Hoppa till innehåll

Ett ”allvarligt motorfel” på sekruttbilen

punka
Inte den i sammanhanget aktuella sekrutten.

– Nämen hörru, varför köper ni inte en nyare bil?
– Penga…
– Man kommer ju billigare undan om man köper en nyare bil som inte går sönder. Begriper inte vad ni ska med de där gamla skrot…, nej, vad brukar du säga?
Sekruttbilar.
– Just det. Köp en som är relativt ny och som inte har gått 30 000 mil!
– Banklå…
– Kolla här, nya bilar har en sån här display som visar hur man ska fickparkera! Jag älskar min display!

Dialogen är en kontaminasammanblandning av de senaste 25 årens bildiskussioner med vänner, släkt och bekanta. Och nu är det i dubbel bemärkelse kört igen. Fasen. De har ju rätt.

avgasror
En annan sekrutt.

Igår körde jag in i en av Eskilstunas 46 rondeller (som om man ska vara korrekt egentligen heter cirkulationsplatser precis som att brevlåda egentligen heter postlåda och vice versa). Då doooog Saaben. Servostyrningen lade av och där satt ju jag och körde med blott ena handen lite coolt på ratten.

– MEN SKIIIT! HELVETE! vrålade jag och svängde med mina muskulösa gym-armar samtidigt som jag gasade.

Och bilen kom då som genom ett under igång igen. För att bara tvärdö i nästa rondell. Jag gaaaasade; den gick igång igen. Och dog i nästa rondell. Samma sak upprepades i ytterligare två rondeller. Jag hade en tid att passa och kände att det var bättre att komma fram till en parkeringsplats än att stanna vid vägrenen på en 80-väg.

check enginePå instrumenbrädan lyste diskret – alls inte ilsket – en symbol som föreställde en motor. Väl framme på parkeringsplatsen slet jag ilsket – alls inte diskret – fram instruktionsboken till bilen. Och konstaterade att symbolen betydde att bilen hade drabbats av ”ett allvarligt motorfel”. Så då gjorde jag exakt det som visas på bilden här: öppnade motorhuven och stirrade lite.

Men motorn var fortfarande kvar. Och brann inte. Kokade inte. Hade inte stora hål. Bekymrat borstade jag bort några vilsekomna löv och tänkte samtidigt att det nog skulle ordna sig eftersom det i instruktionsboken klart och tydligt stod att motorsymbolen dessutom betydde att man kunde köra vidare, men med ”kraftigt reducerad fart och effekt”.

Ok. Jag utförde mina ärenden med pressat tidsschema och klarade av allt som jag skulle. I rondellerna (det finns många!) dog bilen, varför jag gasade som en körskoleelev på första lektionen. Brum, brum, bruuum.

Klockan 17:02 körde jag in genom grindarna hos en bilmekaniker som stängde klockan 17:00. Där parkerade jag sekrutten och promenerade sedan hem till de svältande barnen som egentligen skulle ha forslats till träningar såsom livspusslet ju anmodar.

Nej, det här med att vara vuxen kommer jag aldrig att vänja mig vid.

gammalbil
Precis så här känner jag mig.

Fotnot
Jag klarar mig. Barnen svalt inte på riktigt. Träna kan man göra en annan dag. Alla mår bra. Det ordnar sig.

Share
Publicerat iBloggen

55 kommentarer

  1. Christer, the Long Distance PT

    Vilken tur att du har tränat så flitigt att du orkar dra runt ratten utan servo!

  2. PK

    Minnesregel, gul/orange lampa/symbol = du har ett fel som måste åtgärdas så snart som möjligt. Röd lampa/symbol = stanna så fort du kan och kör inte vidare. Motorsymbolen betyder högst troligt att bilen släpper ifrån sig farligare avgaser än den är certifierad för. Det kan bero på fel i motorstyrningen, gasspjället eller att någon givare någonstans ger fel signal och behöver bytas. Att bilen dessutom inte går dom den ska tyder på gasspjället eller DI-kassetten. DI-kassetten är en smart SAAB-uppfinning som gjorde det möjligt för motorteknikerna på den tiden att styra förbränningen med större noggrannhet än tidigare. Resultatet blev högre effekt, lägre förbrukning och renare avgaser än tidigare. Tyvärr visade det sig att dom inte höll så länge som man hoppats. Under åren konstruerades den om ett par gånger och den blev riktigt pålitlig till slut. Det har bytts massor av DI-kassetter både på garanti och goodwill.

