Härom minuten kom jag att tänka på hur bra jag är på att ljuga när det verkligen är helt oviktigt och hur fantastiskt kass jag är på att ljuga när det verkligen gäller. Och eftersom det är första maj, låg mina demonstationstågslögner nära till hands i minnet.
demonstationstågslögn, [-ʃo`ns-] [löŋ´n] subst. ~en ~er medvetet osant påstående framfört i syfte att slippa demonstrera {→osanning}: demonstrationstågslögnshistoria; demonstrationstågslögnpropaganda; demonstrationstågsnödlögn; hon spred ut ~er om sina förehavanden
KONSTR.: en ~ (om särsk. den 1 maj)
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. lyghn; gemens. germ. ord; bildn. till ljuga
Det var nämligen så i Luleå runt 1975–77 att vi i skolan ideligen uppmanades att demonstrera. Ibland fick vi ledigt från lektionerna för att ta bussen ner till stan och demonstrera, ibland fick vi rita protestplakat på teckningslektionerna – och nästan varje gång drabbades jag av oförklarligt komplicerade förhinder emedan jag led av akut ointresse vad gäller politik och allt vad som därtill hör.
Jag revolterade. Jag lärde mig att skolka från demonstrationer och obligatoriska protester redan i elvaårsåldern. Jag var med andra ord olydig.
Ofta handlade lögnerna bara om ont i halsen, plötslig hälta eller allmänt illamående eftersom sådana sjukdomstillstånd sällan går att kontrollera. En och annan gång hittade jag på att släkten krånglade – Orangeluvan behövde passas (hon är gubevars sju år yngre än jag), farmor behövde mitt stöd (farfar hade gubevars nyss dött) eller så var jag kallad som assistent till Högskolan, där pappa jobbade och stod i med kemiska experiment och gudvetallt.
Men en gång ljög jag så att läraren Ulrik Lönnroth inte trodde på mig. Jag var oförberedd och hade faktiskt inte hunnit samla mina tankar till en lögn.
– Majjen, majjen, jag kan inte följa med och demonstrera imorrn.
– Va?
– Mina träskor. Jag kommer att halka för att båda hälsulorna har lossnat och inuti hälen på ena finns en spricka som jag hela tiden klämmer mig i.
– Har du inga andra skor?
– Näe.
Ja, det gällde verkligen livet här. Min heder. Mina hatkänslor mot tvång, särskilt i kombination med demonstrationer. Och hur gick det – slapp jag?
Nej. Majjen visste ju att jag hade ett par gympaskor. Men jag demonstrerade mitt i demonstrationståget genom att inte skandera utan bara gå med stängd mun och se arg ut och dessutom ha på mig mina i verkligheten inte särskilt slitna träskor.
(Jag avslutar här med en länk till båsmetern eftersom jag anar att den kommer att behövas.)
Trätofflor jag återfinns
(inför den varma årstiden, nämligen)
Träskor jag osannings.
Träskor jag valborhsmässobrinns.
Titta jag är blå igen!
Man ska inte ljuga i onödan; spara era lögner till dess dom verkligen behövs: Se där min levnadsregel.
Lille M. ljuger lätt, alltid om oviktiga saker, särskilt för sina systrar. (Han har en hel hop syrror; det är därför han förstår sej så bra på kvinnor. Han har kunnat studera dom på nära håll.)
Jag kan verkligen storljuga När Det Behövs. Men aldrig får mina lögner så besvärliga konsekvenser som Lille M:s små vita lögner.
Ägg – jag tror det finns! Hos gjusarna alltså!
Skolor skas väl inte tvinga barn ut och demonstrera, demonstration är ett personligt ställningstagande! Inklusive att inte vilja. Fy på sig, fröken.
Här has det barn som varit med i demonstrationståg, vilket orsakade gräl med deras fader. De är för små för att kunna tillräckligt för att kunna demonstrera! dundrade han. Så klart de är, det är väl ingen människa som tror annat, de är med som observatörer! svarade jag. Här sker historiska ting, de ska se på!
