När ni nästa gång står på en tunnelbaneperrong och bara vantrivs liiiiiite liiiiiite liiiiite … Tänk då på det här klippet så kanske ni känner er lite mer tillfreds eftersom det ju är alldeles förfärligt i norra Sverige och nästan omöjligt att bo där – preciiis som på min alldeles nyfilmade film från Umeälvens strandkant i Lycksele:
Ja. Jag raljerar. Den här hösten har varit helt fantastisk vad gäller vädret, men för mig har den varit än mer fantastisk eftersom jag å tjänstens vägnar har hamnat på ställen som ligger bortom mångas begreppsvärld.
Men vi tar det från i morse. Eftersom jag gnölar och gnäller över SJ när ingenting funkar, ska jag härmed be att få utbrista i ett tjohooo eftersom jag klev på ett tåg i Eskilstuna 06:47 och klev av samma tåg på Arlanda kl. 08:00. Swooosch! Det var precis som teleportering.
På Arlanda visade det sig att jag skulle ta mig till terminal 3 genom tunnlar och tillfälliga kulvertar, vilket påminde om Harry Potter-perrongen. Min carry on-väska visade sig inte alls vara bäraombordvänlig så den fick jag checka in.
I gate 57 satte jag mig ner och … kände mig som hemma. Resenärerna mot Lycksele/Arvidsjaur ser nämligen inte ut som folk här söderut. Eftersom jag mot min föreläsarvana inte hade på mig plommonstop och snyggkappa, smälte jag in relativt väl och kunde tjuvlyssna på de kepsklädda, jättesnusande fleecetröjorna som inte var alldeles olika de här grabbarna.
Dock förstod jag inte ett jota. Men det lät så här:
– Ungefär en skrfnku. Och då sa jag till han att han int kunde använda flihgfro. Om man sku göra det, skull ju viklo och prafku kunna smälla.
– He. He. De är som hjåls i somras. Eller skeltrof!
– Jå. Men int med femmillimetarn.
– Nä.
– Men nånting.
Som varande gammal lulebo vill jag bara påpeka att det inte är dialekten som vållar problem utan hörseln i kombination med ämnet. Vad detta handlade om verkade efter ytterligare fem minuters koncentrerad lyssning vara något slags nyuppfunnet fordon eller maskin med startproblem.
Jag fick relativt lång tid på mig att lyssna eftersom starten blev 20 minuter försenad på grund av en ”säkerhetskontroll”, varpå galghumorn flödade i gaten.
– Ska man vara orolig?
– Jå, det känns ju dumt att ha varit obrydd när man ligger där och dör.
– Famous last words: aj.
– Uschäkta, men jag har hittat en skruv här baki planet. Hör den till flyget eller piloten?
– Ska jag hjälpa till och veva igång han?
När vi väl fick kliva på planet, blev vi av flygvärdinnan beordrade att sätta oss långt bak trots att planet knappt var halvfullt.
– Jahaja. Det är väl för att det blir lättare att sopa upp oss senare när vi ligger samlade i en hög.
– Är du orolig?
– Nä. Jag är rolig.
Jag fick dock inte tillfälle att fråga varför man ska sitta långt bak – är det någon av er som vet?
I Lycksele kommun bor 12 600 människor som är utspridda på en yta stor som Norrtälje – i små kluster som kallas byar. De heter bl.a. Betsele, Busjön, Gäddträsk, Lyckan, Rusksele, Rödingträsk och Örträsk och man kan se dem från flygplanet under inflygningen!
Själv bor jag på campingområdet som heter Ansia eftersom det ligger på ”andra sidan” [ann’sia] stan älven.
När jag skulle checka in i den flotta campingentrén, möttes jag av ingen. Datorerna med bokningssystemet stod på innanför disken, alla produkter som var till salu stod framme.
Det enda som inte var fritt tillgängligt i receptionen var internet, för jag kunde inte lista ut lösenordet ”ansia1”. När ägaren dök upp, anvisades jag till rum 3:
– Du går ut och så går du ba 100 meter så är ditt hus där.
– Och centrum – jag går längs älven va?
– Jå. Du ba följer älven.
