Eftersom jag och min djefla man träffades redan 1985, har mina fingrar inte darrande av rusande känslor och klappande hjärta öppnat månget kärleksbrev. Det första halvåret som vi kände varandra bodde vi på 60 mils avstånd och vi skickade visserligen kärleksbrev – men de handlade inte så mycket om kärlek. Han ritade snuskiga bilder och jag skrev (vad jag trodde var) roliga rim.
Jag hittade nyss en sajt som inleds med ett citat av Francois de la Rochefoucauld:
”Av alla brev är kärleksbrev de lättaste att skriva: det enda som krävs är kärlek.”
Sedan följer helt logiskt 300 tips på hur man skriver kärleksbrev.
När jag var 15 år och bodde i Luleå, brevväxlade jag med en 17-årig basketspelare i Stockholm. Breven som han skickade (som jag har knutit ett rött sidenband om eftersom jag har sett att man ju gör det på film) är alldeles fantastiskt romantiska och fyllda av längtan och saknad. Jag kan inte tänka mig att jag var lika romantisk – förmodligen redogjorde jag på mitt håll för stukade basketfingrar och antal satta straffar på senaste träningen.
Det var en ytterst underlig kärlekshistoria; vi hade nämligen aldrig träffats. Jag föll pladask för honom på en basketmatch, sprang fram och tog en bild på honom och lyckades på omvägar och via ombud få kontakt. Och han visste precis vem jag var. Det hela tog slut när vi började umgås på riktigt.
Poeterna Edgar Allan Poe och Frances Sargent Osgood skickade kärleksbrev till varandra, och det här är ett i min smak – från honom till henne:
For her this rhyme is penned, whose luminous eyes,
Brightly expressive as the twins of Leda,
Shall find her own sweet name, that nestling lies
Upon the page, enwrapped from every reader.
Search narrowly the lines! they hold a treasure
Devine – a talisman-an amulet
That must be worn at heart. Search well the measure –
The words – the syllables! Do not forget
The trivialest point, or you may lose your labor
And yet there is in this no Gordian knot
Which one might not undo without a sabre,
If one could merely comprehend the plot.
Enwritten upon the leaf where now are peering
Eyes scintillating soul, there lie perdus
Three eloquent words oft uttered in the hearing
Of poets, by poets – as the name is a poet’s, too,
Its letters, although naturally lying
Like the knight Pinto-Mendez Ferdinando-
Still form a synonym for Truth – Cease trying!
You will not read the riddle, though you do the
best you can do.
Ni ser de fetstilsmarkerade bokstäverna? Så fint. Men jag måste säga att stackars Edgar Allan Poe påminner lite om Fredrik I:s uppstoppade lejon på Gripsholm:
Men nu tillbaka till kärleksbreven.
Sid Vicious gjorde det enklare för sig när han förklarade sin kärlek till Nancy Spungen (som han förmodligen mördade en tid senare enligt hennes mammas bok som förresten är mycket bra). Han gjorde en lista utan rim och hemliga bokstäver:
Här kan ni läsa exakt vad Sid skrev.
Och slutligen det kärleksbrev som jag minns bäst och än idag kan citera. Jag fick det av en kille i Dallas (high school igen, ja) under en study hall/detention-sittning.
(Detta tarvar förklaring. Study hall var en ”lektion” där man satt och pluggade för att man inte hade någon lärarledd lektion just då. Håltimmar existerade inte: var det ett hål i schemat, gick man till ett av lärare bevakat klassrum och pluggade. Men där satt även busarna som hade fått detention – kvarsittning. Det innebar att alla som ville plugga stördes av alla som inte ville plugga. På ett väldigt diskret sätt. Annars fick man ju ännu mer detention.)
Där satt jag tyst och läste ”The Scarlet Letter” när ett handskrivet brev landade på bänken. Jag tittade upp och rakt i ögonen på en kille som liksom jag var utlänning. Han pekade på brevet och på sig själv. Jag öppnade brevet medan killen med ett jättestort leende tittade på mig. Där stod på knagglig engelska:
”I love you like death and I want to be with you forever. You must love me too. If you don’t love me you are like a stone who has no feelings and I will hate you and never speak again.”
När jag tittade upp igen, log killen fortfarande mot mig. Men så satte han pekfingret över läpparna och formade dem till ett sssccchhh. Det ruskiga är att jag inte har något som helst minne av hur jag löste detta problem eller om han någonsin talade igen.
Oj. Ooooh. Jag har läst så många böcker och sett så många filmer där han som säger ”schhhh” kommer igen flera år senare. Vi hoppas ju att han inte är DDM.