Vilket jag kunde säga eftersom de inte på minsta vis protesterade. De tittade storögt på allt, fortlöpande instruerade av den pedagogiska modern, och tyckte det var vansinnigt intressant. Jag utlärde historia, samhällshistoria, källkritik och kritisk tänkande på löpande band.
När det gällde kärnkraft bestämde de sig för att skandera och ha sig alldeles på egen hand. Demonstrationsplakat på barnvagnar är jag av etiska skäl helt emot. Barnens integritet! dundrar jag. (Döpta är de inte heller. Vill de vara döpta, får de ordna det på eget initiativ i vuxen ålder.)
Ja det finns ägg i boet.
Men hallååå, för fasicken: ni måste länka (och ni behöver inte finlänka) när ni talar om bon och fiskgjusar eftersom nytillkomna tittare känner sig alldeles ledsna och bedrövade annars. Man kan helt enkelt inte länka till http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas.html för många gånger.
Och, va, vem är det? Är det inkräktarhonan som på två röda sekunder, blott fem dagar efter befruktningen har lagt ägg så att gammelhonan inte kan komma och lägga sina? Och är det jämfört med förra året inte WAY TOO EARLY?
(Upprörd? Vem? Jag?)
Det är så gulligt, kommentatorerna på loodusforumet blev alldeles till sig och hoppade och dansade och kysste varann när första ägget kom, och sedan blev de oroliga för att Oxana rullade omkring det, kom hem och stoppa henne Madis! Och så oroade de sig för Piret som kämpat så för att få stanna i sitt gamla bo men blev bortjagad av nya tjejen…
Och hallååå! (Jag har fastnat i status ”upprörd”.) Är ni inte jättearga på alla som tvingade barn att demonstrera?
Upp till kamp mot tvångsdemonstrationer!
Visst ja, här är fiskgjuseforumet, nu på sid 94.
Dessutom protesterar jag skarpt mot alla kanaler som inte sänder Barcelonamatchen NU!
Men Lotten då, jag skrev ju en kommentar mot tvångsdemonstrationer!
Jo , jag har följt ljusarna i år. Förra året gav jag mig inte tid till detta . Det hade blivit som med julkalendern . Allt hade legat för fäfota.
Nu har jag lite bättre pli på mig och kan både ….och….
När Piret kom tillbaka landade hon på kameran. Jag såg skuggan av henne. Dramatiken om boplatsen såg jag bara en del av. Den senaste tiden har Madis visat Oxana hur hon ska möblera i boet och göra det gosigt.. Han har kommit inflygande mot boet och landat på hennes rygg och tryckt ner henne i boet. Ibland har de parat sig men inte varje gång. Vissa tecken fick mig att tro att det skulle bli ett ägg i dag. Fantastiskt , när det i dag den första maj, låg ett litet fläckigt ägg under hennes gump. Hon pysslar om det och lägger sig tillrätta om och om igen.
Förlåt, och, jag satt illa till och läser nu nogsamt ”Fy på sig, fröken” – många tack.
här
Nu är det mörkt förstås och man ser inget men jag hoppas att länken fungerar..
Hihi, vi har smällt upp en extremt dålig, nästan svartvit bild via datorn uppå tv-skärmen. Och för basketspanjorens skull på spanska. Jag förstår bara ”Xavi” och ”Ribery”.
– Il bara villopeita sån il sempere pregeo libero prega trinstess intel bajer! Extremås pådderantjo sono, Injesta kåvartha! Vamååås!
– Kåmplikadå! Ballåååån! Njente kontrålla! Importante el barca!
Lotten, missad fotboll är inget att spilla tårar över.
