Hoppa till innehåll

Allegori, kanske?

Här borde jag egentligen skriva om förfärligheters förfärligheter, men inte nödvändigtvis om krigen i Mellanöstern eller flygplanskraschen i Ukraina utan kanske om kriget i Kongo-Kinshasa – det finns så mycket som inte får spaltutrymme och som är så vidrigt … men istället väljer jag naturligtvis att fokusera på mig själv.

Jag klev igår morse ut i trädgården och konstaterade att det var

  1. vackert väder
  2. väldigt vad buskarna vid entrén hade vuxit sig stora.

Ett gullregn har under flera år sått sin säd så vilt att hela bygden har fått skott och brännässlorna trivs i skuggan såpass att de har vuxit sig manshöga. En rosbuske (en illvillig rosplanterare har smugit omkring och begått dumheter) har exploderat av pur blomglädje och slängt ut trevare bortåt den sköra klematisen.

Och detta har alltså pågått i flera år utan att jag har sett något.

Jag samlade ihop sekatör, häcksax, hammare och spik … nej, spade och skovel … och satte små galonvantar på händerna och skred till brännässleverket. Någon kom och gav mig saft, en snodd till håret, solskyddsfaktor på axlarna, en svettig ostmacka och uppmuntrande hejarop. Hej, vad det gick! Gullregnsinkräktare for all världens väg, klematisen bäddades in i bomull och rosen snaggades brutalt och bands fast i skamvrån med en analogantik antennsladd.

Tre timmar senare tittade jag nöjt på en valborgsmässestor rishög – minerad med brännässlor – och ropade på barnen.

– Komsi, komsi! Flytta högen till flaket! Ta träskor på fötterna och skyddshandskar på händerna och akta er för … aaaaj. AJ! AHAAAAJ!

Och där klev jag på den illvilligaste av rostaggskolonier. Inte nog med att de var vassa, de var även många och spänstigt unga samt försedda med hullingar. Hade jag inte skor på mig? skriker vän av ordning och intelligens samt förutseende. Pfaaah! Har Bruce Willis kanske skyddsväst?

– Komsi, komsi! Pincett och nål, skalpeller har jag glömt att köpa. Häll i spriten … nej tack, på foten! Attack!

moarotar
Fjortonåringen tog på sig mina läsglasögon och karvade fram ett konstnärligt hål.
julianrotar
Spanjoren i huset tog sig an uppgiften med ett idrottsproffsigt fokus.
hammarepang
Sextonåringen tog uppgiften på stort allvar, men föreslog efter en halvtimmes operation en benkross för att distrahera smärtpunkten.

Från Facebook kom då ett oväntat förslag på lösning: gör en liten pasta av bakpulver och vatten och smeta på och vänta så draaaaaaaar bakpulvret ut stickan.

lottens_bakpulver
Om inte annat kan man ju med denna lösning posera för intressanta foton.

Orienteraren, tillika min djefla man, har under hela processen tittat på och skakat på huvudet åt stolleproven. Han går ju omkring med en halv skog i underbenen och brukar få svara på frågor om det möjligtvis är så att hans fru har långa naglar, så långa rivmärken som han har på halsen.

– Vänta ut stickan. Antingen kommer den ut, eller så vandrar den till nya jaktmarker. Det är livet. Kom, nu sticker vi och badar!

Share
Publicerat iBloggen

67 kommentarer

  1. Du råkar inte ha en halvstor gullregnsplanta över som önskar sig ett nytt hem? Vårat gullregn dödde härom vintern och vi saknar den. Så kan vi ju göra två flugor på smällen, du blir av med den och vi får den. Nu ska jag gå ut och såga till en pizzaspade. Den gamla dödde klyvdöden i våras.

  2. Bakpulver och vatten. Huh. Bubblar det inte alls? Var snäll och återkom med effektrapport, det lät så intressant!

  3. AndersG

    Rostaggen kryper väl ut själv till slut. Om inte annat då det av infektionen bildats tillräckligt med var.

    En gång i tiden roade vi oss med att med hjälp av bakpulver och vatten spränga diverse små burkar. Sådana med rätt täta snäpplock.

