Sedan de fem barnen var pyttesmå har jag satt dagböcker i händerna på dem. Nu vadar vi genom stora hav av dagböcker med helt tomma sidor ity ingen av dem lydde mig. Ingen skriver dagbok.
Men den äldste – tjugoettåringen som sedan tre år bor i Lund och går på teknisk för att bli civilingenjör och tjäna massa pengar åt sina föräldrar vad det lider – har nu skapat dagbokskonst.
Han har sedan i januari sparat en sekunds film per dag och sedan klippt ihop till en liten film. Naturligtvis är det mest intern humor för honom och de närmaste klasskompisarna, men eftersom filmen ligger ute till allmänt beskådande, skådar vi alla för fulla muggar.
Hej, Erik, käre son — hur fick du idén till ensekundsfilmen?
– Det var ursprungligen ett Kickstarterprojekt som jag bidrog till. Jag blev väldigt inspirerad och bestämde mig för att jag skulle börja filma allt annorlunda som hände i vardagen.
Hur väljer du ut vad som ska filmas varje dag?
– Förhoppningsvis är jag redo att rycka fram telefonen när något intressant händer!
Och vilka kriterier gäller för den lilla filmsnutten som ”vinner”?
– Ibland det mest speciella, ibland det som bäst representerar vad jag gjorde den dagen.
Vilken är din favoritsekvens?
– Det kan vara den 2 februari när min vän Max (utan att veta att jag filmar) börjar göra dansen till Gangnam Style medan ”Daddy Cool” spelas i bakgrunden.
Den andra februari! Min födelsedag! Min favorit är när du är hos något slags frisör den 22 januari. Eller nej, när cykeln kommer farande … eller när ni köper hur mycket grädde som helst … eller när du cyklar iklädd frack i full fart … eller … Suck. Kommer du att fortsätta på det här viset?
– Jadå. Appen har faktiskt påverkat mitt liv ganska rejält i och med att min uppfattning om vad jag sysslade med för mer än en vecka sedan har förbättrats så oerhört.
Bra! Äntligen lyder du! Hejdå, ses i juni!
– Hejdå, dyrkade och djupt saknade moder!
(Nej, så sa han inte, förstås.)
Vad säger ni? Låter inte detta som en alldeles fantastiskt rolig grej?
Visst är det konstigt att de inte säger hejdå på det viset?!
Kul film!
Jag brukar avsluta meddelanden till min moder med ”från din alltid lika förtjusande dotter” (kanske inte riktigt samma sak, men ändå…).
Låter helprilligt! Vad hinner man se på en sekund? Blir det något sammanhang eller bara plåtter? Nu ska jag kolla på filmen och se om jag ändrar uppfattning.
Jag inväntar med spänning din dom, Pysseliten!
Galet roligt! Och nu undrar jag ju vad som egentligen hände! Varför all grädde? Varför ligga på bordet i grön overall? Vad var det jag såg?
Kul idé! Jag skriver en snutt varje dag och lägger till en bild, DET har hjälpt mej få bättre uppfattning om vad och när saker hänt. Mycket intressant.
Faktiskt så använder jag en av dom dagboksappar som du recenserade här i bloggen för ett tag sedan!
vad kul! och jag såg dig Lotten! 🙂
Ja, Kristina, jag är med tydligt den 17 mars och 27 april och otydligt några andra gånger. Den 9 februari kom DDM på besök och rockade loss på elgitarren som grabben har skaffat sig.
OT:
Om man eventuellt misströstar och undrar vart världen är på väg med allt som är så fel och trist och bedrövligt:
http://now.msn.com/leno-gas-station-prank-turns-will-sims-and-monifa-sims-into-sensation
(Fuska inte: titta på hela.)
Åh, en härlig länk, Lotten! Vilka sköna människor, vilken närvaro! Jag såg hela – det gick ju inte att sluta titta!
Bra, Pysseliten, då tittade vi på exakt samma sätt! Hihi och hoohoo samt ååååå så fiiint!
Jaaa! Och tänk om man bara var hälften så cool …
Nu har jag också tittat på hela, och skickat ut länken till de andra i familjen.
* Lessen. ’net bedrövligt. Vädret, zodiaken, grannhotellet som kör konstiga new age-iga kurser, grodor, svartvit flugsnappare, gök, folk som grillar så att oset kväver hela j*vl* byn … Vet’n’t. Har bara sett början på ensekundersfilmen. Lessen.*
Jag har inte kunnat se på några dagar så nu får jag fråga här: är det någon som har lagt ägg än, eller håller den moderne mannen Ernie fortfarande på och ruvar ett dött ägg?
* Lessen. Jag vill inte längre vyssja mitt ’net, jag vill ge det stryk. En dag, någon dag — ett tillfälle kommer att, eller borde komma att, innebära fiberkabel nergrävd och inkopplad i hela byn … men så länge Sveaskog och Svenska Kyrkan konstrar kan vi glömma äkta bredband. Så jag säger inte bara ”lessen”, jag säger ”sur”. Bredband är infrastruktur, och det finns div. regeringsbeslut, och då är det ju synnerligen märkligt att just ett statligt verk — Sveaskog — och en institution som anser sig verka till samhällets väl — Svenska kyrkan — är de som sätter sig på tvären för att de inte vill ha några grävskopor i dikeskanter utefter skogsvägar som redan är skogsvägar. Ursäkta, jag fick ett litet anfall här. *
Stackars Annika! Även om det dröjer med fiber, så blir förhoppningsvis din nuvarande anknytning åter så frisk den kan vara.