Sedan blir jag så väldigt lycklig av att se att det finns fler människor än jag som älskar det vansinnigt illa uppstoppade lejonet på Gripsholm. Fel form! Fel skinn! Fel tänder! Underbart!
Han som sa sssccchhh kom från ett sydeuropeiskt land och … så minns jag inte mer. (Vågar inte kolla i The Yearbook. För hittar jag honom där måste jag googla fram honom och då kommer jag kanske ihåg hur jag avspisade honom. För det gjorde jag väl?)
Jaa! ”Lejonet” (om det är ett sådant) är värt en resa. Glatt stomatolleende, skälmska ögon och en oäten marmorerad biff i munnen. En favorit.
Om du undrar varför din site blir censurerad emellanåt så undrar jag om inte punkt 9 i Sids brev kan vara en förklaring till kommande ingrepp. Rakt och troligen uppriktigt menat. Men i USA tror jag inte att det godkänns.
Smart kille, din beundrare: han sscchhade och gick därifrån i den fasta förvissningen att du inte var en sten utan älskade honom lika hett som han dig. Du sa ju inget för att förneka det, eller hur?
Lite som alla de kinesiska killar och tjejer som lät plåta sig ömt omslingrande runt mina söner och döttrar när vi var i Kina. En av de slingriga förklarade att hen nu hade en fin käresta i sitt fotoalbum, att visa upp för släktingar och vänner.
Lotten,
Det var ett konstaterande. Han översatte ditt namn. Du var ouppnåelig ”Ergo Lilla Mor”
Edgar Allan ser ut som en David Niven som sovit under en bro.
Lille M och jag har sparat alla kärleksbrev som vi skrev till varann varje dag när han var bortrest och vi var ganska nyförlovade. (Detta utspelade sej för 100 år sen, så det fanns bara pappersbrev att tillgå.) Jag saknade honom så jag blev nästan sjuk och i mitt minne var han bortrest i en månad. När vår äldste hittade breven för några år sen kunde jag konstatera att älsklingen var borta i en vecka!!
Existensen jag finns
Tåget jag stins
Allt jag hinns
Flirtningar jag quinns
Bilder jag lins
Byxor jag jeans
Kenny begins
Skönt att se att Sssccchhh-killen (det blev ett egennamn nu) inte lyckades med sin utpressning.
Brasor jag brinns
Yllen jag spinns
Hudar jag skinns
… nä jag får inte till det lika bra som du PK
Jodå Anna. Jag skrattar åt dina, speciellt åt Hudar jag skinns. 🙂 (mina barn har sagt åt mej att inte ha med näsa på smjlisarna. -Ingen använder näsor på smajlisarna nuförtiden pappa!)
En annan variant kan ju vara Nassar jag skinns.
(I min ungdom fanns det livsfarliga människor som ville bevara sverige svenskt och dom rakade huvena och kallades skinns, kort för skinheads. Idag tror jag att dom som överlevde har låtit håret växa ut och tagit på sig kostym och är sverigedemokratiska.)
Se där, lite politik i Lottens bås.
Oj det blev en riktig smajlis, då blir ju min kommentar om näsor på smajlisar i princip obegriplig. Jag skrev : )
och med näsa menar jag : = )
Hm, det blev nog inte mer begripligt.
Mitt i alla rim och lite politik letar jag nu efter en html-kod som man kan skriva in för att inte smajlisarna ska förvandlas till gula pluppar utan behållas som parenteser och semikolon (och bindestreck om man är omodern).
🙂 Brukar jag skriva. Jag tycker de näslösa ser ut som huvudfotingar, lite ofullgångna typ.
I en gren av min släkt har många väldigt markerade sträck mellan näsan och överläppen (Hej Pontus! Inte du alltså men D.) och då kan man göra smajlisen så här :-<)
Suck. Det där skulle alltså varit : – ) om man tar bort mellanslagen.
Jag ser att du förstår mitt problem Niklas.
Vilka krattiga handstilar i kärleksbrevslänken! Utom Rockwell Kent då. Skönt att se att man inte är ensam om att skriva fult.
Och Henry VIII kunde inte stava.
Eldar jag brinns
Tävlingar jag vinns
Daniel jag prins
Regioner jag provins
Om det nu ska vara på det sättet
Rockslagsmärken jag pins
Bakverk jag muffins
Kärleksbrev jag minns.
Pat Boon
Jag var en riktigt romantisk tokstolla. I dag är jag bara tokstolla.