– Finns det någon sevärdhet jag inte bör missa?
– Det finns en butik med konst- och turistprylar hääär och en med … andra turistsaker hääär, sa ägaren och gjorde två prickar på en karta.
Och det var tydligen inte mer än så. Djurparken är stängd just nu, Underjordskyrkan ligger drygt 10 mil norrut, och Skogsmuseet är stängt på måndagar. Men vad gör väl det? Centrum (som det tog mig 45 minuter att gå till eftersom det var så mycket att titta på) var jättetrevligt och vädret underbart och luften alldeles hög och kall och ren. Och Folkets hus …
Jag köpte en stenugnsbakad surdegsmacka med bacon, ruccola och älg och gick omkring och åt på den utomhus i –7 °C och bara log som ett fån. Och så tog jag naturbilder som en helt normal människa.
Imorrn ska jag föreläsa kl. 09–12. Flyget hemåt går vid halv fem och jag hinner precis hem och sova före nästa resa och när dessa två dygn är till ända har jag jobbat i tre timmar och rest precis hur länge som helst. För så stort är Sverige!
Att ni blev beordrade att sätta er lång bak kan ha att göra med
viktfördelning. Dvs mängden passagerare i kombination med
mängden bagage och mängden bränsle samt placeringen av planets
vingar gör att ni måste sitta långt bak för att planet inte ska bli
framtungt.
Den som vill veta mer om ovanstående kan läsa denna wikiartikel.
Huga – att planet är så viktkänsligt! För 20 människor kan ju inte väga så mycket procentuellt sett?
Tänk om planet var fullt, men att det slumpade sig så att alla storvuxna satte sig längst fram och alla små spetor satte sig baktill …
Om vi säger att snittvikten är 85KG på de 20 personer som
flög med planet så blir det ändå c: 1,7 ton, vilket är c:a 11%
av planets tomvikt. Så visst påverkar vikten, i synnerhet
ett sådant här litet plan.
Fel viktfördelning i planet har orsakat mer än en krasch. Den mest kända svenska är väl John-Olles 1989. I Wikipediaartikeln står det inte rakt ut, men om folk i ett halvfullt lite mindre passagerarplan rusar hitan eller ditan av någon anledning, så får piloten problem. Fatala problem.
Förtydligande:
…men om folk i ett halvfullt lite mindre passagerarplan plötsligt rusar hitan eller ditan av någon anledning…
Älvsjös pendeltågsstation skulle behöva lite Lycksele. Det roligaste där är att norr känns som söder och tvärtom, tåget till Uppsala kommer norrifrån, typ, fast ändå inte. Jag kommer hem varje dag.
Under min tid som flitig norrlandsflygare var det tidningarna som bestämde var man fick sitta. Småplanen (Saab 2000 är ju inte direkt litet) lastades först fulla med tidningar som skulle delas ut i närheten av resmålet. Och sedan fick vi krypa in och placera oss i tillgängliga utrymmen.
Norrlandsgubbarnas humor – haha! Måste ha varit grymt underhållande.
Om tunga människor försöker sätta sig så det blir fel viktfördelning, blir de omplacerade av personalen. Men på de små Gotlandsplanen har jag aldrig sett att någon visats till speciell plats. Men så ser alla Gotlandsresenärer rätt jämntjocka ut också.
Både jämtjocka och jämntjocka…
Förresten har jag sjukdag idag och har firat med att rensa handfatsavloppet i badrummet. Jipee. Lycksele ser mycket roligare ut.
Jo det där med viktfördelning verkar viktigt (säkta!) skulle jag just skriva, samt berätta om Oskarshamnolyckan, men så läste jag lyckligtvis igenom kommentarerna och såg att LarsW klarat av det redan. Så vad ska jag då skriva? Att jag är lite avis och stormtrivdes med den tid då jag hade anledning att göra täta resor till norra Sverige och träffa trevliga människor med just den sortens oavbruten humor som gör det kul att vänta på flyg, eller åka buss eller vadsomhelst. Allt utom att promenera, för som en samisk kompis sa: ”När vi lapptjejer kommer ner från fjället, då blir vi lata!”