Ernie/Madis donar med boet, hämtar fisk, parar sig med sin gamla fru och ligger periodvis på det gamla ägget. Katherine/Piret är i boet då och då, men sitter nog mest på kamerastativet. När hon får fisk flyger hon iväg med den.
Åhå — det betyder att inget särskilt har hänt sedan jag kunde titta in senast. Jag undrar så vad han Ernie-Madis tror om allting. Någorlunda snart måtte väl ändå Kat.-Pi. få äggtryck och börja värpa (åkej, man säger väl ”värpa” i stort sett bara om höns, och kanske tamankor, men det är ett så trevligt ord), och då kanske E-M:s fantastiska inredningskonst äntligen får komma till sin rätt. (Är det bara jag, eller har boet fått en betydligt rikligare utrustning med näver och mossa än det hade förra året?)
Kottar verkar vara inne i år. Lite chickt utplacerade i periferin.
Paret verkar ha snappat upp idéer under sina utlandsresor.
Aha, det är kontinentalt! (Kottinentalt?)
Boet är nästan överfullt nu, hur ska staketet funka då? Om inte paret slutar med sin heminredningsiver snart kommer ungarna att ligga på en liten kulle och dråsa i backen.
Eller så räknar de med en ännu kallare och blåsigare och regnigare sommar än förra året, så att ungarna behöver ligga såsom i en liten hydda. Så höga kanter att vi kan glömma att ens kunna se dem, om vi har otur.
Hm. Jag vet inte, men jag tycker verkligen att inredningsivern verkar närapå överdriven. Definitivt inte ljust & fräscht, i alla fall …
Kottinentalt! 😉
Tänk om de fryser om baken och blir inkottinenta?
Jag tror att de omskakande och uppslitande händelser som utspelats i detta bo stört fåglarna så att de söker tröst i extrem shopping och home-staging.
Min teori är att de, genom att visa varandra hur fint de vill göra i det gemensamma hemmet, också vill visa varandra hur mycket de ändå håller av varandra.
Det verkar som det kanske gått lite out of their hands. Sådant är inte ovanligt.
Bra film. Tror jag såg en spirande romans, cirka 1:19. Spännande hursomhelst!
Härlig film, det är som att se snabbgenomgång av egna studietiden bitvis och småbitar av bonusbarnens studentliv nu. Det är ungefär så långa bitar vi får höra när de rapporterar 🙂
Nu kom jag på det — Hackspettsinkottinens förklarar alla små tall- och granplantor vi får rensa ur rabatter och land varje år.
Men boet är ju tomt. Så när som på lille Eggert.
När man inte har tid att följa vad som sig i boet tilldrager så kan man inhämta senaste nytt med bilder och små filmupptagningar i forumet
http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=545
och sedan klickar man på senaste sidan. Just nu nr 165
Här är senaste nytt därifrån
Bra, Agneta — du läste mina tankar! Jag satt nyss och stirrade i det mossiga boet med det nakna lilla ägget och kände att jag behövde mer info.
Det verkar ju vara värsta familjekrisen i fågelboet. Dom skulle behöva se sig själva! Videodagbok eller något?
Men – var är alla? Sitter ni ute i aftonsvalkan och gottar er åt sommaren som kanske kan tänkas vara på väg. Kanske rent av åt vårat håll?
Där fick jag rött vingelstreck under ”vårat”. Det känns onödigt grinigt. Jag var ju informell för fanken.
Jag är i faggorna. Aftonsvalkan är f.n. lite väl sval för utesittning. Men i eftermiddags, i en av bodarna som dubblerar (tripplerar?) som lusthus och växthus, satts det. Empiriska undersökningar har bevisat att mördeg + gamla hallon ur frysen = synnerligen saftig hallonpaj. Intages bäst med gammaldags vaniljglass. Vidare har erfarits att svåger bör övervakas när han lite i smyg får fatt i en spade. Slutligen meddelar eder korrespondent att grannfastigheten under nämnda eftermiddag invaderades av dopkalas med ty åtföljande horder av barn. En studsmatta förekom olyckligtvis i förhandlingarna, varför ljudninvån stundom översteg vad som kan anses främjande för normal konversation.
Och jag har scannat instruktioner till en vän som fått mycket mer knapphändiga pek än vad jag fick på min tid.
Sen packade jag för veckan och upptäckte att jag även rymde en del packning inför kommande utsparksfestsmaskerad. Så då packade jag det med.
Sen reste jag. En maska rymde och togs fast, dock så långt ”söderut” att leden hade hunnit sluta sig och det blev för bängligt att återbörda den till sin rätta plats. I varje fall utan erfoderlig belysning.
Ankommen konstaterar jag att ändringar i modellen snarast måste göras. Men timmen säger att sådana beslut ska anstå.
Så nu ska jag inte stå här och hänga utan koja.
”i en liten maska blev han kääär …”
I morgon kommer brutala personer och knackar på dörren i sjutiden eller så. Så det vill till att sova lite nu. G’natt.
Natt, natt.
Hantverkare SG?
Det kan du inte vara så säker på (att de gör). Eller så gör de det och sen far de nån annanstans.
Service på värmepump. Dom är igång nu. Snart klart.
När vi precis flyttat in i hyresrätt för första gången och bara bott i två dagar öppnades dörren tidigt på morgonen och en hantverkare/vaktis knatade in för att fixa något … ”VA, VAD GÖR DU? MAN RINGER VÄL PÅ FÖRST?” Jag bara stod där i min morgonrock och glodde. Så underligt, att bara gå in sådär. Han trodde såklart att lägenheten var tom. Stackarn.