Varje år tar min djefla man några barn och åker tåg raka spåret till Skåne. Under tiden stoppar jag in några andra barn i bilen och kör vilse söderut.
Precis som alltid, uppsöker vi sevärdheter som är stängda, låsta, bakom skynken och under ombyggnad:
Fast det gör inget – för det är det som är poängen. Utan mål eller mening sätter vi oss i bilen och spanar efter bruna skyltar som signalerar intressanta ting.
Det där garnnystanet inbegrep GPS utan täckning, en kartbok från 1979 och tre personer komplett utan lokalsinne. Samt diverse hinder …
När vi letade efter Tomelilla, körde vi på grusvägar som anlades på 1600-talet, eftersom GPS-novisen i baksätet hade råkat sikta in sig på fastigheten Tomelilla och inte staden. Vi hittade istället för en stad 700 kor, 14 hästar, 90 får och ett vilset lamm som verkade ha hamnat i fel hage på andra sidan om stängslet. Eller så var stackarn bara det svarta fåret.
Men väl framme i Tomelilla uppsökte vi världens minsta filmmuseum som ett led i min kamp för barnens allmänbildning.
Så nu vet de till och med vem Spuling var och att både Monica Zetterlind Zetterlund och Per Oscarsson brann upp.
Men det hittills allra konstigaste på resan är väl ändå att jag har träffat en hund som jag inte är allergisk mot. Den har ”hår” och inte ”päls”, vilket gör den till en … kentaur, liksom?
Var ni nere på museet i Gränna också?
Där jobbar Sportiga Jenny vars blogg jag tittar på ibland.
Vad är det för definitionsskillnad på hår och päls? Nakenhund? Fast det såg det ju inte ut som. Mer som en westie eller en bichon frissé.
Konstigt att ni hittade Brahehus om ni åkte på det blå strecket. Vi brukar se det när vi åker på E4 vid vättern! Vet ni förresten att Brahehus är byggt så att herr (greve) Brahe (vilken av dem det nu var) kunde se torget i Gränna från köksfönstret, så att grännaborna inte startade uppror eller nåt.
Vem är (var?) Monica Zetterlind? Släkt med hon Zetterlund?
Då vet du också varför han hette Spuling? Det var när han och några andra av de 100 ”Lundakaraktärer” som jag förgäves försöker hitta min bok om pallade frukt av ospecificerat slag (kanske att de päron stulo, efter högt föredöme) som en borgare i Lund blev så upprörd att han inte kom på rätt ord utan stod och stuttade SP, SP, SP och till slut fick fram SPULING!* Resten är historia. Hubben förmedlade kunskapen. Boken fick jag från annat håll.
*SPULING är ett grovt okvädingsord. Endast något mildare än SPOLING.
”Den som lyder går det väl
även om han plommon stjäl.”
Kan du inte din Falstaff Fakir, SG?
Spuling och Lotten har nog ganska gemensamma värderingar. Åtminstone när det gäller cykelstölder. Googlade Spuling och hittade följande:
En kollega till mig berättade en historia från Lund om en försupen åklagare vid namn Spuling, denna skall vid ett tillfälle då han åtalat en person för en cykelstöld yrkat på dödsstraff, varpå domaren rättade honom:
– Åklagare vet väl att vi inte har dödstraff i Sverige?
Varpå Spuling skall replikerat:
– Det skiter jag i!
Oj, grov miss. Har alltid trott det var päron.
Jag ser nu att jag tog fasta på Konrads fromma moders förmaning är hon tillhåller sonen att ICKE nalla päron. Därför nallar Konrad plommon. Och därför går det honom väl.
Den som snattar päron blir straffad.
Men Augustinus åt päron, jag är inte säker på att de var helt legala.
Och hur mår han nu?
Jag tror att han avled. I likhet med Runeberg.
Precis.
Zetterlindskan var ju en helt annan sångerska, sorry, henne ska jag alls inte ta död på.
