Jag sitter på tåget mot Stockholm och vi har fått veta att det är trångt eftersom tåget saknar plats för alla. Det tycker jag är jättekul – som när förseningen beror på att tåget kom in sent.
SJ har beställt extrabussar som ska ansluta längs vägen och personalen beklagar verkligen tusen gånger om och berättar att bussarna ska ansluta men vi vet tyvärr inte vilken tid, men vi beklagar verkligen, verkligen att det har blivit så här och hoppas att ni får en trevlig resa ändå nu när vi inte har plats för alla eftersom tåget saknar en vagn och vi ber verkligen om ursäkt och alla som vill hoppa av och ta buss från nästa station kan göra det men vi vet som sagt inte när den kommer.
(Men ingen kliver av. Förstås och naturligtvis.)
Jag har ingen aning om hur vagnbrist uppstår och hur man planerar, men jag kan tala om att det funkar rätt bra – resenärerna runt omkring mig delar med sig av tidigare erfarenheter i Japan (tunnelbanan i Tokyo), Indien (folk på tågtaken) och Thailand (fullt överallt på alla transporter, men det gör inget för det är ju så varmt väder).
Nu är det rena rama partystämningen här. Det är kroppskontakt och fnitter, vilda tjut och bullrande skratt när tåget rycker till eller lutar snett i kurvorna och banne mig är det inte så att tjejen som nyss stod snett framför mig nu med flit föll handlöst ner i knät på den där väldigt bredaxlade och smalhöftade karln med Mona-Lisa-leende.
Oj, nu är vi redan framme i Stockholm! Jag undrar jag om jag ska våga be mina nya kamrater om kontaktuppgifter eller om detta bara räknas som ett one night stand, där vi står på tåg.
En tydligt beskriven upplevelse av one night stand. Kontaktuppgifter här är big no no. Endast om ni råkar stöta på varandra igen, i samma situation, kan detta möjligtvis bli en tanke att snudda vid. Möjligtvis.
Ståplats på SJ? Pah! flyger du i Somalia gäller svart rök och ståplats. Pray before, during and after your flight.
Fundersamma funderar: borde det inte, rent formellt, vara one day stand när det inte var natt i någon som helst mening? (Utom global, då, för det är ju alltid natt någonstans …)
Jag hade annars tänkt berätta om min nyvunna erfarenhet av effektivt raggningsknep, men detta är ju så mycket enklare: Res iväg med ett tåg som har för få sittplatser. Vad som än händer är ju då utom din personliga kontroll, så det fins inget att förebrå sej själv efteråt.
Jag har suttit på ett plan där ett ungt par trängde ihop sig på muggen och kom ut med rosiga kinder. Helt klart nya medlemmar i the Mile High Club. (Alla applåderade). Fast de ursprungliga reglerna handlar om en flygvärdinna i tjänst.
Får vi en ”Mil Lång Klubb” med SJ-s tågvärdar, månne?
Oj. Bild på paket. Lagom diskret.
Borde inte personalen bjuda trängselpassagerare på bullar och juice?
Hör ni vad det ekar i min mage? Jag sitter nu på ett halvtomt tåg som i sakta mak (försenat på grund av trassel med [ohörbart] och en trasig [ohörbart] samt fel på [ohörbart]) rör sig mot Eskilstuna. Jag har fått för lite mat hela dagen och känner mig ynklig och ämlig.
Men jag har en finfin sittplats!
Om personalen hade velat bjuda på bullar och juice (som väl borde börja stavas jos?) i morse, hade de inte haft en chans att distribuera den, kan jag berätta. Folk hade verkligen närkontakt.
Jos borde verkligen stavas jos lite oftare. Jag stavar det jos jämt när jag skriver om jos.
Men päschonalen kan väl langa jos å bullar från männcha ti männcha? När ni nu ståschå tett ihop?
Hihi, ståschå tett ihop, schkåhl.
Nej, tätt heter tätt. Här e-ifieras sällan eller aldrig ä (och älg heter äLj, med tjockt L, sådäså). Däremot i-ifieras e stundom, inte minst om den som talar sitt hemmaidiom kommer från Kumla, såsom min andra hälft som helt spontant ofta säger ”him” när han menar hem.
Var booor du, Annika? Kumla? Du låter ju som jag när du pratskriver! (Och jag är verkligen inte från Kumla.)