Haha Christer, toppen.
Men hörni vad heter den där rimkonsten? (Om den ens finns.)
Rimkonster jag finns?
Ryska plättar jag blinis
Drar snart till gymmet.
Armhävningar jag chins
Honung jag bins
Glas jag vins
Applåder Barkborren, fin länk!
Skidor jag lavins
Bröd jag lavains!
Koppor jag svins
Takdroppet jag rinns
/PK-bakom flö… ratten
Och en till från PK
Bränder jag vinds
Det där med näsor i smileys känns lite sådär. Finns det överhuvudtaget någon som helst anledning att bry sig om vad ungdummarna tycker i en sådan fråga? Var är er integritet? Er fria vilja?
Båset slår till igen: En ny poesiform är utsprungen, ur båsets rot och stam. Awesome.
Staket jag grinds
Hakor jag kinds
Knubbiga jag trinds
Förlåt att jag går ut på en gren här. Eller en grend.
Slattar jag rinns
Ladin jag Bins
Egon jag dins
Enbär jag gins
Broscher jag pins
Hanses jag sins
Cykling PK spinns
Yoga Pysse Yins
Strålande Anna och Niklas och Christer. Och Pysse.
Tack PK! :<)
Det var en rejäl kran, Niklas! Otidsenlig och fin.
Undrar om det funkar så här
:–)
:—)
Långnäsa eller?
I massa texter överallt står det ”jag skrattade så tårarna rann” och jag har alltid tyckt att det låter så banalt och har därför inte velat skriva just så. Men nu har ju ni hittat på denna nya poesiform (SOM MÅSTE FÅ ETT NAMN!) och ja ba skrattade så tårarna rann.
Lotteristisk båspoesi?
Båsmeter.
Versmått jag alexandrins …
Japp, nu vet jag i alla fall vad morgondagens inlägg ska handla om: båsmeter.
Fågel jag skådar
Huvudvärk jag bådar
[Haiku?]
Båset, jag tror jag älskar er.
Katten grå
söker min blick
vi förstår varandra
haiku!
Och bara för att jag inte tittade efter på hela dagen hann båset uppfinna en ny meter och springa långt, långt med den (hundra meter bås?). Missat allt, jättelessen! Hur gör man en gråtande smajli?
:'(
Men nu måste jag gå och lägga mig ;O
Tack, Anna. (Jag är så dålig på alla såna eftersom jag mycket sällan använder dem.)
Nu ska jag öva. :´(
Hm, det var en annan form på fnutten tror jag, din var mycket finare.
(Fnuttar jag grins?)
Inte gråta, Annika; om fem minuter får du ett helt nytt bås att spinna loss i!
[…] blogginlägg hade rubriken Kärleksbrevet jag minns. Om jag inte hade haft så olydiga kommentatorer i kommentatorsbåset, hade alla skrivit om sina […]
Nu kan du öva på bloggmeterkonsten i minst 24 timmar utan att känna dig bortglömd, Annika!
Båset får beröm här: http://jardenberg.se/b/en-uppmaning-till-blogg100-glom-inte-konversationen/
Ta åt er!
Helt overkligt bra. Vilken fröjd.
Så fint ni rimmar! Påminner mig om när jag och sambon hittade på ett versmått där man är väldigt kortfattad och med tydlig betoning ska rimma liksom ettan på fyran och tvåan på trean och det där är ju helt obegripligt så jag visar några exempel istället:
Ulla mår illa, åt frilla till frulla.
eller:
Jon blev sen, fick sten i skon.
Bravo! Men … Sara och Saras sambo: VAD HETER ERT VERSMÅTT?
(Man måste för framtida forskarstuderandes och nedbrunna bibliotek i Alexandrias skull alltid kalla saker något. Annars finns de kanske inte. Som den där grejen som vi i båset kallar ”att fissla”. Den finns nästan inte för den har inget vettigt namn!)
Gud, vi har ju helt missuppfattat det där! Vårt stackars namnlösa versmått som nu är en frukt som inte ens finns!
Namnförslag tas tacksamt emot.
Sarit?
Ah, bra: en frukt som inte finns heter ju SARIT!
”Den skrattande språkpolisen” är ju Lotten, och namnet på bloggen. Ett mycket passande namn, för visst skrattar man när man läser bloggen och kommentarerna i båset! Ibland alldeles väldigt, skrattar högt och så man får ont i magen och tårarna sprutar.
Så här ett försök till en glad smiley som skrattar så tårarna sprutar :’)
”Susanne, den sprut-tåriga skrattisen” är ju du!