Museet i Gränna besökte vi häromåret och blev stormförtjusta i. Jag fastnade särskilt för hur ingenjörn och hans kompanjoner överlevde såpass länge i blott ylletröjor och skinnkavajer.
(Alltså … vi följde ju inte det blå strecket inser jag nu. Men först nu. Vilken himla tur att jag är som jag är, annars hade vi ju inte upplevt ett endaste dugg.)
Pssst. Alla som citerar Fakiren får en stjärna i min bok.
Aj!
När vi nu är inne på grönsakers och frukters fördärvlighet så ställer jag en fråga om nästannamnen till Augustinus. Vilken växt dyker då i medvetandet? Den som följde en TV-serie för ganska länge sedan bör ta den.
Jag vill gå med dig på plommenad,
plocka plommon, vara barn och glad,
plommonera, känna all natur,
som mitt yrkes frukter kommit ur.
Vad är kärnan, vad är sann kultur?
Plocka plommon, inte vara sur!
Plommonera, vara barn och glad!
Jag vill gå med dig på plommenad….
Bo Setterlind
Aubergine?
Jag fixar med mina sparrisar där det efter midsommar är strängt förbjudet att plocka efter midsommar.
Vaff, det blev ett midsommar för mycket …
På A svarar jag kosvamp, på B vet jag inte men gissar att jag citerade en fakir här ovan.
Pysse
Nu är det inte julkalender. Så du behöver inte felsvara innan du rättsvarar.
När plommonen blomma i Blemminge by?
Då blire stjärna.
Men en riktig fakir klagar inte. Inte ett ljud.
Att köra lite som det råkar bli är en bra metod, för det blir oftast bra, eller åtminstone intressant. För länge sedan – innan jag insåg vilken extrem dysdirektiker jag är – brukade jag ta någon slumpvis buss i huvudstaden, åka tills jag inte hade en aning om var jag var, hoppa av och försöka att leta mig hem till fots. Då uppstod en hel del intressanta situationer, som jag kanske berättar om i mina memoarer. Eller inte. Men i alla fall: måfå är en bra planeringsmetod.
Vi tänkte åka lite på måfå på semestern (som inte riktigt börjat än). Först lite nordväst, sedan lite sydväst och sedan ganska mycket sydost med betoning på ost, innan vi letar oss hem igen. Hoppas på en fin tur och intressanta upplevelser.
Äh SG. Jag har ingen aning, men plommon och auberginer är lila, så jag svarar ”Lilla Anna och Långa farbrorn”.
Pysseliten och PK. Ett bra måfåmål ligger strax norr om Dalälven, följ Avestaforsens brus (besjunget av Anna Myhrberg, mer känd som Svarta Masken, med sina ”dårdikter”). Åk över älven och ett par mil norrut, så hittar ni ett bra ställe att övernatta. Dessutom kan ni delta i fritagningen av en hatt som jag tagit som gisslan! Från den 4 juli och framöver är gott om plats!
Pysseliten. det finns gula plommon t.ex Reine Claude d”Ouillons.
Claude? Jag Claudius? Var ju också en kejsare.
Karin! (Ni andra kan högtidligen strunta i detta meddelande.)
Min mejl funkar inte (gah), så jag hoppas att du läser detta här och nu: vi kommer INTE denna vecka. Men gärna nästa. Jomen. (Förklaringar kommer när mejlen behagar fatta galoppen.)
Alla ni andra: det är alltså på så sätt att jag och mina barn antager alla erbjudanden om kattfritt sängrum (alternativt specialbyggt bo). Jag börjar misstänka att PK och Pysseliten är lite likadana.
Aha, Lotten! Ändringskommittén har varit i farten. Men alla hus finns kvar där de ska både denna vecka och nästa, samt förhoppningsvis ytterligare några år. Själv åker jag på måfå-turné den 12 juli en dryg vecka framåt, men husen stannar kvar under tiden. Nyckel hämtas i handelsboden… eller på annan lämplig pats.