  4. Så länge det inte infekterats har jag i lugn och ro låtit taggar krypa ut av sig själva, och möjligen ta dem med en picicinett vad det lider. Att klämma förvärrar.

  5. Vattenbakpulverblandningen bubblade så fint, så fint. Sedan stelnade den till en klegga som omedebart övergick i ett gipsliknande tillstånd. Då drippade jag i mer vatten och skyndade mig som attan att klämma på klegget på stickan. Sedan låg jag så – platt på mage – till allas stora glädje tills jag tröttnade, flera minuter senare.

    Ingen tagg sågs då till. Varken i foten eller i pulvret. Hm, sa jag och gick ut och röjde på vår lilla kulle så att hängmattan skulle få plats, och såg då till att (barfota) trampa på både taggar, nässlor och en liten glasbit.

    Man har fan inte roligare än man gör sig!

  6. Nuuuu börjar min semester! Jag ska njuta av det vackra vädret, dricka onyttiga drinkar, tälta, blogga och driva omgivningen till vansinne. PK fick en svärm getingstickor förra veckan. (8-10 stick, sådär.) Dom kliar visst fortfarande och han ser lite svullen ut. Borde jag ha dragit ut något?

  7. Jag tycker det gör tillräckligt ont att få hundhår i foten. Men det är ju enkelt att åtgärda. Det brukar sticka ut ett långt dragvänligt stycke.

    Jag tänker på groblad, men det är väl inte stickor det är bra mot. Jag tror det fanns nån annan ört till det.

    Grattis Pysse. Jag har några veckor till.

  8. (Börjar grubbla över gullregn, som jag inte har något. Kommer av mig vid tanke på var Eskilstuna ligger. Fel håll den närmaste tiden fast vi ska till Uppsala på tisdag — fel sida sjövattnet alltså, och vi har då inte tid med omvägar.)

    Finns bild på pizzaspaden? Jag blev mycket nyfiken — vad gör man den av, och hur?

  9. Sant*, LL99 — men omvägen i sig är ju inte hela problemet. Jag menar att mankanjunte bara storma fram till Gula Huset, ryta ”giv mig edra gullregnsplantor, men fort, ty jag är trädgårdsgalning!”, slita åt sig nåra pinnar och sladda iväg igen. Eller, det kan man förstås, för man kan det mesta här i världen, men man vill inte. Man vill bete sig som en vänlig och sällskaplig mänska och hänga lite åsså. Och vi har massa saker vi ska göra i Uppsala och ändå komma hem i anständig tid på kvällen, så … nä.

    * Nu bor vi inte i Hallsberg nu, men bara sisådär 17 km söder om så sak samma då vägen är densamma.

  10. Det är märkligt att ni
    1. har fått död på ett gullregn, Det är en bedrift.
    2. inte har egna småplantor. Gullregn är ett ogräs värre än maskrosor.

    Går det inte via Eskilstuna, så går det via Huddinge en’r h’r finns en bättre plantskola av gullregn i alla storlekar, från två centimeter till två meter. Jag hatar dem.

  11. Jag har förö vrigt en kollega med rötter i Kongo-Kinshasa och med honom kan man inte prata om kriget där för då gråter han hejdlöst, det begås sådana fasansfullheter.
    För övrigt heter han Ernest och är en ruskigt glad fyr. Tar kanske med honom på nästa båsträff.

  12. Örjan

    Gullregnet- är det buskarna du har vid entrén mitt emot postlådan? Och som orsakat stopp i avloppet?

    Generellt. Flyttning vedartade buskar. Antager det bör ske tidig vår (innan lövsprickning) eller sen höst (efter lövfällning).
    Aldrig maj månad. Då skulle nog både busken och Gullberg fälla tårar.

  13. Vårt döda gullregn var en hybridvariant, som inte gjorde så många alternativt inte så giftiga frön. Antagligen därför den inte lämnade några ungar efter sig. Vi har å andra sidan oäktingar från hela bygden i syrenhäcken, där inne frodas krusbör, kaprifol, rönn och lönn.
    Grannens lavendel däremot är noga med var den sprider sig, så den har jag fårr stjäla på gammalt hederligt vis.
    Ninja, PK’s kusin jobbar i Kongo och jag brukar fråga henne om livet där. Hon gråter inte, men berättar hårresande händelser. Och om hjältar!