Hah, jag bor (högt och skogigt/lantligt i en liten by) ungefär norr om Askersund (i kanten av Tylöskog, om det kan vara till glädje) — men är huvudsakligen uppväxt i Vretstorp, och bodde femton år i Hallsberg — allt i södra Närke. Viby-mål, nästan, fast inte så utpräglat. Och den där mannen jag levt större delen av mitt liv med är barnfödd i Kumla, ja.
Och så en helt annan sak — jag visste naturligtvis redan att Volvo P1800 är en av världens coolaste bilar, men att den dessutom är världens längst rullande bil hade jag faktiskt ingen aning om.
Förresten, Fredrik Lindströms krönika i senaste Språktidningen ligger ju inte heller så himla långt från mitt naturliga sätt att tala — gnällbältet, gnällbältet!
Här hetere tett. Rimmar på vett, så det så. Å fett. Å klett.
Tänk om alla skreve som det låter? Då skulle vi förlora en mängd ordhistoria bara så där. Det är ju roligt att skriva djup och och ljud och höra de historiska vingslagen flaxa. Eller susa, eller vad de nu gör (jör).
Jöran jör jösgryta?
jösses
Jos!? Vad är det för dumheter!? Juice ska det vara!
Nå, men ”juice” är en viktig konsumentlagstiftsningsbeteckning* också. Såvitt jag vet hör det helt och hållet till saken att: om det står juice på en dryckesförpackning i mataffären så får den inte innehålla några som helst tillsatser utan skall** bestå av fruktsaft och enbart fruktsaft — endast undantagandes att den får vara gjort på koncentrat som tillsatts vatten. Men inga smakämnen, inget socker osv. Står det ”fruktdryck” så är det en annan sak (oftast välgjord saft, helt enkelt … och så börjar jag tänka på vad svensken menar med ”saft” och så ramlar jag ner i ett tanketräsk, bäst att sluta).
* Kolla vilket långt ord jag kunde skriva utan att fumla!
** Skall, för att vi talar lagtext.
Uh-oh. Inte ens Regeringskansliet skriver ”skall” längre. Nya lagar skrivs med ”ska”.
Det är med andra ord helt obsolet. Sorry, Annika.
Oj, här kommer champagne. Nu kommer inget vettigt ord ur mig förrän imorrn. (Eller …?)
*Annika-error*
konsumentlagstiftsningsbeteckning
*ojoj-error*
ska vara:
konsumentlagstiftningsbeteckning
(Sorry. Igen.)
Inget att sorra höll jag på att skriva. Eh. Det är bara gammal tro.
Å herreminje, där var alltså ett s ute och löpte som jag inte såg!
(Genansens rosor är ganska brännande … och det finns anledningar till att jag bara är en intermittent godtagbar korrekturläsare. Sina egna texter kan man inte, inte, inte korra.)
Genansen är språkpoliserandets stooora baksida. Framsidan är att det kan vara bra att veta hur det ska vara.
Men likaväl som jag kör för fort ibland och troligen bryter mot ett stort antal andra lagar så skriver jag utan alltför mycket hänsyn till språkpolisiära synpunkter.
Det brukar fungera ganska bra.
Så länge man har en fungerande språkkänsla funkar allt finemang utan skrivregelskunskaper. Men när man är ute och reser utan ens en tillstymmelse till skrivregelsledstång eller –krycka, är det svårare att göra sig förstådd.
Skrivreglerna är inte till för paragrafryttare utan för vingliga skridskoåkare som behöver stöd.
Nej, det är sant. Ryttaren har ju fyra ben till hjälp. Och skridskoåkare är vanligen, kanske alltid, ute på hal is.
Vet du hur många söm en välskodd häst behöver? (Svärfars favoritfråga).
Förresten Annika, det var som attan! Att vi har en Kumlaindian
här i båset . Eller åtminstone en ingift sådan. 😉
SG: Välskodd häst 7 sömmar/spikar? Men det finns tydligen många olika varianter vad avser antalet.
antal hästsömmar
Lotten/Annika: Juice enl SAOL än så länge. Kanske ”jos” kommer att accepteras med tiden.
Livsmedels-/innehållsbestämmelleser finns kring juice/(framtida ”jos”). För att särskilja mot ”nektar” och ”saft”.