Stanley Cup-slutspelet däremot. Visst det finns fulstreams
men matcherna börjar oftast inte förrän 01-01.30 på natten. 🙁
Looduskalender (om boet) http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=545&start=1820
Första publicerade bilden med första ägget klockan 19.06
Ägg. Jaha. Det fanns inget ägg när jag kastade en blick tidigt på eftermiddagen. Det var inte ens nån pippi i boet. Ägg. Jag är inte ett dugg besviken. Jag har inget ägg sett. Inte alllllsss besviken, nejdå. Äggäggägg. (sucksucksuhuck phuuu)
värpning jag pippins
Annika: Självklart inte, eftersom det värptes runt 18.00 (vår tidszon).
Misstänkte något sådant. Jag undrar hur det känns att gå (och flyga) med ett färdigt ägg nästan ute. Det måtte trycka på. Och dessutom några till på lut — hur var det, värptes de med två-tre dagars mellanrum förra året?
Skjut inte på budbäraren… Kan hen tänkas vara för dum för att ”länka”?
Jag tror inte på äggen. Jag tror att det är falskägg.
Tyska loket! Nu blir det roligare att åka till Tyskland.
Falkägg?
Eller nåt slags skägg?
Skägg på fala damer?
Jag flyger och läser Lottens blogg! Om jag var fiskljuse skulle jag nog vilja ha en kamera i Lottens kök, så jag kunde se hur hon blir upprörd och protesterar, eller bara när några ungar vid sin barm. (Å Göteborg, vinkevink, snart hemma i boet.)
FAST I KÖKET HAR JAG VARIT VÄLDIGT LITE UPPRÖRD, PYSSELITEN!
(Det känns som om man måste skrika till sådant folk som är ute och flyger.)
Att sommarn 1987 var dålig minns jag och den som skulle bli DDM mycket tydligt. Vi hade insett att det nog var vår sista sommar i frihet innan yrkesåren skulle slå till (Hej Lars W), och vi bestämde oss för att inte skaffa sommarjobb utan att bara bo hemma hos hans föräldrar (Hej Den blyga) och jobba i trädgården och stå till tjänst. Jag rensade brännässlor och lagade trasiga överkast och satt inomhus och tittade på det strilande regnet, blott 100 meter från världens finaste sandstrand.
Heter det inte fiskgjuse? Jag har verkligen ingen aning, jag bara undrar.
Var lite arg på min morsa några år på 80-talet för att hon släpat med mig på allsköns demos när jag var för liten för att bestämma själv. Idag tycker jag det är kul att ha hört Palme, varit med på Mullvaden och gått med FNL-folk och Grupp8. Även om det var ofrivilligt.
Det vet du. Men det är inte lätt med dalkjusa och annat sådant. Tänk på att Pysse är trött och har influensa. Hur gick det med Fervex? Brukar rädda livet på mig.
AS ang fiskgjuse. http://runeberg.org/strindbg/pros1880/0236.html
Kjusa, det ser man inte ofta numera. Varför jag hoppade över till SAOB och läste, och där stod bland annat ordet kuse. Korspollinering uppstod i hjärnan. Fiskgjusar plus hästar kastade fram pegaser, och jag börjar undra om pegaser lägger ägg. Gnägg.
Jo, visst skulle det vara gjuse och jag trodde ALLT hände i köket. Jag köpte meducinerna, men vi klarade hemresan med Ipren-typ och nässpray. Trööött, o-uggla.
Pegaser. Fascinerande att de påstods kunna flyga, med tanke på den avbildade kroppen.
Jag menar – med hänvisning till flygande fåglar. Pegaserna borde se helt annorlunda ut om de skall ha muskler för tillräcklig ving-/flygkraft.
(OK- annan diskussion. men likartad tankegång hos mig vad avser ”änglar”, och hur de avbildas.)
Ja, och själva vingomfånget, dessutom. Jag började tänka på vikten, och tittade efter vad kondorer kan väga. Femton kilo som högst, ser det ut som. Och de har ett vingspann som kan nå över tre meter. En till exempel femhundrakilos hästformad fågel … uj. Vingar som en fotbollsplan.