    Det är min gissning på A. PÅ B gissar jag på Dan Brown.

  3. Wow, köra utan servo! TUNGT, i flera bemärkelser.

    Jag hade en Volvo som betedde sig lika illojalt, det visade sig vara en spricka i ett kretskort som gjorde att motorn la av när varvtalet sjönk under 1000.
    Man fick gasa så varvet höll sig uppe och lät som en raggarbil vid rölysena.

    För övrigt kommer man ju att tänka på det där med rik och frisk, fattig och sjuk när man läser om sekrutten.

  4. Ah, den där Saab-kassetten fick jag tips om av en basketkompis igår! (Men då var ju sekrutten redan inlämnad hos bilmeken. Som inte har tid att börja luska förrän nästa vecka. Ah well.)

    Muskeltanten FTW! Nu ska jag gära ett par armhävningar!
    (Ett par = 2.)

  5. Liten rapport: Bilmeken har tydligen “justerat spjällen”, vilket “kanske” kan funka. Men handbromsen är också paj …

  6. Jahaja, nu har det fixats: grundinställningen i spjällhuset felsöktes och befanns vara fel. Nu är den korrekt. Dock har bilen körförbud tills handbromsen är fixad, vilket görs den 20/11.

    Men hurra ändå! Var är champagnen?

  7. Ni som undrar var min djefla man som är karl för sin hatt befinner sig i denna bilsoppa, kan vara lugna: han är i England och hade inte kunnat hjälpa med detta till ens om han sutte i mitt knä.

    Man kan helt enkelt inte förstå sig på bilar mindre än just han gör. (Men han är jättebra på att rita!)

  8. PK

    Tur att han är utomrikes, han gör minst skada då i just det här fallet.
    Jaha, det var gasspjället som felade. Vad vinner jag? Mer än äran?
    Fast lite undrar jag hur grundinställningen kunde ändra sig sådär hux flux. Och när kommer den att bestämma sig för att göra det igen?

  9. Ja, bilar! Detta outtömliga ämne. Och det är ju som sagt många grejer på ett spett! Själv ska jag till bilverkstan i morgon eftersom jag nu fått ett tredje brev från biltillverkare om att det är någon vajsing med “luckans montering i torpedväggen bakom pedalerna” som måste åtgärdas. Ska bli spännande!

  10. Sanna

    På tal om bil. Vi blir med “ny” i morgon. Behöver större bil för alla orienteringssemestrar i framtiden. Det var lite väl trångt när vi åkte till Borås i somras.

  11. Örjan

    Sanna: Snygging till bil.

  12. Örjan

    Klart OT: Har ni kollat vad som finns/fanns i bergrummen under disponentvillan i Skogsgurra och Hyttis tidigare grannstad.
    (Gillar serien, med programledare som är synnerligen engagerad)
    http://tinyurl.com/oevjpv9

  13. Noterade att reportern var felunderrättad. Man pressade inte granaterna, man ströp dem.
    En stor del av tillverkningen bestod av ammunition. Även känd som “Rounds” eller kulor. Den långa raden med maskiner för ammunitionstillverkning kallades för “Kulraden” – det blir “kulraa” på karlskogamål.
    Eskilstuna med omnejd var representerad i Bergverkstan. Bland annat med svarvar från Torshälla Maskin och mätstyrning från CEJ i Eskilstuna. Och självklart benämndes chefen för Bergverkstan “Bergakungen”.

  14. Örjan

    SG: OK felaktig teknisk beskrivning av programledaren (vars entusiasm jag uppskattar).
    Kan du förklara skillad?

  15. Skillnaden är väl närmast en fråga om vad processen kallades lokalt. “Strypa” beskriver diameterminskningen på ett bättre sätt än den mer generella termen “pressa”.

    Har inget med reporterns kompetens att göra. Men visar hur snabbt processkunnande och terminologi förfaller när en verksamhet läggs ner.

  16. Oj, helskotta, Sanna! Vilket praktåk!!!

    Karin – kommer du att rapportera här hur det gick med luckans montering i torpedväggen bakom pedalerna?