Men stavningen redan indirekt accepterad?
Aja den dryckesleverantor som skriver ”jos” på produktförpackning som inte håller livsmedelsbestämmelsernas innehållskrav för juice. (Oj-vilket LIX blev det för den meningen?)
LL99 tydligen speeedwaykunning.
http://www.indianerna.nu/
Mor min är från Kumla. Jag tror vi är ungefär lika gamla, Annika. Undrar om din andra hälft kände någon Tumsan?
Din andra hälfts föräldrar, menar jag förstås!
Örjan
Jag tror att din far har det rätta svaret. Svärfar var också från Sörmland och där brukade man klura till det lite.
Iiindiiianerna känner väl alla till. Välvalt namn. Troligen med blinkning åt Viiiby.
SAOL hade väl jos några utgivningar bakåt?
Elfte upplagan från 1996 har i alla fall i sin fjärde tryckning 1989 med jos se juice och under juice står: juice el. jos.
Min senaste SAOL, trettonde upplagan, tredje tryckningen 2006 nämner inte jos alls och det gör inte heller SAOL på nätet (trettonde upplagan, fjärde tryckningen).
SG: Skall kolla med med min far -(född-20). Rädd att han glömt, trots att han började bruka jordarna på Bränningen med hjälp av hästar. Gammaldags far(-far), och första inköpta traktorn fick stå under krigsåren pga bränslebrist.
Men jag har ju grann-/konstsmeden Torsten Almén att rådfråga. Trots att han inte specialiserat i hovslageri, antager jag att han skor sina egna 2 islandshästar.
Fler sömmar på ut- än på insidan av hoven gissar jag.
Tror inte att han glömt! Svaret är lite förvånande.
SG: Cliffhanger?
Ja. Om du inte frågar din far nu så får det väl bli en sådan över natten.
Frågan som ställdes var:
Vet du hur många söm en välskodd häst behöver?
Mitt svar: inga
Agneta: Rätt svar. Tror jag.
Språkgåtor kan vara luriga.
Den stora josutredningen från 2006. (Vi har alla lagt champagnen [schampanjen?] på kylning till SAOL:s nästa utgåva som kommer 2015.)
”Jos” skulle jag kunna acceptera som stavning.
Men aldrig ”sjampanj”- passerat min gräns för eventuell nystavning.
Agneta är on to something, om man säger.
Vi avvaktar Örjans faders svar. Då får vi besked.
Champis!
Och i övrigt tänker jag mest på ett gammalt, gammalt Snobben-album jag hade när jag var liten (samma ett som innehöll den odödliga versen ”regna regna bort med dag och stoppa obehag goddag” om det nu är någon mer än jag som minns det … din förnicklade glaspotta …) för i det fanns en sida där Linus satt och tittade på en westernfilm på teve och entusiastiskt ropade ”heja injanerna, heja injanerna!” Um. Jo. Detta på tal om speedway (eller som lokalbefolkningen uttalade det under min högstadietid, speddvaj) och di där som åker runt, runt, runt i Sannahed där injanerna har sin hemmabana. Jag har aldrig varit och sett tävling, men jag känner många som har.
Lotten, på sjuttiotalet stod det jos på somliga förpackningar av denna dryck. Tror jag mig minnas. Kanske på de små apelsinjuiceförpackningarna som skulle späs ut.
På sextiotalet uppmanade oss ICA att säga jos.
Klicka på bilden jag länkade till!
”Säg jos!” får mig att undra vad folk sa annars, när de skulle säga juice. Är vi på samma område som det berömda basonfläsk? Juise? Jujke?
Välj satering och få mera tid för gästerna!
Stålmannen heter egentligen Kent. Slark Kent.
Vilken fantastisk bild med ”säg jos”!
(Ja, det fanns folk som sa Slark Gaaable och de som sa juiiiise.)
Jos. Jag gillar jos. Allra helst apelsinjos till frukost.
Men det där med hästarna förstår jag inte alls.
Åh, jag tycker jos är så fult både som stavning och uttal. Jag vill säga och skriva juice. Fast riktigt konsekvent är jag inte eftersom jag uttalar med ett svenskt begynnelse-”j”.
Å så gamla Slint Östskog.
Samt JO-jos.
Fyffes, Toblerone och Digestive. Finns det någon som inte uttalar dem försvenskat?
”Fyffes bananer. Så lättsmälta att de smakar skit redan i munnen”
Blandarens svar när Banankompaniet drog ner på sponsringen.
OT om vi inte halkat tillräckligt långt bort redan.
Niklas
Ju vidare våra cirklar blir – desto närmre kommer vi den sanna insikten.
SG, om den finns så har du självklart rätt.
Dagens tågrapport: just nu är det inte alls fullt på tåget mot Stockholm.
OJOJOJOJOJ NIKLAS! Vilken fantastisk länk! (Eller, ptja, det är ju strikt talat inte länken som är fantastisk utan innehållet på sidan.)
Titta det ser ut som Uppsalapendeln, nu blev jag påmind om varför jag inte pendlar längre. Det är sådana här bilder man skulle vilja visa folk som tror man kan räkna med att jobba på tåget. Jojo.
Niklas, vilken rolig sajt! Jag undrar hur de gjorde? Gissar att de tog bilder av riktiga människor i kläderna, sedan photoshoppade ihop dem med statybilderna. Vore väl klart enklast. Lyckat resultat!
Se, allt är väl. Vi är räddade. I have a cunning plan. Baldrick blir adlad!
(f’låt, men detta gjorde mig på så gott humör!)
Tack Annika, nu blev även jag på glad – Sir Tony, vad kul! Och är det inte ljuvligt med alla totalnördiga totalentusiastiska aficinados, som lägger ut långa, lärda artiklar om sitt älsklingsämmne på Wiki – här om Baldrick, Blackadder ständige tjänare genom seklerna – och redan har petat dit att Tony numera är adlad?
Idag åkte jag tåg mellan Lund C och Malmö C. När vi kom fram till Malmö C blev konduktörens utrop lite fel: ”Vi rullar nu in på Stockholms central”. Hon rättade sig snabbt, men felsägningen ledde till alla att fick ett härligt leende på läpparna innan de försvann ut i vimlet på Malmö central. Ibland behövs det inte mer än så.
Åh! Spam. Lotten, du är erkänd!
…och ni som inte har virusskydd bör låta bli länken i fråga, för säkerhets skull.
Spam välkomnas inte till båset.
Jag tog bort spammet, skar det i småbitar och slängde det till vargarna.
Nu måste jag protestera lite. 😉
För det första Tony Robinson är INTE Sir utan ”bara” MBE.
Det är bara de som innehar KBE eller GBE som får kalla
sig för Sir eller Dame. Källa.
För det andra så anser jag att Tony Robinson är mer känd
som programledaren för Time Team än som Baldrick.
Till speedwaylaget i Norrköping? Eller var det till djurparken i Kolmården.
SG: Antal söm (inte ”sömmar” -har kollat med SAOL) till välskodd häst? Far svarade med antalet som behövs för att sko en häst.
Röstar för Agnetas svar. ”Inga”. Är hästen välskodd behövs ingen mer söm.
Ja!
Det är en gammal trickfråga som svärfar utsatte mig för redan på sextiotalet. Å ja ba: Söm? Vadå sy? Men vi kom bra överens ändå.
Tony Robinson är ”knighted”, vilket väl medför att han kallas sir? Rowan Atkinson fick en lägre grad, CBE tror jag. Länk.
Enligt The Official Webside of the British Monarchy är det utlänningar och präster som inte får kallas ”sir”.
Jovisst blir han adlad — alla (Guardian, Independent, Telegraph, för att nu inte tala om BBC) säger ”knighted” och/eller ”knighthood” och det är adelskap med svärdslag och allting, det. (Fast han är väl i princip inte adlad förrän drottningens svärd har buttat honom på axlarna, förstås.)
Det finns olika nivåer på riddarskapet och endast
Knight Commander och Knight Grand Cross
har rätt att titulera sig Sir.
Den artikeln jag läste förut hävdade att det var en MBE
för Tony men det ska tydligen vara en KBE. 😉
Heja lille Tony! Han är visst riktigt chockad men ska använda sin titel för välgörande ändamål, säger han. För att lägga tyngd bakom och så.
(och döda drakar och rädda jungfrur utifall att det blir nödvändigt, och någon ber honom, sa han i någon av artiklarna jag skummade)
Time team är en absolut favorit här hemma, synd att det inte går att se de gamla avsnittet via nätet.