Jag bodde i Lycksele hela 80-talet. I slutet på det årtiondet kom kommunen med den stolta framtidsdevisen ”Lycksele 20000 år 2000”, trots att man visste att flera stora företag var på väg därifrån. Skogsbolagen, Televerket och Postens diligenstrafiks huvudkontor bl a. Då fanns det minst 17000 invånare, och nu är de alltså 12600…
Aha, Lycksele har jag flugit till en gång, men det var i — tja — antingen var det i skiftet november-december eller så var det i början av februari ett snöfattigt år, för taxichaffisen som körde mig till hotellet åpekade att de äntligen hade bortåt metern snö, och äntligen så var det minus arton på dagtid (jo, det var nog snarare i februari). Den lilla flygplatsen minns jag sålunda ingenting om vad beträffar omgivningar (det var mörkt när jag kom, och det var mörkt nästa dag när jag lämnade plejset).
Däremot minns jag att flyget upp hade gott om passagerare som talte diverse utrikiska tungomål, vilket försatte mig i ett undrande tillstånd. Tills jag fick förklaringen att de allihop skulle vidare till Arvidsjaur i akt och mening att köra bil med vinterdäck, eller övervaka andra som körde bil med vinterdäck. Det är där vinterdäckstestning för alla möjliga bolag försiggår, alltså.
Samt, på tal om Lycksele — var det när jag var där som jag såg en jättefontän tillfrusen till en enorm vattenplym, mitt ute i älva?
Ingen fontän, men en stor staty ute i älva har jag sett.
Mellan mitt rum och toa- och duschrummet finns det ett klinkergolv som är lika kallt som älven. Och när man har duschat, kan man titta rakt ut på omgivningarna genom ett inte alls frostat fönster. Uppfriskande för oss som kommer från blygare trakter!
Grattis Lotten, då kan du ju multitaska. Duscha och strippa på en gång.
Helt orelaterat, varför har du inte finkameran med dej?
Men om det nu var arvidsjaursbor som skulle hem och jaga, var hade de varit med fleecetröjor och allt?
Jag tror att de var utflyttade, Luleå-Anna. Jag tror att de kanske inte skulle hem och jaga men att de skulle hem och göra nåt och att de hade tagit på sig sina ickestockholmskläder.
Eller så hade de varit på besök i hufvudstaden och såg ut som de alltid gör?
Finkameran är här, PK, men mår konstigt. Av bilderna i inlägget är det bara utsiktsbilden med massa vatten som är tagen med den. Jag tar tre bilder med den och en bild med mobilen och så väljer jag sedan vilken som blir bäst. Måste kanske göra nåt med den. Putsa den där delen längst fram?
De kanske hade varit iväg och spelat in reklam för Norrlands guld.
Du har inte råkat slå över till manuell fokus?
Man ska ta bort den där svarta plastplattan som sitter längst fram innan man fotograferar.
Jag har varit upptagen med avkomman, så jag har inte haft tid att följa vad som tilldragit sig på denna blogg
OCH
När jag nu ÄNTLIGEN får tid är det ju ett sammanträffande att det sammanfaller med min recension av Torgny Lindgrens Hummelhonung!
Obaconrapport! Men det fanns ägg, gröt och ”hembakat” bröd. Nu ska här föreläsas så det står härliga till!
Nu är det säkert för sent med turisttips men Gammplatsen är en lokal sevärdhet, typ Lyckseles skansen.
För övrigt heter väl campingen Ansia för att den ligger på andra sidan älven, inte på andra sidan stan.
Rusksele har jag tillbringat några jular och somrar i, emedan min mormor bodde där.
Den blyga: Du som är läkare kanske tål mer än vi andra men jag säjer bara: Lindgrens Hummelhonung – väck inte mina minnen när jag väl lyckades glömma eländet.
Hoppas jag inte sårar den blyga, men jag har läst en enda bok av TL och fick nog. Kvinnoförakt draperat i salvelsefulla bibeltoner, är vad jag minns. Isch. Marcus Birro och Moodysson drar åt samma håll.