  17. Örjan

    SG: Exempel på att TNC bör få fortsätt stadsstöd.
    (Tror det var snack om att det skulle minskas i tidigare original-budgetproposition)

  18. “Torpedväggen bakom pedalerna” — spektaklas ni med mig?

    Nå och nej, jag vet inte mycket om bilar, jag. Men färgen på Sannas bil ser bekant ut (dvs. inte helt olik färgen på vår bil).

  19. Jo, torpedväggen måste åtgärdas. Det har jag skriftligt på. Biltillverkaren ger sig inte utan skickar brev på brev om detta. Första gången fnissade och och slängde brevet. Ändra gången tänkte jag att hmmm… kanske borde göra nåt, och så glömde jag det. Nu är det tredje gången gillt och bara jag kan leta mig fram till bilverkstan ska det bli ordning på torpedhanteringen i den här familjen också. Rapport kommer, om jag hittar hem igen.

  20. Jag har problem med riktningen. I en bil brukar riktningar anges i förhållande till färdriktningen. I så fall borde det heta “Torpedväggen framför pedalerna”. Eller?

  21. Brid

    Drömde att Lotten laddade upp inför julkalendern genom att blogga om en bokstav i taget i spridd ordning, just nu L. Bland annat nämndes smeknamnen Lufsan och Lull på några av barnen.
    Egentligen handlade drömmen dock om Björks nya konsert, som var mycket påkostad. Mitt i förvandlade hon sig till en verklig björk, tjugo meter hög. Och så skulle publiken delta i gymnastiska övningar.

  22. PK

    Visst sitter torpedväggen framför pedalerna i bilens färdriktning, men samtidigt tycker jag att pedalernas framsida är vända bakåt och att luckan i torpedväggen är monterad bakom pedalerna, längre fram i bilen. Så jag tycker att båda varianterna är lika rätt och beskriver luckans placering på ett tillräckligt bra sätt för den tilltänkta läsaren.

  23. Sanna

    Vi ser fram emot att susa iväg mot Borås i praktåket på fredag. Två gånger samma år. Ofattbart. Den här gången är det sprinttävlingar. En i mörkret på fredagkvällen. En i backarna bakom Borås Arena på lördagen och en inne på zoo:t på söndag. Får se om de satt en kontroll inne hos lejonen.

  24. SG och PK, era kommentarer antyder att ny tycker att det är fullkomligt NATURLIGT med en torpedvägg i bilen. Är det det? Jag hade annars sett fram mot en munter stund på bilverkstan när de upptäcker att jag ingalunda äger en stridsvagn eller James Bond-bil, utan en förskrämd stackars fransos.

  25. Sanna

    Karin, jag har hört det förut och det har Wikipedia med.

  26. Tack Sanna! Då kan jag uppträda lite mera världsvant, som en bilägare som behärskar sin bil, idag. Och då har ditt praktåk också en torpedvägg; känns tryggt på något vis.

    Klappa inte lejonen!

  27. OT. Lotten, går det att få tillbaks den gamla inställningen där länkar automatiskt öppnades i ett nytt fönster?
    Kanske den här metoden fungerar?

  28. Det gjorde den inte. Så tråkigt!

  29. Sanna

    Ja, Niklas, den funktionen saknar jag också. Blev förvirrad innan när jag öppnat en länk härifrån och inte hitta lotten-fliken efteråt innan jag insåg att länken öppnats i samma flik.

  30. Man kan backa med pilen uppe i vänstra hörnet. Då kommer man tillbaka till Lottensidan. I alla fall om man har Firefox som webbläsare.

    Torpedväggsdramatiken har Sanna redan avdramatiserat och allt gick bra, dvs det var ingen fara med vår torpedvägg, bara en rutinkoll för säkerhets skull.

    MEN jag lärde mig något nytt om vår fransos. Till bilen hör ett slags hjulnyckel, nob, hub, eller nåt, utan vilken man inte kan byta däck. “Men ni har säkert någon extra sån här på verkstan”, sa jag. Men det hade de inte för de är unika för varje bil, som ett slags stöldskydd. Vilken tur att jag sparade den där mystiska lilla manicken som jag trodde någon hade tappat i vår bil!

  31. Sanna

    Tack, Karin, det visste jag.

