vad det var för rum.
– Ööööh …
– Okej, tack för titten! Hejdå!
Oh kära hjärtanes SG, nytt rekord.
Ja, PK. Ibland får man till det riktigt bra!
Underbart, Lotten!
Nyfiken och väluppofostrad (det får stå så, det var ett bra ord!)
Väluppofostrad var ju fantastiskt som ord betraktat!
Den där vinden (laber bris) var det inte mycket med. Vi har varit ute på stan och på galej och upplevt … normalt oktoberväder. Gäsp, liksom.
Minns ett papper som låg på en kollegas skrivbord: ”In case of fire, turn this paper.” Alla vände så klart på papperet, fast det inte brann. På baksidan stod det – naturligtvis -: ”Not now, stupid. In case of fire.”
”Live” eller ej. God natt från gamling som mig-
På tal om det, Örjan. Undrar vad motsatsen till lajv heter. Dädd?
Helt OT, men jag ser en hemsk film som jag måste rekommendera:
http://www.svtplay.se/video/5920244/naken-bland-vargar/naken-bland-vargar-avsnitt-1
Den är fruktansvärt bra! En av de starkaste filmer jag sett på mycket länge.
Har sett inslag från ett ryskt trafikprogram om ursinnigt arga människor. Det handlar om incidenter i trafik förstås. En man har fått sin bil blockerad av en ”planta”, som bara ställt sin bil så att andra inte kommer ut. Mannen krossar en ruta, släpper handbromsen och lägger växellådan i friläge. Han puttar undan bilen. Så kommer en cementbil och ”plantans” bil fylls med cement. Ända upp till fönstret. Går man så här långt är man riktigt arg skulle jag säga. Hoppas din vrede klingade av så att du inte gick till sådana ytterligheter.
Vreden är avklingad! Jag är nu inne i långsint-perioden, som strax kommer att övergå i fis-i-rymden-stadiet.
(Lajvarna har tröttnat på att lajva. Nu sitter de och tittar på Dr Who eller springer omkring. I varenda rum, känns det som …)
Liten söndagsfundering: är ordet huligan nu helt och hållet synonymt med fotbollsbuse, dvs. finns inga andra huliganfasoner än de som uppvisas av sämsta sortens fotbollfans? Och när skedde förändringen?
Undringen har uppstått p.g.a. vad det står i tidningen (dels i min lokala, dels i nån annan tidning jag läst på nätet) om de tråkiga händelserna i Stockholm. Rubriken lyder: Våldsamt maskerat gäng tros vara huliganer.
När jag läser den blir det så här i mitt huvud: ”Jag inte bara misstänker utan vet att de är huliganer, men huruvida de är just organiserade fotbollsdito eller ej får ju polisen försöka ta reda på.”
Jag tänkte precis som du, Annika! (Vänta, jag ska tillsätta en enmansutredning.)
SAOB säger att ordet har en brittisk och finsk historia!
Det engelska hooligan sa man om ”mansperson som gör sig skyldig till rån och andra våldsdåd, bov, bandit; särskilt om förbrytare som är medlem av ett organiserat band”. Ordet lär först ha använts om ett förbrytarband som omkring 1890 härjade i London
Sannolikt var det från början ett personnamn – Mr. Hooligan kanske ledde ett av banditgängen. I Wikipedia står det:
The word came from Patrick Hoolihan (or Hooligan), an Irish bouncer and thief who lived in London.
Jättepoppis blev ordet i Finland under upproret 1918, när huliganerna ”var i stånd att begå vilka förbrytelser som helst”.
I Sverige har huligan använts för organiserade bovar och banditer sen runt 1905.
Nu blir det nåt helt annat. I saw Lassie. Fast det var kung Lear, som veckohandlade i vår ICA-butik. Ja, det var ju alltså lilla madame Göranzon. Och vad tror ni hon packade alla sina inköpta förnödenheter i? Just det: i sin dramaten.
Ökenråttan, Ökenråttan! Var är bilden? Om inte annat så anser jag att du nästa gång ni träffas, ska ta en bild på både Marie och hennes dramaten. Var den rutig?
Den var dramatiskt mörkblå!
”Våldsamt maskerat gäng …” Hur ser man ut efter en våldsam maskering? Eller, nä förresten, det vill vi inte veta.
OT! Jag noterar 14 timmar skidåkning under januari.
Åh Pysseliten, det tänkte jag inte ens på — jag brukar tänka på sånt — för att jag blev så förvirrad av det andra ordbruket.
Så nu tackar jag för utpekandet, och ser många intressanta scenarier framför mig!