Alla fakirer klagar nån gång. I alla fall när dom är lärlingar.
Just dom gula plommonen är ju goda Örjan!
Karin, hur är det om vi poppar förbi någonstans mellan 10-11 juli? Det dök upp en spännande magnetröntgen i början av den veckan som vi inte vill missa.
Men Pysse. Sparris ver ju rätt!
Hela nästa vecka är körd för oss. Men sedan…
Har Karin kidnappat Lottens plommonstop?! Varför det?
Är det så att du månne har kontakter som lagar dylika plagg eller vad?
Eller vänta här nu: ”gisslan” … Vinner Karin månne för sällan?
Fakirbranschen behöver förnyelse. Vem har intresse av att titta på en rynkig gôbbe som gör illa sig och är alldeles tyst? Inte många, skulle jag tro.
Mera skri av smärta, mera avgrundsvrål, mera stön. Och framför allt, snyggare utövare. Av båda könen. Tror detta kan bli en framtidsbransch.
Det är Pysse som slarvat med huvudbonaden, men Karin håller koll på den åt mej.
Sparris! Hm. Det borde jag ju tagit. ”nästa vecka” en söndagskväll, är för mej alltid lika förvirrande
Örjan, jag misstog mig på namn igen. Visst var det han. Och grönsaken tog Pysse. Nu är det totalkaos.
Du har en poäng SG. Gladiatorer, mästarnas mästare och ikväll är det bestämt fopoll på teve. Aj, oj! Vrååål.
Vi befinner oss ännu, åtminstone enligt europeisk sed, i denna vecka. Nästa vecka börjar nu vid midnatt.
På tal om totalkaos och almanacksproblem. Hur sjutton menar du att ni ska klara av att ”poppa förbi någonstans mellan 10-11 juli” Mellan dom två dagarna skulle jag inte ens få in ett psalmboksblad om jag hade haft ett.
10 och 11 juli är alldeles perfekta dagar att poppa in, stanna ett par dagar eller fler och poppa vidare! Pysses hatt ligger här på en hylla och har beundrats av olika besökare. Återfås, som sagt, mot beskrivning.
Jag återvänder till bloggbåsvärdinnans inledande redogörelse för bilfärden. Jag ser då att ”GPS-novisen i baksätet ” hade problem. Det förstår jag mycket väl. Om ni inte kör en öppen bil så har du ingen bra kontakt med satelliterna under plåttaket. Brukar inte fungera alls. Tät skog försämrar kontakten ytterligare. Speciellt om det är frodig lövskog.
Javisst ja, den där kentauren. Vad heter rasen? Den ser liten och lättburen ut; kan man ha den på axeln?
Jag tror att det är korpar man har på axeln. Inte hundar, väl?
Pilner, så gott som pilsner.
Har ni fest, eller? Nån som sett värdinnan?
Skogsgurra, kan man kasta upp ett får över axeln måste det väl gå med en jycke? Möjligen är den mindre samarbetsvillig.
Man ska vara försiktig när man kastar upp över axeln… Men är det party så är det.
Va!? Äre partaj? Var?
T-minus 217691 minutes and counting…
rättelse 217686 minutes.
Aha. JK?
Förresten Lotten så har jag bestämt mig för att ”hjälpa” er lite på traven när ni ska hem.
Ni verkar uppehålla er i Kristianstad och då åker man så här för att komma till Gillbergavägen 113 i Eskilstuna.
SG: Stora grenen är kvar, som jag trodde,(men inte vågade skriva).
Nu börjar jag tro att Kath-Ernie tänker fullfölja med barnstaket som PGW antog 24.Juni.
Gissar alltså att ytterligare kraftiga grenar snart anländer , för att likt vägsuggor placeras för att försvåra trafikmöjligheterna till boets brant.
OK, ett vad. Torkade trattisar finns kvar om jag förlorar.
Om svamp. Sommar-/knubb-/ekbackskantarellerna har börjat visa sig.