  32. Låsbultar är bara elände Karin!
    De är inte unika för fransoserna, utan man kan köpa dem och sätta på sina hjul om man vill.
    Det är ju bra för ordningssamma personer som vet var de har nyckeln, men om man som jag inte är överens om med Hulda, maken om var såna däringa pillipluttrar ska förvaras och man sen får punka utanför Östersund, samtidigt som pillipluttern är i Stockholm och Hulda, maken är i Kalix, så blir det problem.
    Hör du med verkstan, eller hellre däckverkstan om du verkligen har stöldbegärliga fälgar, och har du inte det så rekommenderar jag ett byte till helt vanliga låsmuttrar.
    De går att få bort utan nyckelpilliplutter, men då måste verkstan borra bort dem.
    Så rätt de tänkt, fast det var dumt. Eller så.

  33. Visst Karin, men ibland vill i alla fall jag ha både en länk eller till och med två samtidigt med Lotten och visst går det men det känns onödigt krångligt om det går att göra om sidan så den fungerar som den gjorde på den gamla goda tiden.
    Dessutom sitter det i ryggmärgen att jag stänger länkar när de är färdiglästa och då förlorar sidan jag ville tillbaks till.

  34. PK

    Håller med Ninja om låsskruvar/muttrar. Min nyckelplutt gick sönder. Jag fick borra bort dom. Inte helt lätt, det är hårt stål i dom. Det är som om dom ska vara jävliga att få bort utan nyckelplutt.

  35. Haha PK, det kommer jag ihåg – fasiken vad du slet! Nästan lika irriterande som när jag slarvade bort vår enda bilnyckel och vi inte hittade den förrän en knapp vecka senare bland LP-skivorna.

  36. HK

    Mer om länkar i nya fönster och flikar.

    Om man högerklickar på länken kan man välja hur den ska öppnas.
    I händelse av padda kan man “dutta” och hålla kvar fingret lite, så blir det som högerklick.

    Men bäst hade ju varit som vi var vana.

  37. Det här med att fixa länköppning i nytt fönster ska inte vara så svårt – jag eller bloggtomten ska bara …

  38. Agneta uti Lund

    I väntan därpå kan man – på Mac – hålla ned ctrl-knappen då man klickar på länken och välja “Öppna länk i nytt fönster”. Finns troligen något liknande på PC också.

  39. Det hör inte alls till saken, men.

    Ni vet den där amerikanska idén om att “vi” alltid tar hem “våra” pojkar. Ingen soldat blir kvarlämnad. Jag har tänkt på den hela dagen. Och det är lite ruggigt, men spännande, men ruggigt.

    Denna osedvanligt milda höst har inte minsta tecken på möss förmärkts inomhus. Inte förrän i middags när jag skulle slänga några små sopiga saker. Under diskbänken där sophinkarna står (en för sopsopor och en för matsopor — jag menar matavfall — vilken har lock) är alltid en musfälla laddad (året om för man vet aldrig här). Nu hade den slagit igen.

    Så. Inte alla möss går i alla fällor vid alla tillfällen, liksom. Det ovanliga var att det var blod på fällan. Och blodfläckar bredvid fällan. En mus hade uppenbarligen blivit svårt skadad. Men det var ingen mus där! Däremot var det tjogtals små muslortar, samlade på ett litet område cirka en decimeter vid sidan av den stänga, kraftigt nedblodade fällan.

    Det finns bara två tänkbara förklaringar. Den ena är att musen gjorde sig jähätteilla men tog sig loss, gick runt runt på ett litet område i timtal och bajsade och bajsade, och sedan tänkte “nähepp” och gick sin väg.

    Den andra är att menige Mus gick i fällan, skadades svårt men överlevde, och ropade och ropade tills sergeant Mus hörde’n. “Mouse down! Mouse down!” Tio manmöss samlade sig, rustade sig, eggade varandra med att rabbla “Go! Go! Go!” och sprang till undsättning. Fällan var komplicerad, arbetet tog lång tid, musgubbsen måste ju lätta sig emellanåt, men till slut blev den fånge fri. Och de tog ‘en på sina skuldror och jogg-sprang från slagfällfältet.

    Jag undrar om menige Mus ligger på militärsjukhus eller …

    **Avbrott! Avbrott! Det här är f*n inte sant!**

    Alltså … jag hade just skrivit färdigt orden “militärsjukhus eller” alldeles här ovanför, när min andra hälft skrek åt mig att komma med en håv eller ett durkslag genast. “Va?” ropade jag tillbaka. “Det är en mus här!” Han hade en mus fångad under en gammal tröja på översta trappsteget. Den hade bara suttit där trappen kommer upp på övervåningen, och stirrat på honom när han skulle gå från teverummet till kontoret — och satt kvar medan han hämtade lorttvätt och slängde över’n.