  14. Bess

    Själv tippade jag en brandsläckare, med handtaget före, rakt på en (min) tå idag. Nu är tån blå och nästan dubbelt så hög som vanligt. Men antagligen inte bruten (kan vifta, men inte ta på en sko). Har inte varit så nära döden sen ett järnspett ramlade över min sandalklädda fot.

  15. Ne, Örjan, originalgullregnet bor på kullen, men spred sig till strax utanför entrén och har nu satt små sticklingar lite här och var. Och nu ska ni få höra alla gullregnsfantaster!

    – VÄLKOMNA HIT OCH TA!

    Om vi till äventyrs inte skulle råka vara hemma, kan ni gå in och rycka upp hur många ni vill. Om vi är hemma, kommer ni bara och pratas omkull av DDM medan jag kokar te.

    Mer trädgårdsrelaterat:
    Vår rabarber är så ynklig och tunn, så hur får man en sådan att leva och frodas? Jag vattnar och talar med dem och gör paj på de magra stackarna. (Där, i landet, har jag förresten lyckats hålla liv i en rosmarin förvånansvärt länge.)

  16. Örjan

    LL99: Gullregn vacker men giftig – framför allt ärtorna
    Aldrig besökt Lotten under dess blomstermånad. Därav min formulering och fråga.

  17. Örjan

    Rabarber påstås gilla mycken näring. Hästgödsel?
    I brist på detta. Ny familjerutin?
    Manliga medlemmar sprider sitt urineringsbehov i rabarberlandet,
    Förresten- i sammanhangent.
    Kvinnliga kan samla till GULDVATTEN.
    Lyssna på trädgårdsprogram!
    En del urin 9 delar vatten. För vattning/gödning av trädgårdsväxter , blommor eller grönsaker.
    http://www.klostra.se/tips-rad-och-inspiration/enkel-godsling/

  18. Rabarber är helt enkelt obegriplig när det gäller hurusom att vårda den. I böckerna står det att man ska gräva djupt före plantering så att jorden är porös och mjuk och gosig, gödsla mycket, se till att den inte har för mycket sol och inte för mycket skugga, och ge den ordentligt med vatten och så vidare.

    Vår rabarber är monstruöst stor (så här års: blad med diameter på uppemot metern, skaft som tjockare än min handled, blomställningar som är två meter höga) och om den fick bestämma själv, mångtalig eftersom den envisas med att självså sig. Vi har aldrig — under tjugo års boende här — gödslat eller vattnat den, eller skött den på något som helst vis, bara ätit av den under senvår/försommar. Och mördat plantor som har dykt upp på fel ställen.

    Närmaste grannen har en liten liten planta som de gullar med hela tiden, försiktigt tar ungefär tre skaft av till en liten liten paj någon gång då och då, och den ser hur ynklig ut som helst.

    Ja, jag vet inte. Tyvärr verkar det som om rabarber bestämmer helt själv, på esoteriska grunder, var den vill leva och bo.

  19. PK

    Bess, om du tappat en brandsläckare på handtaget så kan det vara ide att kolla så att sprinten inte har blivit skadad. På vissa modeller kan sprinten bli trög och svår att dra ur efter ett fall med handtaget före.

  20. Bess

    Sprinten är nu kollad, PK. Verkar som att tån dämpat fallet.

    Och rabarber – tror de har mycket känsliga själar som man kan råka såra utan att vare sig mena eller veta om det. För vad vi gjort vår för ont har jag ingen aning om. Liten och tanig. Aldrig att man behöver dela en stjälk på längden när man gör en paj. Grannens – knappt två meter bort – stor och frodig. De kanske är snällare än vi.

  21. Rabarberstatus: liten och tanig. Tagen från en stor fet mammaplanta. Men hästgödseltipset ska jag prova!

    Nu har vi avslutat vårt Harry Pottermaraton. Vad gör man härnäst? På måndag åker vi söderut. Tvätta kanske?