Ja, jag konstaterade redan i lördags att jag förlorat vadet. Eller kanske i fredags. Barnsängen byggs allt stabilare.
Jag trodde inte att det skulle vara någon fara om dunbollarna föll ur boet. Någon hög hastighet skulle de ju inte nå och landningen kunde väl inte orsaka så stor skada.
Men nu har ju ungarna blivit riktiga bomber. Och inte mycket till fjädrar har dom heller. Så ett fall över bokanten nu vore säkert invalidiserande, kanske dödande. Hoppas vi slipper se det.
Jycken, som är av rasen bolognese, går utmärkt att slänga upp på axeln. Och till skillnad mot maträtten slipper man fläckar över hela magen när man gör det.
SG:Fara om dunbollarna föll ur boet? Hur plocka upp/tillbaka? har aldrig hört om fåglar som gör sådant.
Tror boet är i högst i toppdeformerad gammal välvuxen tall.
Varför skulle det annars ibland svaja så mycket.?
Men vänta bara. Om två veckor sitter äldskingaran på bokanten, knappt flygfärdiga och väntar på matning. Då har de, på något sätt, lärt sig faran med bokanatens höjder.
Läst. Inte förstått allt. Men håller med till 100 pocent. 😉
Till Vovvens Matte
Jag får vibbar av Bengt Anderberg och Niklas och Figuren. Finns samband?
Vovvens matte Ami, är det så att vi inte är släkt? Alltså så att du är gift med min okusin?
Dunbollen jag brukar ha på axeln ger rikligt med fläckar och alla hundar jag hitintills mött ger mig snuva.
Värdinnan är här! PARTY!
Ja! Vovvens matte Ami är gift med Niklas okusin Pontus. Så liten är världen.
(Och nu är vi hemma hos Ami igen — efter släktkalas i Viken och flyttbestyr i Lund.)
Men LL99, vad är det som händer i Trollhättan på vägen hem till Eskilstuna?
Oj, somnade visst. Är det Party? Då vill jag gärna ha en torr vermouth med gin. Kall, TVÅ oliver.
Men, var är alla? Äre bastubad igen?
Vibbarna var ju inte alldeles fel. Men jag tänkte mera på hundredaktören och Niklas. Men okusinen känns också som ett bra alternativ.
Nu har jag jobbat hårt hela dagen. Och ni bara latar er. Natt i Norrköping igen. Om nån skulle vara i närheten.
Redan? Jag trodde vi var i samma tidzon och här är det fortfarande eftermiddag.
OK, språkmiss.
Jag kommer att tillbringa dygnsvilan i Norrköping.
Senast jag talade med pekingneserna hade dom dagsljus. Kanske lite sol, till och med.
Lotten, det händer nog inget särskilt på någon av orterna längs rutten.
Jag bara drog upp en random rutt så att säga.
Niklas, jag är i högsta grad gift med din okusin. Så du borde då vara o-onkel till jycken, som förresten heter Olle. Lotten hälsar och ber om ursäkt för att hon sitter en meter ifrån mig och umgås och pimplar vin istället för att vara internettig och blogga.
Lite orättvist, kan man tycka, att du och ditt sällskap har Lotten på en meters avstånd när vi stackars förskingrade själar – i Norrköping, till och med! – knappt hört av henne på flera veckor, så gott som.
Jag vet för övrigt ingen blogg som är så självgående utan att ansvarig bloggare bekymrar sig ett dyft om vad som sker på de av henne (förmodligen) dyrt betalade sidor som föreställer världen.
Jag menar alltså att det inte vore helt ur vägen att höra ett livstecken från vår bloggvärdinna. Eller är hon, i likhet med US Amerikas månlandning, ett förmodat mediafenomen?
Jag håller fullständigt med om att det inte går att vara korrekt i sitt bloggbåsskötande när det är så här rörigt och man borstar tänderna utomhus samtidigt som man inte hittar datorn som förmodligen ligger i vedboden bakom liarna.
Men nu finns det ett nytt inlägg: hemresan närmar sig …