Fast det är väl nåt magiskt. Flygpulver eller så.
Den enda demonstration jag har varit i handlade om Almarna 1971. Vi tog en kompis farsas båt in till stan och tillskansade oss en back mellanöl från En Känd Krogs köksingång.
Lallade gjorde vi, och träden står ju kvar. Man kanske skulle ha demonstrerat mera, så här före pensionen?
http://193.40.133.138/live/kalakotkas/playlist.m3u8
Kanske blir en länk kanske inte.
Doris (eller Oxana som hon heter i Estland) ligger och ruvar. Kliver upp ibland och räknar ägget. Och jag undrar hur Katharine (Piret) har det. Hoppas man plockar bort hennes trasiga och föga klädsamma sändare!
Betr. flygförmåga. Väntar att den klassiska kommentaren ska dyka upp.
SG, förmodar att du menar:
Humlor vi aerologins
Där kom den!
Ungefär som när jag räknar mina armhävningar: Ett…
Nåå…?
Efter ett har jag räknat färdigt! 😉
Anna: Se där! I did the right thing by my kids! De fick möta många situationer och många sorters människor, och kan nu röra sig bekvämt, utan att behöva tänka närmare på saken, i såväl slott som koja.
En kompis till mig har en son, som under sin barndom var rätt vapenfixerad. Han omvandlade till exempel med några snabba tuggor sina frukostmackor till pistoler och så sköt han alla kring frukostbordet. När vi deltog i en demonstration mot krigsleksaker (tillsammans med barnen, för barnvakt fanns ju inte) stelnade han plötsligt och spetsade öronen. Det var paroller som ”Pistoler och gevär, passar inte här”. Han tittade anklagande på sin mor: ”VAD ÄR DET VI SÄGER?” Sedan dess har han varit mycket observant när det gäller kollektiva meningsyttringars innehåll.
Men, Lotten, vad fullständigt oacceptabelt av skolan att beordra demonstrationsdeltagande! HELT åt fanders. Hur tror du det hade fungerat om du sagt som det var. Att du inte ville? Att du hellre satt i klassrummet under tiden och pluggade på några oregelbundna tyska verbs preteritumformer.
Åh. Preteritum. Det var tider, det!
Nu försöker jag bena ut sådana här meningar:
Denna typ av styrmedel som inbegriper direkta regleringar, gränsvärden, miljöklassningar, krav på energieffektivitet eller bränsleval, kan vara effektiva i att reducera utsläpp men är oftast kostnadsineffektiva då alla utsläppare möter samma miljöstandarder oavsett förutsättningar.
Betyder ”då” i just detta exempel ”när” eller ”eftersom”?
Karin: Jag kom inte ens på tanken att helt ärligt säga att jag inte ville. Vad konstigt, så ytterst underligt.
Men … jag tror att jag skämdes, kände mig illojal och asocial. Liksom. Det fanns inte utrymme för andra åsikter än ”den rätta”. En gång gick jag i ett demonstrationståg och knep käft eftersom vi just då demonstrerade mot betyg, men jag ju var för betyg.
Lilla, lilla Lotten.
Eftersom.
Absolut eftersom.
Lilla, lilla Lotten. Du reparerar rätt bra numera, det du i Laestadiansk omgivning förmåddes tro var det riktiga.
När utredningsbyråkrater skriver då först i en bisats betyder det nästan alltid ‘eftersom’. Man får vara tacksam när de inte skriver ”enär”.
Eftersom förstås, och så ska det väl inte vara ”effektiva i”?
Denna typ av styrmedel som inbegriper direkta regleringar, gränsvärden, miljöklassningar, krav på energieffektivitet eller bränsleval, kan vara effektiva i att reducera utsläpp men är oftast kostnadsineffektiva då alla utsläppare möter samma miljöstandarder oavsett förutsättningar.
… kan vara effektiva i att reducera … i:et skaver. Vad kan man då göra?