Folk som inte är religiöst lagda utan mer åt kommunisthållet, gömmer sitt kvinnoförakt bakom termen ”borgarkärringar”. ”Borgarna” får på nöten, men det verkliga hatobjektet är ”borgarkärringarna”. Fegt.
Tänker på Lycksele så det knakar – det är stopp i pendeltågstrafiken. Jag gick i samma klass som TL’s dotter och om jag inte minns fel var hans fru rektor i min skola. Vad minns jag då? Jo, dom var båda gråhåriga medan dottern underbart rödhårig.
@1.ökenråttan 2.och 3 Pysseliten
1. Det är ”gubbslemmet”, som jag förmodar du åsyftar, som läsare i min omgivning, rysande erinrade sig, som gjort att jag dröjt så länge med att läsa HH. Ja, du har rätt jag är ganska okänslig för divers kroppssekret, men det var jag före min yrkeskarriär, uppbyggt under mina torparmånader hos mormor på sommaren på 40-talet – när det gäller kreatursskötsel, höbärgning och insjöfiske får man inte vara alltför petig.
2. Jag undrar vilken bok av TL du läst. I HH är ju den enda någorlunda mänskliga personen i triaden ju kvinnan. Batseba är det mer än 25 år sedan jag läste. Jag fann den när jag satte HH på plats i bokhyllan, beslöt läsa om den – jag ska kolla om den verkar kvinnofientlig.
3. Såsom läkare är jag inte förvånad – rödhåriga blir också grå vad det lider…
Ormens väg på hälleberget, var det nog. Rys.
Om man kan vara starkt och öppet mansfientlig? En motljusfråga.
Lotten: Noterar nostalgiskt norrlandsbäddning.
Den blyga: Gubbslem vet jag inget om. Men att folk äter … nej!! Lotten har redan redogjort för det äckligaste, att äta sitt eget … med sked!!!! (Nu har jag ju redan påmints om eländet, so here we go. Och har gjort av med två böckers tilldelning av utropstecken, enligt vad gurun Bodil M. tillåter.)
SG: Nej, det kan man inte – i betydelsen ”får man inte”. Men enbart att citera fakta kan ofta ses som ”mansfientligt”. Men den diskussionen tror jag inte Lotten vill ha i båset!
På NE.se kan man testa vilken av de 150 fiktiva figurerna i verket man liknar mest. Jag blev farbror Melker.
Snusmumriken.
Alfons Åberg.
Men jestanes. Ju fler boxar jag fyllde i, desto mer trodde jag att jag skulle sluta som I-or. Och så är jag Stålmannen!
Nämen Lotten, var du i Lycksele i går, det var jag med!!! Vi hade ju kunnat fika ihop. Jag tog min kopp innan hemfärd på Lilla bageriet, för övrigt en attraktion bara det. Suveränt kafé. Eller på Götas, det skulle du ha gillat.
Och ja, det är i Lse som man låter vintern skapa en jättehög ispelare av älvsvatten som leds i en slang uppefter en stolpe så att det fryser till eftersom. Men den finns förstås inte där än.
Underjordskyrkan ligger sex mil från Lse, två och en halv från mej.
TL har skrivit en del bisarra och rent av äckliga saker, men kvinnofientlig, nej då protesterar jag. Hans uppväxt som ligger som nån slags tillskruvad grund till det mesta han har skrivit var fylld av starka och kompetenta kvinnor vilket märks ganska ofta.
Ansia betyder mycket riktigt ”ann’ sia älven”. Från stan sett.
Nä, för jag vill bara prata om blommor och kärlek, och.
För övrigt kan jag meddela att jag just nu är i Katrineholm, på väg till ett trevligt hotell i Karlstad. Och att internetvågorna på min resa har varit ytterst vacklande.
MEN! Först nu läste jag att Ingela var i Lycksele! Jag gick in på Lilla bageriet och köpte en macka (den som jag åt utomhus) kl 13:14! Helskotta!
Jag noterar lite senkommet att den där spisen med vattenkokaren är både orepig och osmutsig. På en camping.
Ja det var riktigt surt, du måste höra av dej när du är i krokarna. Jag var i stan från 14 och tog en kopp kaffe på LB:S torgfik vid 15.30, hade tyvärr bråttom hem till ett föräldramöte, men en snabbfika hade vi väl hunnit med. Riktigt synd, det hade ju kunnat bli min allra första bloggträff, en liten men dock en träff.
”Riktiga” Lilla Bagis uppe på Bångvägen är förresten trevligare (även om det inte är nåt fel på torgfilialen) men jag tycker att vi bokar in Götas när du kommer nästa gång.
Kanske ska jag lägga upp mitt november–december-reseschema nånstans? Hm.
Göteborg 7, 21, 26 nov & 12 dec
Gävle 12 nov
Hudiksvall 13 nov
Sthlm 11, 14, 22, 28, 29 nov & 4, 5, 6, 9 dec
Luleå 19 nov
Malmö 20 nov
Västerås 27 nov
Strängnäs 3 dec
Uppsala 11 dec
Jisses vilket flängande… Mitt schema är definitivt mindre spännande. Typ M-lå, Sorsele, Lycksele, Skellefteå, Umeå. På ett halvår eller så. Nävisst, jag har ju varit i Piteå också och bott på gamla sjukhemmet. Obloggat.
Dennis.
Jag missar Portugal-Sverige matchen, eller så får jag se den på TV i södra Tyskland, för så ser mitt resschema ut den dagen.
Lotten, eftersom du befinner dig i Stockholm under början
på december så skulle jag vilja rekommendera att du besöker de
tre julmarknader som finns i Stockholm från
första advent fram till julahelgen.
1. Gamla Stans julmarknad (sidan ej uppdaterad för 2013 än)
2. Skansens julmarknad
3. Kungsträdgårdens julmarknad.
I kungsträdgården kan man också hyra och skridskor på
den is som brukar finnas där när det har varit tillräckligt
kallt för att spola nämnd is.
Bildgalleri från fjolårets julmarknader.
Uppsala! Var, när, vad?
Det är en lunchtjossanföreställning för Vision på Clarion Hotell Gillet, men inte ”öppen”.
Är det min nästa grej, kanske? Öppen skrivregelsturné? Hur ska jag ta betalt, Ökenråttan?
Blommor och kärlek är alla feministers mål, Lotten! Dina blommor planterades av fallna och segrande systrar. 😉
Men det var ett himla åkande! Tur att du gillar tåg. Är ni inte miljonärer snart nu, med så mycket jobb?
Och flygplan, då.
Miljonärer, jo tjenare.
Den dag jag kan kalla mig det minsta lilla förmögen ska jag ha stort megakalas!
Det ser vi fram mot. Kan man kanske tänka sej en blygsam reseersättning också den dagen?
Men en snabb summering av miniarvoden där ger – ja, en faktiskt väldigt anständig månadslön!
En snusmumrik till, här*.
Och stort tack till Ingela som förklarar exakt vad det var jag såg i älven i Lycksele en iskall snörik vinterdag. (Jag inte bara mindes rätt, det var rätt ställe jag mindes om också.)
* Fast jag tror egentligen aldrig på självtester eftersom det jag svarar ena dagen inte alls behöver vara samma som jag svarar andra dagen, det beror på väder och vind och vad jag nyss har gjort och så. Roligt ändå.
Trist nog kommer ju Lotten uppenbarligen inte i nääärheten av mig under det här året.
Vad är det för fel på min fingersättning i kväll? Varenda gång jag ska skriva m skriver jag n, men inga andra bokstäveltangenter sätter jag fel på alls. Otroligt konstigt.
Jag blev Lysistrate, och vet baske mig inte vad jag ska tycka om det!
Och av tvillingfigurerna blev jag Pan, Blixt Gordon o0ch Zorro. Måste testa igen.
d’Artagnan och Kitty.
Äh.
Arn?
Jag blev Guinevere. Förstår inte varför. Har den damen några egenskaper, mer än att hon bedrar sin make (vilket jag inte gör)?
Tack för ännu en fantastisk förmiddag! Jag hade förmånen att få vara med dig på Ansia i tisdags, och herregud vilken energi du har och ger!
Tusen tack, Helen – och välkommen in i kommentatorsbåset!