  22. Hörrö Plotten, kan du inte köra ett hemlisbloggarinlägg. Du behöver öva och vi behöver komma i stämning. Det är ju snart december. Jag gissar på Dan Pitt.

  23. Rabarber är väl som lupiner; vill man ha dom förtvinar dom, vill man inte ha dom frodas dom och skjuter rotskott och fröar av sig hej vilt. Jag har jättesöta små rabarberskott på en decimeter som jag dragit upp från frö; och sannolikheten att de kommer överleva en vinter är nog mikroskopisk om de inte tuffar till sig snart.

    I övrigt tror jag på guldvatten och täckodling. Och tycker att det roligaste trädgårdsordet är rotogräs. Roto-gräs. Som Roto-rblad fast lite mjukare.

  24. Vad roligt, fler än jag ser ordet som roto-gräs! Jag som trodde att det var mig det var fel på.

    Svåraste trädgårdsordet är klematis*. Enligt böckerna och träggårsmänscherna i radio och teve ska det uttalas klEmatis, men jag och många med mig tycker det känns naturligare att säga klemAtis. Jag tvingar mig att säga ”rätt” men det känns tillgjort.

    * Att klematis är svårt märks på stavningskollen som får koller varje gång jag skriver det och vill att jag ska skriva klemats. Nej, här klemas inte med växter, lite stryk ska de tåla.

  25. Under en tid har jag varje lördag haft stor glädje av en artikelserie som BBC på nätet har, om ”Victorian strangeness”. Dagens är verkligen, verkligen strange, och påminner om att idiotiskt modeslaveri inte är en ny uppfinning. (Det finns gott om länkar till tidigare artiklar, den ena historien konstigare än den andra.)

  26. Hörru PK, jag säger ungefär som Kar de Mumma: Jag förstår inte hur jag skulle kunna göra ett hemlisbloggarinlägg, jag hinner fan inte ens skriva vanliga inlägg!

    ”Rabarber är väl som lupiner” är ett synnerligen användbart citat. ”Gullregn är som lupiner” funkar också. ”Män är som lupiner”?

  27. Kärleken är som lupiner
    eller rabarber.
    Man kan inte lägga rabarber på kärleken,
    inte heller på lupinerna.
    Rabarber, rabarber, betyder att man
    sagt nåt som nån kan ha hört fast de inte skulle det.
    Små barn, som kan ha hört föräldrar prata om
    ja, inte lupiner och nattaktiva getingar,
    för det kan barnet redan allt om.
    Kanske om krusbär, vinbär, tranbär,
    måbär, stenfrukt och skenfrukt,
    uppsvällda blombottnar och skamlös rabarber?

    När du var en liten lupinärt inuti din mammas rabatt
    och pappas svällande blomställning fick rabarbern att
    hårdna, då hjälpte inga krumbukter.
    Ett klarbär blev du, ett sötkörsbär, en morell
    ett tistelfjun som flög in i vår trädgård
    landade, fröjdades och grodde
    växte och blev stor

    Se på grannarnas ynkliga rabarberstånd.
    krusbärsbusken deras på fel sida staketet
    yppig av bär som ingen äter
    som inte kommer nån till glädje.

    Åh, ljuva fröjd med lupiner och rabarber.

  28. Jag har upptäckt att jag gillar att vara 25-örespoet!!
    Inget är nånsin försent. Har ni synpunkter får ni vända er till Annika, för jag tror det var hon som sa det först…..

  29. Var det jag? Jag trodde snarare att du själv var allra först med det, Ninja. (Fast vad jag ibland skriver sent på nättera vet jag ju knappt själv …)

    Hur som helst en helt underbar och fantastiskt innehållsrik dikt!

    Dessutom gives mig en alldeles osökt övergång. Lupiner får mig ofta att tänka på Dennis Moore, och jag som ska se Monty Pythons sista scenföreställning på sån där lajvutsändning i Kumla Folkets hus i kväll. jag undrar sååå om det kommer att kännas roligt eller en smula patetiskt …

  30. Min trädgård lider av ålder. Min ålder. När vi flyttade hit grävde jag upp och gav bort alla rosor, bara fem stycken blev kvar på en undangömd plats, där jag tyckte att annat än ogräs kunde få växa. Tantigt! sa jag.
    Idag köpte jag nya rosor. Jag har väl uppnått rätt ålder nu.
    /Rastlösa Pysseliten möblerar om i trädgården – igen.

  31. LupusLupus99

    Pysse, det låter som om du skulle kunna göra en stor insats
    i den Bergmanska trädgården. 😉

  32. Helt jämrans OT: Vi svängde upp en vända på Tidernas väg i veckan, beväpnade med det  senaste numret av Riksettan och avnjöt hela sträckan, så när som på etappen mellan Ljusdal och Ånge. Den var lite enahanda, men basonfläsket i både Grand Hotell Bollnäs och Statt i Hudiksvall var det iaf inget fel på.

    Fråga: Tips på en två- eller tredagars utflykt för ett par Stockholmare i ett annat väderstreck nästa vecka. Badstränder räknas inte, eftersom jag har solförbud p.g.a hudcancerbesked.

  33. LupusLupus99

    Har har du ett förslag på en road trip Lars.

    Börja i Stockholm, åk sedan till Sigurdsristningen i närheten
    av Sundbyholm, fortsätt sedan på E20 västerut till Örebro,
    sväng av E20 och kör norrut på en naturskön väg via Nora, Grythyttan, Hällefors, Kopparberg, Grängesberg och Ludvika,
    till Tällberg strax norr om Leksand. Där har ni bokat in er på
    ett hotell med bra utsikt mot Siljan, t.ex. Dalecarlia eller Långbers..

    Från Tällberg kan ni sedan göra utflykter i området.

  34. Ångbåt på Fryken? Been there, done that. Köat på Sundborn har vi väl alla? Militära minnen intresserar iofs mig, men jag har också en jumnare medpassagerare att tänka på. (Ni som släpas av barn och barnbarn till Furuvik ska veta att det finns ett bevarat KA-batteri att beskåda där. Ta promenaden över den oväntat förstärkta bron ut på udden och stig in i det kalla krigets år)

  35. LupusLupus99

    Lars, jag har ett tips på gång men Lotten måste godkänna inlägget först.

  36. HK: Ytterligt intressant. Av någon anledning –F5– syntes inte dina rekommendationer 23:07 när jag skrev mitt 23:11, ber därför om överseende. Kommer dock icke att väcka Medpassageraren för den skull.

  37. Örjan

    Lars W. Möjligt reseförslag norra Sörmland
    -Gripsholm slott (Bra restaurang lär finns i staden)
    – Äleby Gård (förhandsanmälning för inköp specialkorvar och fryst viltkött i allmänhet)
    – Mälsåker Slott dito Ytterselaö (Barbro Alving begravd vid kyrkan)
    -Vårfrugberga slottsruiner
    -Gökstenen , Härad (Sigurdstema)
    -Arenalen, militärmuseum Härad (nära Gökstenen)
    -Sigurdssristningen Jäder
    -Traktor- mm museet, Mälby Jäder (förhandsanmälan krävs)
    – Fiholm, Jäder (Byggt av Axel Oxenstierna) Musikevemang med guidning erbjuds 17. Aug
    – Jäders kyrka. Axels begravningskyrka. Föräldrars bröllops- och min dopkyrka. Vägkyrka (med konstutställning) under juli månad.

    Vidare mot Eskilstuna, Rademachersmedjor, Munktellsmuseet mm

    Dagen redan slut? Bolinder Munktell Hotell ligger vackert vid Eskilstunaån.

  38. HK

    LarsW: Något, kanske mina länkar, gjorde att Lotten som moderator skulle godkänna mitt inlägg innan det publicerades.

  39. Nu slår jag igen luckan för i afton och tackar för allt, även överlappningarna. Få se vad Medpassageraren tycker om era goda tips.

  40. Förlåt frånvaron och att kommentarerna fastnade i filtret. Bloggen är hackad och ligger just nu inne på reparation hos bloggtomten – men ska tydligen opereras utan narkos, så vi kan prata med den under hela proceduren.

    Annika! Vi var ju på samma grej fast i olika städer! Rapport i nästa bås!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.