Vad handlar det om här? Vad är avsikten med dessa remedier som presenteras? Jo, att man ska reducera utsläpp? Börja med det viktigaste – syftet. Så här:
För att reducera utsläpp kan denna typ av styrmedel, som inbegriper direkta regleringar, gränsvärden, miljöklassningar, krav på energieffektivitet eller bränsleval vara effektiva, men är oftast kostnadsineffektiva, då alla utsläppare möter samma miljöstandarder oavsett förutsättningar.
Va säjs?
Får man konsultera språkpolisen? Ska jag inuti en mening skriva:
”hans skattning av sin självbild” eller
”hans skattning av den egna självbilden”
Känner mig något brydd.
Båda ser bra ut. Skicka penningarna till mig!
Bra, Ökenråttan! Men som min manaaascher får du ju inte sitta där och redigera!
BoAnders: Jag föredrar ”hans skattning av den egna självbilden” av den enkla anledningen att den är utmärkt lättläst.
Tack för ferm expedition!
Schäkta, men borde det inte vara ”hans skattning av självbilden”? Kan man ha någon annan självbild än sin egen?
Ökenråttan reagerar exakt som jag gjorde. Stöter man på ett uttryck som inte kan direktöversättas till korrekt svenska, får man skriva om alltsammans så att poängen ändå kommer fram. Fast jag kastade ut ett lite garnnystan… ”Komsi komsi!”
Diverse annonsörer borde konsultera Ökenråttan eller mig. Jag är säker på att dramatiska utspel som ”Ny jättespännande film! Från regissören av…” skaver i bådas våra fyra öron (och säkert många tusen fler). Liksom ”författaren av…”. Och ”… i bekvämligheten av ditt eget hem!”
Gissa om jag själv, fattig, syndig människa, ändå har hemfallit åt mången anglicism! Den där förrädiska sorten som inte alls är så uppenbar, men som smyger sig in i ordval, meningsbyggnad, atmosfär…
Niklas: Tänkte som du först, men karln KAN ju diskutera någon annans självbild. Beror på hur resten av stycket ser ut.
och: Precis så; man behöver se sammanhanget. En del av en mening räcker inte.
Men jag gör det på min fritid, Lotten. Då ere välan okej?
Disträ jag ominns.
Skaver. Finns det inte ett bättre och lite mindre trendigt/utnött uttryck? Ser det överallt nuförtin.
S: Just det. Det tär på mig med.
Saker skaver och frågor lyfts.
Det gjorde de aldrig förr i världen.
Själv sitter jag och funderar på ett ord jag nyss läste:
Ramslökssoppa
Jag tycker att det är ett s för mycket i den soppan. vanlig löksoppa klarar sig alldeles utmärkt med ett s.
Och så är flickor ”skeva”, nytt modeuttryck som retar mig. Någon skrev en hel artikel om ”skeva” flickor.
Vafaen? (Sparar på wtf:en). Har ni hört om ”skeva” pojkar?
En Cheva -57 skulle jag gärna ratta, men som nybliven (idag!) pensionär får man hålla igen på utgifterna. En skev flicka -57? Mnja.
Tänker på Ulf Wahlberg och hans Chevor vid Hyttis hytta.
http://www.sibirienlito.se/?page=artist&id=39&a=5&html=Ulf-Wahlberg-Classic-Chevy,-Granbergsdals-hytta.html
Har det något med hjulbenthet att göra? Eller flickor som vågar vägra tandställning
Ack om så vore, Orangeluvan – men de är väl inte som man ”ska vara”, passar inte in, lite goth eller nördar eller allmänt upproriska. Guvet. För mig låter det som om man försöker stoppa in dem i någon sorts pittoresk mall. Totalt ofarliga och betydelselösa, men rara på något sätt i sin trulighet och sitt luddiga lidande. (Ja, jag drar kanske i väg här.)
On a lighter note:
Dans jag kind mot kinds.