    Så ja, jag har precis nyss lyckats få ett durkslag över musen (den hann nerför halva trappen, det var en märklig manöver och en ovanligt långsam mus måste jag säga), skjutit in ett pappark (baksidan till ett skrivblock) under durkslaget så att musen inte kom undan, och i brist på alternativ burit ut den och dumpat på gruset utanför dörren.

    Att detta ska hända när jag berättar en musanekdot är ju fullkomligt osannolikt.

    Jösses.

    Jo, jag tror verkligen att mössen är amerikanska marines i år. Modiga, men den här senaste verkade genuint korkad.

  40. (Det skulle ju kunna ha varit den som hade fått fällbygeln i skallen förliden natt, därav dumheten, men då borde vi ha sett såret …)

  41. Jag har en tredje alternativ handling till dramat med menige Mus men det lämpar sig förmodligen inte för de känsliga rosenöron som befolkar denna blogg.

  42. Vi kanske kan hålla för öronen när vi läser?

    (nyfiken)

  43. Åha, min fantasi räcker också till åtminstone ett scenario till (varav ett censurerat skulle kunna handla om kannibalmöss.) MEN jag tyckte din historia var så bra att jag nästan såg den i tecknat för mitt inre!

  44. Om inte Pysselitens kannibalteori var samma som din, Niklas … kan du väl snällra, rara dela med dig. Jag och musjägar-Annika och alla andra håller för öronen tills de inte längre är rosenröda.

    Eller ska vi vänta på ett nytt bås? Ska jag kanske dra upp Annikas musstory till ytan så att alla får läsa?

    /musintresserad båsmor, som dock far iväg på jobb nu men återkommer vid tiosnåret

  45. Här gick det minsann inte att fara iväg … tågstrulsmorgon fick oss att välja second breakfast och ett senare tåg med sittplats.

  46. Mitt scenario ser ut ungefär så här:
    Menige Mus fastnar i fällan men dör inte utan fastnar med ett ben eller så. Menige Mus gnager sig loss men dör av blodförlusten/skadorna en decimeter från fällan. Sergeant Mus hittar honom där och busvisslar på Musse, Mimmi, Jack och Gus och alla andra som kommer sättandes och får sig ett skrovmål. Menige Mus är spårlöst borta men har uppgått i den allmänna gemenskapen så att säga.

  47. Nä, stopp och belägg! Kan vi inte döpa om Menige Mus till Rambo Mus, som efter att ha gnagt bort sitt fastsittande ben blev hjälte och hyllades av alla ovan nämnda möss? Sedan upprättade Rambo Mus en ny vaktstyrka som patrullerar trappor och övriga av strategiska skäl intressanta områden. Tyvärr är inte alla vakter lika sluga som Rambo Mus och lite svinn får man ju räkna med i musvärlden.

  48. Och någonstans sitter Mus Hanks och gråter en skvätt.

  49. Hihi, haha, joho, jo, jag anade nog att det var en eller annan form av kannibaltanke som uppstod i somliga hjärnor.

    (Jag själv, som ju såg de exakta spåren, kunde bara läsa dem såsom jag gjorde. Kalla mig forensisk djurspårläsare. CSI om möss, liksom. MUcSi.)

    Rambo Mus är bra också.

  50. OM du Annika ser spår av Mc Gyver Mus, Mus Gyver, kanske – då måste du vara rädd om den! Sätt den på ett torftigt ställe med bara en plåtbit och ett snöre. Den kommer klara sig fint.

  51. Hur känner jag igen MusGyver? hann jag tänka innan jag kom på det.

    Det hänger förstås på håret! (Så sjunger vi i kör “hock-hock-hock-hocekyfrilla”)

  52. Det här musspåret ska jag spara närmast hjärtat och läsa under min ålders höst när mörkret faller. Sedan ska jag begravas med de ljuva minnena när jag har skrattat ihjäl mig.

  53. Hiii.

    Hm hmm hmmmm

    Nä, det har inget med möss att göra. Eller … hmmm.

    Eh …

    Inga möss har siktats sedan sist.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.