Lögnnätverk jag spinns
Demonstrationer jag råskinns
Slagord jag nonchalins
Plakat jag plockepinns
I RÄTTAN TID
Deklaranten påminns
Deklarera allt hinns
Listighet förefinns
Avdragen återfinns
SG och LarsW: Men om ordet verkligen skaver, i ordets rätta bemärkelse, skaveskaverskaver, är det då förbjudet att använda ordet bara för att det råkar vara lite trendigt just nu? Så stränga och puritanska kan ni välan inte va, gossar? Högt i taket!
»Här blev talaren ohörbar genom ett besynnerligt knastrande
ljud, liknande det som frambringas, när ett skepp ligger och
skaver mot en träbro.«
Så kan man skriva. Det gjorde Strindberg.
Vilka är i det andra boet?
http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html
Nyss var där två och den ena hade sändare på ryggen.
Sändare på ryggen??? Det kan vara Piret, frun som motades bort ur sitt gamla bo av Oxana!
Ilmar har sändaren. Har nyligen fått tillbaka förra årets partner. Irma tror jag hon kallas.
Då är det Ilmar och Irma. Det finns en ljudlig gök i närheten av deras bo.
ÖR: Självklart har jag (och jag tror att jag talar för Lars) inget emot att ett urgammalt ord används i sin rätta betydelse. Men man ser numera dagligen att något skaver i själen, skaver i ögonen eller skaver överhuvudtaget. Det har blivit en markör eller modeord, om du vill, och som sådant det tröttar mig – jag skulle till och med kunna säga att det skaver. Jag tror att du inser att det var så det var.
Rökt/saltat renskav har jag absolut inget emot. Med riktiga lingon, potatismos och lite fina ärter är det livsfarligt. Jo jag vet vad det heter. Men eftersom det finns en diskussion om det bara är renskav eller om renkött i allmänhet får heta på detta sättet så undviker jag konflikt genom att inte använda det samiska ordet. Så konflikträdd är jag. Det är därför jag alltid vill ha tre oliver i mina Dry Martinis.
He he. ”Tär” går väl ändå att substituera ”skaver” med. Det var vinkeln i det jag skrev 14:47. Det här med ”skeva” damer har jag däremot inte en susning om vad det kan vara frågan om.
Här är krönikan om skeva flickor:
http://www.svd.se/kultur/skeva-flickor-varda-att-lasa-om_7882040.svd
A: Den var djup. Inte helt säker på att jag förstår. Är det tjejer som inte är mainstream det rör sig om?
Skeva flickor? What? Nu har jag sannerligen lärt mig något nytt, Agneta!
*Räcker upp handen*
Här en till som aldrig hade stött på uttrycket ”skeva flickor” förut. Jag vet inte … i den där artikeln låter det nästan som om alla kvinnspersoner med *gulp* personlighet måste betecknas som skeva. Hum …
Almarna också, glömde dem, satt i träd med mamman där.
Önskar att min skola hade demonstrerat mot betyg. Och läxor. Heja Luleå!
Jo, det var därför jag skrev: ”Och så är flickor ”skeva”, nytt modeuttryck som retar mig. Någon skrev en hel artikel om ”skeva” flickor.”
Tack Agneta för att du plockade fram artikeln jag inte orkade googla! 🙂
Och här skriver Agneta dessutom hela diktverk om den hemska deklarationen, och jag ser det inte i alla fall (selektivt seende) utan glömmer…
och, har du fått in den än?
(mäh guu så det lät, då)
Jo, nu har jag fått in den! Men brevlådor nuförtiden har så smala springor, tur att man inte har tusen bilagor!
(oj, inte lät det bättre)
[…] för barn i skolorna i Luleå på 1970-talet. (Nej, jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt […]
[…] för barn i skolorna i Luleå på 1970-talet. (Nej, jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt […]
[…] för barn i skolorna i Luleå på 1970-talet. (Nej, jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt […]